En parodi...
... på en känd video/låt. Jag behöver nog inte säga vilken. :)
Vraket
Idag är det torsdag och jag ska jobba det sista av veckans kvällspass. Det blir nog fint, det. :P
I förrgår var jag på Lögarängens gym för första gången på mycket länge. Det var alla gånger minst ett halvår sen sist. Jag hade tappat, mer än jag trodde, så det vore kanske lämpligt att jag försökte gå dit lite oftare nu under hösten.
Igår började träningsvärken komma, men den var inte så farlig som jag hade trott. I morse var det en helt annan femma; det värkte här och var och när jag hade varit in på toa och "lagt en kabel", nådde jag knappt bak till arslet när jag skulle torka mig. :P
Jag har varit allmänt seg här på förmiddagen och har ärligt talat inte gjort något vettigt. Nu ska jag åtminstone försöka betala ett par räkningar, sen lär jag försöka käka något innan jobbet. Det blir säkert en stimulerande kväll. :)
Förresten så pågår förhandlingar i kulisserna på jobbet. Många av de som blev varslade i våras har 22 oktober eller något som avskedsdatum, men eftersom det är gott om jobb är det inte realistiskt att tro att det ska funka om alla går hem. Det finns även ett gäng inhyrda från bemanningsföretag, som också vill veta om de ska få vara kvar. Det finns alltså en del för företagsledningen och facket att diskutera.
För egen del hoppas jag att alla får vara kvar, åtminstone de som berörs på min avdelning. På mitt skift jobbar en inhyrd kille vid namn D, som är riktigt duktig. Han jobbar bra, är hjälpsam och vi fungerar bra som ett lag. Det skulle vara ett stort avbräck om han slutade - särskilt på kvällarna när jag då skulle bli helt ensam.
I förrgår var jag på Lögarängens gym för första gången på mycket länge. Det var alla gånger minst ett halvår sen sist. Jag hade tappat, mer än jag trodde, så det vore kanske lämpligt att jag försökte gå dit lite oftare nu under hösten.
Igår började träningsvärken komma, men den var inte så farlig som jag hade trott. I morse var det en helt annan femma; det värkte här och var och när jag hade varit in på toa och "lagt en kabel", nådde jag knappt bak till arslet när jag skulle torka mig. :P
Jag har varit allmänt seg här på förmiddagen och har ärligt talat inte gjort något vettigt. Nu ska jag åtminstone försöka betala ett par räkningar, sen lär jag försöka käka något innan jobbet. Det blir säkert en stimulerande kväll. :)
Förresten så pågår förhandlingar i kulisserna på jobbet. Många av de som blev varslade i våras har 22 oktober eller något som avskedsdatum, men eftersom det är gott om jobb är det inte realistiskt att tro att det ska funka om alla går hem. Det finns även ett gäng inhyrda från bemanningsföretag, som också vill veta om de ska få vara kvar. Det finns alltså en del för företagsledningen och facket att diskutera.
För egen del hoppas jag att alla får vara kvar, åtminstone de som berörs på min avdelning. På mitt skift jobbar en inhyrd kille vid namn D, som är riktigt duktig. Han jobbar bra, är hjälpsam och vi fungerar bra som ett lag. Det skulle vara ett stort avbräck om han slutade - särskilt på kvällarna när jag då skulle bli helt ensam.
Lite Eurodisco
Någon gång under det glada 90-talet släppte duon Cool James & Black Teacher hitlåten "Dr Feelgood". Det är ett trallvänligt litet stycke och långt ifrån den sämsta låt som släpptes under perioden då eurodiscon stod på sin topp. Det gjordes också en video och den är desto märkligare. Den kan kort beskrivas ungefär så här:
Två pajasar i rejält färgglad utstyrsel (den går inte av för hackor!) jazzar omkring runt ett bord, som någon har ställt ut på gräsmattan utanför ett mindre slott eller en herrgård. Herrarna är uppenbarligen välbeställda, eftersom de kan hålla sig med en betjänt som kommer ut och serverar den ene en tidning på ett fat. Någon annanstans går en skön ung dam omkring och känner sig svårmodig. Plötsligt hittar hon ett foto på en av ovanstående pajasar - med tillhörande telefonnummer - och när hon ringer sin räddare i nöden blir allt genast bättre. :P
Två pajasar i rejält färgglad utstyrsel (den går inte av för hackor!) jazzar omkring runt ett bord, som någon har ställt ut på gräsmattan utanför ett mindre slott eller en herrgård. Herrarna är uppenbarligen välbeställda, eftersom de kan hålla sig med en betjänt som kommer ut och serverar den ene en tidning på ett fat. Någon annanstans går en skön ung dam omkring och känner sig svårmodig. Plötsligt hittar hon ett foto på en av ovanstående pajasar - med tillhörande telefonnummer - och när hon ringer sin räddare i nöden blir allt genast bättre. :P
Överflödiga människor
Jag är i Sala nu och jäser. I morgon ska jag och morsan åka upp på Rättviks marknad, få se om det blir några fynd. Det ska visst bli skitväder, såg jag, så man får pälsa på sig rejält.
När jag är i Sala brukar jag passa på att läsa Sala Allehanda, den lokala tidningen, och i dagens nummer stod något som i varje fall gjorde mig upprörd. Tydligen huserar det en kattplågare på området Dalhem, i utkanten av stan. En familj har på kort tid mist tre katter. En kom hem med magen liksom intryckt - som om någon sparkat den hårt - och klarade sig inte sen. En hittades död vid stora vägen, men utan synliga skador - vilket tyder på att någon dödat den och sedan lagt den vid vägen! Den tredje hade kommit hem svårt haltande och någon hade troligen kört upp något i ändtarmen på den - och orsakat skador som ledde till att att katten fick avlivas.
Framför allt det sista fallet är vidrigt. Den som gillar hundar bättre än katter får väl tänka sig att någon skulle göra så mot en hund. Visst borde väl mänskligheten klara sig utan en sådan människa? Skulle någon verkligen sakna honom? Nog borde det vara lagligt att åtminstone misshandla personen lite grann om man tog honom på bar gärning - demolera en knäskål eller något, så att han får ett bestående minne?
När jag är i Sala brukar jag passa på att läsa Sala Allehanda, den lokala tidningen, och i dagens nummer stod något som i varje fall gjorde mig upprörd. Tydligen huserar det en kattplågare på området Dalhem, i utkanten av stan. En familj har på kort tid mist tre katter. En kom hem med magen liksom intryckt - som om någon sparkat den hårt - och klarade sig inte sen. En hittades död vid stora vägen, men utan synliga skador - vilket tyder på att någon dödat den och sedan lagt den vid vägen! Den tredje hade kommit hem svårt haltande och någon hade troligen kört upp något i ändtarmen på den - och orsakat skador som ledde till att att katten fick avlivas.
Framför allt det sista fallet är vidrigt. Den som gillar hundar bättre än katter får väl tänka sig att någon skulle göra så mot en hund. Visst borde väl mänskligheten klara sig utan en sådan människa? Skulle någon verkligen sakna honom? Nog borde det vara lagligt att åtminstone misshandla personen lite grann om man tog honom på bar gärning - demolera en knäskål eller något, så att han får ett bestående minne?
Agneta
Min bil är fixad nu. Den går numera så tyst att man nästan kan somna bakom ratten. :P
Inget ont om den gode Kent, men jag bestämde mig tidigt för att lämna in SAAB:en i Västerås. Framför allt var det logistikproblemen som fick avgöra. Om jag hade lämnat in bilen i Sala, hade jag fått åka tåg eller tigga snålskjuts av farsan till Västerås - plus att det skulle bli samma visa när jag skulle hämta skrället igen. I Västerås finns flera bilverkstäder inom cykelavstånd, vilket underlättar en del.
Efter ett par samtal gjorde jag en deal med Avgaspiraten, en liten firma som håller hus nere vid djuphamnen i stan. Jag åkte dit med det mullrande åbäket och hade sån flyt att min f d kollega Katrin kunde plocka upp mig. Dagen efteråt samlade jag kraft och tog cykeln till jobbet - och sedan från jobbet ner till Avgaspiraten. Den senare turen var en nätt liten vända på en halvtimmes trampande. :) Jag hade varit förutseende nog att köpa cykelhållare ( sån som man sätter på dragkroken och fläker ut till ett "V") dagen innan, så det var bara att vräka på cykeln och åka iväg. Skönt!
I dag åkte jag ut till Salbohed för att delta i en liten metartävling. Jag satte mig i bilen och skulle till att köra, när jag fick se en lapp som låg under ena vindrutetorkaren. Det var ingen p-bot utan en handskriven liten sak, som gick ut på att någon Agneta hade backat på min bakskärm. Hon hade lämnat sitt nummer och bad mig ringa. När jag gick ut och kollade, såg jag i princip inte ett dugg att bråka - eller ringa - om. Agneta får sitta hemma och vänta förgäves. :P
En helt annan sak, förresten. I frysen uppe i föräldrarnas sommarstuga ligger några burkar kräftor. Jag undrar lite försynt om herr OJ har funderat på hur vi ska göra med dem. Har han och Crille tid att styra upp någon gemensam liten kräftskiva? Ska vi ta varsin burk och äta upp var och en för sig när det passar? Det är väl inte så att det brinner i knutarna, utan jag kände bara för att lyfta frågan. :)
Inget ont om den gode Kent, men jag bestämde mig tidigt för att lämna in SAAB:en i Västerås. Framför allt var det logistikproblemen som fick avgöra. Om jag hade lämnat in bilen i Sala, hade jag fått åka tåg eller tigga snålskjuts av farsan till Västerås - plus att det skulle bli samma visa när jag skulle hämta skrället igen. I Västerås finns flera bilverkstäder inom cykelavstånd, vilket underlättar en del.
Efter ett par samtal gjorde jag en deal med Avgaspiraten, en liten firma som håller hus nere vid djuphamnen i stan. Jag åkte dit med det mullrande åbäket och hade sån flyt att min f d kollega Katrin kunde plocka upp mig. Dagen efteråt samlade jag kraft och tog cykeln till jobbet - och sedan från jobbet ner till Avgaspiraten. Den senare turen var en nätt liten vända på en halvtimmes trampande. :) Jag hade varit förutseende nog att köpa cykelhållare ( sån som man sätter på dragkroken och fläker ut till ett "V") dagen innan, så det var bara att vräka på cykeln och åka iväg. Skönt!
I dag åkte jag ut till Salbohed för att delta i en liten metartävling. Jag satte mig i bilen och skulle till att köra, när jag fick se en lapp som låg under ena vindrutetorkaren. Det var ingen p-bot utan en handskriven liten sak, som gick ut på att någon Agneta hade backat på min bakskärm. Hon hade lämnat sitt nummer och bad mig ringa. När jag gick ut och kollade, såg jag i princip inte ett dugg att bråka - eller ringa - om. Agneta får sitta hemma och vänta förgäves. :P
En helt annan sak, förresten. I frysen uppe i föräldrarnas sommarstuga ligger några burkar kräftor. Jag undrar lite försynt om herr OJ har funderat på hur vi ska göra med dem. Har han och Crille tid att styra upp någon gemensam liten kräftskiva? Ska vi ta varsin burk och äta upp var och en för sig när det passar? Det är väl inte så att det brinner i knutarna, utan jag kände bara för att lyfta frågan. :)
Muller muller
Det börjar bli dags att göra något åt min mullrande bil nu. Det är hål i avgasröret eller ljuddämparen och ljudnivån börjar nu tidvis nå en nivå där det slår lock för öronen på mig när jag kör. Nästa vecka ska jag försöka ta mig ut till Biltema och tjacka nytt avgassystem. Sen ska jag leta upp någon som får laga det åt mig. Antingen blir det i här i Västra Anus, eller så åker jag till Sala. OJ:s bekanting Kent lär ju visst utföra en del bilreparationer mot betalning, har jag för mig.
I helgen blir det dubbla lagtävlingar i mete - fullt upp alltså. I morgon fredag kommer jag att bli hämtad i Sala av Krister. Sedan kommer en stor del av helgen att tillbringas i Harbo, där jag förväntas vara chaffis åt mina törstiga fiskebröder i lag Balders Ballar. Det blir nog intressant. :)
I helgen blir det dubbla lagtävlingar i mete - fullt upp alltså. I morgon fredag kommer jag att bli hämtad i Sala av Krister. Sedan kommer en stor del av helgen att tillbringas i Harbo, där jag förväntas vara chaffis åt mina törstiga fiskebröder i lag Balders Ballar. Det blir nog intressant. :)
Friheter
Jag var och simmade idag och det var väl kanske fjärde gången sen jag började jobba. Faktiskt känns det en aning lättare nu än första gången - jag får inte samma andnöd när jag har simmat ett antal längder i stöten - så jag antar att det gör nytta.
I och med att jag simmar så pass ofta, känner jag numera igen i princip alla som jobbar i simhallen. Jag vet inte vad folk heter, men jag känner igen dem till utseendet. En tjej verkade ha lagt på sig lite sedan jag såg henne jobba sist, så jag funderade för mig själv där jag gled runt, om hon hade bulle i ugnen eller om hon bara hade levt lite för gott i sommar. :) Just den där frågan om någon är med barn, ställer man inte gärna till folk om man inte innerst inne redan är säker på svaret. :P
När vi pratar magar, så kan vi också gå in på en sak som jag funderade på förra veckan. Min skiftkompis M, som blev varslad förut och fick sluta i slutet av juli, var och hälsade på på jobbet i förra veckan för en formell avtackning. Han fick present och bjöd på fika och så. När han dök upp, såg jag att han hade blivit en aning rundare sedan sist. Jag valde att inte kommentera det, men några av tanterna som var närvarande var inte fullt lika finkänsliga. Repliker på temat "Oj, vad du har gått upp i vikt!" flög genom luften. Någon hade t o m mage att kläcka ur sig: "Du är ju större än Stefan!" :P
Det kanske inte var illa menat, men på något vis känns det ändå lite typiskt. Folk verkar tycka att det är fritt fram att hoppa på folk som väger för mycket och tar sig gärna rätten att kommentera. Jag får också känslan av att folk har förutfattade meningar och utgår från att en rundlagd person är lågintelligent. Visst är det kanske dumt att stoppa i sig mer än man borde, men så vitt jag vet är inte hjärnans volym omvänt proportionell mot midjemåttet.
Jag får ibland för mig att de som kommenterar tror att de gör en en tjänst. Det är ju vänligt och vänlighet bör återgäldas. Om någon säger något i stil med "Men vad du har gått upp i vikt! Du borde motionera mera och lägga om kosten." , så kunde man kontra med: "Åh, tack! Det hade jag ingen aning om! Du å din sida är förbannat ful och ett par fettsugningar och lite botox skulle inte skada. Jag har också alltid tyckt att du har verkat korkad,rent imbecill faktiskt, så ett par år på komvux kunde kanske få dig att vidga dina vyer!" :) Något säger mig att sådan ärlighet inte blir så uppskattad som man kan tro... :P
Såvitt jag vet består min läsarskara i huvudsak av två personer. Den ena är precis som jag en smula rundlagd, medan den andra däremot är smal. Men jag föreställer mig att även smala personer kan få höra kommentarer - då på temat att man borde "äta upp sig".
Jag är lite nyfiken på att höra om vad ni tycker. Har ni egna erfarenheter av folk som utan att bli tillfrågade uttrycker sig om eran kroppsbyggnad? Vill ni inte svara så är det okej, men jag skulle vara intresserad av era synpunkter. :)
I och med att jag simmar så pass ofta, känner jag numera igen i princip alla som jobbar i simhallen. Jag vet inte vad folk heter, men jag känner igen dem till utseendet. En tjej verkade ha lagt på sig lite sedan jag såg henne jobba sist, så jag funderade för mig själv där jag gled runt, om hon hade bulle i ugnen eller om hon bara hade levt lite för gott i sommar. :) Just den där frågan om någon är med barn, ställer man inte gärna till folk om man inte innerst inne redan är säker på svaret. :P
När vi pratar magar, så kan vi också gå in på en sak som jag funderade på förra veckan. Min skiftkompis M, som blev varslad förut och fick sluta i slutet av juli, var och hälsade på på jobbet i förra veckan för en formell avtackning. Han fick present och bjöd på fika och så. När han dök upp, såg jag att han hade blivit en aning rundare sedan sist. Jag valde att inte kommentera det, men några av tanterna som var närvarande var inte fullt lika finkänsliga. Repliker på temat "Oj, vad du har gått upp i vikt!" flög genom luften. Någon hade t o m mage att kläcka ur sig: "Du är ju större än Stefan!" :P
Det kanske inte var illa menat, men på något vis känns det ändå lite typiskt. Folk verkar tycka att det är fritt fram att hoppa på folk som väger för mycket och tar sig gärna rätten att kommentera. Jag får också känslan av att folk har förutfattade meningar och utgår från att en rundlagd person är lågintelligent. Visst är det kanske dumt att stoppa i sig mer än man borde, men så vitt jag vet är inte hjärnans volym omvänt proportionell mot midjemåttet.
Jag får ibland för mig att de som kommenterar tror att de gör en en tjänst. Det är ju vänligt och vänlighet bör återgäldas. Om någon säger något i stil med "Men vad du har gått upp i vikt! Du borde motionera mera och lägga om kosten." , så kunde man kontra med: "Åh, tack! Det hade jag ingen aning om! Du å din sida är förbannat ful och ett par fettsugningar och lite botox skulle inte skada. Jag har också alltid tyckt att du har verkat korkad,rent imbecill faktiskt, så ett par år på komvux kunde kanske få dig att vidga dina vyer!" :) Något säger mig att sådan ärlighet inte blir så uppskattad som man kan tro... :P
Såvitt jag vet består min läsarskara i huvudsak av två personer. Den ena är precis som jag en smula rundlagd, medan den andra däremot är smal. Men jag föreställer mig att även smala personer kan få höra kommentarer - då på temat att man borde "äta upp sig".
Jag är lite nyfiken på att höra om vad ni tycker. Har ni egna erfarenheter av folk som utan att bli tillfrågade uttrycker sig om eran kroppsbyggnad? Vill ni inte svara så är det okej, men jag skulle vara intresserad av era synpunkter. :)
I morgon börjas det igen.
Semestern är slut snart. I morgon klockan 14 börjar jag jobba igen efter fyra veckors semester.
Det ska bli intressant att se om mina kollegor har ställt till med något sattyg när jag har varit borta. I varje fall lär hösten bli annorlunda jämfört med tidigare. Nu har Surrpelle slutat och tills vidare är jag ensam på mitt skift. Det får väl lov att gå, men det kommer nog att vara tråkigt att inte ha någon att djävlas med. På det viset var Surrpelle bra att ha till hands. Som det är nu kommer jag att vara ensam på min avdelning varje kväll från ca 16:30 och framåt och det lär bli rätt segt minst sagt.
Jag ringde faktiskt till jobbet en gång i förra veckan. Den gången var det för att höra hur det hade gått för Z. Z jobbar dagtid och blev tyvärr varslad tidigare. Han tog det inte så bra och var tämligen bitter och tjurig i början, men han samlade ihop sig och när jag gick på semester så var han samma goda arbetskamrat som förut. Eftersom orderläget tydligen har förbättrats, fick han förlängt en månad. Denna förlängning hade nu sträckts ut så att den omfattar även september - vilket var vad jag ville försäkra mig om när jag ringde. Om Z hade slutat under min semester hade jag nämligen velat vara med och avtacka honom. Nu får vi hoppas att han blir kvar ytterligare en tid sedan.
Så här har arbetsgången varit på jobbet, ungefär:
1: "Whaaa! Vi har inte så mycket jobb under sommarmånaderna...."
2: "Vi måste göra oss av med så här många."
3: "Du får vara kvar - men inte du."
4: "Ehm, vi skojade bara - eller egentligen inte. Vid närmare eftertanke behöver vi dig nog en månad till - men inte efter det."
5: "Du kan inte tänka dig att stanna en månad till?...."
Man kan ha åsikter om huruvida det här är ett respektfullt sätt att behandla sina medarbetare. Det har jag också, men jag ska nog inte vidareutveckla här. Man vet ju aldrig vem som läser.. :P
Det ska bli intressant att se om mina kollegor har ställt till med något sattyg när jag har varit borta. I varje fall lär hösten bli annorlunda jämfört med tidigare. Nu har Surrpelle slutat och tills vidare är jag ensam på mitt skift. Det får väl lov att gå, men det kommer nog att vara tråkigt att inte ha någon att djävlas med. På det viset var Surrpelle bra att ha till hands. Som det är nu kommer jag att vara ensam på min avdelning varje kväll från ca 16:30 och framåt och det lär bli rätt segt minst sagt.
Jag ringde faktiskt till jobbet en gång i förra veckan. Den gången var det för att höra hur det hade gått för Z. Z jobbar dagtid och blev tyvärr varslad tidigare. Han tog det inte så bra och var tämligen bitter och tjurig i början, men han samlade ihop sig och när jag gick på semester så var han samma goda arbetskamrat som förut. Eftersom orderläget tydligen har förbättrats, fick han förlängt en månad. Denna förlängning hade nu sträckts ut så att den omfattar även september - vilket var vad jag ville försäkra mig om när jag ringde. Om Z hade slutat under min semester hade jag nämligen velat vara med och avtacka honom. Nu får vi hoppas att han blir kvar ytterligare en tid sedan.
Så här har arbetsgången varit på jobbet, ungefär:
1: "Whaaa! Vi har inte så mycket jobb under sommarmånaderna...."
2: "Vi måste göra oss av med så här många."
3: "Du får vara kvar - men inte du."
4: "Ehm, vi skojade bara - eller egentligen inte. Vid närmare eftertanke behöver vi dig nog en månad till - men inte efter det."
5: "Du kan inte tänka dig att stanna en månad till?...."
Man kan ha åsikter om huruvida det här är ett respektfullt sätt att behandla sina medarbetare. Det har jag också, men jag ska nog inte vidareutveckla här. Man vet ju aldrig vem som läser.. :P
Dagens partybild...
Är den inte magisk, så säg?! :)
Efter många om och men...
Tadaa!
Göteborgshumor...
... är i en klass för sig.. :P
Sådär ja... :P
Evil vagina
På youtube finns en samling filmer som heter något med "honest trailer". Det är en snubbe som sitter och klipper, klistrar och kommenterar - och gör trailers till filmer där han berättar vad filmen egentligen handlar om. Han raljerar en del och det kan bli lite småroligt. Här slänger jag upp "trailern" för Lord of the Rings, som ett litet smakprov. Gissa vad "the evil vagina" är? :P
Klassiker
Indeed
Jag fick ett ryck och tog cykeln när jag skulle iväg och handla. Mitt vanliga lata jag hade tagit bilen, så det här var ett framsteg. Det är nästan bara nerförsbacke på väg till affären och uppförsbacke på hemvägen. Det jämnar med andra ord ut sig i längden. :P
Det är Big Power Meet i Västerås i helgen, så staden börjar nu fyllas av raggarbilar. När jag var på väg mot affären brev jag förbipasserad av en svart och risig bil med nedvevade rutor. Inuti satt ett par fjuniga ynglingar och den ene böjde sig ut för att glatt skråla: "Very nice ass indeed!" För ett ögonblick undrade jag vad det var frågan om, men sedan upptäckte jag några tjejer som satt och hängde i en trappuppgång vid sidan av vägen. :)
Jag har varit nere på Power Meet och glott en gång och det gör jag inte om. Visst är en del bilar fräsiga, men jag går annars inte igång på trängsel, avgaslukt och fulla raggare i tusental. Jag kommer att fly staden snarast möjligt i morgon när jag har slutat jobbet. Troligen blir det en färd ut på landet...
Det är Big Power Meet i Västerås i helgen, så staden börjar nu fyllas av raggarbilar. När jag var på väg mot affären brev jag förbipasserad av en svart och risig bil med nedvevade rutor. Inuti satt ett par fjuniga ynglingar och den ene böjde sig ut för att glatt skråla: "Very nice ass indeed!" För ett ögonblick undrade jag vad det var frågan om, men sedan upptäckte jag några tjejer som satt och hängde i en trappuppgång vid sidan av vägen. :)
Jag har varit nere på Power Meet och glott en gång och det gör jag inte om. Visst är en del bilar fräsiga, men jag går annars inte igång på trängsel, avgaslukt och fulla raggare i tusental. Jag kommer att fly staden snarast möjligt i morgon när jag har slutat jobbet. Troligen blir det en färd ut på landet...
