schtellans

... att jag borde skriva lite om resan till Ånn, men jag har ju egentligen ingen skrivlust. :)

Vi åkte upp måndagen vecka 29, vilket datum det nu kan ha varit, och var där en vecka. Det var tydligen folk som skulle bo på "vårt" ställe under helgen och därför flyttade vi fram avresan någon dag. Det blev vägen över Dalarna och Härjedalen upp, den där man åker rutten över Falun-Rättvik-Mora-Orsa-Sveg-Svenstavik-Mattmar och sedan viker av västerut mot norska gränsen (Ånn ligger väl 3-4 mil från norska gränsen). Resan tog lite längre tid än vanligt, eftersom farsan numera röker och han ville stanna ibland när röksuget blev för stort. Det hette att han skulle "titta efter vilda djur", "inspektera en informationstavla" eller "kissa" - men han lurade inte någon med de förskönande omskrivningarna. :P Nu kom vi åtminstone 10-12 mil mellan varje paus och det må vara hänt (skönt att sträcka på benen), men jag hoppas att det inte blir tätare mellan stoppen till kommande år. :)

När vi är på vår årliga fiskesemester är vi beroende av att ha tur med vädret. Det spelar inte så stor roll om det är värme eller kyla, regn eller uppehåll - bara det inte blåser. Ånnsjön är nästan en mil tvärs över och om det börjar bli 5-6 sekundmeter eller mer, börjar det gå så pass höga vågor att en mindre båt blir svårmanövrerad. Vädret växlar väldigt snabbt i fjällen och man kan inte räkna med perfekt väder hela tiden hela veckan; får man fyra-fem skapliga dagar får man vara ganska tacksam. Något år har vi haft riktig otur med vädret och då har vi knappt kommit ut på sjön en enda gång.

I år hade vi dock ett turår när det gäller vädret. Vi kom ut på Ånnsjön fem dagar av sex och några av dessa turer hade vi sol, klarblå himmel med enstaka små molntussar och runt 20 grader i luften. Fisken nappade bra också och vi fick ihop en försvarlig laddning rödingar som vi tog med hem söderut. I år kom det upp ovanligt många större också: vi fick hela sex eller sju rödingar som vägde 1-1,5 kg och det normala är att det blir ett par stycken i den storleken på en vecka. :)

En dag blåste det så att vi inte kom ut på sjön och då fick det bli en tur ut på Klocka Tjärn istället. Den är mycket fiskrik och ett utmärkt reservvatten att ta till, men fiskekortet där kostar inte mindre än 150 spänn per person för ett vanligt endagskort! Det brukar ändå alltid bli minst en tur där varje år för att ge lite omväxling till kajkandet på Ånnsjön. Det är också trevligt att stanna vid vindskyddet som ligger vid den bortre stranden och grilla korv eller nyfångad fisk! Fisket i Tjärnen var som vanligt bra och vi fick åtskilliga fina öringar och rödingar. För mig högg det till ordentligt en gång och jag lyckades ta veckans största fisk där, en välgödd och rödmagad röding som vägde 1,45 kg på farsans fjädervåg. :D

Vad mer? Tja, jag och farsan är inte så mycket för utflykter och sevärdheter.. Men vi var iväg till Åre en gång så att morsan skulle få gå i affärer en stund - och så att hon och jag skulle få titta in på Åre Chokladfabrik (dyr men god choklad!). En dag offrade jag mig också och åkte med morsan på en kortare sightseeing runt Ånnsjön till byn Handöl. Det märks att hela bygden håller på att avfolkas - de som bor kvar är mest medelålders eller äldre personer - men i Handöl var det åtminstone lite hallabaloo den dagen. Tydligen var det Handölsdagen när vi kom dit och de flesta av invånarna var ute och rörde sig. Älven Handölan rinner genom samhället och när vi körde över bron var man tydligen i full färd med att köra ett litet ank-race; det stod en gubbe iförd vadarbyxor i strömmen och plockade upp ankorna en efter en med en långskaftad håv. :)

Tro det eller ej, men även jag kan bli mätt på fiske. Denna mättnad brukar infinna sig mot slutet av varje rödingfiskevecka och då känns det ganska skönt att åka hem igen. Jag får då suga lite på minnena och framåt vårkanten brukar den där längtan komma smygande  så sakteliga. :) Det vore kul att åka upp på vintern och pimpelfiska en gång, men vi får väl se om det blir av....

På vägen hem tog vi en annan väg, över Hälsingland och Gästrikland. Bortsett från de vanliga rök-, fika- och kisspauserna gjorde vi även ett längre stopp i Karsjö hos Leif och Lena. Leif är morsans enda kusin och en riktig lustigkurre som kan vara oerhört rolig att lyssna på. Ibland kan han ta väldigt stor plats rent verbalt och bli lite väl bullrig, men hans färgstarka historier och kvicka infall är mycket underhållande. Han och Lena är båda konstnärer och bor i en före detta byskola, som de har gjort om till ett mycket stort boningshus. Huset är smyckat med åtskilliga egenhändigt gjorda konstverk: målningar, glasprylar, skulpturer och svårklassificerade "prylar" som man inte kan se vad de föreställer. När vi kom var det nästan lunchtid, så vi blev serverade en lättare lunch. Vi blev bjudna på sill och potatis och lite blandat småplock och det var inte alls dumt! I gengäld lämnade vi några rödingar när vi åkte och båda parter blev nog nöjda med bytet. :)

Jag har tagit en del kort och även om det kanske inte blir jättebra så kan jag ju slänga upp några här vid ett senare tillfälle. Jag gjorde även tre korta filmsnuttar för att försöka visa lite av omgivningarna ur Ånnsjön och det kan hända att även de dyker upp här...

Nu ska jag sova. God Natt!