Flamman & Citronen
Flamman och Citronen var kodnamnen på två danska motståndsmän under andra världskriget. De saboterade nazistiska verksamheter, mördade kollaboratörer och aktiva nazister och ställde till med djävelskap i största allmänhet. Filmen som jag har sett handlar om deras verksamhet under året 1944, då kriget började se förlorat ut för nazisterna och då motståndsrörelserna runt om i Europa började ana att befrielsen var möjlig. Det är en påkostad film, med den danske storstjänan Mads Mikkelsen i en av huvudrollerna, och man har försökt att få till en häftig filmupplevelse.
Flamman (Thure Lindhardt) är den mest brinnande antinazisten i duon. Han är ofta den som sköter morden på motståndare och är kanske den som tar de största riskerna - hans eldröda hår gör att han sticker ut ur mängden, något som är farligt för en motståndsman. Citronen (Mads Mikkelsen) är till att börja med mindre involverad än Flamman. Han sitter oftast i bilen och kallsvettas (han ser sjöblöt ut i ansiktet under hela filmen!), medan han väntar på att Flamman ska göra klart sitt uppdrag så att de får åka iväg fort som attan. Han har fru och barn och därmed mer att förlora än Flamman, men är ändå en veteran som medhjälpare åt motståndsrörelsen.
Flamman och Citronen får order av en herr Winther. När denne Winther beordrar dem att mörda två tyska officerare blir de förvånade, eftersom mord på tyskar alltid brukar leda till vedergällning mot danska civila. Men ordern står fast och de båda försöker utföra den. Det hela går dock inte som planerat och Flamman och Citronen börjar fråga sig vem man kan lita på. Vems order är det egentligen man utför? Finns det en läcka inom organisationen?
Flamman&Citronen är en snyggt gjord film och både Lindhardt och Mikkelsen är sevärda i huvudrollerna. Handlingen består mer av dialog och intriger än ren action och tyvärr känns intrigen inte alltid helt klockren. Det är svårt att sätta fingret på det, men ibland känns handlingen lite ologisk och konstig - som om det blir en vändning för mycket. Jag hade nog velat ha mer action istället för babbel och mitt betyg på filmen blir en god trea av fem möjliga. :P
Flamman (Thure Lindhardt) är den mest brinnande antinazisten i duon. Han är ofta den som sköter morden på motståndare och är kanske den som tar de största riskerna - hans eldröda hår gör att han sticker ut ur mängden, något som är farligt för en motståndsman. Citronen (Mads Mikkelsen) är till att börja med mindre involverad än Flamman. Han sitter oftast i bilen och kallsvettas (han ser sjöblöt ut i ansiktet under hela filmen!), medan han väntar på att Flamman ska göra klart sitt uppdrag så att de får åka iväg fort som attan. Han har fru och barn och därmed mer att förlora än Flamman, men är ändå en veteran som medhjälpare åt motståndsrörelsen.
Flamman och Citronen får order av en herr Winther. När denne Winther beordrar dem att mörda två tyska officerare blir de förvånade, eftersom mord på tyskar alltid brukar leda till vedergällning mot danska civila. Men ordern står fast och de båda försöker utföra den. Det hela går dock inte som planerat och Flamman och Citronen börjar fråga sig vem man kan lita på. Vems order är det egentligen man utför? Finns det en läcka inom organisationen?
Flamman&Citronen är en snyggt gjord film och både Lindhardt och Mikkelsen är sevärda i huvudrollerna. Handlingen består mer av dialog och intriger än ren action och tyvärr känns intrigen inte alltid helt klockren. Det är svårt att sätta fingret på det, men ibland känns handlingen lite ologisk och konstig - som om det blir en vändning för mycket. Jag hade nog velat ha mer action istället för babbel och mitt betyg på filmen blir en god trea av fem möjliga. :P
Zombieland
Någonstans hände något. Viruset som gav upphov till galna kosjukan muterades, så att människor påverkades av det. De som fick viruset blev aggresiva zombies, som började springa runt och försöka bita andra människor - varpå viruset spreds vidare. Till sist var katastrofen ett faktum och USA hade blivit ett land av zombies, med några få levande människor som gömde sig i ruinerna.
Nörden Columbus har överlevt, främst tack vare sin aningen paranoida livsinställning. När han är på flykt möter han vapengalningen Tallahassee (Woody Harrelson), som föredrar att hacka och skjuta zombierna i småbitar hellre än att fly från dem. De båda slår följe och får snart sällskap av två tjejer, som har hört talas om en frizon borta i Los Angeles - ett nöjesfält som enligt rykte ska vara fristad för överlevande människor. Det lilla sällskapet startar en roadtrip och tar sikte på nöjesfältet, samtidigt som de försöker överleva de zombieattacker som dyker upp.
Filmen Zombieland ska vara en actionkomedi, men den är faktiskt inte så rolig som jag hade hoppats på. Det kan bero på att skådespelarna är så dåliga - Woody Harrelson är den enda som gör något roligt av sin roll, medan nörden och småbrudarna känns rätt ointressanta som karaktärer. Det finns zombiefilmer som är roligare (Braindead, Shaun of the dead), som har mer splatter (Braindead!) och som är mer spännande ( de flesta). Jag skulle rekommendera att den intresserade tittar på någon av dem istället!
Betyget blir bara en tvåa av fem möjliga. :)
Nörden Columbus har överlevt, främst tack vare sin aningen paranoida livsinställning. När han är på flykt möter han vapengalningen Tallahassee (Woody Harrelson), som föredrar att hacka och skjuta zombierna i småbitar hellre än att fly från dem. De båda slår följe och får snart sällskap av två tjejer, som har hört talas om en frizon borta i Los Angeles - ett nöjesfält som enligt rykte ska vara fristad för överlevande människor. Det lilla sällskapet startar en roadtrip och tar sikte på nöjesfältet, samtidigt som de försöker överleva de zombieattacker som dyker upp.
Filmen Zombieland ska vara en actionkomedi, men den är faktiskt inte så rolig som jag hade hoppats på. Det kan bero på att skådespelarna är så dåliga - Woody Harrelson är den enda som gör något roligt av sin roll, medan nörden och småbrudarna känns rätt ointressanta som karaktärer. Det finns zombiefilmer som är roligare (Braindead, Shaun of the dead), som har mer splatter (Braindead!) och som är mer spännande ( de flesta). Jag skulle rekommendera att den intresserade tittar på någon av dem istället!
Betyget blir bara en tvåa av fem möjliga. :)
Det du inte såg
Viljo Nousiainen var en duktig hopptränare, som tog sig an unga pojkar och fick dem att vilja träna hårt med målet att nå världstoppen i sin gren. Han var dessvärre också pedofil och gillade att fotografera sina unga elever nakna, att smeka och ta på dem och i värsta fall onanera åt dem. Många pojkarna var sköra personligheter och såg Viljo som en fadersgestalt att ty sig till - vilket gjorde det lättare för Viljo att manipulera dem och få dem att tro att kränkningarna bara var en naturlig del av träningen.
Patrik Sjöberg har skrivit om sitt liv från barndom till nutid i boken "Det du inte såg". Under en del av uppväxten var Viljo Nousiainen både styvpappa och tränare åt Sjöberg och en del av boken handlar förstås om deras relation - och om sakerna som Sjöberg fick stå ut med. Men den största delen är ändå om livet utan Viljo: om karriären, festerna och tidningsrubrikerna. Patrik Sjöberg har under sitt vuxna liv varit en person som det har hänt saker kring - lite som en 80-talets Zlatan.
När Viljo Nousiainen dog, pustade Patrik Sjöberg ut och hoppades att vissa hemligheter också skulle bli begravda. Men så mötte han en yngre höjdhoppare på en fest, en höjdhoppare som börjat träna för Viljo långt efter att Sjöberg slutat. Höjdhopparen ställde en rak och allvarlig fråga och Sjöberg kände att han var tvungen att berätta...
"Det du inte såg" är Patrik Sjöbergs berättelse om sig själv och om sitt liv. Man tycker nog bäst om den om man som jag är sportintresserad - är man inte det, är nog vissa partier mindre intressanta. Sjöberg framstår som en person som velat gå sin egen väg och som levat livet till max. Han har sällan varit "vanlig" eller "lagom" och många har därför retat sig på honom. Men Sjöbergs resonemang är ofta förnuftiga och det går absolut att känna sympati för honom! Det är spännande med personer som inte riktigt passar in i mallen och som inte har levt samma liv som Svenssons. Vem skulle t ex vilja läsa en bok om en gammal industriarbetare från Västerås? :)
"
Patrik Sjöberg har skrivit om sitt liv från barndom till nutid i boken "Det du inte såg". Under en del av uppväxten var Viljo Nousiainen både styvpappa och tränare åt Sjöberg och en del av boken handlar förstås om deras relation - och om sakerna som Sjöberg fick stå ut med. Men den största delen är ändå om livet utan Viljo: om karriären, festerna och tidningsrubrikerna. Patrik Sjöberg har under sitt vuxna liv varit en person som det har hänt saker kring - lite som en 80-talets Zlatan.
När Viljo Nousiainen dog, pustade Patrik Sjöberg ut och hoppades att vissa hemligheter också skulle bli begravda. Men så mötte han en yngre höjdhoppare på en fest, en höjdhoppare som börjat träna för Viljo långt efter att Sjöberg slutat. Höjdhopparen ställde en rak och allvarlig fråga och Sjöberg kände att han var tvungen att berätta...
"Det du inte såg" är Patrik Sjöbergs berättelse om sig själv och om sitt liv. Man tycker nog bäst om den om man som jag är sportintresserad - är man inte det, är nog vissa partier mindre intressanta. Sjöberg framstår som en person som velat gå sin egen väg och som levat livet till max. Han har sällan varit "vanlig" eller "lagom" och många har därför retat sig på honom. Men Sjöbergs resonemang är ofta förnuftiga och det går absolut att känna sympati för honom! Det är spännande med personer som inte riktigt passar in i mallen och som inte har levt samma liv som Svenssons. Vem skulle t ex vilja läsa en bok om en gammal industriarbetare från Västerås? :)
"