schtellans

Inför helgen hade jag gjort en deal med min chef: om jag jobbade på söndagen, skulle jag få vara ledig på onsdag eller torsdag under veckan som kommer. Det lät bra och jag såg fram emot att få rensa upp lite i röran och se till att få undan lite av bergen med jobb. En som heter G skulle ju lånas in från en annan avdelning och hålla mig sällskap, fick jag veta, så då skulle det bli åka av! Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt.

Kvart över sju stämplade jag in och gick ut och kollade läget. Jobb fanns det nästan överallt, men som av en händelse upptäckte jag att en lapp satt upptejpad på "Snabben" (Produktionslinan heter så, det är företagets platschef som har döpt den till det...) - den produktionslina där det stod klart minst jobb på kö. K, avdelningens processtekniker, hade jobbat under lördagen och det var han som hade författat lappen. Den gick ut på att det fanns en order kretskort som han hade suttit och fixat med programmet till, dock utan att bli klar. Han tipsade om att vår närmaste chef, P, hade lovat sina chefer att korten skulle skickas iväg från vår avdelning på måndag. K har haft korten liggande på sitt bord säkert ett par veckor och det passade tydligen inte att göra färdigt programmet själv under lördagen. Istället kastade han dem till mig och så skulle jag få sitta där "med babyn i famn". :)

Det kändes förnuftsvidrigt att sätta sig och jobba över vid den maskin där det fanns minst att göra, men jag hade inget val. Korten skulle ju ut och eftersom K inte skulle jobba igen förrän måndag kväll var det bara jag som kunde fixa programmet och få ut korten i tid. Visst är det skönt när andra väljer vad man ska göra! :P Ungefär så här gick det när jag testkörde de tre första korten:

Kort 1: Krock! Robotmunstycket tog nästan direkt i en krets i en slags sockel och jag kastade mig på nödstoppen.
           Jag justerade programmet så att det skulle klara sig på just det stället och då lyckades jag lacka hela
           kortet vid körning 2.

Kort 2: Krock! Robotmunstycket klarade sig ett tag, men smällde i en kristall (liten sockerbitsliknande sak med en
           massa ben som går ner till kortet) och jag fick än en gång kasta mig över nödstoppen och justera
           programmet ytterligare.

Kort 3: Krock! Robotmunstycket dök rätt ner på samma krets som den krockat med i fall 1 och jag fattade
           ingenting! Korten satt i fixturer och det var nu det tredje kortet i den första fixturen jag var inne på.
           Tydligen började roboten lacka på fel ställe och allt var förskjutet kanske 2 cm - vilket är jättemycket när 
           gäller ett arbete som ske med marginaler på 1-2 mm. Det märkligaste var att allt verkade rätt. Idag fick
           jag veta att det nog rörde sig om en bugg, SOM K KÄNDE TILL EFTER ATT SJÄLV HA TESTKÖRT KORTEN!!
           Trevligt att man får veta viktig information.....

Vid det här laget var jag, som för att använda ett uttryck som kommer från fiskekompisen Krister i Harbo, "totalt  djävla vanhelig"! Jag skrek fula ord så att hela verkstadn hörde och hade en god lust att slå sönder maskinen. :D Till sist samlade jag mig och kom fram till att kvantitet fick gå före kvalitet. Jag justerade programmet så att marginalerna blev överdrivna, med följden att resultatet blev sådär. Men korten kom i varje fall i väg till sist och jag lyckades hålla det som andra lovat....

Efter det fick jag gå och småplocka med lite av varje. Det kändes lite otacksamt att vara ensam, men vad kunde jag göra. G kom aldrig och idag fick jag veta att han hade haft något slags förhinder. Så kan det gå.. :P