En överraskande fångst
Jag var ute en sväng på sjön Snyten igår och fiskade. Visserligen har jag ingen fungerande motor, men man är väl inte sämre karl än att man kan ro dit man ska. :)
Till att börja med provade jag att ro runt en udde och in i en vik. Ibland stannade jag båden för att kasta lite med spinnare och ibland rodde jag sakta med spinnaren släpandes efter båten, men det hände inte någonting. Det enda jag fick på kroken var en mussla en gång och lite sjögräs vid ett par andra tillfällen. När jag hade tagit mig runt hela viken rodde jag iväg mot ett par öar och ankrade upp. Efter några kast lyckades jag få på en liten gädda - på 3-4 hekto eller nåt. Eftersom jag inte tänkte spara den, släppte jag loss den vid båten.
Jag fortsatte att fiska mig längre bort och mellanlandade vid ett grund där det ibland har nappat vid tidigare tillfällen. Nu var det dock inga fiskar hemma. Solen gassade och jag började fundera på att ge upp hela fisketuren, men då fick jag syn på ett gäng måsar som höll på och dök och hade sig en bit bort och då kände jag mig tvungen att ro dit och kolla läget. :P Dykande måsar brukar tyda på att något - förhoppningsvis ett gäng abborrar eller gösar - jagar upp ett stim småfisk till ytan. Måsarna ser väldigt bra uppifrån luften och de är inte sena att ta chansen att plocka åt sig lite småfisk. Kommer man till ett sådant ställe kan man ha ett bra fiske och jag satte full fräs med årorna och rodde för glatta livet mot platsen. :P
Väl på plats så skvätte det fisk lite här och var runt båten. Det var troligen ett stort gäng abborrar som hade full hallabaloo och det smackade högt (ungefär som ljudliga smällkyssar) när de gick upp till ytan och nappade efter småfiskar. Men tror ni att det nappade på mina drag? Icke! Jag provade spinnare, wobblers och jibbar - men inget funkade. Jag vevade in snabbt ibland och långsamt ibland, fiskade uppe vid ytan och nere vid botten - men inget hände. Det hade förmodligen varit kalas att ha levande småfisk med som agn, men eftersom jag inte hade det fick jag improvisera lite.
En jigg är en liten gummigrej, som vanligen ser ut som något maskliknande eller som något fiskliknande. Vanligen sätter man jiggen på en särskild krok, en som har en blykula fastlödd i änden för att betet ska få lite tyngd. Sedan kastar man ut och vevar in den med ojämn hastighet, så att den liksom studsar fram över botten. Min ide var att ta en gummijigg som liknade en fisk, men använda en vanlig krok istället för en med tyngd på och på så vis få ett bete som rörde sig som en fisk och gick alldeles uppe i ytan.
När jag hade fifflat lite kastade jag ut och började ro med gummifisken släpande kanske 15 meter efter båten. Det dröjde inte länge förrän en måsdjävel fick syn på gummifisken och nappade. Som tur var fastnade den inte utan spottade ut den, utstötte ett klagande "Kwoäääk!" och flydde fältet. Jag lät mig inte nedslås utan fortsatte fiska. Det visade sig att abborrarna faktiskt nappade på min metod! Jag fick flera efter varandra och hade även åtskilliga hugg där det var något som nafsade i jiggen utan att fastna. Så småningom ebbade nappruschen ut och jag såg mig om för att se var måsarna var någonstans.
De visade sig vara kanske hundra meter bort och det var bara att ta till årorna igen. När jag kom dit kastade jag ett par kast vid sidan av måsarna utan resultat, innan jag chansade och drog iväg gummifisken mitt in i flocken. När den landade han jag veva in några meter innan något gick upp till ytan och sög i sig den med ett glufs (jag såg plasket!). Sen blev det tungt! Det kändes direkt att det var en fin fisk och jag undrade om det var en gös eller kanske en skaplig gädda - jag hoppades på gös, eftersom de är godare att äta. :) Jag hade bara ett UL-spö (UL = UltraLätt) så det var bara att ta det försiktigt.
Fisken gjorde inga direkta långrusningar, utan simmade mest omkring runt båten och var allmänt tung. Den vägrade komma upp till ytan och om jag lyckades veva in en meter så drog den snart ut lika mycket igen. Efter 5-10 minuter började fisken tröttna och jag fick se en märklig fena bryta ytan och försvinna igen. Till sist kom fisken fram så att jag såg den och det visade sig vara... en asp!!!! Jag fick grepp om den drygt halvmeterlånga fisken och hivade in den i båten.
För er som inte vet, är aspen en sorts vitfisk och ser ut ungefär som en stor mört. Men den är en rovfisk och man kan få den på spinnare och drag om man har tur. Fisken är sällsynt och förekommer på ganska få ställen i landet. Själv har jag bara fått en pytteliten asp i mitt liv, så för mig var det här en sensation.
Egentligen kanske man ska släppa i såhär pass sällsynta fiskar, men jag kände att jag var tvungen att ta hem den om någon skulle tro mig. Aspen visade sig väga ungefär 2,5 kg och med de sista dropparna av batteri i digitalkameran tog jag denna bild. Referensföremålet är min ena sko med storlek 45. :)
Farsan fick för sig att rensa fisken och vi grillade den senare på kvällen. Smakmässigt var det en positiv överraskning: den hade fin konsistens på köttet, det var inte så farligt med ben och smaken var klart godkänd. :)
Till att börja med provade jag att ro runt en udde och in i en vik. Ibland stannade jag båden för att kasta lite med spinnare och ibland rodde jag sakta med spinnaren släpandes efter båten, men det hände inte någonting. Det enda jag fick på kroken var en mussla en gång och lite sjögräs vid ett par andra tillfällen. När jag hade tagit mig runt hela viken rodde jag iväg mot ett par öar och ankrade upp. Efter några kast lyckades jag få på en liten gädda - på 3-4 hekto eller nåt. Eftersom jag inte tänkte spara den, släppte jag loss den vid båten.
Jag fortsatte att fiska mig längre bort och mellanlandade vid ett grund där det ibland har nappat vid tidigare tillfällen. Nu var det dock inga fiskar hemma. Solen gassade och jag började fundera på att ge upp hela fisketuren, men då fick jag syn på ett gäng måsar som höll på och dök och hade sig en bit bort och då kände jag mig tvungen att ro dit och kolla läget. :P Dykande måsar brukar tyda på att något - förhoppningsvis ett gäng abborrar eller gösar - jagar upp ett stim småfisk till ytan. Måsarna ser väldigt bra uppifrån luften och de är inte sena att ta chansen att plocka åt sig lite småfisk. Kommer man till ett sådant ställe kan man ha ett bra fiske och jag satte full fräs med årorna och rodde för glatta livet mot platsen. :P
Väl på plats så skvätte det fisk lite här och var runt båten. Det var troligen ett stort gäng abborrar som hade full hallabaloo och det smackade högt (ungefär som ljudliga smällkyssar) när de gick upp till ytan och nappade efter småfiskar. Men tror ni att det nappade på mina drag? Icke! Jag provade spinnare, wobblers och jibbar - men inget funkade. Jag vevade in snabbt ibland och långsamt ibland, fiskade uppe vid ytan och nere vid botten - men inget hände. Det hade förmodligen varit kalas att ha levande småfisk med som agn, men eftersom jag inte hade det fick jag improvisera lite.
En jigg är en liten gummigrej, som vanligen ser ut som något maskliknande eller som något fiskliknande. Vanligen sätter man jiggen på en särskild krok, en som har en blykula fastlödd i änden för att betet ska få lite tyngd. Sedan kastar man ut och vevar in den med ojämn hastighet, så att den liksom studsar fram över botten. Min ide var att ta en gummijigg som liknade en fisk, men använda en vanlig krok istället för en med tyngd på och på så vis få ett bete som rörde sig som en fisk och gick alldeles uppe i ytan.
När jag hade fifflat lite kastade jag ut och började ro med gummifisken släpande kanske 15 meter efter båten. Det dröjde inte länge förrän en måsdjävel fick syn på gummifisken och nappade. Som tur var fastnade den inte utan spottade ut den, utstötte ett klagande "Kwoäääk!" och flydde fältet. Jag lät mig inte nedslås utan fortsatte fiska. Det visade sig att abborrarna faktiskt nappade på min metod! Jag fick flera efter varandra och hade även åtskilliga hugg där det var något som nafsade i jiggen utan att fastna. Så småningom ebbade nappruschen ut och jag såg mig om för att se var måsarna var någonstans.
De visade sig vara kanske hundra meter bort och det var bara att ta till årorna igen. När jag kom dit kastade jag ett par kast vid sidan av måsarna utan resultat, innan jag chansade och drog iväg gummifisken mitt in i flocken. När den landade han jag veva in några meter innan något gick upp till ytan och sög i sig den med ett glufs (jag såg plasket!). Sen blev det tungt! Det kändes direkt att det var en fin fisk och jag undrade om det var en gös eller kanske en skaplig gädda - jag hoppades på gös, eftersom de är godare att äta. :) Jag hade bara ett UL-spö (UL = UltraLätt) så det var bara att ta det försiktigt.
Fisken gjorde inga direkta långrusningar, utan simmade mest omkring runt båten och var allmänt tung. Den vägrade komma upp till ytan och om jag lyckades veva in en meter så drog den snart ut lika mycket igen. Efter 5-10 minuter började fisken tröttna och jag fick se en märklig fena bryta ytan och försvinna igen. Till sist kom fisken fram så att jag såg den och det visade sig vara... en asp!!!! Jag fick grepp om den drygt halvmeterlånga fisken och hivade in den i båten.
För er som inte vet, är aspen en sorts vitfisk och ser ut ungefär som en stor mört. Men den är en rovfisk och man kan få den på spinnare och drag om man har tur. Fisken är sällsynt och förekommer på ganska få ställen i landet. Själv har jag bara fått en pytteliten asp i mitt liv, så för mig var det här en sensation.
Egentligen kanske man ska släppa i såhär pass sällsynta fiskar, men jag kände att jag var tvungen att ta hem den om någon skulle tro mig. Aspen visade sig väga ungefär 2,5 kg och med de sista dropparna av batteri i digitalkameran tog jag denna bild. Referensföremålet är min ena sko med storlek 45. :)
Farsan fick för sig att rensa fisken och vi grillade den senare på kvällen. Smakmässigt var det en positiv överraskning: den hade fin konsistens på köttet, det var inte så farligt med ben och smaken var klart godkänd. :)
Kommentarer
Postat av: Emma
Grattis, vad roligt. :) Visste farsan var det var för sorts fisk då?
Postat av: S
Jodå, han visste vad det var. Vi visste ju att det fanns sådana i sjön, eftersom det har tagits ett par på metartävlingar i ån som har förbindelse med den. Men därifrån till att själv få en är en annan sak. :)
Trackback
