schtellans

Idag var jag med på DM i mete. Det gick i Svartån utanför den lilla byhålan Salbohed och som vanligt var spänningen på topp innan. :) Distriktsmästerskapet är nämligen inte bara till för att utse Västmanlands skickligaste metare, utan fungerar också som uttagningstävling till kommande års SM. Man tävlar både individuellt och i lag och jag, Håkan, Jocke och Krister hade vårt vanliga lag.

Inför tävlingen var jag, Jocke och Krister där tidigt och satte ut pinnar för att markera numrerade platser. När man anmäler sig till tävlingen får man dra lott om vilken plats man ska börja på - vore det fri utgång skulle det bli en löpartävling nästan. :P

Jag fick nummer 83, en plats som såg ganska fin ut på förhand: ån var bred och fin och framför mig växte det upp en del nate, där jag trodde att det skulle finnas en del fisk. Men riktigt så var det inte: jag fick ett par mörtar och sen hände ingenting. Jag flyttade mig en gång och fick några små fiskar till, men jag insåg att det gick för dåligt. Som medlem i ett lag vill man ju inte skämma ut sig, så jag funderade på om jag hade någon plan B. Jag ringde Jocke och han tipsade om att han såg folk få fisk där ån var smalare och där det strömmade mer. Alltså flyttade jag blixtsnabbt till ett strömmande parti av ån där det fanns lediga platser.

Det fanns en del fisk där, men det var besvärligt att meta. Fiskade man för nära ytan fick man ingen fisk och fiskade man för nära botten var det risk för att man fastnade i gräset som växte där. Trots att jag inte fick så mycket stannade jag länge kvar, eftersom en gubbe bredvid fick väldigt bra. "Kan han, kan väl jag" tänkte jag och stod kvar tills det var trekvart kvar av tävlingen. Då ringde jag Krister.

Krister stod några hundra meter längre bort, på ett annat parti där det var smalt och strömt. Där hade han fått väldigt bra och han tyckte att jag skulle komma dit snarast. Jag älgade iväg och fick snart syn på min lagkompis, där han stod och plockade småfisk i strömmen. Det nappade direkt när jag kom fram och på en kort stund lyckades jag få ihop såpass att jag slapp skämmas. Men Krister hade förstås mer och jag förstod att han skulle ha chans på en bra placering.

Vid invägningen visade det sig att Jocke och Krister hade fått bra, Håkan mindre bra och jag halvbra. Vi räknade ihop vikten och insåg att vi skulle ha chansen att vinna i lag. När prisutdelningen kom så blev det klart att vi faktiskt blev distriktsmästare! Vi fick varsin guldmedalj och lite pengar. :)  Det visade sig också att Krister om tvåa och Jocke trea och att båda två kvalificerade sig till SM individuellt. Nu kan man alltså se fram emot en SM-helg nästa år. Än är det inte klart var SM går någonstans, men det är klart att vi ska åka...  =)