"Livet är underbart"
Det är 1939 och vi lär känna Guido, en infallsrik och levnadsglad man någonstans i det soliga Italien. Han är ute på resa när den vackra Dora dyker upp i hans liv som en prinsessa sänd från ovan. Hon är trolovad, men han lyckas ändå vinna hennes hjärta och de gifter sig. Några år senare bor de fortfarande ihop, nu med en liten son.
Men det är då problemen börjar. Italien är på Tyskland sida i kriget och eftersom Guido är jude, sänds hela familjen med tåg till ett koncentrationsläger. Dora förs åt sidan med de andra kvinnorna och Guido lämnas ensam med sin son. För att skydda sin son låtsas Guido att allt som händer är en del i ett stort spel ("Varje dag kan man vinna poäng! Om du kommer först till 1000 poäng vinner du en alldeles egen riktig stridsvagn!") och att allt som händer har med det påhittade spelet att göra...
Filmen börjar lite trevande, men tar sig mer och mer eftersom. Den är rolig och varm, med smart dialog och elegant upplagd handling. Roberto Benigni är väldigt bra i huvudrollen som den kärleksfulla pappan och fick också en Oscar för bästa manliga huvudroll 1997. Han fick krititk av somliga i sitt hemland för att ha "banaliserat förintelsen", men dessa kritiker kan inte ha fattat ett smack. Allvaret finns där under ytan och Benigni visar bara att humor kan användas effektivt för att bekämpa ondska, dumhet och rasism.
Men det är då problemen börjar. Italien är på Tyskland sida i kriget och eftersom Guido är jude, sänds hela familjen med tåg till ett koncentrationsläger. Dora förs åt sidan med de andra kvinnorna och Guido lämnas ensam med sin son. För att skydda sin son låtsas Guido att allt som händer är en del i ett stort spel ("Varje dag kan man vinna poäng! Om du kommer först till 1000 poäng vinner du en alldeles egen riktig stridsvagn!") och att allt som händer har med det påhittade spelet att göra...
Filmen börjar lite trevande, men tar sig mer och mer eftersom. Den är rolig och varm, med smart dialog och elegant upplagd handling. Roberto Benigni är väldigt bra i huvudrollen som den kärleksfulla pappan och fick också en Oscar för bästa manliga huvudroll 1997. Han fick krititk av somliga i sitt hemland för att ha "banaliserat förintelsen", men dessa kritiker kan inte ha fattat ett smack. Allvaret finns där under ytan och Benigni visar bara att humor kan användas effektivt för att bekämpa ondska, dumhet och rasism.
Kommentarer
Postat av: Emma
Håller med kritikerna faktiskt. :O
Postat av: S
Det får förstås tycka om du vill. Du får gärna se på filmer med ändlöst lidande om det gör dig lyckligare. :P Jag tror ju dock att Benigni tar förintelsen på allvar så det räcker, då hans pappa höll på att stryka med i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Jag tror också att folk inte glömmer att förintelsen var ren och skär ondska, bara för att man väljer att blanda in humor mitt i all djäklighet här. :)
Postat av: Emma
Nä.. men jag vet inte, de framställer filmen som att det var så det gick till trots att det är föga troligt. Det gillar jag inte. :)
Trackback
