En vill inte, en kan inte
Idag har det väl inte skett så mycket av värde. Innan jobbet tvättade jag ett par maskiner, annars läste jag väl mest - och var och handlade en vända.
På jobbet har det varit ganska lite att göra nu ett tag, men det börjar komma in jobb så smått. Det är rätt skönt att det är lugnt, nu när den nye killen A har börjat och ska lära sig allt från noll. Det har hampat sig så att jag har blivit någon sorts lärare till A och det är bra att få förklara saker i någorlunda lugn och ro.
På mitt skift är vi tre personer: jag, A och L. L är en tjej som är några år yngre än jag, har karl och två ungar och en liten villa att se över på fritiden. Hon och jag pratar inte så mycket med varandra - inte för att det är någon direkt motsättning, utan mer för att det inte finns så mycket att prata om. A är väl rätt okej ändå; det går kanske inte så fort för henne - och ibland smiter hon iväg och röker - men i stort så gör hon det hon ska. Det jag kan reta mig på är att hon ibland är passiv och inte tar egna initiativ. När daggänget har gått och jag undrar vad hon vill göra, svarar hon alltid "Vet inte, spelar ingen roll". Då blir det som att jag får bestämma och det gillar jag inte riktigt. Jag vill inte stå och ge order och vill sannerligen inte vara förmer.
Ikväll blev jag lite sur på L, faktiskt, fast det sade jag inte till henne. Vi hade varsin maskin att pyssla om, eller rättare sagt så hade jag haft två men en kunde jag stänga ner tidigt för att det inte fanns jobb till den. Mot slutet såg L till att stänga ner sin maskin i synnerligen god tid, sedan satte hon sig och jäste vid datorn. Jag hade fullt upp med min maskin och när A kom och bad om hjälp - han är trots allt ny och kan inte allt än - så blev jag en aning stressad. Först gick jag och tryckte på några knappar åt A, sen frågade jag L om hon möjligen hade tid att hjälpa A. Det hade hon, sade hon, och lyfte på häcken från datorstolen. Men det tog två röda sekunder och sen satt hon där framför datorn igen! Så mycket för den hjälpen! Som det blev nu fick jag gå och kolla så att allt var okej innan jag själv kunde gå hem. Vid det laget hade båda mina kompisar dragit.....
På jobbet har det varit ganska lite att göra nu ett tag, men det börjar komma in jobb så smått. Det är rätt skönt att det är lugnt, nu när den nye killen A har börjat och ska lära sig allt från noll. Det har hampat sig så att jag har blivit någon sorts lärare till A och det är bra att få förklara saker i någorlunda lugn och ro.
På mitt skift är vi tre personer: jag, A och L. L är en tjej som är några år yngre än jag, har karl och två ungar och en liten villa att se över på fritiden. Hon och jag pratar inte så mycket med varandra - inte för att det är någon direkt motsättning, utan mer för att det inte finns så mycket att prata om. A är väl rätt okej ändå; det går kanske inte så fort för henne - och ibland smiter hon iväg och röker - men i stort så gör hon det hon ska. Det jag kan reta mig på är att hon ibland är passiv och inte tar egna initiativ. När daggänget har gått och jag undrar vad hon vill göra, svarar hon alltid "Vet inte, spelar ingen roll". Då blir det som att jag får bestämma och det gillar jag inte riktigt. Jag vill inte stå och ge order och vill sannerligen inte vara förmer.
Ikväll blev jag lite sur på L, faktiskt, fast det sade jag inte till henne. Vi hade varsin maskin att pyssla om, eller rättare sagt så hade jag haft två men en kunde jag stänga ner tidigt för att det inte fanns jobb till den. Mot slutet såg L till att stänga ner sin maskin i synnerligen god tid, sedan satte hon sig och jäste vid datorn. Jag hade fullt upp med min maskin och när A kom och bad om hjälp - han är trots allt ny och kan inte allt än - så blev jag en aning stressad. Först gick jag och tryckte på några knappar åt A, sen frågade jag L om hon möjligen hade tid att hjälpa A. Det hade hon, sade hon, och lyfte på häcken från datorstolen. Men det tog två röda sekunder och sen satt hon där framför datorn igen! Så mycket för den hjälpen! Som det blev nu fick jag gå och kolla så att allt var okej innan jag själv kunde gå hem. Vid det laget hade båda mina kompisar dragit.....
Kommentarer
Trackback
