"Hade jag varit karl hade jag kommit lappat säften!"
Rubriken är ett citat. Det kommer från ett tillfälle då en kompis blev uppringd av sin före dettas flickväns morsa, en kort tid efter att det tagit slut mellan kompisen och flickvännen. Morsan tyckte inte att allt hade gått rätt till och var visst lite uppretad.. :P Brytningen på finska kom som grädde på moset. :)
Idag var jag lite uppretad en stund på jobbet på en av sommarjobbarna. Medan dagjobbarna var kvar kom det en från en annan grupp med ett jobb på tolv kort som var väldigt bråttom. Jobbet förväntades lämna lacken i morgon bitti och jag ställde det vid en av lackrobotarna där ena sommarjobbaren höll hus. Vid den roboten hade flera andra jobb påbörjats, men jag tänkte att han gott och väl skulle hinna ändå - han är ingen racer, men ändå hyggligt produktiv.
Innan lunch (klockan 18.45 ungefär) hade det inte hänt så mycket vid hans maskin, utan han hade föredragit att stå och snacka skit med en av de andra sommarjobbarna - en som dock höll sin maskin med jobb medan han pratade. Efter lunch ställde sig den förste sommarjobbaren - vi kallar honom M - och pratade strunt igen medan jag gick och jobbade med mitt. Efter en kvart tröttnade jag och gick demonstrativt till hans maskin och körde ett kort. Då dök M upp och undrade vad jag gjorde. "Maskinen såg så ensam ut, så jag kände mig tvungen att titta till den", sade jag med ett flin och gick.
M stod och jobbade säkert 5 minuter innan pratsuget övermannade honom. Den här gången stod han ytterligare en kvart och snackade innan han återvände till maskinen. Vid det laget hade jag börjat blänga åt hans håll och fundera på vad jag skulle göra. Nu gick jag in i avsyningsrummet och grejade istället, men det tog bara något ögonblick innan jag hörde skratt och tjoanden från det vanliga stället. Då gick jag ut och pratade lite vänligt med M. Ungefär så här lät det:
"Går det bra för dig med maskinen? De andra tre maskinerna är sådana att om man håller dem med jobb kan man lämna dem en stund och låta dem sköta sig själva. Men så funkar inte din maskin. Nu är det så att jag har lovat att de där korten på vagnen ska bli levererade, så jag är lite intresserad av att maskinen går. Det är nämligen jag som får skit om inte korten går iväg..."
Jag kan inte påstå att jag skällde, men det måste ha framgått att jag var irriterad. Samtidigt kände jag mig besvärad också och undrade om jag hade gått för hårt fram. Jag vill ju egentligen vara en snäll och hygglig handledare och vill verkligen inte att någon ska bli ledsen. Efter en stund gick jag fram och kollade lite och det visade sig att korten faktiskt inte varit klara för körning förrän just efter lunch. De hade nämligen tvättats tidigare och enligt en etikett som satt på lådan hade de tidigare inte varit torra. Det var ju avgjort generande för min del, men när jag visade det för M så skrattade han bara och jag tror att på det hela taget så var det lugnt. :) Han hade inte heller vetat om det och korten blev till sist körda under kvällen.
Slutet gott, allting gott.. Nu ska jag sova!
Idag var jag lite uppretad en stund på jobbet på en av sommarjobbarna. Medan dagjobbarna var kvar kom det en från en annan grupp med ett jobb på tolv kort som var väldigt bråttom. Jobbet förväntades lämna lacken i morgon bitti och jag ställde det vid en av lackrobotarna där ena sommarjobbaren höll hus. Vid den roboten hade flera andra jobb påbörjats, men jag tänkte att han gott och väl skulle hinna ändå - han är ingen racer, men ändå hyggligt produktiv.
Innan lunch (klockan 18.45 ungefär) hade det inte hänt så mycket vid hans maskin, utan han hade föredragit att stå och snacka skit med en av de andra sommarjobbarna - en som dock höll sin maskin med jobb medan han pratade. Efter lunch ställde sig den förste sommarjobbaren - vi kallar honom M - och pratade strunt igen medan jag gick och jobbade med mitt. Efter en kvart tröttnade jag och gick demonstrativt till hans maskin och körde ett kort. Då dök M upp och undrade vad jag gjorde. "Maskinen såg så ensam ut, så jag kände mig tvungen att titta till den", sade jag med ett flin och gick.
M stod och jobbade säkert 5 minuter innan pratsuget övermannade honom. Den här gången stod han ytterligare en kvart och snackade innan han återvände till maskinen. Vid det laget hade jag börjat blänga åt hans håll och fundera på vad jag skulle göra. Nu gick jag in i avsyningsrummet och grejade istället, men det tog bara något ögonblick innan jag hörde skratt och tjoanden från det vanliga stället. Då gick jag ut och pratade lite vänligt med M. Ungefär så här lät det:
"Går det bra för dig med maskinen? De andra tre maskinerna är sådana att om man håller dem med jobb kan man lämna dem en stund och låta dem sköta sig själva. Men så funkar inte din maskin. Nu är det så att jag har lovat att de där korten på vagnen ska bli levererade, så jag är lite intresserad av att maskinen går. Det är nämligen jag som får skit om inte korten går iväg..."
Jag kan inte påstå att jag skällde, men det måste ha framgått att jag var irriterad. Samtidigt kände jag mig besvärad också och undrade om jag hade gått för hårt fram. Jag vill ju egentligen vara en snäll och hygglig handledare och vill verkligen inte att någon ska bli ledsen. Efter en stund gick jag fram och kollade lite och det visade sig att korten faktiskt inte varit klara för körning förrän just efter lunch. De hade nämligen tvättats tidigare och enligt en etikett som satt på lådan hade de tidigare inte varit torra. Det var ju avgjort generande för min del, men när jag visade det för M så skrattade han bara och jag tror att på det hela taget så var det lugnt. :) Han hade inte heller vetat om det och korten blev till sist körda under kvällen.
Slutet gott, allting gott.. Nu ska jag sova!
Kommentarer
Trackback
