schtellans

I morse gick jag upp klockan sex! Efter frukost och påklädning bar det iväg mot centralstationen i Uppsala där syrran skulle lämnas av. Resan gick bra och vi var framme kanske tio minuter i åtta. Emma hoppade ur och rände iväg mot tåget till sitt kära S-holm. :P

När hon hade dragit ringde jag ett par snabba samtal till banditerna i Harbo och fick veta dels att Krister var på väg ut för att angla, dels att Jocke och Nicklas skulle ta en stadig frukost ihop bestående av Janssons Frestelse, omelett och brännvin och sedan åka skoter ut för att titta på. Jag satte av mot Harbo för att göra de båda frukostätarna sällskap - och förhoppningsvis bli skjutsad ut på Tämnaren på någon av deras skotrar. :)

När jag kom svepte de båda banditerna sin femte snaps i ordningen. Efter en sjätte var de redo för avfärd och vi klev ut och klättrade upp på skotrarna. Jag fick sitta bakom Nicklas och hålla i mig för glatta livet i de båda handtag som fanns, ett på vardera sidan om min sittplats. Det var en lite halvt obehaglig upplevelse att åka bakpå skotern! Den vinglade nämligen betänkligt i sidled - både jag och Nicklas är två stabila gossar som ibland fick skotern i självsvängning - och ibland gick det verkligen fort. 80 km/h känns inte helt stabilt när man flyger fram över en snötäckt äng och jag försökte låta bli att tänka på hur det skulle kännas att klota i den farten. :P Nu kom vi ut på sjön till sist och jag fick ägna en stund åt att värma upp kinderna. Jag hade till skillnad från Nicklas ingen hjälm och kände mig en smula bortdomnad. :)

Krister var ute med två av sina barn och de hade fått ett par gäddor när vi anlände. Jag fick låna några angeldon att sätta ut, men det var trögt: på hela dagen hade jag bara tre fällningar och fick en stackars gädda som jag släppte tillbaka. Krister fick några gäddor på sina don - och en fin gös på kanske 3 kg som han tog reda på. När det var tråkigt provade jag för första gången i mitt liv att köra skoter och det var rätt kul! I en skoter är det rätt många hästkrafter i förhållande till skoterns vikt, så det är ett redigt klipp när man gasar på. Nu vågade jag inte riktigt köra för fulla muggar mitt bland allt folk som var ute på isen, men nog kände jag kraften alltid. :) När jag lyckades få en rejäl bredsladd och snurrade runt trekvarts varv (och kände hur jag var på väg att lätta från sitsen) tyckte jag att det var dags att lugna ner sig och åkte lugnt och snällt och parkerade skotern. :P

Eftersom jag skulle köra bil hem var jag nykter under fisket. Det var dock inte mina kamrater. Det plockades fram lite pilsner, lite whiskey och en sorts shots som enligt uppgift skulle smaka som halskaramellerna "Fishermans Friend". När vi skulle hem såg Nicklas oroväckande blank ut på ögonen, men han fick ändå köra - han som hittade och hade skotervana. I stort sett gick hemresan bra, även om jag blev lite orolig när han en gång körde i hög fart så att en utstickande stock snuddade vid mitt ben.

När jag anlände till Sala var klockan fem och jag kände mig rätt mör. Nu har jag vilat något och ska se över lite fiskegrejer inför resan till Sundsvall i övermorgon!