En vandring i mörker
Vilket tråkigt gråväder! Man har liksom inte lust att göra något.. Hoppas att det blir en ändring snart....
Igår var jag ute och gick igen i Sala. Det blev den långa rundan och när jag startade på eftermiddagen var det redan halvskumt. Men det gjorde inget, för jag är inte mörkrädd - till skillnad på vissa jag möter ute som byter sida på gatan eller som tar fram mobiltelefonen halvt omotiverat och (låtsas? ) börja prata med någon för att känna sig trygga. :) Ser jag verkligen så skräckinjagande ut, bara jag låter bli att raka mig på några dagar? :P
När jag kom till grusvägen som går ner till Skugganbadet visade det sig att belysningen slutade där. Men jag fortsatte ändå och trevade mig fram ner til grusvägen som går längs med stranden av Långforsen. Där var det verkligen mörkt och det enda ljuset var ett svagt dimmigt skimmer över vattnet och så enstaka små ljus från husen på andra sidan sjön. Ljusen såg ut som små stjärnor i mörkret och det var ganska vackert att se på. Jag skred fram genom mörkret som en annan fantom och mötte inte en enda människa på vägen. Framme vid Måns Ols servering var det marschaller utställda och jag skymtade en del folk som satt inne vid borden. De måste ha funderat vad det var för tok som var ute... :P
Efter serveringen valde jag att gå vägen som fortsätter genom en rad villaområden bort mot gamla Styrars Skola. Henrik bor efter den vägen och jag ringde honom för att höra vad han hade för sig. Det visade sig att han höll på och valde ut musik till festen som ska bli om ett par veckor och jag tittade in där en snabbis och lyssnade. Temat för festen kommer att bli 80-tal och musiken var därefter... Det var många gamla klassiker som han letade rätt på på sin dator. :P Jag satt där och diggade en bra stund och när jag gav mig av hade jag stelnat till lite. Ur promenadsynpunkt skulle jag nog ha tagit hela promenaden i ett svep, för jag kände mig lite halvseg hela vägen hem. Jag blev också lite fuktig och kall och i dag har jag varit rosslig i halsen hela dagen... Det kostar på. :P
Igår var jag ute och gick igen i Sala. Det blev den långa rundan och när jag startade på eftermiddagen var det redan halvskumt. Men det gjorde inget, för jag är inte mörkrädd - till skillnad på vissa jag möter ute som byter sida på gatan eller som tar fram mobiltelefonen halvt omotiverat och (låtsas? ) börja prata med någon för att känna sig trygga. :) Ser jag verkligen så skräckinjagande ut, bara jag låter bli att raka mig på några dagar? :P
När jag kom till grusvägen som går ner till Skugganbadet visade det sig att belysningen slutade där. Men jag fortsatte ändå och trevade mig fram ner til grusvägen som går längs med stranden av Långforsen. Där var det verkligen mörkt och det enda ljuset var ett svagt dimmigt skimmer över vattnet och så enstaka små ljus från husen på andra sidan sjön. Ljusen såg ut som små stjärnor i mörkret och det var ganska vackert att se på. Jag skred fram genom mörkret som en annan fantom och mötte inte en enda människa på vägen. Framme vid Måns Ols servering var det marschaller utställda och jag skymtade en del folk som satt inne vid borden. De måste ha funderat vad det var för tok som var ute... :P
Efter serveringen valde jag att gå vägen som fortsätter genom en rad villaområden bort mot gamla Styrars Skola. Henrik bor efter den vägen och jag ringde honom för att höra vad han hade för sig. Det visade sig att han höll på och valde ut musik till festen som ska bli om ett par veckor och jag tittade in där en snabbis och lyssnade. Temat för festen kommer att bli 80-tal och musiken var därefter... Det var många gamla klassiker som han letade rätt på på sin dator. :P Jag satt där och diggade en bra stund och när jag gav mig av hade jag stelnat till lite. Ur promenadsynpunkt skulle jag nog ha tagit hela promenaden i ett svep, för jag kände mig lite halvseg hela vägen hem. Jag blev också lite fuktig och kall och i dag har jag varit rosslig i halsen hela dagen... Det kostar på. :P
Kommentarer
Postat av: C
Jag byter också sida på gatan ibland kan jag erkänna :D
Postat av: S
Åh, men man kan aldrig vara för säker. :)
Trackback
