schtellans

Jag är i Sala nu och väntar på att morsan ska dyka upp efter jobbet. Sen blir det väl en vända ut på landet igen.

Igår var jag ute i skogen en sväng och letade svamp. Kameran var med, men eftersom jag för en stund gick lite vilse var jag för stirrig för att ta särskilt många bilder. Mitt lokalsinne är inte så bra och när sen markägarna i trakten behagar hugga och gallra så förändras de gamla svampställena så att man inte känner igen sig. :)
 
Jag var på två ställen och letade och på det första hittade jag lite grann i alla fall. Fast någon hade varit där före mig: på ett ställe var det nämligen mänskliga fotspår i leran som pekade inåt skogen. Det andra stället ligger efter stora vägen, så där tar jag för givet att folk springer och letar svamp. Mycket riktigt var det dåligt där och fast jag gick omkring en stund hittade jag bara på tre små fläckar med 6-7 kantareller på varje. Tillsammans med skörden från första stället fick jag kanske ihop en eller ett par liter - lagom till några mackor, men inget att skryta högt över. :)

I morgon är det det s k Knattemetet i Ekeby Dammar i Sala. Det är en metartävlingar för barn upp till 14 år och jag ska vara med och titta och hjälpa till där. Vi får väl se hur det går för de små liven. Det är dock lite frustrerande att gå och bara titta på och inte själv få fiska!

... om du möter en liten skelögd kille som sitter för sig själv och spelar banjo. :) Här kommer ett klassiskt klipp från filmen "Den sista färden":

En ny dag igen och jag har gått upp, käkat frukost och sett på VM i simning så här långt. En dusch, skulle inte sitta fel - sen blir det en liten vända på stan innan jag får ta en funderare på riktigt och se vad det blir av den här dagen. :)

Jag funderar på att ringa en kompis och höra ifall han är fiskesugen. Vi pratade förut om att dra ut och fiska den här veckan och eftersom veckan nästan är slut så.. :P Vill han inte så tror jag att jag drar ut på landet. Jag är rätt sugen på att gå ut och plocka svamp - kanske med kameran som kompanjon - och då är det lämpligt att överge stadskärnan. :)

.. av semestern, sen börjar jobbet igen. Det vill jag helst inte tänka på nu. :P

Det var länge sedan jag uppdaterade här, så jag antar att jag borde göra det nu. Samtidigt är det ju bara lillsyrran och den mystiska "C" som läser här - syrran har för övrigt inte fått upp internet efter flytten - så jag får ta en funderare på vad jag inte har berättat redan för dem. :P

Vecka 29 var jag, mor och far uppe i Jämtland i varje fall. Det var trevligt trots att det blev ett mindre gäng än vanligt som åkte. Lennart dog ju tyvärr (som jag berättade om tidigare) och Britt genomgår behandling för sin cancer, så ingen av dem blev med nu. Resan blev ändå trevlig och det var avkopplande att sitta ute på sjön i en båt om dagarna. Möjligen hade det varit trevligt med lite mer sällskap på kvällarna framför tv:n, men det gick ändå. En del bilder tog jag och de som inte ligger på pixbox, kanske dyker upp här sen. :)

Efter hemkomsten har jag:
- Varit ute på landet i omgångar och bland annat tagit den första svampletarpromenaden. Jag fick ihop 2-3 liter kantareller och det räckte till en några läckra svampmackor. :)
- Hälsat på John. Vi såg på den usla skräckisen "monster Slayer", som handlar om en professor som hittar en kista nedgrävd i sin trädgård - med ett innehåll som förvandlar honom till ett monster.... Det mesta i filmen var uselt, men det var trevligt att träffa John i alla fall.
- Spelat boule. Grannarna i stugan är galna i boule och har egen bana på sin tomt. Det har i regel blivit minst en match per kväll och jag är ärligt talat lite trött på spelet nu. :P
- Fiskat... I onsdags var jag iväg till Uppsala med Harbogänget, men det gick sådär... Mycket mygg var det också och en gång blev jag biten på ett generande ställe när jag stod och kissade. :P

Det var nog det viktigaste, tror jag. I morgon ska jag till Västerås och kolla läget och betala lite räkningar. Jag laddade ner bilderna från Ånn på den datorn och det kan hända att det dyker upp en bonusbild eller två här på bloggen då. :D

I fredags var jag till Stockholm en sväng och hälsade på Nicklas och Paola. Nicklas och jag gick i samma klass på högskolan i Västerås förut och är en bra kompis, som jag brukar hälsa på ungefär en gång varje år. I vanliga fall brukar vi mest vara kvar hemma och snacka strunt och ta någon öl, men nu var det en konsert på schemat. Ute på den s k Långholmen - känd för att det förut låg ett fängelse där - skulle tre artister uppträda: Freddie Wadling, Anna Ternheim och Thåström. Den första och den sista hade jag hört lite av förut, men Anna Ternheim skulle bli en ny erfarenhet.

Vi gick ner till tunnelbanan och åkte iväg vid femsnåret. En nackdel med Stockholm är att det tar tid att ta sig någonstans - en sträcka på under milen kan ta en halvtimme, även om man har tur. Nicklas hävdar att de här transportproblemen är småpotatis jämfört med hur de är i en RIKTIGT stor stad som London (han har bott där), men jag tyckte att det räckte till... :) Sista biten gick vi och så småningom var det bara att följa strömmen ut på holmen. Utanför entren satt mängder av folk och picknickade, i väntan på att få komma in. Vi fixade snabbt biljetter och stövlade in på konsertområdet.

Ena halvan av området bestod av ett långt öl- och mattält med tillhörande bord och köer. Den halvan var avdelad av ett midjehögt staket, där vakter stod och höll upsikt vid luckan mitt i för att förhindra att minderåriga smet in. Mitt emot ingången till mat- och dryckdelen stod scenen, med några tröjförsäljningsstånd på sidan. Klockan 18.30 hade området framför scenen blivit halvfullt och rätt som det var stapplade Freddie Wadling in på scenen.  Wadling är en ganska gammal man och är numera tämligen sliten. Han lider av lungsjukdomen KOL och tar sig fram med stöd av en käpp. Hela spelningen genomförde han sittande på en stol. Ändå har han fortfarande en kraftfull röst, som han gav prov på emellanåt under konserten. Kvaliteten på låtarna var lite ojämn, men i sina bästa stunder var han fascinerande bra. Wadling höll på i ungefär trekvart, sen tackade han för sig och önskade oss en trevlig kväll.

I pausen gick vi och tog varsin öl och stod i folkmassan och trängdes ett tag medan vi smuttade på dem. Vid den här tidpunkten var det betydligt mer folk på ölhalvan än på musikhalvan av området och även om det jämnade ut sig med tiden, var det hela tiden packat - i dubbel bemärkelse - inne vid öltälten. Rätt som det var hördes ljud från scenen och vi skyndade till scenen. Där satt en liten blond tjej ensam på scenen och plinkade på ett rött piano. Det var förstås Anna Ternheim som hade börjat sin spelning och medan hon sjöng sig igenom sin första låt, smög sig medlemmarna i hennes kompband in på scenen. Någon filmade tydligen på plats, för dagen efter fanns nedanstående liveklipp på youtube:
 

Ternheim hade en mjuk, lite viskande röst, som var mycket behaglig att lyssna på. Ibland lät den nästan lite spöklikt, nästan som Björk - och det är ett ganska bra betyg. Som helhet var låtarna kanske lite lika varandra, men i stort var Ternheim en trevlig bekantskap.

När Thåström skulle till att börja spela blev det fart på folk. Det blev en kraftig ström av folk från öltältshalvan och vakterna där hade en del att stå i. Tyvärr var det ett fyllo som började dansa i närheten av oss och jag bara väntade på att jag skulle få mig en tackling - eller en spya - i ryggen. :P Thåström har ju lite material att välja på och för dem som kan honom skulle jag tro att spelningen kändes lite som en "greatest hits". Han har en kraftfull röst och har en stark scennärvaro, men jag kan inte säga att han är en jättefavorit hos mig. :) Tydligen filmade någon även här och jag lägger upp ett klipp så att ni får höra:


Mitt under Thåström-konserten började det regna. Vi hade bara sommarkläder på oss och med oss och efter ett tag bestämde vi oss för att dra oss tillbaka. Därmed missade vi tyvärr slutet på Thåström - men slapp dra på oss lunginflammationer. :)

På vägen hem fick vi en liten bonuskonsert. Vi bytte tunnelbana på en plats som heter Slussen och där höll "Rebell-Robert" hus. Han är tydligen en lokal kändis som ofta står och uppträder nere i tunnelbanan. Han var mer entusiastisk än bra, men jag kände mig snäll och sponsrade honom med en tia. :) Han tackade och fortsatte att lira sin hemgjorda blues. :) Rebell-Robert finns faktiskt på youtube, han också. Det är väl lika bra att ni får det klippet också! Om ni kollar noga, kan ni se rubriken någonstans i klippet! =)


Väl hemma var klockan nästan ett, så det var bara att krypa till kojs. Dagen efter åkte jag först hem till Västerås och senare vidare ut på landet. :)

Haha, ibland är saker inte som man tror - och ibland blir saker inte som man har tänkt sig. :P Jag var och handlade nyss och av en slump fastnade min blick på löpsedeln för en skvallertidning. En rubrik löd: "Brads och Jens hemliga dejt". Det var spännande i några sekunder - vem var den här Jens? Men så tittade jag på bilden under och då dök Brad Pitts exfru Jennifer Aniston upp. :D Tss, herr Pitt är säkert hobbyfikus ändå... :P