schtellans

I år har jag varit ute mer i skogen än på ett tag. Tyvärr beror det till stor del på att farsgubben har problem med rygg och ben och inte kommer ut själv - vilket innebär att svampställena inte blir plundrade tidigt på morgnarna medan jag sover. Men skönt är det att komma ut i alla fall och motion och frisk luft är ju en bra kombination. :)

Runt föräldrarnas sommarstuga finns en del skapliga svampskogar och om man bara lär sig att hitta i terrängen finns det skogsmark nog för flera långa promenader. Vissa gamla favoritställen är det numera kalhyggen på, men än finns det mark kvar som bönderna inte har hunnit skövla. Medan farsan normalt lufsar på som en älg genom terrängen och snabbt kammar av de traditionella ställena, föredrar jag att ta det varligt: jag nästan smyger fram och låter blicken svepa fram och tillbaka över marken. Ibland ser man något på håll och då brakar man genom snåren som ett frustande vildsvin! Ibland visar det sig att ögonen bedragit en, att den förmodade svampen förvandlats till ett par gula björklöv, men ibland ser det ut så som på bilden nedan och då blir man ju glad! :)



Tiden går fort ute i skogen och ibland får man bara ihop några småpluttar, som knappt är värda att steka. Men ibland vill det sig lika väl som i söndags. Då åkte jag iväg till skogen på andra sidan ån uppe vid stugan och gick till ett par beprövade ställen som farsan normalt brukar plundra. Där fanns flera fläckar med fina kantareller och korgen blev nästan full. Kameran fanns inte med på färden, så jag fick fotografera skörden när jag kom hem. :) Jag undrar om svampen ligger i frysen i stugan nu, eller om farsan har käkat upp dem som hämnd för att jag tog hans ställe... :D