schtellans

Idag var jag ute och fiskade i alla fall. Det var tävling på Stävresjön. Nog märktes det att jag hade varit hemma i veckan, för konditionen var usel. Det var lite snö på isen och när jag hade gått snett över sjön - en promenad på max en kilometer - kände jag viss andnöd. :P

Fisket var trögt och jag kände att jag inte hade orken att jaga på för full fart. Alltså fiskade jag lugnt av tävlingen och njöt av det fina vädret.

Jag läste en kul historia förut, som jag drog för farsan och någon till innan tävlingen. Jag är väl inte sämre än att jag kan skriva den här också:

Tuppen på bondgården börjar bli gammal och en dag får han till sin fasa se hur bonden kommer med en ny tupp. Han bestämmer sig för att ta tjuren vid hornen och går fram och hälsar.
-Hej....
-Hej ditt gamla skrälle! Snart är du historia här. Här ser du en som är ung och stark och har gott om krut i bössan.
- Vad fan menar du med det?
- Det är jag som tar över alla hönorna. Du får vara jäkligt glad om inte bonden nackar dig inom kort.
- Men vad fan.... Kan jag inte åtminstone få behålla gamla Agda och Polly? De båda gamlingarna orkar jag nog betäcka ett tag till...
- Nej du! Jag tar alllihopa och du får vackert titta på.
- Men du, skulle vi inte kunna tävla om hönorna? Vi springer ikapp runt hönshuset och försten tillbaka vinner?
- Det blir en lätt match, så det är lugnt. Du ska t o m få fem sekunders försprång, så att det blir någon utmaning.

Efter en kort uppvärmning gör sig de båda tupparna klara. Starten går och den gamla tuppen far iväg som en rem runt husknuten. Fem sekunder senare sticker den yngre tuppen iväg som en oljad blixt. Den yngre tuppen är förstås snabbare och efter halva varvet är han nästan ifatt gamlingen. Då hörs den ljudliga smällen av ett hagelskott och när dammet har lagt sig ligger den unga tuppen död på marken. En bit bort står bonden med sitt nyavfyrade hagelgevär och svär....:
"Faan.... Det här var den tredje bögtuppen jag fick tag på i rad - bara nu i juli!!!"

:-D

... eftersom den är cool. :P
"Chocolate Salty Balls" :)

Feberläget är oförändrat. Jag ligger stabilt på omkring 38 blankt, varken högre eller lägre. Med andra ord så orkar jag vara uppe och göra saker även om jag får vila mig mellan varven - klart bättre än att ligga och skaka i frossa i alla fall. Näsan rinner inte så mycket idag och det är ju positivt. Jag känner mig inte heller lika muskelöm, som igår. Däremot har jag tidvis haft lite ont i huvudet. Nåja, det kunde ha varit värre.

Jag var iväg och handlade och då märktes det när jag satte mig i bilen att jag inte var helt hundra. Det kändes liksom lite vingligt. :) Det är ju en av sidorna med att leva ensam, som jag gör: man får sköta sig själv, även om man är sjuk. Hade det varit riktigt allvarligt hade jag kunnat ringa min f d jobbarkompis Katrin och bett henne handla åt mig, som hon gjorde ifjol när jag hade en värre influensa. Hon skulle antagligen ställa upp, om hon inte har något annat för sig.

... men istället har näsan börjat rinna. Det känns hugget som stucket vilket som är att föredra. :P Om jag känner min kropp rätt, så som den beter sig vid förkylning, är nästa steg att rinnandet övergår till stora gröna blaffor. Som jag längtar! :P

Febern är åtminstone varken högre eller lägre än igår. Jag orkade åka och handla nyss, även om det kändes lite tungt. Farsan ringde i morse och sade att hans feber hade börjat ge med sig nu. Han har ju legat på över 39 grader mellan varven, så jämfört med honom är jag lyckligt lottad.

Nu ska jag väl se ett avsnitt till av Deadwood. Det är en tv-serie som utspelar sig i en liten guldgrävarhåla i Staterna på 1870-talet. Det är mycket räv- och rackarspel och det känns som att minst ett par stycken får sätta livet till i varje avsnitt. :) Den är rätt bra i alla fall och jag får väl tacka syrran och Petter för julklappen. :D

Jag blir hemma från jobbet idag. Det började igår med en envis hosta, men då jobbade jag hela mitt kvällspass. Idag fortsätter hostan och när jag tog tempen hade jag 37,9 - en aning feber alltså - så då fick det vara. Det är väl bara att vänta och se hur det artar sig....

Möjligen kommer det hela sig från fredagens fisketur. Då var jag och Jocke från Harbo ute på Tämnaren, mitt i svinkalla blåsten. Jag brukar vara ganska hårdhudad mot kyla, men den gången frös jag faktiskt som en hund. Jag fick stå en lång stund i duschen sedan hemma, innan jag äntligen tinade upp, men det är möjligt att några gömda bacillusker fick tillfällig livslust när jag blev sådär nedkyld.

Nu blir det väl vila och möjligen någon film. Sen får vi se....