schtellans

Jag tror bestämt att jag har en mytoman på jobbet. Det handlar om J, som jag har berättat om tidigare. Denne J snackar en massa och är egentligen rätt trevlig, men man får ta det han säger med en stor nypa salt. Om man sitter och pratar med honom på en rast och berättar något, så har han alltid varit med om samma sak - fast lite häftigare, lite bättre. Får man tro honom så är han också näst intill världsmästare på allt han tar sig för.

Tidigare har han dragit till med saker som att han skulle ha sprungit en mil på 34 minuter, eller ha tagit över 400 kilo i benpress. Efter det har han också hävdat att han som liten skulle ha fångat en braxen på 6,2 kg i Kolbäcksån, samt nu idag att han skulle ha fått alla rätt (!) på högskoleprovet en gång! De båda sista påståendena är hårresande överdrifter och det kändes rent av lite obehagligt att lyssna till dem. Till att börja med var svenska rekordet på Braxen 6,3 kg - ett ynka hekto mer än J:s påstådda fångst - till för ett par år sedan, när några killar hittade en kanonsjö i Skåne och överträffade det flera gånger om. Det är befängt att han skulle ha fått en så stor fisk utan att det skulle ha blivit sensation bland landets fiskare, att han skulle ha fått en fisk som många väldigt skickliga fiskare förgäves har försökt få - och det i ett relativt kargt och näringsfattigt vattendrag. När det gäller högskoleprovet så ledde en snabb googling till en artikel där det stod att fem (5) personer hade lyckats få alla rätt på provet t o m 2007. Ingen av dessa personer var J och så var det med det påståendet! :)

Jag roade mig lite med att söka på google om mytomaner och hittade en hel del som stämde in. Bland annat var det det här med att de hela tiden ska försöka framstå som lite häftigare och liksom "kontrar" då man själv berättar något. Likaså kände jag igen det faktum att mytomaner ofta verkar trovärdiga, eftersom de själva tror på det de säger och därför visar en inlevelse som känns äkta. När J talade om sin stora fisk och om högskoleprovet fanns det ingen osäkerhet i hans röst och han verkade bli uppriktigt stött när jag såg skeptisk ut och inte såg ut att tro honom. Ibland kan man lyssna till folk som är duktiga historieberättare, som har talets gåva och som kan berätta en rövarhistoria kryddad med små överdrifter så att folk lyssnar. Men när man lyssnar till en sådan person känner man sig väl till mods, trots att man vet att det man hör inte är helt sant ; när en mytoman pratar känner man sig illa till mods och skruvar på sig av obehag.

Orsakerna till mytomani kan variera, men kan tydligen vara allt ifrån osäkerhet till en renodlat psykopatisk personlighet. När det gäller J vet jag inte riktigt, men ett par gånger har han blivit omotiverat arg för småsaker som har dykt upp (någon maskin som krånglat lite eller så) och det är inget gott tecken. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela, om jag ska konfrontera honom eller bara låta det bero. Frågan är ju vilken reaktion det skulle få.. Om det är en psykopat i förklädnad kan det bli ganska otrevligt! Han är visstidsanställd t o m oktober och får han inte förlängning är mitt problem ur världen.

Hur skulle ni ha gjort?