Jag skulle vilja se...
.. matchen mellan Barcelona och Inter ikväll, returmötet i semifinalen i Champions League. Inter leder med 3-1 efter första matchen, men nu spelas matchen i Barcelona och då lär det bli åka av. Tyvärr har jag ingen kanal som visar matchen, så jag får ta mig en funderare. Ibland visar de fotboll nere på studentkåren - de brukar projicera upp bilden på en stor skärm liksom. Det kan bli så att jag åker och simmar en vända och sen åker förbi kåren och hör mig för ifall de ska visa matchen. Gör de inte det, kan jag åtminstone beställa en bit mat. De skulle ju ha pubafton ikväll, såg jag på hemsidan...
Jobbigt läge.. :P
Motion
Just nu har jag ångan uppe och motionerar ganska flitigt. Det började med att jag bestämde mig för att börja cykla till jobbet, sen har det rullat på. Jag har simmat någon gång, gymmat någon och gått ute i motionsspår.... Vi får se hur länge det varar bara. :) På torsdag är det badminton på schemat, men jag ska nog försöka klämma in något sorts pass dessförinnan.
Förresten ser man en del lattjo saker i omklädningsrummen. Förrut såg jag t ex en gubbe, vars snorre var läskigt blåsvart - den hade samma färg som ett övermoget blåmärke och jag undrade om den höll på att ruttna. :P Sen idag såg jag en lattjo grej när jag hade duschat. Utanför ingången till bastun satt en fet karl och jäste i en stol - han var så pass fet att han hade hängpattar. :P På håll såg det ut som om han hade en bh som höll upp dessa hängpattar, men när jag tittade en andra gång insåg jag att det bara var hans rikliga bröstbehåring! :D Han hade ont om hår på överkroppen - utom just ett par borstmatteliknande fläckar på bröstet. Det såg rätt kul ut, men det kanske bara är jag som är lättroad. :P
Förresten ser man en del lattjo saker i omklädningsrummen. Förrut såg jag t ex en gubbe, vars snorre var läskigt blåsvart - den hade samma färg som ett övermoget blåmärke och jag undrade om den höll på att ruttna. :P Sen idag såg jag en lattjo grej när jag hade duschat. Utanför ingången till bastun satt en fet karl och jäste i en stol - han var så pass fet att han hade hängpattar. :P På håll såg det ut som om han hade en bh som höll upp dessa hängpattar, men när jag tittade en andra gång insåg jag att det bara var hans rikliga bröstbehåring! :D Han hade ont om hår på överkroppen - utom just ett par borstmatteliknande fläckar på bröstet. Det såg rätt kul ut, men det kanske bara är jag som är lättroad. :P
Kort Sammanfattning...
.. av helgens aktiviteter...
Lördag:
Åkte iväg med morsan till Norberg, där det var marknad. Det blev en positiv överraskning i och med att jag köpte på mig inte mindre än nio begagnade dvd-filmer. Nu återstår bara att se dem. Jag får väl lägga dem i berget av osedda filmer som jag redan har hemma. :P
Efteråt blev det en sväng förbi Prästhyttan och stugan, där det blev diverse pyssel. Jag offrade mig och krattade löv någon timme - lite välkommen motion. Märkligt nog fick jag inte blåsor i händerna som jag brukar, men det är väl bara att tacka och ta emot.
Söndag: Idag åkte jag till Olov Jons Damm, där jag lånade Fiskevårdsföreningens båt och rodde över till andra sidan för att leta risvasar. (Risvasar är högar med gran- eller tallris (eller enbuskar) som sänks ner i sjön och förankras med stenar och störar. Meningen är att fisken ska samla sig ikring dem för att söka skydd/lekplats/föda) Det visade sig att jag hade fullt sjå med den första risvasen, eftersom ingen av störarna stack upp ovanför ytan. Jag kretsade kring platsen där jag trodde att den skulle vara och när jag var nära att ge upp råkade jag komma åt en av störarna med åran....
Jag kände mig för med åran och det verkade inte som att det fanns så mycket kvar av risvasen sen ifjol. Därför fick jag ägna flera timmar åt att kapa störar (med en sladdrig såg), vässa störar (med en slö yxa), samla ris (vi kan låtsas att jag bara tog sånt som redan låg på marken), köra ner störar i botten, dumpa ris mellan störarna och knyta fast stenar i riset för att tynga ner det. :) Det hade inte gjort något om vi hade varit två i båten, för det var svårt att både manövrera båten och försöka få ner sjoken med ris på rätt ställe. Men samtidigt så är det inte så många som jag anser mig ha rätt att fråga. Flera kompisar har småbarn och då är det förståeligt att det är ont om tid. Sen är det ju också nästan bara jag som fiskar vid risvasarna och då är det väl inte mer än rätt att jag får fixa dem själv. :P Det ska bli intressant att se hur det ser ut nästa gång, för jag blev inte riktigt nöjd med hur störarna satt. Sjöbottnen var ganska hård och det var svårt att få fast störarna - risken är att hälften är borta om några veckor, eller efter nästa rejäla oväder med blåst. :D
Lördag:
Åkte iväg med morsan till Norberg, där det var marknad. Det blev en positiv överraskning i och med att jag köpte på mig inte mindre än nio begagnade dvd-filmer. Nu återstår bara att se dem. Jag får väl lägga dem i berget av osedda filmer som jag redan har hemma. :P
Efteråt blev det en sväng förbi Prästhyttan och stugan, där det blev diverse pyssel. Jag offrade mig och krattade löv någon timme - lite välkommen motion. Märkligt nog fick jag inte blåsor i händerna som jag brukar, men det är väl bara att tacka och ta emot.
Söndag: Idag åkte jag till Olov Jons Damm, där jag lånade Fiskevårdsföreningens båt och rodde över till andra sidan för att leta risvasar. (Risvasar är högar med gran- eller tallris (eller enbuskar) som sänks ner i sjön och förankras med stenar och störar. Meningen är att fisken ska samla sig ikring dem för att söka skydd/lekplats/föda) Det visade sig att jag hade fullt sjå med den första risvasen, eftersom ingen av störarna stack upp ovanför ytan. Jag kretsade kring platsen där jag trodde att den skulle vara och när jag var nära att ge upp råkade jag komma åt en av störarna med åran....
Jag kände mig för med åran och det verkade inte som att det fanns så mycket kvar av risvasen sen ifjol. Därför fick jag ägna flera timmar åt att kapa störar (med en sladdrig såg), vässa störar (med en slö yxa), samla ris (vi kan låtsas att jag bara tog sånt som redan låg på marken), köra ner störar i botten, dumpa ris mellan störarna och knyta fast stenar i riset för att tynga ner det. :) Det hade inte gjort något om vi hade varit två i båten, för det var svårt att både manövrera båten och försöka få ner sjoken med ris på rätt ställe. Men samtidigt så är det inte så många som jag anser mig ha rätt att fråga. Flera kompisar har småbarn och då är det förståeligt att det är ont om tid. Sen är det ju också nästan bara jag som fiskar vid risvasarna och då är det väl inte mer än rätt att jag får fixa dem själv. :P Det ska bli intressant att se hur det ser ut nästa gång, för jag blev inte riktigt nöjd med hur störarna satt. Sjöbottnen var ganska hård och det var svårt att få fast störarna - risken är att hälften är borta om några veckor, eller efter nästa rejäla oväder med blåst. :D
Första metardagen
Det snöade idag och antalet plusgrader kunde förmodligen räknas på ena handens fingrar. Ändå var jag ute och metade en stund idag på förmiddagen.
Det var Jonas som hörde av sig tidigare i veckan och ville ha hjälp med att fånga betesfisk till helgen, då han skulle åka ner till Vättern och fiska gädda. Jag lovade att ställa upp och vi bestämde tid. Nu på förmiddagen när jag såg snön blev jag inte direkt sugen, men jag hade ju lovat att dyka upp. Jonas är sådan att inget väder stoppar honom, så jag räknade med att åtminstone han skulle åka ner.
Hyresvärdens kompost var täckt av snö, så det fick bli en tur förbi ICA för att köpa en burk majs som bete. Sedan var det bara att åka. Nere vid hamnen finns en vik där det kommer ut dagvatten ur ett rör och just där brukar det alltid finnas fisk. Det fanns väl en del löja och så där idag med, men de ville inte nappa särskilt bra. På en dryg timme fick jag två mörtar och två löjor, medan Jonas blev helt utan. När jag sedan fastnade i botten och blev av med kroken så tyckte jag att det fick räcka.
Nu ska jag försöka värma upp mig lite här, så att jag är redo för avfärden till jobbet om någon timme. Jag håller på och går igenom andra säsongen av "Hemliga Armén" som jag fick som dvd-box och det kunde bli lagom att glo på ett avsnitt nu.
Det var Jonas som hörde av sig tidigare i veckan och ville ha hjälp med att fånga betesfisk till helgen, då han skulle åka ner till Vättern och fiska gädda. Jag lovade att ställa upp och vi bestämde tid. Nu på förmiddagen när jag såg snön blev jag inte direkt sugen, men jag hade ju lovat att dyka upp. Jonas är sådan att inget väder stoppar honom, så jag räknade med att åtminstone han skulle åka ner.
Hyresvärdens kompost var täckt av snö, så det fick bli en tur förbi ICA för att köpa en burk majs som bete. Sedan var det bara att åka. Nere vid hamnen finns en vik där det kommer ut dagvatten ur ett rör och just där brukar det alltid finnas fisk. Det fanns väl en del löja och så där idag med, men de ville inte nappa särskilt bra. På en dryg timme fick jag två mörtar och två löjor, medan Jonas blev helt utan. När jag sedan fastnade i botten och blev av med kroken så tyckte jag att det fick räcka.
Nu ska jag försöka värma upp mig lite här, så att jag är redo för avfärden till jobbet om någon timme. Jag håller på och går igenom andra säsongen av "Hemliga Armén" som jag fick som dvd-box och det kunde bli lagom att glo på ett avsnitt nu.
Blä
Jag sov dåligt i natt, eftersom jag var mer eller mindre täppt i näsan hela tiden. Ändå låg jag i sängen rätt länge i hopp om att somna, men det gjorde bara att jag slarvade bort en god del av min lediga förmiddag - samtidigt som jag inte blev ett dugg mer utvilad. Jag hade tvättid idag också, men den tror jag att jag skippar. Jag har lite rena kläder kvar, så jag får väl hålla ut. :)
Nu blir det nog så att jag tar ut min cykel ur källaren och kollar vilket skick den är i. Det finns en cykelaffär en bit bort och om cykeln känns rasslig, går jag nog och lämnar in den där för service. Det kostar inte så mycket och så kan jag förmodligen hämta den i morgon.
Jag var inne på facebook nyss och ibland undrar jag lite hur folk tänker. När man skriver saker där så ser rätt många vad man skriver, men vissa skriver som om mottagarna för kommentarerna vore de enda som läste. Sen finns det de s k "grupperna", som jag tycker är tämligen meningslösa i de flesta fall. Enda anledningen till att gå med i en grupp är väl att uttrycka en åsikt av något slag, något som man t ex gör om man går med i en grupp av typen "Kan den här kebaben få fler fans än Sverigedemokraterna?". Men om man gör så, tycker ju jag att man borde titta lite närmare på gruppen så att den verkligen är något man vill stå för inför alla sina vänner. Man kan t ex kolla vad det är för andra människor som är med i gruppen och fundera över om man verkligen vill blandas ihop med dem.
En grupp som ett par bekanta till mig har gått med i, heter ungefär "Utvisa den mordmisstänkte 23-åringen i Landskrona". Den handlar om att medlemmarna vill att Sverige ska utvisa en 23-åring av utländsk härkomst i Landskrona, för att det förmodligen var han som dödade en 78-åring på en parkeringsplats där nere. Åsiktsyttringen är på sitt sätt begriplig, för brottet som har utförts är hemskt och om 23-åringen är skyldig skulle han inte saknas i Sverige ifall han utvisades. Men man gör det enkelt för sig när man genast ropar på utvisning. Är den anklagade skyldig? Om vi ska utvisa - vart ska vi skicka honom och vad gör vi om de i det landet inte vill ha honom? Kan vi även utvisa Anders Eklund och Niklas "Hagamannen" Larsson, så att vi blir av med ett par (helsvenska) våldtäktsmän på samma gång?
När jag gick in på gruppens sida och tittade, fann jag att fälten med kommentarer fullkomligt osade av främlingsfientlighet - det var det vanliga tugget om invandrare och hot mot den svenska livsstilen. Man behöver inte vara rasist för att man tycker att en kriminell ska utvisas, men om man ser en sådan här facebookgrupp kan man kanske ana syftet bakom gruppen och vilken typ av människor som engagerar sig hårdast i den. Då kanske man ska fråga sig om man göra den åsiktsyttringen som det innebär att gå med - och om man vill skylta med det för alla sina vänner...
Fast när det gäller de båda bekanta som gick med, är jag inte helt överraskad.. Den ene har jag hört använda uttryck som "hudfärgshandikappad"....
Nu blir det nog så att jag tar ut min cykel ur källaren och kollar vilket skick den är i. Det finns en cykelaffär en bit bort och om cykeln känns rasslig, går jag nog och lämnar in den där för service. Det kostar inte så mycket och så kan jag förmodligen hämta den i morgon.
Jag var inne på facebook nyss och ibland undrar jag lite hur folk tänker. När man skriver saker där så ser rätt många vad man skriver, men vissa skriver som om mottagarna för kommentarerna vore de enda som läste. Sen finns det de s k "grupperna", som jag tycker är tämligen meningslösa i de flesta fall. Enda anledningen till att gå med i en grupp är väl att uttrycka en åsikt av något slag, något som man t ex gör om man går med i en grupp av typen "Kan den här kebaben få fler fans än Sverigedemokraterna?". Men om man gör så, tycker ju jag att man borde titta lite närmare på gruppen så att den verkligen är något man vill stå för inför alla sina vänner. Man kan t ex kolla vad det är för andra människor som är med i gruppen och fundera över om man verkligen vill blandas ihop med dem.
En grupp som ett par bekanta till mig har gått med i, heter ungefär "Utvisa den mordmisstänkte 23-åringen i Landskrona". Den handlar om att medlemmarna vill att Sverige ska utvisa en 23-åring av utländsk härkomst i Landskrona, för att det förmodligen var han som dödade en 78-åring på en parkeringsplats där nere. Åsiktsyttringen är på sitt sätt begriplig, för brottet som har utförts är hemskt och om 23-åringen är skyldig skulle han inte saknas i Sverige ifall han utvisades. Men man gör det enkelt för sig när man genast ropar på utvisning. Är den anklagade skyldig? Om vi ska utvisa - vart ska vi skicka honom och vad gör vi om de i det landet inte vill ha honom? Kan vi även utvisa Anders Eklund och Niklas "Hagamannen" Larsson, så att vi blir av med ett par (helsvenska) våldtäktsmän på samma gång?
När jag gick in på gruppens sida och tittade, fann jag att fälten med kommentarer fullkomligt osade av främlingsfientlighet - det var det vanliga tugget om invandrare och hot mot den svenska livsstilen. Man behöver inte vara rasist för att man tycker att en kriminell ska utvisas, men om man ser en sådan här facebookgrupp kan man kanske ana syftet bakom gruppen och vilken typ av människor som engagerar sig hårdast i den. Då kanske man ska fråga sig om man göra den åsiktsyttringen som det innebär att gå med - och om man vill skylta med det för alla sina vänner...
Fast när det gäller de båda bekanta som gick med, är jag inte helt överraskad.. Den ene har jag hört använda uttryck som "hudfärgshandikappad"....
Vild och vacker
Det fanns en tid då jag och John och ibland någon mer då och då vistades på Salas uteställen, de få som finns eller har funnits. Ingen av oss är någon vidare dansör i nyktert skick - och sannerligen inte i onyktert skick heller. Men ibland efter någon öl infann sig den rätta känslan och man började köra moves som "rullstolen", "ryggsimmaren" och "kondoren". Hämningarna släppte och man kände sig... vild och vacker. :D
En ny dag...
Så var det måndag igen. För första veckan på ett tag ska jag inte jobba natt och det ska bli rätt skönt. Jag får också se en hel del människor igen för första gången på nästan en månad - få se om jag får någon skit för allt jag har ställt till med på nätterna. ;) Det är kvällspass som gäller, men först tänkte jag åka och simma lite. Det är bättre än att sitta inne och peta naveln hela förmiddagen!
Sista resterna....
... av påsken kanske borde beskrivas. Jag tar det lite kort, eftersom det kan betraktas som ointressant nu.
Påskdagen blev det fiske för hela slanten, eftersom det var en tävling på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vid utgången inför förmiddagstävlingen blev jag framropad och det visade sig att det berodde på att jag ledde påskcupen då - efter två tävlingar av fyra! :) Just därför fick jag äran att bära en påskfjäder i mössan, så att de andra skulle se var jag var. Nu tror jag inte att folk brydde sig så mycket, men nog kände jag mig lite som en älg under älgjakten... ;)
Tävlingarna gick väl halvdant, men eftersom många andra gick dåligt kom jag ändå tvåa i cupen till slut. Jag fick en femhundring i pris. :P
På kvällen gjorde jag mig känd som Stefan Förstöraren och det ska jag väl berätta lite om här också. När vi kom hem var vi alla trötta och svettiga och det blev kö in till duschrummet. Tommy var före mig in och jag hörde hur han svor till när han var inne och blaskade av sig. Det visade sig att han hade halkat till i duschen och kört in ena foten i en skruv, som satt i den ena av skjutdörrarna till duschkabinen. Därför var jag intställd på att ta det försiktigt när det blev min tur - som om det hjälpte...
Jag klev in i duschkabinen, stängde dörrarna och började spola av mig. Sedan gick allt mycket fort. Plötsligt halkade jag till och båda benen for undan under mig. Jag föll handlöst, sparkade ut med benen i fallet och.... förstörelse... Utanför satt de andra och smuttade på varsin öl och de hade hört ett rejält "KA-BLAM!!!" och sedan min försiktiga röst: "Det gick inte så bra det här.....". Det som hade hänt var att jag i fallet hade gjort kaffeved av duschkabinen! Båda skjutväggarna låg utsparkade på golvet och i den ena fasta väggen - också utsparkad - var det ett stort hål som det gick ut sprickor från! Mina resekamrater skrattade så att de höll på att dö och jag kände mig ganska skamsen. :)
Jag och en snäll kille som heter Timo undersökte spillrorna och Timo sade att han skulle försöka fixa eländet medan vi andra gick och käkade kvällsmat (han tyckte att maten var för dyr, så han stannade i stugan mot slutet av helgen när vi andra gick och åt). Det visade sig att han i stort sett lyckades plocka ihop kabinen i ursprungligt skick - givetvis med undantag för hålet som jag hade sparkat upp. :) Jag pratade med tanten som ägde huset och det var tydligen lugnt.. tur för mig det, jag som hade räknat med att få hosta upp en del slantar... :P
På annandagen åkte vi på en kort 3-timmarstävling, sen startade resan hem. Fisket var bra, men inte tillräckligt bra för just oss - det var bara en i vårt gäng som fick pris. På hemvägen så var det en hel del trafik, så resan tog sin lilla tid. Jag skulle gå på mitt första nattpass samma kväll och det var bara att åka direkt till jobbet när jag kom till Västerås. Det var tufft, men visst gick det....
Påskdagen blev det fiske för hela slanten, eftersom det var en tävling på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vid utgången inför förmiddagstävlingen blev jag framropad och det visade sig att det berodde på att jag ledde påskcupen då - efter två tävlingar av fyra! :) Just därför fick jag äran att bära en påskfjäder i mössan, så att de andra skulle se var jag var. Nu tror jag inte att folk brydde sig så mycket, men nog kände jag mig lite som en älg under älgjakten... ;)
Tävlingarna gick väl halvdant, men eftersom många andra gick dåligt kom jag ändå tvåa i cupen till slut. Jag fick en femhundring i pris. :P
På kvällen gjorde jag mig känd som Stefan Förstöraren och det ska jag väl berätta lite om här också. När vi kom hem var vi alla trötta och svettiga och det blev kö in till duschrummet. Tommy var före mig in och jag hörde hur han svor till när han var inne och blaskade av sig. Det visade sig att han hade halkat till i duschen och kört in ena foten i en skruv, som satt i den ena av skjutdörrarna till duschkabinen. Därför var jag intställd på att ta det försiktigt när det blev min tur - som om det hjälpte...
Jag klev in i duschkabinen, stängde dörrarna och började spola av mig. Sedan gick allt mycket fort. Plötsligt halkade jag till och båda benen for undan under mig. Jag föll handlöst, sparkade ut med benen i fallet och.... förstörelse... Utanför satt de andra och smuttade på varsin öl och de hade hört ett rejält "KA-BLAM!!!" och sedan min försiktiga röst: "Det gick inte så bra det här.....". Det som hade hänt var att jag i fallet hade gjort kaffeved av duschkabinen! Båda skjutväggarna låg utsparkade på golvet och i den ena fasta väggen - också utsparkad - var det ett stort hål som det gick ut sprickor från! Mina resekamrater skrattade så att de höll på att dö och jag kände mig ganska skamsen. :)
Jag och en snäll kille som heter Timo undersökte spillrorna och Timo sade att han skulle försöka fixa eländet medan vi andra gick och käkade kvällsmat (han tyckte att maten var för dyr, så han stannade i stugan mot slutet av helgen när vi andra gick och åt). Det visade sig att han i stort sett lyckades plocka ihop kabinen i ursprungligt skick - givetvis med undantag för hålet som jag hade sparkat upp. :) Jag pratade med tanten som ägde huset och det var tydligen lugnt.. tur för mig det, jag som hade räknat med att få hosta upp en del slantar... :P
På annandagen åkte vi på en kort 3-timmarstävling, sen startade resan hem. Fisket var bra, men inte tillräckligt bra för just oss - det var bara en i vårt gäng som fick pris. På hemvägen så var det en hel del trafik, så resan tog sin lilla tid. Jag skulle gå på mitt första nattpass samma kväll och det var bara att åka direkt till jobbet när jag kom till Västerås. Det var tufft, men visst gick det....
Yeah
Andra säsongen
Idag gick jag inte upp förrän halv tre på eftermiddagen. Det kändes skönt att få sova ut, för annars brukar jag vakna runt klockan ett och ha svårt att somna om igen. Dagen har varit lugn så här långt. Det blev lite handlande på COOP och så gick jag ett varv på ett spår i skogen en bit bort från där jag bor. Bitvis var det torrt och fint att gå, men i svackor och på skuggiga partier låg det fortfarande snö och is kvar. Det får nog vänta ett tag till innan det blir en ny runda i det spåret. :)
Annars har jag börjat gå igenom min födelsedags-dvd: en box med säsong 2 av "Hemliga Armén". Hittills har jag hunnit se tre avsnitt och alla har varit bra. Visst märks det att serien är gammal, men den har åldrats med värdighet. Det återstår nu tre timmar innan jag börjar på mitt nattskift och frågan är om jag inte ska glo på ett avsnitt till innan jag åker hemifrån.. :P
Annars har jag börjat gå igenom min födelsedags-dvd: en box med säsong 2 av "Hemliga Armén". Hittills har jag hunnit se tre avsnitt och alla har varit bra. Visst märks det att serien är gammal, men den har åldrats med värdighet. Det återstår nu tre timmar innan jag börjar på mitt nattskift och frågan är om jag inte ska glo på ett avsnitt till innan jag åker hemifrån.. :P
Veckans påskkyckling
Tärd och fin efter påskdagens tävling... Observera fjädern i hatten! :P
Påskafton - en fjäder i hatten
På påskafton var det tävling i Revsund, som låg inte långt från där vi bodde. Parkeringen var vid den s k Revsundslogen och arrangemanget verkade engagera hela byn. Det såldes korv och dricka och hamburgare före och efter start - och på kvällen skulle de visst köra en pubafton på platsen.
Vid Revsund ser Revsundssjön mer ut som en kanal än en stor sjö; den är några hundra meter och liknar en älv som ringlar sig iväg mellan granklädda branter. Ifjol var vi med på tävling här, så jag hade ett ställe som jag kände till på förhand och som jag trodde på. Det låg ungefär en halvtimmes promenad från starten och var lite som en "potta" - ett område med djupt vatten inklämt mellan två grunda områden. Det var dit jag tänkte gå även denna dag.
Vid utgången påminde tävlingsledaren om att tävlingen ingick i en påskcup om fyra tävlingar och tog fram långfredagens segrare, en karl med det hockeyklingande namnet Peter Forsberg. Egentligen hade de tänkt ha en ledartröja, men eftersom de inte hittade någon fick han sätta en påskfjäder i hatten så att han inte skulle slippa undan så lätt ute på isen. :)
När vi gick ut, gick jag och tittade efter ett par röda pinnar som jag hade för mig markerade ett grund som var början på "pottan" jag letade efter. Jag hade sällskap av några från gänget som jag bode ihop med och det var både bra och dåligt: bra för att de kunde vara till hjälp med att leta fisk, dåligt för att de förmodligen skulle komma springande och borra ikring mig ifall jag hittade fisk på egen hand.
Det visade sig vara trögare än dagen innan, men de fiskar som nappade tog i så att det sprakade i spötoppen. Jag hade tur och fick några flythål med många fiskar och när vi gick in i sörjan som var då - värmen hade gjort att skaren hade smält - trodde jag att jag hade mer än kompisarna. Det visade sig vara 7,4 kg och vid invägningen ledde jag! Men till sist kom en liten kraftig karl in med ett halvkilo mer i påsen, så jag fick nöja mig med en andraplats. Peter Forsberg fick i princip ingen fisk alls, så vi stod och diskuterade om jag kanske skulle gå upp i ledning totalt i cupen. Vid prisutdelningen tog jag ett kuvert med en femhundring i - inte alls illa!
På kvällen firades det en del och vi käkade påsklunch ihop uppe på gården. Det var lite vanliga grejer som ägg och sill, samt potatisgratäng och en lokal specialitet som hette "tjälknul" eller nåt. :P Den här gången tog tanten 380 spänn för kalaset! Djäkla skata! Någon hade någonstans på hotellet hittat en kvarglömd vibrator, i form av en delfin. Denna delfin dök upp i diverse skämt under resten av resan - om någon verkade pigg så undrade folk om han/hon hade lånat den för att liva upp sig en stund. :)
På vägen ner till bostadshuset funderade vi på att ta genvägen över gärdet. Jag var lite berusad, så jag gick med på att agera försökskanin. Med raska kliv stegade jag ut på snötäcket - sedan sade det "ploff!" och jag låg och kravlade med snö upp till midjan. Det var egentligen ganska givet att skaren inte skulle hålla, med tanke på att det hade varit tio plusgrader hela dagen... :P De andra garvade rått innan de hjälpte mig upp. Tur att de inte lät mig sitta fast i alla fall... :P
Vid Revsund ser Revsundssjön mer ut som en kanal än en stor sjö; den är några hundra meter och liknar en älv som ringlar sig iväg mellan granklädda branter. Ifjol var vi med på tävling här, så jag hade ett ställe som jag kände till på förhand och som jag trodde på. Det låg ungefär en halvtimmes promenad från starten och var lite som en "potta" - ett område med djupt vatten inklämt mellan två grunda områden. Det var dit jag tänkte gå även denna dag.
Vid utgången påminde tävlingsledaren om att tävlingen ingick i en påskcup om fyra tävlingar och tog fram långfredagens segrare, en karl med det hockeyklingande namnet Peter Forsberg. Egentligen hade de tänkt ha en ledartröja, men eftersom de inte hittade någon fick han sätta en påskfjäder i hatten så att han inte skulle slippa undan så lätt ute på isen. :)
När vi gick ut, gick jag och tittade efter ett par röda pinnar som jag hade för mig markerade ett grund som var början på "pottan" jag letade efter. Jag hade sällskap av några från gänget som jag bode ihop med och det var både bra och dåligt: bra för att de kunde vara till hjälp med att leta fisk, dåligt för att de förmodligen skulle komma springande och borra ikring mig ifall jag hittade fisk på egen hand.
Det visade sig vara trögare än dagen innan, men de fiskar som nappade tog i så att det sprakade i spötoppen. Jag hade tur och fick några flythål med många fiskar och när vi gick in i sörjan som var då - värmen hade gjort att skaren hade smält - trodde jag att jag hade mer än kompisarna. Det visade sig vara 7,4 kg och vid invägningen ledde jag! Men till sist kom en liten kraftig karl in med ett halvkilo mer i påsen, så jag fick nöja mig med en andraplats. Peter Forsberg fick i princip ingen fisk alls, så vi stod och diskuterade om jag kanske skulle gå upp i ledning totalt i cupen. Vid prisutdelningen tog jag ett kuvert med en femhundring i - inte alls illa!
På kvällen firades det en del och vi käkade påsklunch ihop uppe på gården. Det var lite vanliga grejer som ägg och sill, samt potatisgratäng och en lokal specialitet som hette "tjälknul" eller nåt. :P Den här gången tog tanten 380 spänn för kalaset! Djäkla skata! Någon hade någonstans på hotellet hittat en kvarglömd vibrator, i form av en delfin. Denna delfin dök upp i diverse skämt under resten av resan - om någon verkade pigg så undrade folk om han/hon hade lånat den för att liva upp sig en stund. :)
På vägen ner till bostadshuset funderade vi på att ta genvägen över gärdet. Jag var lite berusad, så jag gick med på att agera försökskanin. Med raska kliv stegade jag ut på snötäcket - sedan sade det "ploff!" och jag låg och kravlade med snö upp till midjan. Det var egentligen ganska givet att skaren inte skulle hålla, med tanke på att det hade varit tio plusgrader hela dagen... :P De andra garvade rått innan de hjälpte mig upp. Tur att de inte lät mig sitta fast i alla fall... :P
Långfredagen - svettningar och köttfärs
Klockan ringde runt sju på fredagsmorgonen, men då hade jag varit vaken ett tag och lyssnat på Nicklas snarkningar. Det är ett mirakel att en man kan åstadkomma så många toner av grymtningar, gnisslingar och visslingar på en gång! :)
En snabb påklädning senare stod vi utanför huset och kikade upp mot huvudgården, där det vankades frukost. Dit gick dels en längre väg på grusvägen i en rundel, dels en genväg över gärdet på skoterspåren över snön. Genvägen var mycket närmare, så vi tog den, men vi var en smula nervösa: vi visste nämligen inte om skaren höll hela vägen upp till gården, bara att snödjupet var kanske en meter om man plötsligt skulle trampa igenom. :) Lyckligtvis höll skaren och vi tog oss raskt upp till huset där de andra i gänget satt och lurade. Det blev en salig blandning av småplock, bland annat hade vår värd fixat en laddning tjockpannkaka - och det var faktiskt riktigt nice att smälla i sig på morgonen!
Dagens tävling skulle precis som alla utom den sista äga rum på den jättelika Revsundssjön vid Bräcke. Vi parkerade vid ett sågverk i den lilla hålan Gällö och tittade ut över fjärden medan vi väntade på utgången. Det hade samlats rätt mycket folk: säkert 100 personer hade kommit för att kämpa om varupriserna. Bland annat var några bekanta från Fagersta där - min kusin Lotta och hennes kille Micke. Micke skämtade och tyckte att jag såg full ut och varnade för att de hade promillekontroll innan utgången till fisket. Jag blev nästan lite orolig, för kvällen innan var rätt hård, men det var lyckligtvis ingen kontroll...
Eftersom jag inte hade varit på sjön tidigare, tog jag rygg på ett par lokala fiskare. De gick genom sågverksområdet och ner på en vik mellan fastlandet och en kilometerlång ö. Föret på sjön var besvärligt och jag kände mig svettig och allmänt miserabel när jag kämpade mig ut. Så småningom hade jag dock avverkat hela viken och tittade ut på fjärden. Några hundra meter bort fanns ett par små öar och jag bedömde att de skulle bli en lagom startplats med tanke på min dagsform. :)
Efter något tomt hål fick jag en hygglig abborre i ett hål, sedan säkert tio i nästa - varav flera var rätt skapliga. Det kändes som att jag hade hamnat rätt och jag strök ikring runt öarna under hela tävlingen. Jag kan inte påstå att det var många fiskar, men de som fanns var rätt stora och nappade i så att jag nästan tappade spöt. I ett hål nappade det riktigt bra och jag upptäckte då att klingan på pimpelspöet var på väg att gå av - det stod upp flera flisor och spöet kändes avgjort sladdrigt!
Telefonen ringde ibland och det var tydligt att de andra fick betydligt sämre än jag. Jag anade att jag kunde ligga bra till och kämpade på för fulla muggar. När slutskottet hade gått, gick Timo med mig in och han hade kanske hälften så mycket fisk som jag hade i min kont. Svettningarna efter torsdagens alkoholintag hade nu gått över och promenaden tillbaka blev rätt behaglig. När jag kom fram och tömde ur fisken i en kasse visade det sig vara mer än jag trott - kassen blev smockfull! Jag vägde in starka 11,7 kg och de vid invägningen sade att jag låg skapligt till.
För att korta av historien något, kom jag på en fin sjundeplats i den goda konkurrensen. De hade varupriser och när det var min tur att välja tog jag denna sak:
För er som undrar, är detta en sorts grillpryl. Inuti den stora fyrkantiga delen lägger man någon form av käk - en macka, några varmkorvar eller dylikt - och sedan stoppar man den änden in i en öppen eld en stund och väntar. Prylen kan säkert komma till användning på någon vildmarksutflykt i framtiden... :)
På kvällen blev det lite öl, lite skitsnack och så taktiksnack inför lördagen. Vi samlades uppe i gården och käkade spaghetti och köttfärssås - där köttet var kravodlat och kom från just den gård där vi bodde. Maten var god, men när notan kom fick vi en överraskning! Käringen hade mage att ta 230 spänn för "lyxrätten" spaghetti och köttfärssås med en öl till maten! Det var ganska dyrt, det... :)
En snabb påklädning senare stod vi utanför huset och kikade upp mot huvudgården, där det vankades frukost. Dit gick dels en längre väg på grusvägen i en rundel, dels en genväg över gärdet på skoterspåren över snön. Genvägen var mycket närmare, så vi tog den, men vi var en smula nervösa: vi visste nämligen inte om skaren höll hela vägen upp till gården, bara att snödjupet var kanske en meter om man plötsligt skulle trampa igenom. :) Lyckligtvis höll skaren och vi tog oss raskt upp till huset där de andra i gänget satt och lurade. Det blev en salig blandning av småplock, bland annat hade vår värd fixat en laddning tjockpannkaka - och det var faktiskt riktigt nice att smälla i sig på morgonen!
Dagens tävling skulle precis som alla utom den sista äga rum på den jättelika Revsundssjön vid Bräcke. Vi parkerade vid ett sågverk i den lilla hålan Gällö och tittade ut över fjärden medan vi väntade på utgången. Det hade samlats rätt mycket folk: säkert 100 personer hade kommit för att kämpa om varupriserna. Bland annat var några bekanta från Fagersta där - min kusin Lotta och hennes kille Micke. Micke skämtade och tyckte att jag såg full ut och varnade för att de hade promillekontroll innan utgången till fisket. Jag blev nästan lite orolig, för kvällen innan var rätt hård, men det var lyckligtvis ingen kontroll...
Eftersom jag inte hade varit på sjön tidigare, tog jag rygg på ett par lokala fiskare. De gick genom sågverksområdet och ner på en vik mellan fastlandet och en kilometerlång ö. Föret på sjön var besvärligt och jag kände mig svettig och allmänt miserabel när jag kämpade mig ut. Så småningom hade jag dock avverkat hela viken och tittade ut på fjärden. Några hundra meter bort fanns ett par små öar och jag bedömde att de skulle bli en lagom startplats med tanke på min dagsform. :)
Efter något tomt hål fick jag en hygglig abborre i ett hål, sedan säkert tio i nästa - varav flera var rätt skapliga. Det kändes som att jag hade hamnat rätt och jag strök ikring runt öarna under hela tävlingen. Jag kan inte påstå att det var många fiskar, men de som fanns var rätt stora och nappade i så att jag nästan tappade spöt. I ett hål nappade det riktigt bra och jag upptäckte då att klingan på pimpelspöet var på väg att gå av - det stod upp flera flisor och spöet kändes avgjort sladdrigt!
Telefonen ringde ibland och det var tydligt att de andra fick betydligt sämre än jag. Jag anade att jag kunde ligga bra till och kämpade på för fulla muggar. När slutskottet hade gått, gick Timo med mig in och han hade kanske hälften så mycket fisk som jag hade i min kont. Svettningarna efter torsdagens alkoholintag hade nu gått över och promenaden tillbaka blev rätt behaglig. När jag kom fram och tömde ur fisken i en kasse visade det sig vara mer än jag trott - kassen blev smockfull! Jag vägde in starka 11,7 kg och de vid invägningen sade att jag låg skapligt till.
För att korta av historien något, kom jag på en fin sjundeplats i den goda konkurrensen. De hade varupriser och när det var min tur att välja tog jag denna sak:
För er som undrar, är detta en sorts grillpryl. Inuti den stora fyrkantiga delen lägger man någon form av käk - en macka, några varmkorvar eller dylikt - och sedan stoppar man den änden in i en öppen eld en stund och väntar. Prylen kan säkert komma till användning på någon vildmarksutflykt i framtiden... :)
På kvällen blev det lite öl, lite skitsnack och så taktiksnack inför lördagen. Vi samlades uppe i gården och käkade spaghetti och köttfärssås - där köttet var kravodlat och kom från just den gård där vi bodde. Maten var god, men när notan kom fick vi en överraskning! Käringen hade mage att ta 230 spänn för "lyxrätten" spaghetti och köttfärssås med en öl till maten! Det var ganska dyrt, det... :)
Skärtorsdagen - en lång färd i natten
Förra veckan jobbade jag natt och natten mot skärtorsdagen var den sista på jobbet före helgen. Min chef hade halvt om halvt lovat att jag kunde dra någon timme tidigare - och jag tänkte inte fråga en andra gång, om man säger så. Jag gick till jobbet med inställningen att jag skulle dra runt halv fyra på morgonen, istället för den ordinarie hemgångstiden 06:00.
Jag hade gjort klart med Nicklas i Harbo om att åka dit direkt efter jobbet, en resa på kanske en timme från Västerås. Då skulle jag få sova i kanske 3-4 timmar, innan det var dags att åka vidare mot Jämtland. :) Jobbandet gick väl bra och resan var inte fullt så hemsk som jag befarade. Jag måste dock ha blivit lite ofokuserad på slutet, för jag missade en avfart när det var en mil kvar och fick vända bilen... Efter det körde jag med rutorna nervevade, för att få in gott om frisk luft. :P När jag kom fram smög jag mig in i gästrummet och somnade ovaggad...
Strax efter nio väcktes jag... Bortsett från att jag kände mig en smula yr och ledbruten var allt bra. Vi käkade frukost på bacon, macka och paj och drog sedan iväg mot Tierp. Tierp är en liten håla i norra Uppland, som i brist på bättre åtminstone ligger nära E4:an. Där finns en stor parkeringsplats för pendlare, där vi väntade in far och son (Tommy och Henrik) Elgh från Vattholma, lastade över vår packning i deras bil och slog följe med dem. Två bilar med folk från Gimo (också en håla i Uppland) dök också upp och vi bildade ett litet biltåg som åkte norrut.
Resan upp var mest långtråkig, för här och var blev det trafikstockningar med en massa bilar som skulle iväg någonstans och fira påsk. Jag hade köpt en flaska whiskey tidigare i veckan av min skiftkompis och den gick runt mellan oss tre som inte körde. De andra tog generösa klunkar, medan jag själv mest smuttade eftersom jag var rädd att få en kraftig reaktion med tanke på hur lite jag hade fått sova och så.... När vi äntligen kom fram var flaskan slut och jag lite hälsosamt salongsberusad . :)
Vi bodde på Framgården, i den lilla byn Skylnäs som ligger några mil från Bräcke. Där bor två familjer i varsin gård och de har slagit upp varsin träkåk, som de har inrett och nu hyr ut. Vi blev 16 personer totalt och fördelade oss jämnt på de båda stugorna. Det var hemtrevligt, med små sovrum men desto rejälare sällskapsrum - och utanför fönstren bredde ett kuperat och mycket vackert landskap ut sig. Jag och Nicklas delade sovrum och nätterna blev en blandning av sömnkapplöpning och terrorbalans: både han och jag är snarkare av rang och det gällde att somna först.. :)
Första dagen blev det inget fiske, utan bara fixande med prylar, skitsnack och öldrickande. Många lade sig tidigt, för att vara i form till långfredagens premiärtävling.
Jag hade gjort klart med Nicklas i Harbo om att åka dit direkt efter jobbet, en resa på kanske en timme från Västerås. Då skulle jag få sova i kanske 3-4 timmar, innan det var dags att åka vidare mot Jämtland. :) Jobbandet gick väl bra och resan var inte fullt så hemsk som jag befarade. Jag måste dock ha blivit lite ofokuserad på slutet, för jag missade en avfart när det var en mil kvar och fick vända bilen... Efter det körde jag med rutorna nervevade, för att få in gott om frisk luft. :P När jag kom fram smög jag mig in i gästrummet och somnade ovaggad...
Strax efter nio väcktes jag... Bortsett från att jag kände mig en smula yr och ledbruten var allt bra. Vi käkade frukost på bacon, macka och paj och drog sedan iväg mot Tierp. Tierp är en liten håla i norra Uppland, som i brist på bättre åtminstone ligger nära E4:an. Där finns en stor parkeringsplats för pendlare, där vi väntade in far och son (Tommy och Henrik) Elgh från Vattholma, lastade över vår packning i deras bil och slog följe med dem. Två bilar med folk från Gimo (också en håla i Uppland) dök också upp och vi bildade ett litet biltåg som åkte norrut.
Resan upp var mest långtråkig, för här och var blev det trafikstockningar med en massa bilar som skulle iväg någonstans och fira påsk. Jag hade köpt en flaska whiskey tidigare i veckan av min skiftkompis och den gick runt mellan oss tre som inte körde. De andra tog generösa klunkar, medan jag själv mest smuttade eftersom jag var rädd att få en kraftig reaktion med tanke på hur lite jag hade fått sova och så.... När vi äntligen kom fram var flaskan slut och jag lite hälsosamt salongsberusad . :)
Vi bodde på Framgården, i den lilla byn Skylnäs som ligger några mil från Bräcke. Där bor två familjer i varsin gård och de har slagit upp varsin träkåk, som de har inrett och nu hyr ut. Vi blev 16 personer totalt och fördelade oss jämnt på de båda stugorna. Det var hemtrevligt, med små sovrum men desto rejälare sällskapsrum - och utanför fönstren bredde ett kuperat och mycket vackert landskap ut sig. Jag och Nicklas delade sovrum och nätterna blev en blandning av sömnkapplöpning och terrorbalans: både han och jag är snarkare av rang och det gällde att somna först.. :)
Första dagen blev det inget fiske, utan bara fixande med prylar, skitsnack och öldrickande. Många lade sig tidigt, för att vara i form till långfredagens premiärtävling.
Jag minns en afton...
... en gång för länge sedan, nere på ett elevhem i Köpenhamn. Vi var tre grabbar som förfestade med öl och hade allmänt trevligt. Soundtracket för kvällen var otippat nog David Hasselhoff - "best of", som John av någon anledning hade fått tag på. En av låtarna som kördes ofta var den här smöriga saken. :)
Hemma igen...
... efter påskens äventyr.
Det har varit mycket trevligt, men inget direkt vilohem. Eftersom det var fisketävlingar varje dag har det istället varit rena träningslägret. :) Jag borde väl blogga lite om det, men det får bli i morgon någon gång. Om mindre än en timme börjar nämligen mitt andra nattpass för veckan - det första avverkades direkt efter ankomsten från Jämtland till Västerås....
Det har varit mycket trevligt, men inget direkt vilohem. Eftersom det var fisketävlingar varje dag har det istället varit rena träningslägret. :) Jag borde väl blogga lite om det, men det får bli i morgon någon gång. Om mindre än en timme börjar nämligen mitt andra nattpass för veckan - det första avverkades direkt efter ankomsten från Jämtland till Västerås....
