Vraket
Idag är det torsdag och jag ska jobba det sista av veckans kvällspass. Det blir nog fint, det. :P
I förrgår var jag på Lögarängens gym för första gången på mycket länge. Det var alla gånger minst ett halvår sen sist. Jag hade tappat, mer än jag trodde, så det vore kanske lämpligt att jag försökte gå dit lite oftare nu under hösten.
Igår började träningsvärken komma, men den var inte så farlig som jag hade trott. I morse var det en helt annan femma; det värkte här och var och när jag hade varit in på toa och "lagt en kabel", nådde jag knappt bak till arslet när jag skulle torka mig. :P
Jag har varit allmänt seg här på förmiddagen och har ärligt talat inte gjort något vettigt. Nu ska jag åtminstone försöka betala ett par räkningar, sen lär jag försöka käka något innan jobbet. Det blir säkert en stimulerande kväll. :)
Förresten så pågår förhandlingar i kulisserna på jobbet. Många av de som blev varslade i våras har 22 oktober eller något som avskedsdatum, men eftersom det är gott om jobb är det inte realistiskt att tro att det ska funka om alla går hem. Det finns även ett gäng inhyrda från bemanningsföretag, som också vill veta om de ska få vara kvar. Det finns alltså en del för företagsledningen och facket att diskutera.
För egen del hoppas jag att alla får vara kvar, åtminstone de som berörs på min avdelning. På mitt skift jobbar en inhyrd kille vid namn D, som är riktigt duktig. Han jobbar bra, är hjälpsam och vi fungerar bra som ett lag. Det skulle vara ett stort avbräck om han slutade - särskilt på kvällarna när jag då skulle bli helt ensam.
I förrgår var jag på Lögarängens gym för första gången på mycket länge. Det var alla gånger minst ett halvår sen sist. Jag hade tappat, mer än jag trodde, så det vore kanske lämpligt att jag försökte gå dit lite oftare nu under hösten.
Igår började träningsvärken komma, men den var inte så farlig som jag hade trott. I morse var det en helt annan femma; det värkte här och var och när jag hade varit in på toa och "lagt en kabel", nådde jag knappt bak till arslet när jag skulle torka mig. :P
Jag har varit allmänt seg här på förmiddagen och har ärligt talat inte gjort något vettigt. Nu ska jag åtminstone försöka betala ett par räkningar, sen lär jag försöka käka något innan jobbet. Det blir säkert en stimulerande kväll. :)
Förresten så pågår förhandlingar i kulisserna på jobbet. Många av de som blev varslade i våras har 22 oktober eller något som avskedsdatum, men eftersom det är gott om jobb är det inte realistiskt att tro att det ska funka om alla går hem. Det finns även ett gäng inhyrda från bemanningsföretag, som också vill veta om de ska få vara kvar. Det finns alltså en del för företagsledningen och facket att diskutera.
För egen del hoppas jag att alla får vara kvar, åtminstone de som berörs på min avdelning. På mitt skift jobbar en inhyrd kille vid namn D, som är riktigt duktig. Han jobbar bra, är hjälpsam och vi fungerar bra som ett lag. Det skulle vara ett stort avbräck om han slutade - särskilt på kvällarna när jag då skulle bli helt ensam.
Lite Eurodisco
Någon gång under det glada 90-talet släppte duon Cool James & Black Teacher hitlåten "Dr Feelgood". Det är ett trallvänligt litet stycke och långt ifrån den sämsta låt som släpptes under perioden då eurodiscon stod på sin topp. Det gjordes också en video och den är desto märkligare. Den kan kort beskrivas ungefär så här:
Två pajasar i rejält färgglad utstyrsel (den går inte av för hackor!) jazzar omkring runt ett bord, som någon har ställt ut på gräsmattan utanför ett mindre slott eller en herrgård. Herrarna är uppenbarligen välbeställda, eftersom de kan hålla sig med en betjänt som kommer ut och serverar den ene en tidning på ett fat. Någon annanstans går en skön ung dam omkring och känner sig svårmodig. Plötsligt hittar hon ett foto på en av ovanstående pajasar - med tillhörande telefonnummer - och när hon ringer sin räddare i nöden blir allt genast bättre. :P
Två pajasar i rejält färgglad utstyrsel (den går inte av för hackor!) jazzar omkring runt ett bord, som någon har ställt ut på gräsmattan utanför ett mindre slott eller en herrgård. Herrarna är uppenbarligen välbeställda, eftersom de kan hålla sig med en betjänt som kommer ut och serverar den ene en tidning på ett fat. Någon annanstans går en skön ung dam omkring och känner sig svårmodig. Plötsligt hittar hon ett foto på en av ovanstående pajasar - med tillhörande telefonnummer - och när hon ringer sin räddare i nöden blir allt genast bättre. :P
Överflödiga människor
Jag är i Sala nu och jäser. I morgon ska jag och morsan åka upp på Rättviks marknad, få se om det blir några fynd. Det ska visst bli skitväder, såg jag, så man får pälsa på sig rejält.
När jag är i Sala brukar jag passa på att läsa Sala Allehanda, den lokala tidningen, och i dagens nummer stod något som i varje fall gjorde mig upprörd. Tydligen huserar det en kattplågare på området Dalhem, i utkanten av stan. En familj har på kort tid mist tre katter. En kom hem med magen liksom intryckt - som om någon sparkat den hårt - och klarade sig inte sen. En hittades död vid stora vägen, men utan synliga skador - vilket tyder på att någon dödat den och sedan lagt den vid vägen! Den tredje hade kommit hem svårt haltande och någon hade troligen kört upp något i ändtarmen på den - och orsakat skador som ledde till att att katten fick avlivas.
Framför allt det sista fallet är vidrigt. Den som gillar hundar bättre än katter får väl tänka sig att någon skulle göra så mot en hund. Visst borde väl mänskligheten klara sig utan en sådan människa? Skulle någon verkligen sakna honom? Nog borde det vara lagligt att åtminstone misshandla personen lite grann om man tog honom på bar gärning - demolera en knäskål eller något, så att han får ett bestående minne?
När jag är i Sala brukar jag passa på att läsa Sala Allehanda, den lokala tidningen, och i dagens nummer stod något som i varje fall gjorde mig upprörd. Tydligen huserar det en kattplågare på området Dalhem, i utkanten av stan. En familj har på kort tid mist tre katter. En kom hem med magen liksom intryckt - som om någon sparkat den hårt - och klarade sig inte sen. En hittades död vid stora vägen, men utan synliga skador - vilket tyder på att någon dödat den och sedan lagt den vid vägen! Den tredje hade kommit hem svårt haltande och någon hade troligen kört upp något i ändtarmen på den - och orsakat skador som ledde till att att katten fick avlivas.
Framför allt det sista fallet är vidrigt. Den som gillar hundar bättre än katter får väl tänka sig att någon skulle göra så mot en hund. Visst borde väl mänskligheten klara sig utan en sådan människa? Skulle någon verkligen sakna honom? Nog borde det vara lagligt att åtminstone misshandla personen lite grann om man tog honom på bar gärning - demolera en knäskål eller något, så att han får ett bestående minne?
