schtellans

I fredags var det ju kräftfiske, som sagt. Precis som ifjol blev det ett djävla väder.

Jag är med i sportfiskeklubben i Norrtälje och en av medlemsförmånerna är att man har rätt att fiska kräftor på klubbens vatten. Klubben arrenderar vatten i några sjöar runt stan och för 200 spänn får man fiska med tio burar en kväll i någon av dem. Vi som skulle fiska var jag, Thomas, Johan och Risto. Janne som var med ifjol hade inte tid den här gången.

Jag jobbade bara fram till lunch, sedan rymde jag från jobbet. Det blev en kort tupplur hemma, sedan började jag plocka ihop grejerna. Bortsett från kräftbetet och matsäcken tog jag även med täcke och kudde. För ett år sedan visade det sig att Thomas, som jag sov hos då och som jag skulle sova hos nu, inte hade något mer att låna ut än ett tomt påslakan. Den gången frös jag som en hund på natten, så jag tog med lite extra för att vara förberedd.

Vädret var inte särskilt inbjudande. Det regnade i Västerås när jag åkte och fortsatte hela vägen till Norrtälje. När jag var i Uppsala ringde Thomas och berättade att både Risto och Johan hade lämnat återbud. Själv hade han varit sjuk dagarna innan, men vi bestämde att vi båda åtminstone skulle åka ut även om de båda andra var kycklingar. :)

Jag blev guidad ner till klubblokalen i Norrtälje. Där dök klubbens kräftansvarige upp, tog betalt, anvisade oss ett fiskeområde som vi kunde hålla oss till och delade ut grejer: varsin korg med tio burar, åror och en båtmotor. Vi hade möjlighet att lägga en tvåhundring till och köpa ut Ristos burar, men jag bedömde att jag nog skulle få kräftor så att det räckte ändå. Jag skrev att jag - inte vi - skulle få kräftor och det var ingen slump. Thomas blev lite sur på de båda som hoppade av, eftersom de normalt brukade fiska kräftor, koka dem och äta dem ihop. "Jag vill inte stå och hålla på ensam" resonerade han och erbjöd mig att ta alla kräftor som vi sparade under kvällen. Det var ju bra för mig, så jag tackade och tog emot!

Regnet fortsatte, men vi åkte ut ur stan några kilometer och parkerade bredvid Kyrksjön. Nere vid stranden fanns några förtöjda båtar som tillhörde klubben och vi släpade i all bråte i en av dem. Det var nog lika bra att vi inte hade tio extra burar med, för båten var ganska tungt lastad som det var.

Vi åkte tvärs över sjön till ett ställe där det fanns ett litet skjul och en eldstad. Burarna betades på och lades ut, sen försökte vi grilla korv. Det var inte alldeles lätt att tända eld och engångsgrillen gick inte igång förrän den dränkts med tändvätska. :P Sen blev det äntligen käk. Jag kände mig en aning bubblig i magen, men hoppades att det skulle gå över.

Klockan var väl runt halv nio när vi åkte ut första gången och tittade i burarna. Resultatet var väldigt blandat: vissa burar var tomma, andra var det flera kräftor i. I den allra sista, som låg utanför en brant berghäll, var det säkert 15 kräftor! Vissa var små och fick åka tillbaka igen, andra tog vi reda på. Om jag inte minns fel hade vi 28 lovliga efter första titten.

När jag kom tillbaka till vindskyddet tog jag en bit choklad, sen kände jag att magen inte ville vara med längre. Jag rev åt mig en Metro från vedhögen och gick upp i skogsbacken. Det ösregnade, men det var inget annat att göra än att dra ner brallorna, maka dem åt sidan - och ställa sig i jägarställning mot en tall och börja krysta. Avföringen var lös och fin och när jag lämnade trädet såg det ut som att en stor ljusbrun snigel sakta kröp nerför stammen. :D Det var åtminstone tur att jag hade tidningen, så att jag slapp använda blöt mossa till röven. :)

Det fortsatte att regna hela kvällen och även om jag hade regnkläder så hade jag blivit blöt här och var. När jag skulle kravla mig ur båten hade jag lyckats spräcka regnbrallorna, så där hade det kommit in vatten. Likaså hade det blivit en glipa mellan regnjackan och byxorna på ryggen, vilket innebar att jag vid flera tillfällen kände kallt vatten rinna ner mellan skinkorna. :P Thomas och jag kom överens om att vänta någon timme och sedan låta den andra titten bli den sista och att vi då skulle ta upp burarna och sticka hem.

Vi började väl plocka upp runt halv tolv. Den här gången var det kräftor i de flesta burar - kanske inte så många, men i alla fall en eller ett par. De sista fyra burarna hade vi lagt utanför en udde där det brukar vara bra och mycket riktigt fick vi säkert ett tjugotal kräftor ihop i dem.

På bryggan sorterade vi ur småkräftor och hade en slutlig sammanräkning. Det blev till sist 68 stycken som fick följa med hem - klart godkänt tycker jag. Visst var vissa av dem inte sådär imponerande stora, men fiskekontrollanten Thomas godkände ju dem så...

Jag hade gjort en rejäl tabbe som inte hade tagit med ombyte. Lyckligtvis hade jag ett par shorts liggande i bilen och de fick fungera som reservkalsingar i brist på bättre. Brallorna och tröjan fick gå en vända i torktumlaren och då blev de åtminstone uthärdligt torra.

Jag sov skapligt den här gången, även om jag låg bredvid ett fönster som var uppställt lite på glänt för att katten Tage skulle ha fri passage ut till sina jaktmarker. :P Men Tage hade förstånd nog att inte ge sig ut i hällregnet, så jag slapp vakna bredvid ett fönster uppställt på vid gavel. :)

På morgonen tackade jag för mig och åkte mot Sala. Jag stannade och köpte en halvsvettig köttbullsmacka i Uppsala till frukost, så att jag inte skulle fiska på eftermiddagen på helt fastande mage. Jag var nämligen bara upp till morsan i Sala med kräftorna innan jag åkte ner till parken för att vara med på metartävlingen Silvernappet. :P

Metartävlingen gick väl sådär. Jag var trött och hade huvudvärk hela tiden. Det blev tidig kväller på lördagen och jag var seg även på söndagen. Som minne av fredagens utflykt fick jag även en fin förkylning. Den dök upp i måndags och har hängt i sen dess, men nu har jag åtminstone kommit till det stadium då jag får snyta ut stora gröna bobbor. Det borde betyda att det värsta är över... :P