Arslet fullt av gräs
Det blev en lång dag idag. Jag, farsan och Lasse O åkte från Sala klockan halv sju, för att hinna upp till Kilafors där det var pimpeltävling idag. Dit är det arton mil blandad krokväg, så det tar dryga två timmar om man kör någorlunda lagligt.
Kilaforsnappet är en av de större tävlingarna härikring. Ibland samlar den uppåt 300 deltagare och då är konkurrensen stenhård. Idag var det på sin höjd hälften så många med - bland annat beroende på att Dalarna hade sitt distriktsmästerskap samtidigt, vilket gjorde att alla dalmasar var upptagna med sitt. En buss upplänningar hade dock kommit. Det är en lång bit från Uppsala till Kilafors, så en skaplig andel av dem hade hunnit bli hel- eller halvpackade redan vid ankomsten. :P
Det har varit fullt med snö överallt på sjöarna hela vintern, men nu börjar den äntligen smälta undan. Det var lättgått idag, så jag tog sikte mot en ö kanske 3 km bort från starten. Det tog kanske en halvtimme att gå dit och startskottet smällde precis när jag hade kommit fram. I sundet mellan ön och fastlandet blir det som en "tröskel": det är först djupt, sen blir det väldigt grunt, sedan djupt igen. Jag började på andra sidan tröskeln, men det var helt värdelöst och jag fick bara några små stackare där. Runt omkring mig fick de andra också dåligt, så det var inte bara min inkompetens som gjorde att fiskelyckan uteblev. :)
Efter en stunds funderande beslutade jag mig för att röra mig ännu längre iväg, bort mot en udde kanske 500 meter bort. Där borrade jag ett antal hål utan resultat, innan jag plötsligt kände en lätt stöt. Rätt som det var högg det fast en liten abborre, sedan en till - och så en till... Jag satt en lång stund och plockade småabborre innan nappruschen var över. Vid det laget hade ett par killar hunnit borra en hel serie hål runt omkring mig, i hopp om att snika åt sig lite fisk. Men de fick gå ifrån mig tomhänta. :D
Det visade sig vara ett enstaka lyckohål, det jag hittade på,för under resten av tävlingen fick jag bara ihop fyra-fem små abborrar till. Det blev kris på ett annat vis också - jag blev kolossalt skitnödig! Jag har hittills alltid kunnat hålla mig på vinterfisketurer, men just idag gick det bara inte. Av hänsyn till mina medtävlare drog jag mig undan på isen runt ett hörn, samtidigt som jag tittade febrilt på land efter något som möjligen kunde duga att torka sig med. Uppe i en slänt hittade jag en tuva med gammalt brunt gräs och rev raskt åt mig ett par rejäla nävar. Sedan gick jag ner på isen, drog ner brallorna och satte mig i jägarställning och började krysta. Om någon hade haft med en kamera där och då, hade det kunnat bli en mäktig bild. :P Allt gick i varje fall bra - jag lyckades t o m låta bli att träffa mina nerdragna byxor. Grästorvorna funkade också fint, men ett och annat strå blev kvar i röven och kliade rätt fint resten av tävlingen. :D
Väl i land visade det sig att det hade varit ojämnt fiske under dagen. Vissa hade fått riktigt bra, men många många hade det gått dåligt för. Vi tänkte åka hem innan prisutdelningen, men när de satte igång hyggligt tidigt blev vi kvar. Det visade sig att jag fick pris! Jag kom på 14:e plats och fick tillbaka den hundralapp som jag hade satsat som startavgift. Hemresan blev på det viset lite lättare... Vi hade ändå att göra till kvart i sex innan vi var hemma i Sala igen...
Kilaforsnappet är en av de större tävlingarna härikring. Ibland samlar den uppåt 300 deltagare och då är konkurrensen stenhård. Idag var det på sin höjd hälften så många med - bland annat beroende på att Dalarna hade sitt distriktsmästerskap samtidigt, vilket gjorde att alla dalmasar var upptagna med sitt. En buss upplänningar hade dock kommit. Det är en lång bit från Uppsala till Kilafors, så en skaplig andel av dem hade hunnit bli hel- eller halvpackade redan vid ankomsten. :P
Det har varit fullt med snö överallt på sjöarna hela vintern, men nu börjar den äntligen smälta undan. Det var lättgått idag, så jag tog sikte mot en ö kanske 3 km bort från starten. Det tog kanske en halvtimme att gå dit och startskottet smällde precis när jag hade kommit fram. I sundet mellan ön och fastlandet blir det som en "tröskel": det är först djupt, sen blir det väldigt grunt, sedan djupt igen. Jag började på andra sidan tröskeln, men det var helt värdelöst och jag fick bara några små stackare där. Runt omkring mig fick de andra också dåligt, så det var inte bara min inkompetens som gjorde att fiskelyckan uteblev. :)
Efter en stunds funderande beslutade jag mig för att röra mig ännu längre iväg, bort mot en udde kanske 500 meter bort. Där borrade jag ett antal hål utan resultat, innan jag plötsligt kände en lätt stöt. Rätt som det var högg det fast en liten abborre, sedan en till - och så en till... Jag satt en lång stund och plockade småabborre innan nappruschen var över. Vid det laget hade ett par killar hunnit borra en hel serie hål runt omkring mig, i hopp om att snika åt sig lite fisk. Men de fick gå ifrån mig tomhänta. :D
Det visade sig vara ett enstaka lyckohål, det jag hittade på,för under resten av tävlingen fick jag bara ihop fyra-fem små abborrar till. Det blev kris på ett annat vis också - jag blev kolossalt skitnödig! Jag har hittills alltid kunnat hålla mig på vinterfisketurer, men just idag gick det bara inte. Av hänsyn till mina medtävlare drog jag mig undan på isen runt ett hörn, samtidigt som jag tittade febrilt på land efter något som möjligen kunde duga att torka sig med. Uppe i en slänt hittade jag en tuva med gammalt brunt gräs och rev raskt åt mig ett par rejäla nävar. Sedan gick jag ner på isen, drog ner brallorna och satte mig i jägarställning och började krysta. Om någon hade haft med en kamera där och då, hade det kunnat bli en mäktig bild. :P Allt gick i varje fall bra - jag lyckades t o m låta bli att träffa mina nerdragna byxor. Grästorvorna funkade också fint, men ett och annat strå blev kvar i röven och kliade rätt fint resten av tävlingen. :D
Väl i land visade det sig att det hade varit ojämnt fiske under dagen. Vissa hade fått riktigt bra, men många många hade det gått dåligt för. Vi tänkte åka hem innan prisutdelningen, men när de satte igång hyggligt tidigt blev vi kvar. Det visade sig att jag fick pris! Jag kom på 14:e plats och fick tillbaka den hundralapp som jag hade satsat som startavgift. Hemresan blev på det viset lite lättare... Vi hade ändå att göra till kvart i sex innan vi var hemma i Sala igen...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fint äventyr det där :P
Trackback
