Grönt är skönt?
Idag var jag iväg till Lögarängsbadet och simmade en vända. De invigde de nyrenoverade omklädningsrummen i måndags, så det blev lite av en premiär för min del.
Jag är inte någon estet, men jag undrar lite hur de tänkte när de målade skåpen, väggarna, och golvplattorna i olika nyanser av snorgrönt? Det var så att man blev lite halvt illamående bara av färgen. :P Appropå färg så luktade det fortfarande lite av det där inne. Den vanliga utgången var spärrad, så det kanske fortfarande är hantverkare där inne och grejar mellan varven.
Den gamla rymliga bastun hade de bytt ut också, mot en nybyggd där det fanns en sittbänk med tre våningar. Macho som jag är ville jag sitta på översta våningen, men när jag klättrade upp slog jag huvudet i taket. Det var så lite utrymme där uppe att jag fick sitta dubbelvikt för att få rum.:P Vilka genier det måste ha varit som designade det hela! :D
Simningen då? Jodå, det kändes rätt bra. Jag fick något ryck och gav mig f-n på att jag skulle nöta ihop 2 km, vilket jag också gjorde efter mycket pust och frust - och en och annan kallsup. Efteråt var jag rätt mör och undrade om det hela hade varit värt besväret. Nästa gång blir det inte alls lika långt.
Jag är inte någon estet, men jag undrar lite hur de tänkte när de målade skåpen, väggarna, och golvplattorna i olika nyanser av snorgrönt? Det var så att man blev lite halvt illamående bara av färgen. :P Appropå färg så luktade det fortfarande lite av det där inne. Den vanliga utgången var spärrad, så det kanske fortfarande är hantverkare där inne och grejar mellan varven.
Den gamla rymliga bastun hade de bytt ut också, mot en nybyggd där det fanns en sittbänk med tre våningar. Macho som jag är ville jag sitta på översta våningen, men när jag klättrade upp slog jag huvudet i taket. Det var så lite utrymme där uppe att jag fick sitta dubbelvikt för att få rum.:P Vilka genier det måste ha varit som designade det hela! :D
Simningen då? Jodå, det kändes rätt bra. Jag fick något ryck och gav mig f-n på att jag skulle nöta ihop 2 km, vilket jag också gjorde efter mycket pust och frust - och en och annan kallsup. Efteråt var jag rätt mör och undrade om det hela hade varit värt besväret. Nästa gång blir det inte alls lika långt.
Hör du röster?
Det har varit en hård vecka och det blev inte bättre av att A blev närmast svimfärdig i måndags kväll och gick hem. Sedan dess har det bara varit jag och M som har bildat en dynamisk duo på lackavdelningen och två personer är i minsta laget. De som jobbar dag har gnällt fast de har varit sex personer - men så är de kärringar också. :P
A har varit halvrisig under en längre tid och både han själv och vi andra har undrat vad som har varit fel. Han har ofta blivit ohyggligt trött och yr på jobbet och har ibland varit kritvit i ansiktet när han har gått hem från jobbet. Visst har han en liten son som håller honom vaken vissa nätter, men det är knappast hela förklaringen. Han visar symptom som liknar de som hör ihop med utbrändhet och det blir nog skönt för honom när han går på sen semester om en vecka.
A har varit till diverse läkare och tagit prover, men bemötandet har varit skandalöst nonchalant i många fall. Han har ofta fått tjata sig till prover, eftersom somliga av doktorerna föredragit att komma med gissningar i stil med "det kan ju vara det och det". En dåre undrade om A brukade höra röster! :D Idag ringde A och berättade att de hade kommit på att han hade brist på vitamin B12. Det är ju en bra början att få reda på det och vi får väl hoppas att det ger honom möjlighet att komma på fötter.
Nu är det helg här, få se vad som händer. I morgon förmiddag ska jag eventuellt spela tennis - det beror på vad det är för väder ute. På lördag är det en metartävling som jag nog ska vara med på. I övrigt får vi väl se. John kanske ska flytta och då finns det en risk för att jag får rycka in och styra upp det hela. :P
A har varit halvrisig under en längre tid och både han själv och vi andra har undrat vad som har varit fel. Han har ofta blivit ohyggligt trött och yr på jobbet och har ibland varit kritvit i ansiktet när han har gått hem från jobbet. Visst har han en liten son som håller honom vaken vissa nätter, men det är knappast hela förklaringen. Han visar symptom som liknar de som hör ihop med utbrändhet och det blir nog skönt för honom när han går på sen semester om en vecka.
A har varit till diverse läkare och tagit prover, men bemötandet har varit skandalöst nonchalant i många fall. Han har ofta fått tjata sig till prover, eftersom somliga av doktorerna föredragit att komma med gissningar i stil med "det kan ju vara det och det". En dåre undrade om A brukade höra röster! :D Idag ringde A och berättade att de hade kommit på att han hade brist på vitamin B12. Det är ju en bra början att få reda på det och vi får väl hoppas att det ger honom möjlighet att komma på fötter.
Nu är det helg här, få se vad som händer. I morgon förmiddag ska jag eventuellt spela tennis - det beror på vad det är för väder ute. På lördag är det en metartävling som jag nog ska vara med på. I övrigt får vi väl se. John kanske ska flytta och då finns det en risk för att jag får rycka in och styra upp det hela. :P
Ny hobby?
Fisket i helgen har verkligen gått uselt. Igår missade jag precis pris och idag - när det var klubbmästerskap - kom jag faktiskt sist. Illa illa! Jag kanske skulle byta hobby? Förslag någon? :)
Det gick bättre i somras när vi var uppe i Jämtland och fångade rödingar. Det finns fortfarande kvar i frysen faktiskt, även om vi käkade upp ett par av de största idag. Jag tog med en påse till Västerås nu ikväll och gav bort till en på jobbet. I gengäld fick jag en bit tårta i en burk - en schysst deal om ni frågar mig.
Nästa vecka ska jag jobba kväll. Det är skönt att ha sovmorgon, men som vanligt blir man ganska associal - precis som om det skulle vara något annorlunda. :P Jag tror bestämt att jag ska försöka simma någon förmiddag då. De lovade att de skulle börja dela av bassängen på bredden från och med veckan som kommer och det innebär kanske 20 banor att dela på istället för 4-5. :) Det är bra för mig - kallsuparnas konung. :D
Det gick bättre i somras när vi var uppe i Jämtland och fångade rödingar. Det finns fortfarande kvar i frysen faktiskt, även om vi käkade upp ett par av de största idag. Jag tog med en påse till Västerås nu ikväll och gav bort till en på jobbet. I gengäld fick jag en bit tårta i en burk - en schysst deal om ni frågar mig.
Nästa vecka ska jag jobba kväll. Det är skönt att ha sovmorgon, men som vanligt blir man ganska associal - precis som om det skulle vara något annorlunda. :P Jag tror bestämt att jag ska försöka simma någon förmiddag då. De lovade att de skulle börja dela av bassängen på bredden från och med veckan som kommer och det innebär kanske 20 banor att dela på istället för 4-5. :) Det är bra för mig - kallsuparnas konung. :D
En dröm i hästväg...
I natt drömde jag att kronprinsessan Victoria blev kidnappad, bortförd och mördad. Det var någon elak fan, inte olik Javier Bardems rollfigur i "No Country For Old Men", som tog henne till lagret på ett Coop-varuhus i någon Stockholmsförort - och tvingade i henne saft (!!!!) tills hon kreverade och dog! :P
Nationen var i sorg och värst var det för Daniel Westling. Men på något sätt hamnade jag i mordutredningen och jag lovade honom att haffa mördaren. :) Det sista jag drömde var att jag befann mig i lagerutrymmet på varuhuset, när lyset plötsligt gick. I mörkret kunde jag sedan höra ett svagt klickande ljud som sakta närmade sig, ljudet av klackar mot betonggolv....
När jag vaknade var jag avgjort orolig. :P
Nationen var i sorg och värst var det för Daniel Westling. Men på något sätt hamnade jag i mordutredningen och jag lovade honom att haffa mördaren. :) Det sista jag drömde var att jag befann mig i lagerutrymmet på varuhuset, när lyset plötsligt gick. I mörkret kunde jag sedan höra ett svagt klickande ljud som sakta närmade sig, ljudet av klackar mot betonggolv....
När jag vaknade var jag avgjort orolig. :P
Cyklar och skandaler
Idag var jag iväg på en metarkula efter jobbet. Jag kände att jag behövde ha något att göra, så jag hängde med Tore när han åkte strax efter halv fyra. Fisket var väl okej, men inget speciellt - jag fick en del blandad småfisk och slutade trea. Det såg grått ut redan från början och när det började mullra och blixtra på håll efter någon timme så avbröt vi fisket av säkerhetsskäl. Det är inte någon god ide att stå och vifta med långa metspön när åskan går.. :) Det var bara en kvart kvar när fisket avbröts och det kändes som att det kvittade.
Jag vet inte vad det är med min cykel, men den går sönder lite då och då. Idag på vägen hem upptäckte jag att en eker hade lossnat på bakhjulet. Det är andra gången som det händer inom bara någon månad och jag undrar om det är jag som har så fet röv att bakhjulet tar stryk av belastningen! :P
Idag fick jag också höra talas om ett halvsmaskigt rykte, som handlade om en händelse som kanske inträffade under SM-äventyret förrförra helgen. Det handlade om att en av mina medresenärer - inte jag själv, gudskelov - skulle ha blivit full och lite i smyg försökt göra allvarligt menade närmanden mot en gift dam från Gimo. Det skulle ha handlat om lite klämmande på bröst och diverse tafsande innan objektet hann freda sig. Jag vet vem ryktet handlar om, men eftersom jag tvivlar på det skriver jag inte ut några namn här. Visserligen är det möjligt att ingen av mina bloggläsare känner till personerna i fråga, men det känns rätt att inte hänga ut någon. Ryktet är i varje fall lite småkul och om händelsen verkligen inträffade hade det varit en upplevelse att beskåda det hela. :P
Jag vet inte vad det är med min cykel, men den går sönder lite då och då. Idag på vägen hem upptäckte jag att en eker hade lossnat på bakhjulet. Det är andra gången som det händer inom bara någon månad och jag undrar om det är jag som har så fet röv att bakhjulet tar stryk av belastningen! :P
Idag fick jag också höra talas om ett halvsmaskigt rykte, som handlade om en händelse som kanske inträffade under SM-äventyret förrförra helgen. Det handlade om att en av mina medresenärer - inte jag själv, gudskelov - skulle ha blivit full och lite i smyg försökt göra allvarligt menade närmanden mot en gift dam från Gimo. Det skulle ha handlat om lite klämmande på bröst och diverse tafsande innan objektet hann freda sig. Jag vet vem ryktet handlar om, men eftersom jag tvivlar på det skriver jag inte ut några namn här. Visserligen är det möjligt att ingen av mina bloggläsare känner till personerna i fråga, men det känns rätt att inte hänga ut någon. Ryktet är i varje fall lite småkul och om händelsen verkligen inträffade hade det varit en upplevelse att beskåda det hela. :P
Kräftor
I helgen var det kräftfiske i Sala och det var jag förstås med på. Eftersom det bara inträffar en gång vartannat år - det är nödvändigt för att spara på de relativt klena bestånden - känns det speciellt och exklusivt varje gång man är med.
Tidigare har Sala Fiskevårdsförening ordnat och styrt upp det hela och markerat färdiga platser med snitslar. De första åren var det riktigt avancerat med lottning och så, de två senaste gångerna något mindre avancerat med markerade platser som man fick köa för att få. Nu var fisket inte uppstyrt alls, utan vem som helst med fiskekort fick alltså springa ut till klockan 12 och boka en plats någonstans.
Eftersom kräftfisket har körts några gånger är det ingen hemlighet vilka platser runt Sala som brukar ge bra med kräftor. Det rör sig om några platser i Lillån (som rinner till och från Ekeby Dammar mitt i stan), samt några platser i sjön Långforsen. Ifjol blev det en hel del osämja, då en familj som var med och arrangerade kräftfisket hade roffat åt sig inte mindre än fem platser på en av de allra bästa sträckorna. Vi misstänkte att det kunde bli en liknande dålig stämning i år (det var dock lugnare än väntat, efter vad jag har hört) och risk för handgemäng, så vi bestämde oss tidigt för att satsa på ett lugnare område även om det skulle innebära färre kräftor i burarna.
Efter lite funderingar fick det bli Olov Jons Damm. Ifjol hade jag förmånen att få följa med Sala Fiskevårdsförenings ordförande på ett provfiske efter kräftor där. Det har inte funnits kräftor så länge i den sjön och det var intressant att få följa med och se att beståndet faktiskt hade utvecklats en hel del. Jag blev nyfiken då på att fiska där "på riktigt" och lade noga på minnet var det verkade vara mest kräftor. Efter mycket om och men lyckades vi i familjen låna två båtar (John, du ska få tillbaka din nyckel till helgen... eller någon annan gång.. :D ) och då var allt klart.
På fredag eftermiddag var jag och hämtade nyckeln till den ena båten hemma hos Johns föräldrar. Sedan åkte jag ut för att försäkra mig om att jag verkligen fått tag på rätt nyckel. Det hade jag lyckligtvis och jag åkte ut på en tur för att rekognoscera lite och leta efter ställen med mycket sten på botten. Kräftor gillar att bygga bon mellan stenar eller bland rötter och om man hittar ett parti med sådan botten, är det god chans att kräftorna håller till just där. Innan jag åkte ut hade jag sågat till en stör på ett par meter och den åkte jag runt och stötte i botten här och var. Varje gång det kändes som att stöta i tuggummi åkte jag vidare; lät det däremot "knack knack" eller "rassel rassel" när jag stötte, gnuggade jag händerna och lade stället på minnet. :)
Klockan tolv på lördagen åkte jag och farsan ut för att muta in vår plats. Jag hade hittat en sträcka dagen innan där det var fina - d v s steniga - kanter en lång bit och där jag tyckte att det kunde vara lämpligt att prova. I ena änden av området fanns dessutom en vik där det var bra under fjolårets provfiske och farsan höll entusiastiskt med om att just den viken såg lovande ut. Vi klev i land och markerade platser genom att knyta fast märkta plastpåsar i träden längs stranden. Visserligen skulle vi inte fiska från land utan från båt, men vi hoppades ändå att påsarna skulle få folk att hålla sig undan. När vi var färdiga åkte vi hem ett tag och käkade och väntade.
Halv fyra återvände hela kräftfiskegänget: jag, morsan, farsan och min morbror Per-Anders. Var och en av oss hade rätt att lägga i fem burar, så vi hade alltså totalt tjugo burar att sprida ut. Det hade kommit ut någon enstaka båt sedan jag och farsan var ute, men på det hela taget var det glest med folk. Vi kunde lugnt kliva i land och göra oss i ordning och konstaterade att vi hade säkert ett par hundra meter land alldeles för oss själva. Klockan fem åkte vi ut och lade ut burarna och medan jag och morsan satsade på att sprida ut våra, lade farsan och Per-Anders sina i en stor svärm i "heta viken". :P
En avigsida med att vara ensamma ute i skogen var just att vi var.. ensamma. :) Tidigare har vi alltid försökt få platser i stan, där det brukar vara liv och rörelse och där varenda meter strand är inmutad av andra kräftfiskare. Då har det alltid varit lätt att få tiden att gå i väntan på nästan titt i burarna: man har gått runt och pratat med folk, tittat på andra som kollat sina burar och bara någon gång då och då gått tillbaka till sitt läger för att häcka en stund. Nu gick minuterna oändligt långsamt och det man kunde sysselsätta sig med var mest att äta snacks, vila eller räkna kottar. :P Det var varmt och solen sken rakt ner mellan grenarna så att man svettades vad man än gjorde.
Halv sju tittade vi i burarna första gången. Det gav ett klent resultat. Jag och morsan åkte ut och det var först i den fjärde eller femte buren som vi fick vår första kräfta. Jag ropade "Ja!!!" rätt ut, så högt att jag fick applåder från våra närmaste grannfiskare som satt i en båt kanske femhundra meter bort. :D Farsan tyckte att jag kunde tona ner min glädje en aning och att jag kanske inte behövde berätta för alla runt sjön om jag fick en kräfta. :P När alla tjugo burarna var vittjade hade vi fått ynka fem kräftor. Det var visserligen bara början, men det kändes illavarslande.
Strax före nio tittade vi nästa gång och även då var det uselt: det blev säkert inte mer än fem-sex kräftor då heller och jag kände att inspirationen började rinna ur mig. Vi bestämde oss för att titta en gång till när det blivit mörkt och sedan se hur vi skulle göra. Vi tänkte som så att kräftorna kanske varit extra inaktiva p g a den varma och soliga dagen - de är ju mest aktiva på kvällen och natten - och ville ge dem en chans till.
Runt elva var vi ute igen och då hade det hänt lite - den här gången fick vi kanske 20 kräftor! Vissa burar var fortfarande tomma, men det var också någon där det var fyra-fem stycken. :) Det kändes lite mer inspirerande helt plötsligt och vi bestämde oss för att stanna kvar ännu en liten stund.
När vi har fiskat i stan tidigare har det ofta funnits en eller annan gatlykta i närheten som har lyst upp och gett lite sikt vid fisket. Dessutom har det också funnits jämna och fina grusgångar eller asfalterade vägar att gå på. Nu blev det tämligen svart när solen gick ner och det krävde sin man att vingla genom stenskravlet till båten och kravla sig ner i den utan att förorsaka olyckor. För morsan gick det sådär den här gången: när hon var på väg att kliva i vickade båten till och hon ramlade i vattnet och landade på ryggen. Hon blev inte bara blöt utan fick rejält ont då hon slog i en sten med sidan. Vi bestämde oss för att ta upp burarna för gott och sticka hem, så att hon inte skulle behöva sitta och frysa i sina blöta kläder. Det var en del kräftor i burarna nu också, men åtskilliga var så pass små att vi slängde i dem.
När vi kom hem visade det sig att den totala fångsten blev ungefär 40 kräftor. Det är väl okej, även om det har gått bättre ibland tidigare gånger. Per-Anders fick väl 12-15 av dessa kräftor och de övriga kokade morsan på söndagen. Hon hade frusit rejält på natten och varit rejält öm i sidan. Förmodligen blir hon hemma någon dag från jobbet för att kurera sig.
För egen del tycker jag väl att kräftfisket var okej, men inte så roligt som tidigare år. Nästa gång blir det nog till att försöka få en plats nere på stan någonstans. En som hade verklig tur i årets fiske var förresten Thomas Lindfors. Han åkte ner långt efter tidpunkten då man fick börja muta in plats och upptäckte till sin häpnad att en av de bästa sträckorna i hela Sala - i Lillån bakom brandstationen - var ledig. På något sätt hade den platsen blivit bortglömd, så han mutade in den fort som tusan och betade på fem burar. När han gick ner i kanten och sköljde av blod och fiskslem från händerna såg han direkt fyra kräftor som kom framkrypande för att se vad det var som luktade så "gott" ! När burarna kom i vattnet dröjde det sannerligen inte länge förrän det hände saker och när kvällen var över hade Thomas tagit reda på 130 kräftor - ett snitt på 26 per bur! Det kunde en annan bara drömma om... :)
Tidigare har Sala Fiskevårdsförening ordnat och styrt upp det hela och markerat färdiga platser med snitslar. De första åren var det riktigt avancerat med lottning och så, de två senaste gångerna något mindre avancerat med markerade platser som man fick köa för att få. Nu var fisket inte uppstyrt alls, utan vem som helst med fiskekort fick alltså springa ut till klockan 12 och boka en plats någonstans.
Eftersom kräftfisket har körts några gånger är det ingen hemlighet vilka platser runt Sala som brukar ge bra med kräftor. Det rör sig om några platser i Lillån (som rinner till och från Ekeby Dammar mitt i stan), samt några platser i sjön Långforsen. Ifjol blev det en hel del osämja, då en familj som var med och arrangerade kräftfisket hade roffat åt sig inte mindre än fem platser på en av de allra bästa sträckorna. Vi misstänkte att det kunde bli en liknande dålig stämning i år (det var dock lugnare än väntat, efter vad jag har hört) och risk för handgemäng, så vi bestämde oss tidigt för att satsa på ett lugnare område även om det skulle innebära färre kräftor i burarna.
Efter lite funderingar fick det bli Olov Jons Damm. Ifjol hade jag förmånen att få följa med Sala Fiskevårdsförenings ordförande på ett provfiske efter kräftor där. Det har inte funnits kräftor så länge i den sjön och det var intressant att få följa med och se att beståndet faktiskt hade utvecklats en hel del. Jag blev nyfiken då på att fiska där "på riktigt" och lade noga på minnet var det verkade vara mest kräftor. Efter mycket om och men lyckades vi i familjen låna två båtar (John, du ska få tillbaka din nyckel till helgen... eller någon annan gång.. :D ) och då var allt klart.
På fredag eftermiddag var jag och hämtade nyckeln till den ena båten hemma hos Johns föräldrar. Sedan åkte jag ut för att försäkra mig om att jag verkligen fått tag på rätt nyckel. Det hade jag lyckligtvis och jag åkte ut på en tur för att rekognoscera lite och leta efter ställen med mycket sten på botten. Kräftor gillar att bygga bon mellan stenar eller bland rötter och om man hittar ett parti med sådan botten, är det god chans att kräftorna håller till just där. Innan jag åkte ut hade jag sågat till en stör på ett par meter och den åkte jag runt och stötte i botten här och var. Varje gång det kändes som att stöta i tuggummi åkte jag vidare; lät det däremot "knack knack" eller "rassel rassel" när jag stötte, gnuggade jag händerna och lade stället på minnet. :)
Klockan tolv på lördagen åkte jag och farsan ut för att muta in vår plats. Jag hade hittat en sträcka dagen innan där det var fina - d v s steniga - kanter en lång bit och där jag tyckte att det kunde vara lämpligt att prova. I ena änden av området fanns dessutom en vik där det var bra under fjolårets provfiske och farsan höll entusiastiskt med om att just den viken såg lovande ut. Vi klev i land och markerade platser genom att knyta fast märkta plastpåsar i träden längs stranden. Visserligen skulle vi inte fiska från land utan från båt, men vi hoppades ändå att påsarna skulle få folk att hålla sig undan. När vi var färdiga åkte vi hem ett tag och käkade och väntade.
Halv fyra återvände hela kräftfiskegänget: jag, morsan, farsan och min morbror Per-Anders. Var och en av oss hade rätt att lägga i fem burar, så vi hade alltså totalt tjugo burar att sprida ut. Det hade kommit ut någon enstaka båt sedan jag och farsan var ute, men på det hela taget var det glest med folk. Vi kunde lugnt kliva i land och göra oss i ordning och konstaterade att vi hade säkert ett par hundra meter land alldeles för oss själva. Klockan fem åkte vi ut och lade ut burarna och medan jag och morsan satsade på att sprida ut våra, lade farsan och Per-Anders sina i en stor svärm i "heta viken". :P
En avigsida med att vara ensamma ute i skogen var just att vi var.. ensamma. :) Tidigare har vi alltid försökt få platser i stan, där det brukar vara liv och rörelse och där varenda meter strand är inmutad av andra kräftfiskare. Då har det alltid varit lätt att få tiden att gå i väntan på nästan titt i burarna: man har gått runt och pratat med folk, tittat på andra som kollat sina burar och bara någon gång då och då gått tillbaka till sitt läger för att häcka en stund. Nu gick minuterna oändligt långsamt och det man kunde sysselsätta sig med var mest att äta snacks, vila eller räkna kottar. :P Det var varmt och solen sken rakt ner mellan grenarna så att man svettades vad man än gjorde.
Halv sju tittade vi i burarna första gången. Det gav ett klent resultat. Jag och morsan åkte ut och det var först i den fjärde eller femte buren som vi fick vår första kräfta. Jag ropade "Ja!!!" rätt ut, så högt att jag fick applåder från våra närmaste grannfiskare som satt i en båt kanske femhundra meter bort. :D Farsan tyckte att jag kunde tona ner min glädje en aning och att jag kanske inte behövde berätta för alla runt sjön om jag fick en kräfta. :P När alla tjugo burarna var vittjade hade vi fått ynka fem kräftor. Det var visserligen bara början, men det kändes illavarslande.
Strax före nio tittade vi nästa gång och även då var det uselt: det blev säkert inte mer än fem-sex kräftor då heller och jag kände att inspirationen började rinna ur mig. Vi bestämde oss för att titta en gång till när det blivit mörkt och sedan se hur vi skulle göra. Vi tänkte som så att kräftorna kanske varit extra inaktiva p g a den varma och soliga dagen - de är ju mest aktiva på kvällen och natten - och ville ge dem en chans till.
Runt elva var vi ute igen och då hade det hänt lite - den här gången fick vi kanske 20 kräftor! Vissa burar var fortfarande tomma, men det var också någon där det var fyra-fem stycken. :) Det kändes lite mer inspirerande helt plötsligt och vi bestämde oss för att stanna kvar ännu en liten stund.
När vi har fiskat i stan tidigare har det ofta funnits en eller annan gatlykta i närheten som har lyst upp och gett lite sikt vid fisket. Dessutom har det också funnits jämna och fina grusgångar eller asfalterade vägar att gå på. Nu blev det tämligen svart när solen gick ner och det krävde sin man att vingla genom stenskravlet till båten och kravla sig ner i den utan att förorsaka olyckor. För morsan gick det sådär den här gången: när hon var på väg att kliva i vickade båten till och hon ramlade i vattnet och landade på ryggen. Hon blev inte bara blöt utan fick rejält ont då hon slog i en sten med sidan. Vi bestämde oss för att ta upp burarna för gott och sticka hem, så att hon inte skulle behöva sitta och frysa i sina blöta kläder. Det var en del kräftor i burarna nu också, men åtskilliga var så pass små att vi slängde i dem.
När vi kom hem visade det sig att den totala fångsten blev ungefär 40 kräftor. Det är väl okej, även om det har gått bättre ibland tidigare gånger. Per-Anders fick väl 12-15 av dessa kräftor och de övriga kokade morsan på söndagen. Hon hade frusit rejält på natten och varit rejält öm i sidan. Förmodligen blir hon hemma någon dag från jobbet för att kurera sig.
För egen del tycker jag väl att kräftfisket var okej, men inte så roligt som tidigare år. Nästa gång blir det nog till att försöka få en plats nere på stan någonstans. En som hade verklig tur i årets fiske var förresten Thomas Lindfors. Han åkte ner långt efter tidpunkten då man fick börja muta in plats och upptäckte till sin häpnad att en av de bästa sträckorna i hela Sala - i Lillån bakom brandstationen - var ledig. På något sätt hade den platsen blivit bortglömd, så han mutade in den fort som tusan och betade på fem burar. När han gick ner i kanten och sköljde av blod och fiskslem från händerna såg han direkt fyra kräftor som kom framkrypande för att se vad det var som luktade så "gott" ! När burarna kom i vattnet dröjde det sannerligen inte länge förrän det hände saker och när kvällen var över hade Thomas tagit reda på 130 kräftor - ett snitt på 26 per bur! Det kunde en annan bara drömma om... :)
Misär
Jag tänkte att jag skulle åka iväg och simma en sväng nu på förmiddagen, så att jag skulle bli lite aktiverad och inte bara slöa bort min ledighet. Men när jag kom fram gjorde jag två upptäckter:
1) Jag hade glömt badbrallorna hemma. Om jag hade varit ute i skogen vid någon sjö hade jag väl badat i kalsingarna, men nu var det ju frågan om ett offentligt bad.
2) Locket på schampoflaskan hade åkt av och det mesta i påsen var nerkladdat. Det såg ut som om en elefant hade fått utlösning i min kasse! Blä! :P
Jag suckade djupt och funderade vad jag skulle hitta på. Det blev så att jag passade på att duscha när jag ändå var där och sedan åka och käka lite på restaurang Mormors. Nu ska jag väl jäsa lite innan det är dags att sätta fart mot jobbet.
Eventuellt blir det några rader till om helgens SM i mete ikväll. Det beror på hur seg jag är efter jobbet...
1) Jag hade glömt badbrallorna hemma. Om jag hade varit ute i skogen vid någon sjö hade jag väl badat i kalsingarna, men nu var det ju frågan om ett offentligt bad.
2) Locket på schampoflaskan hade åkt av och det mesta i påsen var nerkladdat. Det såg ut som om en elefant hade fått utlösning i min kasse! Blä! :P
Jag suckade djupt och funderade vad jag skulle hitta på. Det blev så att jag passade på att duscha när jag ändå var där och sedan åka och käka lite på restaurang Mormors. Nu ska jag väl jäsa lite innan det är dags att sätta fart mot jobbet.
Eventuellt blir det några rader till om helgens SM i mete ikväll. Det beror på hur seg jag är efter jobbet...
Melodifestivalen...
.. Galenskaparnas version.. :P
Jolmig i våmmen - SM del 1
Jag är hemma nu igen efter min helg i Mariestad. Det får bli en sammanfattning här av aktiviteterna, få se hur lång den blir när jag väl kommer igång.
I fredags hade jag bråttom hem efter jobbet. Jocke, Krister och Håkan hade alla semester och det var mig de väntade på. De hotade med att stå utanför min lägenhet och brumma med bilen när jag åkte hem, men så blev det inte. De dök upp strax efter tre och då hade jag väl varit hemma en kvart och pustat ut. :) Jag hade varit förutseende nog att stoppa in tre burkar öl i kylskåpet på avsvalning och när vi lämnade staden hördes tre raska knäppningar med påföljande pysljud, medan Jocke - som körde - suckade av avundsjuka då vi andra firade avfärden. :P
Det är ungefär 20-25 mil fin väg från Västerås till Mariestad, så det tog inte så lång tid att ta sig ner. Innan vi letade rätt på motellet försökte vi ta oss till lördagens tävlingsplats för att kolla läget en stund. Det var dåligt skyltat, men efter telefonkontakt med våra blivande hotellkompisar från Gimo hittade vi rätt efter hand. När vi klev ur kom några droppar regn på oss, de enda vi såg på hela helgen trots prognoser om skitväder! Det fanns ett sekretariat på plats och dessutom hade flera redskapsförsäljare slagit upp stånd på en udde som gick ut i Göta Kanal - eller "Götes Anal", som vi senare kom att kalla fiskevattnet. :P Jag köpte ett dussin flöten till ett specialpris och fick t o m en t-shirt med på köpet. :)
Vi bodde på motellet Rattugglan, som låg en bit utanför Mariestad. Det var ett stort byggnadskomplex som bestod av flera våningar med sovhytter, gemensamma allrum, affärer och en restaurang där vi åt frukost och kvällsmat. På motellet träffade vi på ett gäng fiskare från Gimo - allihopa gamla bekantingar från tidigare fisketillfällen - och vi hängde ihop hela tiden och umgicks. Fyra av dem skulle bilda ett konkurrentlag till oss på söndagen, så det blev en del vänskapliga psykningar inför "duellen". :P
Efter en gemensam lunch där allat tolv i vårt gäng var med, stack jag och Håkan upp till Jocke och Krister och satte oss att snacka lite blandat strunt - och med att tulla lite på förrådet av öl och whiskey. Mycket av försnacket gick ut på hur dålig Göta Kanal är som fiskevatten. Jag kunde berätta att jag hade varit ner och fiskat på ett SM för länge sedan - och kommit bra fast jag bara hade fått ihop ett par hekto. Ändå fanns förväntningarna där, liksom hoppet om att lyckas under lördagens eller söndagens fiske. Jag och Håkan drog från rummet runt elva, men Jocke och Krister höll på längre. När vi hade gått hade de tydligen slagit på tv1000 och tja, jag vet inte om jag hade behövt få förklarat vad det var för program som sändes där då. :P
Morgonen efter drog alla fiskare på hotellet (det var många, de flesta helt obekanta) ner till restaurangen för lite frukost. Det fanns väl det mesta man behövde, fast jag saknade vanlig mjölk - är det verkligen ingen i Mariestad som dricker det till frukost? :) Jag och Håkan var i skaplig form, däremot såg Jocke och Krister lite tagna ut när de kom inramlande. Kristers mage var avgjort orolig - han kände sig "jolmig i våmmen", som han sade - och han tittade länge skeptiskt på sin frukost innan han började äta. :P Uttrycket "jolmig i våmmen" hängde för övrigt med och dök upp lite titt som tätt under helgen. :)
Vid lördagens tävling lottades jag ganska långt ifrån de andra, men under tävlingens gång ringde vi varandra då och då för att höra hur det gick. Det nappade dåligt, så det kändes inte som att det gjorde så mycket om jag släppte koncentrationen för ett par ögonblick. :P Själv fick jag någon löja och någon mört i början, men jag såg att det var andra som fick mer en bit bort. Det hördes ett rykte om att någon hade fått en stor abborre en bit bort och efter en rundringning visade det sig att det var Håkan som hade fått den! Det var nästan lika roligt som om om jag själv hade fått den, för han är en sån som sällan lyckas i vanliga fall och som jag unnade en framgång.
Fyra timmar går ohyggligt långsamt när det nappar uselt och när det hela var över hade jag fått sju små fiskar som vägde 220 gram. Håkan hade fått två abborrar - en liten och så den stora - men de vägde i alla fall drygt 600 gram. Vid prisutdelningen visade det sig att han kom trea i arrangörsklassen och att han fick en bronsmedalj, en liten pokal, en liten glasstaty som föreställde ett troll och en fin haspelrulle. Det var ett par andra i sällskapet som fick pris (inte jag), men Håkans bedrift var den stora snackisen. :)
Veckans Renoveringsobjekt
Denna bil såg jag och fotograferade påsken 2009 i Sveg. Vi stannade till där och tankade och jag var lite imponerad över hur pajad den var. :)
Alldeles strax...
... rymmer jag till Mariestad. Jocke, Krister och Håkan hämtar mig och sen drar vi iväg söderut. I helgen anordnas SM i mete där och vi ska vara med båda dagarna. På lördag är det individuell tävlan och på söndag är det lag-SM.
Lördagens tävling är den minst viktigaste för mig, eftersom jag då bara ska vara med i den s k arrangörsklassen. De som deltar där är inte med för att de kvalificerat sig via DM, utan det är en extra klass som används för att belöna arrangörsklubbar runt om i landet. Den klubb som ordnar ett DM ett år, får skicka max tre deltagare som får vara med i arrangörsklassen året efter. Silverfiskarna ordnade DM ifjol och därför ska nu jag och Håkan vara med i arrangörsklassen. Den har lite lägre status, men nog vore det kul att vinna den! :)
På söndag har vi lag och då är vi med i riktiga SM alla fyra. Vi ska väl försöka bättra på de båda tolfteplatser som vi har från de tidigare försöken. Helst vill vi ju hamna på pallen, men det är inte så lätt med 20-25 deltagande lag av duktiga fiskare. Men skam den som ger sig!
Ikväll blir det väl lite uppladdning i alla fall. Jag plockade ett par halvfulla flaskor från "barskåpet" och lade ner i ryggsäcken. Sedan blir det väl lite knytis och försnack ikväll innan allt börjar. :)
Önska mig skitfiske!
Lördagens tävling är den minst viktigaste för mig, eftersom jag då bara ska vara med i den s k arrangörsklassen. De som deltar där är inte med för att de kvalificerat sig via DM, utan det är en extra klass som används för att belöna arrangörsklubbar runt om i landet. Den klubb som ordnar ett DM ett år, får skicka max tre deltagare som får vara med i arrangörsklassen året efter. Silverfiskarna ordnade DM ifjol och därför ska nu jag och Håkan vara med i arrangörsklassen. Den har lite lägre status, men nog vore det kul att vinna den! :)
På söndag har vi lag och då är vi med i riktiga SM alla fyra. Vi ska väl försöka bättra på de båda tolfteplatser som vi har från de tidigare försöken. Helst vill vi ju hamna på pallen, men det är inte så lätt med 20-25 deltagande lag av duktiga fiskare. Men skam den som ger sig!
Ikväll blir det väl lite uppladdning i alla fall. Jag plockade ett par halvfulla flaskor från "barskåpet" och lade ner i ryggsäcken. Sedan blir det väl lite knytis och försnack ikväll innan allt börjar. :)
Önska mig skitfiske!
Tre små klipp
Tidigare utlovade jag några små klipp uppifrån Ånn och jag slänger väl upp dem här nu. Det är väl inte så märkvärdiga saker, men i alla fall.
Två av klippen är från en kväll när jag och farsan åkte ut på sjön. Den gången var det helt sagolikt väder: varmt, i princip vindstilla och ytterst få moln. Jag gjorde då två försök att rotera ett helt varv med kameran i hand, för att visa mina bloggtittare lite av omgivningarna. Det gick väl sådär, eftersom jag satt inklämd mellan en del fiskeprylar i en båt som rörde sig. :P
Det sista klippet tog jag en annan gång, när vi rastade på Granön - den stora ön som ligger mitt i Ånnsjön. Frågan är om inte den sekvensen blev något bättre...
Två av klippen är från en kväll när jag och farsan åkte ut på sjön. Den gången var det helt sagolikt väder: varmt, i princip vindstilla och ytterst få moln. Jag gjorde då två försök att rotera ett helt varv med kameran i hand, för att visa mina bloggtittare lite av omgivningarna. Det gick väl sådär, eftersom jag satt inklämd mellan en del fiskeprylar i en båt som rörde sig. :P
Det sista klippet tog jag en annan gång, när vi rastade på Granön - den stora ön som ligger mitt i Ånnsjön. Frågan är om inte den sekvensen blev något bättre...
Jag antar...
... att jag borde skriva lite om resan till Ånn, men jag har ju egentligen ingen skrivlust. :)
Vi åkte upp måndagen vecka 29, vilket datum det nu kan ha varit, och var där en vecka. Det var tydligen folk som skulle bo på "vårt" ställe under helgen och därför flyttade vi fram avresan någon dag. Det blev vägen över Dalarna och Härjedalen upp, den där man åker rutten över Falun-Rättvik-Mora-Orsa-Sveg-Svenstavik-Mattmar och sedan viker av västerut mot norska gränsen (Ånn ligger väl 3-4 mil från norska gränsen). Resan tog lite längre tid än vanligt, eftersom farsan numera röker och han ville stanna ibland när röksuget blev för stort. Det hette att han skulle "titta efter vilda djur", "inspektera en informationstavla" eller "kissa" - men han lurade inte någon med de förskönande omskrivningarna. :P Nu kom vi åtminstone 10-12 mil mellan varje paus och det må vara hänt (skönt att sträcka på benen), men jag hoppas att det inte blir tätare mellan stoppen till kommande år. :)
När vi är på vår årliga fiskesemester är vi beroende av att ha tur med vädret. Det spelar inte så stor roll om det är värme eller kyla, regn eller uppehåll - bara det inte blåser. Ånnsjön är nästan en mil tvärs över och om det börjar bli 5-6 sekundmeter eller mer, börjar det gå så pass höga vågor att en mindre båt blir svårmanövrerad. Vädret växlar väldigt snabbt i fjällen och man kan inte räkna med perfekt väder hela tiden hela veckan; får man fyra-fem skapliga dagar får man vara ganska tacksam. Något år har vi haft riktig otur med vädret och då har vi knappt kommit ut på sjön en enda gång.
I år hade vi dock ett turår när det gäller vädret. Vi kom ut på Ånnsjön fem dagar av sex och några av dessa turer hade vi sol, klarblå himmel med enstaka små molntussar och runt 20 grader i luften. Fisken nappade bra också och vi fick ihop en försvarlig laddning rödingar som vi tog med hem söderut. I år kom det upp ovanligt många större också: vi fick hela sex eller sju rödingar som vägde 1-1,5 kg och det normala är att det blir ett par stycken i den storleken på en vecka. :)
En dag blåste det så att vi inte kom ut på sjön och då fick det bli en tur ut på Klocka Tjärn istället. Den är mycket fiskrik och ett utmärkt reservvatten att ta till, men fiskekortet där kostar inte mindre än 150 spänn per person för ett vanligt endagskort! Det brukar ändå alltid bli minst en tur där varje år för att ge lite omväxling till kajkandet på Ånnsjön. Det är också trevligt att stanna vid vindskyddet som ligger vid den bortre stranden och grilla korv eller nyfångad fisk! Fisket i Tjärnen var som vanligt bra och vi fick åtskilliga fina öringar och rödingar. För mig högg det till ordentligt en gång och jag lyckades ta veckans största fisk där, en välgödd och rödmagad röding som vägde 1,45 kg på farsans fjädervåg. :D
Vad mer? Tja, jag och farsan är inte så mycket för utflykter och sevärdheter.. Men vi var iväg till Åre en gång så att morsan skulle få gå i affärer en stund - och så att hon och jag skulle få titta in på Åre Chokladfabrik (dyr men god choklad!). En dag offrade jag mig också och åkte med morsan på en kortare sightseeing runt Ånnsjön till byn Handöl. Det märks att hela bygden håller på att avfolkas - de som bor kvar är mest medelålders eller äldre personer - men i Handöl var det åtminstone lite hallabaloo den dagen. Tydligen var det Handölsdagen när vi kom dit och de flesta av invånarna var ute och rörde sig. Älven Handölan rinner genom samhället och när vi körde över bron var man tydligen i full färd med att köra ett litet ank-race; det stod en gubbe iförd vadarbyxor i strömmen och plockade upp ankorna en efter en med en långskaftad håv. :)
Tro det eller ej, men även jag kan bli mätt på fiske. Denna mättnad brukar infinna sig mot slutet av varje rödingfiskevecka och då känns det ganska skönt att åka hem igen. Jag får då suga lite på minnena och framåt vårkanten brukar den där längtan komma smygande så sakteliga. :) Det vore kul att åka upp på vintern och pimpelfiska en gång, men vi får väl se om det blir av....
På vägen hem tog vi en annan väg, över Hälsingland och Gästrikland. Bortsett från de vanliga rök-, fika- och kisspauserna gjorde vi även ett längre stopp i Karsjö hos Leif och Lena. Leif är morsans enda kusin och en riktig lustigkurre som kan vara oerhört rolig att lyssna på. Ibland kan han ta väldigt stor plats rent verbalt och bli lite väl bullrig, men hans färgstarka historier och kvicka infall är mycket underhållande. Han och Lena är båda konstnärer och bor i en före detta byskola, som de har gjort om till ett mycket stort boningshus. Huset är smyckat med åtskilliga egenhändigt gjorda konstverk: målningar, glasprylar, skulpturer och svårklassificerade "prylar" som man inte kan se vad de föreställer. När vi kom var det nästan lunchtid, så vi blev serverade en lättare lunch. Vi blev bjudna på sill och potatis och lite blandat småplock och det var inte alls dumt! I gengäld lämnade vi några rödingar när vi åkte och båda parter blev nog nöjda med bytet. :)
Jag har tagit en del kort och även om det kanske inte blir jättebra så kan jag ju slänga upp några här vid ett senare tillfälle. Jag gjorde även tre korta filmsnuttar för att försöka visa lite av omgivningarna ur Ånnsjön och det kan hända att även de dyker upp här...
Nu ska jag sova. God Natt!
Vi åkte upp måndagen vecka 29, vilket datum det nu kan ha varit, och var där en vecka. Det var tydligen folk som skulle bo på "vårt" ställe under helgen och därför flyttade vi fram avresan någon dag. Det blev vägen över Dalarna och Härjedalen upp, den där man åker rutten över Falun-Rättvik-Mora-Orsa-Sveg-Svenstavik-Mattmar och sedan viker av västerut mot norska gränsen (Ånn ligger väl 3-4 mil från norska gränsen). Resan tog lite längre tid än vanligt, eftersom farsan numera röker och han ville stanna ibland när röksuget blev för stort. Det hette att han skulle "titta efter vilda djur", "inspektera en informationstavla" eller "kissa" - men han lurade inte någon med de förskönande omskrivningarna. :P Nu kom vi åtminstone 10-12 mil mellan varje paus och det må vara hänt (skönt att sträcka på benen), men jag hoppas att det inte blir tätare mellan stoppen till kommande år. :)
När vi är på vår årliga fiskesemester är vi beroende av att ha tur med vädret. Det spelar inte så stor roll om det är värme eller kyla, regn eller uppehåll - bara det inte blåser. Ånnsjön är nästan en mil tvärs över och om det börjar bli 5-6 sekundmeter eller mer, börjar det gå så pass höga vågor att en mindre båt blir svårmanövrerad. Vädret växlar väldigt snabbt i fjällen och man kan inte räkna med perfekt väder hela tiden hela veckan; får man fyra-fem skapliga dagar får man vara ganska tacksam. Något år har vi haft riktig otur med vädret och då har vi knappt kommit ut på sjön en enda gång.
I år hade vi dock ett turår när det gäller vädret. Vi kom ut på Ånnsjön fem dagar av sex och några av dessa turer hade vi sol, klarblå himmel med enstaka små molntussar och runt 20 grader i luften. Fisken nappade bra också och vi fick ihop en försvarlig laddning rödingar som vi tog med hem söderut. I år kom det upp ovanligt många större också: vi fick hela sex eller sju rödingar som vägde 1-1,5 kg och det normala är att det blir ett par stycken i den storleken på en vecka. :)
En dag blåste det så att vi inte kom ut på sjön och då fick det bli en tur ut på Klocka Tjärn istället. Den är mycket fiskrik och ett utmärkt reservvatten att ta till, men fiskekortet där kostar inte mindre än 150 spänn per person för ett vanligt endagskort! Det brukar ändå alltid bli minst en tur där varje år för att ge lite omväxling till kajkandet på Ånnsjön. Det är också trevligt att stanna vid vindskyddet som ligger vid den bortre stranden och grilla korv eller nyfångad fisk! Fisket i Tjärnen var som vanligt bra och vi fick åtskilliga fina öringar och rödingar. För mig högg det till ordentligt en gång och jag lyckades ta veckans största fisk där, en välgödd och rödmagad röding som vägde 1,45 kg på farsans fjädervåg. :D
Vad mer? Tja, jag och farsan är inte så mycket för utflykter och sevärdheter.. Men vi var iväg till Åre en gång så att morsan skulle få gå i affärer en stund - och så att hon och jag skulle få titta in på Åre Chokladfabrik (dyr men god choklad!). En dag offrade jag mig också och åkte med morsan på en kortare sightseeing runt Ånnsjön till byn Handöl. Det märks att hela bygden håller på att avfolkas - de som bor kvar är mest medelålders eller äldre personer - men i Handöl var det åtminstone lite hallabaloo den dagen. Tydligen var det Handölsdagen när vi kom dit och de flesta av invånarna var ute och rörde sig. Älven Handölan rinner genom samhället och när vi körde över bron var man tydligen i full färd med att köra ett litet ank-race; det stod en gubbe iförd vadarbyxor i strömmen och plockade upp ankorna en efter en med en långskaftad håv. :)
Tro det eller ej, men även jag kan bli mätt på fiske. Denna mättnad brukar infinna sig mot slutet av varje rödingfiskevecka och då känns det ganska skönt att åka hem igen. Jag får då suga lite på minnena och framåt vårkanten brukar den där längtan komma smygande så sakteliga. :) Det vore kul att åka upp på vintern och pimpelfiska en gång, men vi får väl se om det blir av....
På vägen hem tog vi en annan väg, över Hälsingland och Gästrikland. Bortsett från de vanliga rök-, fika- och kisspauserna gjorde vi även ett längre stopp i Karsjö hos Leif och Lena. Leif är morsans enda kusin och en riktig lustigkurre som kan vara oerhört rolig att lyssna på. Ibland kan han ta väldigt stor plats rent verbalt och bli lite väl bullrig, men hans färgstarka historier och kvicka infall är mycket underhållande. Han och Lena är båda konstnärer och bor i en före detta byskola, som de har gjort om till ett mycket stort boningshus. Huset är smyckat med åtskilliga egenhändigt gjorda konstverk: målningar, glasprylar, skulpturer och svårklassificerade "prylar" som man inte kan se vad de föreställer. När vi kom var det nästan lunchtid, så vi blev serverade en lättare lunch. Vi blev bjudna på sill och potatis och lite blandat småplock och det var inte alls dumt! I gengäld lämnade vi några rödingar när vi åkte och båda parter blev nog nöjda med bytet. :)
Jag har tagit en del kort och även om det kanske inte blir jättebra så kan jag ju slänga upp några här vid ett senare tillfälle. Jag gjorde även tre korta filmsnuttar för att försöka visa lite av omgivningarna ur Ånnsjön och det kan hända att även de dyker upp här...
Nu ska jag sova. God Natt!
Veckans Kulturgärning 1
Den här videon med två dårar i en studio har cirkulerat ett tag på nätet. Som en kulturgärning i tiden tänkte jag bidra till dess spridning genom att lägga upp den här på bloggen. :) Jag och John har för övrigt pratat om att göra en svensk version, som i så fall skulle heta "Feta Negresser" . :D
