schtellans

... ligger för tillfället på lasarettet och jag var dit idag efter jobbet och hälsade på. Igår ramlade han två gånger hemma och slog sig och han fick åka sjuktransport från Sala till Västerås, tillsammans med morsan och morbror Per-Anders.

Han verkade trött när jag var där, men det är väl inte så konstigt om en åttioåttaåring inte skulle vara det efter en natt med väldigt lite sömn. Jobbigast var nog att han var så pass nedstämd. Det verkade som att han hade grubblat en massa på framtiden, om hur han skulle kunna klara sig själv och sådär. Visserligen kanske han blir på bättre humör om han repar sig senare - han hade förresten en rejäl fläskläpp, samt diverse blåmärken - men det är inte så roligt att höra honom vara ledsen.

Hittills har han klarat sig någorlunda själv i sin lägenhet. Han har hemhjälp som kommer och städar, men han lagar mat och pysslar på egen hand. Han har rullator också och tar en del promenader med den ut för att handla och träffa folk på stan. Förra söndagen gick han en sväng runt lilla dammen i stadsparken och tittade på oss som var med på fisketävlingen Silvernappet.

Morfar fiskade mycket själv en gång i tiden, men han tvingades lägga av när han var åttio och något år. I samma veva sålde han också sin sommarstuga och gav bort sin bil till min kusin. Det måste vara svårt att bli gammal och märka att man inte orkar som förr och att man tvingas sluta med saker eftersom. Jag skulle förstås önska att han kunde bo kvar i sin lägenhet ett tag och leva som han har gjort. Det är nog värt mycket för honom att fortfarande kunna ge sig ut för egen maskin och träffa folk. Folk träffar han visserligen också på ett äldreboende, men det är inte samma sak. Vi får se hur det går och hoppas att han repar sig.