schtellans

I morse gick jag och farsan över till Lasse Ohlsson, som vi skulle åka med till dagens fisketävling i Fagersta. Farsan och Lasse slängde in sina fiskelådor först, sedan slängde jag in min och slog igen luckan. Nu är det så att Lasse har en gammal SAAB 900, som ovanför lastutrymmet i bakluckan har en s k "hatthylla" - en skiva som sticker ut och täcker lasten. När jag stoppade in min låda lade jag inte märke till att den fick hatthyllan att puta upp....  För att göra historian kort: när jag slog igen luckan stack hatthyllan upp - så mycket att den och glasrutan möttes. Glasrutan gick förstås sönder och Lasses bagageutrymme fylldes med glasbitar. Det fanns inte så mycket att säga om eländet, så jag smet iväg för att hämta farsans bil medan Lasse täckte över sin tomma bakruta med en pressenning... :P

Fisket blev ett totalfiasko för min del. Jag och en från Köping som heter Stig kämpade oss genom snön över sjön, runt en udde och till en vik där det ibland kan nappa riktigt bra. Nu var den förstås fisktom och när jag gjorde ytterligare en långpromenad iväg, visade det sig att även det nya stället var fisktomt. Min fångst blev en ynka abborre, som fick för sig att nappa när jag satt och halvsov på min låda vid ett hål.. :)

Glasrutor och usla fisken i all ära, men de problemen är bagateller jämfört med de bekymmer som Jocke från Harbo går igenom just nu medan jag skriver. Han och hans sambo har länge levt barnlösa och jag trodde länge att det berodde på att de inte ville ha några barn. Men nu försöker de ändå, trots att de båda två närmar sig 40 års ålder. Jockes sambo Susanne hade missfall förra våren och när Jocke berättade om händelsen hade jag inte ens vetat att det hade varit något barn på gång (det var väl inte så långt gånget, så det var väl därför). Sen blev hon gravid igen och jag hoppades för deras skull att det skulle lyckas bättre denna gång.

I morse eller igår kväll åkte Jocke och Susanne till BB, eftersom vattnet hade gått. Detta hade varit en bra nyhet  om det hade varit i maj, då barnet var beräknat att komma. Men nu är det februari och graviditeten har bara pågått i 23 veckor!! Jag ska villigt erkänna att jag inte är insatt i en graviditets förlopp, men jag föreställer mig att en baby som föds så tidigt har små chanser att överleva.... Jag hoppas verkligen att det går bra för dem, precis som jag hoppas att det gör det för de båda andra par i min bekantskapskrets som snart ska ha barn. Men i det här fallet ser det mörkt ut...