Det var trevligt...
... att få lönebeskedet idag. Jag hade nämligen jobbat 34,5 timmar övertid i oktober och fick betalt därefter. :) Det jag fick ut efter skatt började med marginal med en tvåa. Det brukar vara en etta annars...
Förresten undrar jag om det inte ska bli vinter någon gång?
Förresten undrar jag om det inte ska bli vinter någon gång?
Färjor och gruff
I lördags blev det en vända till Åland med Eckerölinjen. Det var inte första gången, för jag tror att jag har åkt där någon gång när jag var bara några år - inget som jag har något minne av. :)
Vi var väl kanske 15 personer som skulle åka och det var då fiskefolk plus några anhöriga. Vi var fyra, med mig, som åkte från Harbo och sedan var det folk från Österbybruk och Norrtälje. Vi kallade resan för en kick-off inför pimpelsäsongen, d v s en god ursäkt för att få ses och prata skit - samt att handla lite jox i tax-free-butiken. :P
När jag nästan var framme i Harbo, ringde Krister och funderade vad jag var. Han och hans ena dotter skulle ut på en promenad och dum som jag var bad jag dem vänta in mig. Jag hade sovit risigt och var tämligen seg, så i början av promenaden kände jag mig som en kallstartad gammal Volvo. Efter hand släppte det och jag kunde hänga med utan större problem. Ett krux var förstås att jag hade blivit lite svettig och inte hade ombyte. Men jag fick lösa det genom att låna rikligt med deo och roll-on. :P
Vi ringde Jocke sedan och tydligen hade han och Nicklas tagit en liten trevlig morgonbastu med grogg och konjak i bastun på Jockes gårdsplan. "Det var det tjockaste!!" utropade vi och muttrade lite över att de inte hade bjudit in oss. Vi fick ladda upp på egen hand med någon öl och lite hemgjord likör, innan Kristers dotter M motade in oss i bilen så att hon kunde skjutsa in oss till Uppsala. Vi var iväg och hämtade bastubadarna också och jag tyckte allt att Jocke såg lite blank ut på ögonen....
Vi blev avlämpade utanför fiskebutiken i Uppsala, där vi gick in och skrotade en stund för att fördriva tiden. Ålandsbussarna skulle avgå från en plats som bara låg några hundra meter bort, så vi behövde inte stressa. När det var dags lufsade vi iväg till samlingsplatsen och väntade in gänget från Österbybruk som skulle med. Sen var det bara att hoppa ombord.
Ett krux med Ålandsbussarna är att det är alkoholförbud på dem. Innan avfärden gick chauffören en inspektionsrunda och tittade misstänksamt på oss i vårt gäng, men av någon anledning var han aldrig framme och kikade i min ryggsäck. Det kanske var tur, för i den fanns ett gäng miniflaskor med Jägermeister. Det hela var en smula taktiskt från min sida: burkar är relativt stora och svårgömda i handen och dessutom pyser det när man öppnar dem. Småflaskor kan man däremot skruva upp i tysthet och är de små kan man med fördel fejka en hostning, när man blir sugen på de ljuva dropparna inuti. :)
Målet för vår färd var Grisslehamn. Det är ett litet mysigt samhälle på Upplandskusten, några mil norr om Hallstavik och Norrtälje. Många av husen är gamla och välbevarade och medan vi närmade oss färjeläget passerade vi åtskilliga hemtrevligaa små stugor. Färjeläget var väl inte fullt lika pittoreskt. Längst in i en lång vik fanns en asfalterad kaj, en stor betongklump till byggnad som man passerade på vägen ombord och så en stor vändplan där bussarna stannade.
Vår buss hade blivit tämligen fullsmetad med folk i Uppsala, så chauffören åkte direkt till Grisslehamn utan uppehåll. Därför var vi framme i god tid och fick vänta på bussen från Norrtälje, som våra kompisar därifrån åkte med. Under tiden stod vi inne i vänthallen och glodde på folk och samlade ihop pengarna som vi skulle betala biljetterna med. När gänget från Norrtälje kom var det bara att skicka sedelbunten till Janne, som så att säga var vår reseledare. Så småningom kom båten in och lade till och vi fick gå i gåsmarsch genom en gång, tills vi för ett ögonblick kom ut på en liten landgång som gick ut till färjan. På vägen stod ett par tullare och någon ordningsvakt och glodde slött på folkmassan.
Det första man gjorde ombord, var att kasta sig över ett förvaringsskåp och muta in det. Skåpen var stora och alla vi fyra som åkt från Harbo fick plats med både jackor och (senare) inköp från tax-free-butiken i ett och samma skåp. Det var bra att kunna stuva undan sakerna, men samtidigt fick vi samköra lite. Det kostade nämligen 30 spänn varje gång man öppnade skåpet och låste igen, så det var inte läge att springa och okynneshämta grejer. :)
Det andra man gjorde ombord var att välla in i matsalen och armbåga sig fram till sitt bord. Det ingick mat i resan och det visade sig att det var ett regelrätt julbord som var framdukat. Det blev genast långa köer till förrätterna, så vi gick direkt på varmrätten och försåg oss med köttbullar, Janssons Frestelse, revbensspjäll och det andra klassiska. Vid bordet kom sedan en lång, mager och en smula feminin karl - med en gigantisk näsa - och tog upp beställningar på dricka. Jag hade gått ombord med inställningen att bli ganska full, så jag beställde två öl medan jag hade någon till hands som kunde hämta dem åt mig. :) Men när båten kom ut på öppet hav så började den gunga en del och jag kände direkt hur det började suga i magen på mig. Därför vågade jag inte beställa mer alkohol, utan koncentrerade mig på att få i mig det jag hade på bordet. Det var svårt nog, ska jag erkänna. :)
Maten var god, men man fick inte någon riktig matro. Redan efter en dryg timme började personalen plocka undan grytorna och faten och eftersom man hade fått köa en del var det nätt och jämnt att man hann äta upp. Det fick bli en vända in i tax-freebutiken istället. Priserna där var humana, men inte extremt låga. I regel kostade literflaskor av alkoholhaltiga drycker ungefär som en "sjuttis" (70 cl) gör på Systembolaget. Hemifrån hade jag fått beställning på en flaska whiskey (farsan), en limpa cigaretter (också farsan) och en halvliter Baileys (morsan) och de grejerna hittade jag snart på. Åt mig själv fick det bli en kartong Dumle-kolor, samt en liter fin konjak (Larsen XO - svarta flaskan). Tillsammans var det betydligt mer än vad reglerna tillät, men det var ingen som brydde sig, vare sig i kassan eller senare i tullen. När vi skulle iland senare var det vissa som släpade in högvis med öl helt öppet utan att tullarna reagerade, så det var visst bara att handla på.
Efter inköpen gick vi och satte oss i baren och surrade och sörplade i oss diverse dekokter. De hade en lång bardisk som var indelad i två halvor, vilket innebar att det fanns två olika köer att ställa sig i. Trots det tog det ett tag att komma fram och få det man ville ha. Av någon anledning hade båten slutat gunga vid det här laget, så jag vågade köpa lite dricka. Men det blev ganska lugnt och jag tror att det stannade på en öl, en liten konjak och en drink (White Russian) totalt. :) Bredvid baren fanns en massa bord och stolar och där slog vi oss ner och surrade om diverse kommande fisken. Det fanns också ett litet dansgolv framför en scen, där ett halvdåligt coverband spelade. Jag dansade inte, men det gjorde en de medföljande flickvännerna och hennes kompis. Vi såg på håll hur de blev utsatta för ett raggningsförsök från en riktig ärkeflata. :D Det var en manhaftig sak - kortsnaggad, stadig och iklädd snickarbrallor - som kom fram och klängde lite. Oturligt nog för henne blev det dock inget napp. :P
Själva båtresan tog inte mer än fem timmar och när vi klev i land var klockan inte mer än halv nio på kvällen. Bussarna stod parkerade och den här gången fanns där spritvakter - spännisar iklädda gula reflexvästar, som barskt kommenderade oss att slänga in våra kassar och ryggsäckar i lastutrymmet innan vi klev ombord. Det fanns de i mitt gäng som hade pluntor i jackfickan, men besvikelsen var ändå påtaglig. :P Fast det blev annat att fundera på efter ett tag.
När vi satt på bussen upptäckte vi att det hade blivit uppståndelse på två ställen utanför vänthallen. På det ena stället var det ett klassiskt fyllo som härjade: det var en ung man som stod med händerna bakom ryggen, medan en vakt höll i honom. På det andra stället trodde vi först också att det var frågan om ett fyllo, i och med att det låg en människa på marken med några vakter runt omkring. Men rätt som det var började vakterna göra hjärt-lung-räddning och då förstod vi att det var allvar. Vår chaufför gick iväg och var borta och vi började fundera vad som hände. Någon sade att de hade sett karln vingla till och ramla ihop i en hög på marken. Men ingen visste ju någonting.
Det var i det här läget som några i bussen visade upp sig från sin allra sämsta sida. Bredvid mig och Harbogänget satt t ex en medelålders karl, som förmodligen inte hade alla hästar hemma. Han satt och muttrade oavbrutet för sig själv och det var enbart dumheter som bubblade ur honom. Först kunde det låta ungefär i stil med:
"Jaha, nu slog väktarna ihjäl honom! Så modiga så! Ja, titta, nu sparkar de på honom också. Vad duktiga de är! Det är väl sådana som inte fick bli poliser. Flera på en gång också. Sådär ja!"
Lite senare, när livräddningen tycktes dra ut på tiden och när ambulans och polis hade anlänt, fortsatte fanskapet att surra: "Ja men, ska vi åka någon gång? Han är ju döööd! Släng in liket i bilen, så drar vi - eller i bussen om han ska med här! Vi kan ju inte sitta här i fyra timmar för ett liks skull!"
Till sist tröttnade vi på att lyssna på fanskapet, där han satt och hånade mannen som låg och dog där ute på asfalten. Hela vårt gäng bad honom uppriktigt att hålla sin fula trut. Som svar fick vi bara spydigheter och då hade till och med jag, som normalt är en fredlig person, lust att slå honom på käften! Man får faktiskt ha nån jävla respekt för människoliv och så bråttom hade vi inte att vi inte kunde vänta en halvtimme medan en man kämpade för sitt liv. Nicklas var den som blev mest förbannad och han spände ögonen i karln och sade:
- Jag hoppas innerligt att vi ska av på samma hållplats i Uppsala, för då ska du få så inihelvete med stryk!
Efter ett tag verkade det som att upplivningsförsöken gavs upp utanför bussen. Enligt ryktena som kom skulle det alltså ha varit en man i femtioårsåldern som dog där, mellan färjan och bussen. Mannens förkrossade kompis kom och satte sig långt fram i bussen och trots det så satt surrpellen bredvid oss och babblade. Jag såg att Nicklas ögon blev helt svarta och det var nog tur att fanskapet bredvid oss blev tyst till sist.
Bussresan blev stillsam och stämningen var förstås tryckt. Nicklas svarade knappt på tilltal och jag var seriöst rädd för att det skulle bli obehagligt när vi kom fram. Gubben bredvid oss verkade dock ha blivit rejält uppskrämd, för när vi närmade oss Uppsala kom han försynt fram till Nicklas och bad om ursäkt. Sedan dröp han av bussen några hållplatser innan slutstationen.... :P
När vi kom fram satt vi och jäste och pratade skit på en parkeringsplats, innan Kristers dotter - som hade varit och jobbat medan vi var ute på galej - kom och plockade upp oss. Krister själv var fullast av oss och han blev tämligen odräglig på hemresan. Han satt och gnisslade tänder med flit, så att det rös i kroppen på oss andra. Dottern blev helt vansinnig och hotade med att slänga av sin far. Men det sket förstås Krister i. :P
Vi lämpade av Jocke först och sedan Nicklas (där stannade vi och fick varsin grogg) innan vi till sist kom hem till Krister. Jag fick ta en säng som egentligen tillhörde hans yngsta son (sonen fick sova i en soffa). Vanligtvis sover jag oroligt första natten när jag är borta, men den här sängen var väldigt skön att krypa ner i. Frampå småtimmarna vaknade jag av att två figurer tassade genom mitt rum. Det var Kristers äldsta son (en pojk på 17-18) med flickvän som var tvungen att gå genom mitt rum för att komma till sitt sovrum. Lite senare vaknade jag av vissa ljud från just detta grannrum. Det var förmodligen inget mindre än klimax i ett rejält samlag som hördes: rytmisk och ansträngd andhämtning, samt bestämda ruskanden från sängen. När föreställningen var färdig hördes diverse smackanden, så de unga rundade väl av med lite hångel.... :P Så småningom somnade jag om. :)
På morgonen var jag vaken först av alla i huset och kände mig i riktigt hyfsat skick. Det hade jag förstås det måttliga drickandet att tacka för. Krister vaknade långt senare och han såg en smula vildögd ut när han kom lufsande nerför trappan till köket. :) Jag var kvar fram till runt 11, sen bedömde jag att jag kunde åka hem utan att bli haffad.
Så var det. Det var mycket på en gång!
Vi var väl kanske 15 personer som skulle åka och det var då fiskefolk plus några anhöriga. Vi var fyra, med mig, som åkte från Harbo och sedan var det folk från Österbybruk och Norrtälje. Vi kallade resan för en kick-off inför pimpelsäsongen, d v s en god ursäkt för att få ses och prata skit - samt att handla lite jox i tax-free-butiken. :P
När jag nästan var framme i Harbo, ringde Krister och funderade vad jag var. Han och hans ena dotter skulle ut på en promenad och dum som jag var bad jag dem vänta in mig. Jag hade sovit risigt och var tämligen seg, så i början av promenaden kände jag mig som en kallstartad gammal Volvo. Efter hand släppte det och jag kunde hänga med utan större problem. Ett krux var förstås att jag hade blivit lite svettig och inte hade ombyte. Men jag fick lösa det genom att låna rikligt med deo och roll-on. :P
Vi ringde Jocke sedan och tydligen hade han och Nicklas tagit en liten trevlig morgonbastu med grogg och konjak i bastun på Jockes gårdsplan. "Det var det tjockaste!!" utropade vi och muttrade lite över att de inte hade bjudit in oss. Vi fick ladda upp på egen hand med någon öl och lite hemgjord likör, innan Kristers dotter M motade in oss i bilen så att hon kunde skjutsa in oss till Uppsala. Vi var iväg och hämtade bastubadarna också och jag tyckte allt att Jocke såg lite blank ut på ögonen....
Vi blev avlämpade utanför fiskebutiken i Uppsala, där vi gick in och skrotade en stund för att fördriva tiden. Ålandsbussarna skulle avgå från en plats som bara låg några hundra meter bort, så vi behövde inte stressa. När det var dags lufsade vi iväg till samlingsplatsen och väntade in gänget från Österbybruk som skulle med. Sen var det bara att hoppa ombord.
Ett krux med Ålandsbussarna är att det är alkoholförbud på dem. Innan avfärden gick chauffören en inspektionsrunda och tittade misstänksamt på oss i vårt gäng, men av någon anledning var han aldrig framme och kikade i min ryggsäck. Det kanske var tur, för i den fanns ett gäng miniflaskor med Jägermeister. Det hela var en smula taktiskt från min sida: burkar är relativt stora och svårgömda i handen och dessutom pyser det när man öppnar dem. Småflaskor kan man däremot skruva upp i tysthet och är de små kan man med fördel fejka en hostning, när man blir sugen på de ljuva dropparna inuti. :)
Målet för vår färd var Grisslehamn. Det är ett litet mysigt samhälle på Upplandskusten, några mil norr om Hallstavik och Norrtälje. Många av husen är gamla och välbevarade och medan vi närmade oss färjeläget passerade vi åtskilliga hemtrevligaa små stugor. Färjeläget var väl inte fullt lika pittoreskt. Längst in i en lång vik fanns en asfalterad kaj, en stor betongklump till byggnad som man passerade på vägen ombord och så en stor vändplan där bussarna stannade.
Vår buss hade blivit tämligen fullsmetad med folk i Uppsala, så chauffören åkte direkt till Grisslehamn utan uppehåll. Därför var vi framme i god tid och fick vänta på bussen från Norrtälje, som våra kompisar därifrån åkte med. Under tiden stod vi inne i vänthallen och glodde på folk och samlade ihop pengarna som vi skulle betala biljetterna med. När gänget från Norrtälje kom var det bara att skicka sedelbunten till Janne, som så att säga var vår reseledare. Så småningom kom båten in och lade till och vi fick gå i gåsmarsch genom en gång, tills vi för ett ögonblick kom ut på en liten landgång som gick ut till färjan. På vägen stod ett par tullare och någon ordningsvakt och glodde slött på folkmassan.
Det första man gjorde ombord, var att kasta sig över ett förvaringsskåp och muta in det. Skåpen var stora och alla vi fyra som åkt från Harbo fick plats med både jackor och (senare) inköp från tax-free-butiken i ett och samma skåp. Det var bra att kunna stuva undan sakerna, men samtidigt fick vi samköra lite. Det kostade nämligen 30 spänn varje gång man öppnade skåpet och låste igen, så det var inte läge att springa och okynneshämta grejer. :)
Det andra man gjorde ombord var att välla in i matsalen och armbåga sig fram till sitt bord. Det ingick mat i resan och det visade sig att det var ett regelrätt julbord som var framdukat. Det blev genast långa köer till förrätterna, så vi gick direkt på varmrätten och försåg oss med köttbullar, Janssons Frestelse, revbensspjäll och det andra klassiska. Vid bordet kom sedan en lång, mager och en smula feminin karl - med en gigantisk näsa - och tog upp beställningar på dricka. Jag hade gått ombord med inställningen att bli ganska full, så jag beställde två öl medan jag hade någon till hands som kunde hämta dem åt mig. :) Men när båten kom ut på öppet hav så började den gunga en del och jag kände direkt hur det började suga i magen på mig. Därför vågade jag inte beställa mer alkohol, utan koncentrerade mig på att få i mig det jag hade på bordet. Det var svårt nog, ska jag erkänna. :)
Maten var god, men man fick inte någon riktig matro. Redan efter en dryg timme började personalen plocka undan grytorna och faten och eftersom man hade fått köa en del var det nätt och jämnt att man hann äta upp. Det fick bli en vända in i tax-freebutiken istället. Priserna där var humana, men inte extremt låga. I regel kostade literflaskor av alkoholhaltiga drycker ungefär som en "sjuttis" (70 cl) gör på Systembolaget. Hemifrån hade jag fått beställning på en flaska whiskey (farsan), en limpa cigaretter (också farsan) och en halvliter Baileys (morsan) och de grejerna hittade jag snart på. Åt mig själv fick det bli en kartong Dumle-kolor, samt en liter fin konjak (Larsen XO - svarta flaskan). Tillsammans var det betydligt mer än vad reglerna tillät, men det var ingen som brydde sig, vare sig i kassan eller senare i tullen. När vi skulle iland senare var det vissa som släpade in högvis med öl helt öppet utan att tullarna reagerade, så det var visst bara att handla på.
Efter inköpen gick vi och satte oss i baren och surrade och sörplade i oss diverse dekokter. De hade en lång bardisk som var indelad i två halvor, vilket innebar att det fanns två olika köer att ställa sig i. Trots det tog det ett tag att komma fram och få det man ville ha. Av någon anledning hade båten slutat gunga vid det här laget, så jag vågade köpa lite dricka. Men det blev ganska lugnt och jag tror att det stannade på en öl, en liten konjak och en drink (White Russian) totalt. :) Bredvid baren fanns en massa bord och stolar och där slog vi oss ner och surrade om diverse kommande fisken. Det fanns också ett litet dansgolv framför en scen, där ett halvdåligt coverband spelade. Jag dansade inte, men det gjorde en de medföljande flickvännerna och hennes kompis. Vi såg på håll hur de blev utsatta för ett raggningsförsök från en riktig ärkeflata. :D Det var en manhaftig sak - kortsnaggad, stadig och iklädd snickarbrallor - som kom fram och klängde lite. Oturligt nog för henne blev det dock inget napp. :P
Själva båtresan tog inte mer än fem timmar och när vi klev i land var klockan inte mer än halv nio på kvällen. Bussarna stod parkerade och den här gången fanns där spritvakter - spännisar iklädda gula reflexvästar, som barskt kommenderade oss att slänga in våra kassar och ryggsäckar i lastutrymmet innan vi klev ombord. Det fanns de i mitt gäng som hade pluntor i jackfickan, men besvikelsen var ändå påtaglig. :P Fast det blev annat att fundera på efter ett tag.
När vi satt på bussen upptäckte vi att det hade blivit uppståndelse på två ställen utanför vänthallen. På det ena stället var det ett klassiskt fyllo som härjade: det var en ung man som stod med händerna bakom ryggen, medan en vakt höll i honom. På det andra stället trodde vi först också att det var frågan om ett fyllo, i och med att det låg en människa på marken med några vakter runt omkring. Men rätt som det var började vakterna göra hjärt-lung-räddning och då förstod vi att det var allvar. Vår chaufför gick iväg och var borta och vi började fundera vad som hände. Någon sade att de hade sett karln vingla till och ramla ihop i en hög på marken. Men ingen visste ju någonting.
Det var i det här läget som några i bussen visade upp sig från sin allra sämsta sida. Bredvid mig och Harbogänget satt t ex en medelålders karl, som förmodligen inte hade alla hästar hemma. Han satt och muttrade oavbrutet för sig själv och det var enbart dumheter som bubblade ur honom. Först kunde det låta ungefär i stil med:
"Jaha, nu slog väktarna ihjäl honom! Så modiga så! Ja, titta, nu sparkar de på honom också. Vad duktiga de är! Det är väl sådana som inte fick bli poliser. Flera på en gång också. Sådär ja!"
Lite senare, när livräddningen tycktes dra ut på tiden och när ambulans och polis hade anlänt, fortsatte fanskapet att surra: "Ja men, ska vi åka någon gång? Han är ju döööd! Släng in liket i bilen, så drar vi - eller i bussen om han ska med här! Vi kan ju inte sitta här i fyra timmar för ett liks skull!"
Till sist tröttnade vi på att lyssna på fanskapet, där han satt och hånade mannen som låg och dog där ute på asfalten. Hela vårt gäng bad honom uppriktigt att hålla sin fula trut. Som svar fick vi bara spydigheter och då hade till och med jag, som normalt är en fredlig person, lust att slå honom på käften! Man får faktiskt ha nån jävla respekt för människoliv och så bråttom hade vi inte att vi inte kunde vänta en halvtimme medan en man kämpade för sitt liv. Nicklas var den som blev mest förbannad och han spände ögonen i karln och sade:
- Jag hoppas innerligt att vi ska av på samma hållplats i Uppsala, för då ska du få så inihelvete med stryk!
Efter ett tag verkade det som att upplivningsförsöken gavs upp utanför bussen. Enligt ryktena som kom skulle det alltså ha varit en man i femtioårsåldern som dog där, mellan färjan och bussen. Mannens förkrossade kompis kom och satte sig långt fram i bussen och trots det så satt surrpellen bredvid oss och babblade. Jag såg att Nicklas ögon blev helt svarta och det var nog tur att fanskapet bredvid oss blev tyst till sist.
Bussresan blev stillsam och stämningen var förstås tryckt. Nicklas svarade knappt på tilltal och jag var seriöst rädd för att det skulle bli obehagligt när vi kom fram. Gubben bredvid oss verkade dock ha blivit rejält uppskrämd, för när vi närmade oss Uppsala kom han försynt fram till Nicklas och bad om ursäkt. Sedan dröp han av bussen några hållplatser innan slutstationen.... :P
När vi kom fram satt vi och jäste och pratade skit på en parkeringsplats, innan Kristers dotter - som hade varit och jobbat medan vi var ute på galej - kom och plockade upp oss. Krister själv var fullast av oss och han blev tämligen odräglig på hemresan. Han satt och gnisslade tänder med flit, så att det rös i kroppen på oss andra. Dottern blev helt vansinnig och hotade med att slänga av sin far. Men det sket förstås Krister i. :P
Vi lämpade av Jocke först och sedan Nicklas (där stannade vi och fick varsin grogg) innan vi till sist kom hem till Krister. Jag fick ta en säng som egentligen tillhörde hans yngsta son (sonen fick sova i en soffa). Vanligtvis sover jag oroligt första natten när jag är borta, men den här sängen var väldigt skön att krypa ner i. Frampå småtimmarna vaknade jag av att två figurer tassade genom mitt rum. Det var Kristers äldsta son (en pojk på 17-18) med flickvän som var tvungen att gå genom mitt rum för att komma till sitt sovrum. Lite senare vaknade jag av vissa ljud från just detta grannrum. Det var förmodligen inget mindre än klimax i ett rejält samlag som hördes: rytmisk och ansträngd andhämtning, samt bestämda ruskanden från sängen. När föreställningen var färdig hördes diverse smackanden, så de unga rundade väl av med lite hångel.... :P Så småningom somnade jag om. :)
På morgonen var jag vaken först av alla i huset och kände mig i riktigt hyfsat skick. Det hade jag förstås det måttliga drickandet att tacka för. Krister vaknade långt senare och han såg en smula vildögd ut när han kom lufsande nerför trappan till köket. :) Jag var kvar fram till runt 11, sen bedömde jag att jag kunde åka hem utan att bli haffad.
Så var det. Det var mycket på en gång!
