schtellans

.. ömmar lite nu efter matchen. Under uppvärmningen skulle jag göra ett utfall efter en boll och lyckades vricka till foten. Det var inte speciellt skönt och just när det hände blev jag lite rädd. Mina kära vänner skrattade förstås rått åt mig. :P

Vi spelade i min gamla gymnastiksal sedan låg- och mellanstadiet, den beryktade sal 20 högst upp i Vallaskolan. Den var mindre än jag kom ihåg den, dessutom var det fullt med bråte som hängde ner från taket. På ena sidan var det ett par bommar som hängde i taket och som man ibland träffade med höga bollar, på andra sidan var det ett par andra bommar PLUS ett par romerska ringar. Vi spelade först några set där vi spelade om bollen varje gång som någon träffade ett hinder i taket, plus ett set där man fick valla bollen mot taket om man ville. Det kvittade vilket för mig och Crille, för vi förlorade precis varenda set mot John och Henrik. Om foten ömmar, så smärtar även mitt brustna självförtroende. :P  Fast egentligen är jag inte riktigt bekväm med dubbelmatcher. Det är skönare att spela singel och veta att man är ensam om att försöka träffa bollen. Som det är nu blir det mycket tittande när bollen far fram och tillbaka mellan ens kompis och motståndargänget.

Jag kände inte av foten under matchen, däremot är den lite öm nu. Det är ömt strax under fotknölen på min vänstra fot och det ska bli intressant att se hur det känns i morgon. Men jag inbillar mig att det skulle göra mer ont om något vore sönder. Det är farligt när gamla gubbar ska idrotta.. :D