En halvtimme bara...
I fredag åkte jag ut till Harbo en sväng på kvällen. På lördagen skulle det bli fiske och jag blev ditbjuden på dricka och övernattning, så att jag inte skulle behöva gå upp så tidigt på morgonen. Dessutom behövde de en chaufför och jag var tydligen "frivillig"... :P
Jag kom väl fram till Nicklas hus runt sju. Han, hans fru och två grannar höll på och åt grillad älg och jag var inte nödbedd när de frågade om jag ville ha. Det smakade inte alls illa! Sedan ringde Krister. Han hade skickat tanten och ungarna på resa till Irland och var gräsänkling och funderade om vi inte kunde komma över en sväng. Av en händelse hade jag med mig ett par öl och lite konjak och när jag tittade längtansfullt mot min lilla systembolagspåse, försäkrade Nicklas att "det inte skulle bli så länge - en halvtimme bara"... Jag förstod vartåt det lutade, men jag suckade och ställde upp som chaufför. Den ena grannen till Nicklas hängde också på.
Nicklas bor inne i själva Harbo, som är en håla med max 1000 själar. Krister bor däremot i Marbäck, som mer är en klunga villor ute i bushen - kanske tre kilometer från själva samhället. Huset är rätt stort, med en tillhörande tomt, uthus, badtunna och ett särskilt litet skjul för förvar av alkoholhaltiga dekokter. Han lever ihop med sin sambo och sina två söner, sedan har han även två döttrar från ett tidigare förhållande som dyker upp ibland. Det brukar också stryka omkring ett par katter runt knuten - sällskapliga små knyten. :)
När vi klev in var bordet redan dukat: där fanns dels kaffe och mjölk, men också konjak, sprit och rom - med tillhörande groggvirke. Jag hängde med så länge det var kaffe som bjöds, sen fick jag vackert titta på. De andra sög i sig det ena och det andra och det blev diverse skitprat och fiskesnack medan pokulerandet pågick. Sedan satte sig Krister vid pianot och började lira lite.
Krister är en riktig lufs - orakad, över en och nittio lång och säkert hundratjugo pannor tung. Man tänker sig inte honom som musikalisk, men han har faktiskt en bakgrund i diverse dansband - både som sångare och keyboardspelare. När han blir lite på lyset vill han gärna sjunga och det går absolut att urskilja en viss tonkänsla och sångröst. Jag skulle inte kalla honom mästerlig och det är nog så att han är en smula sugen på att glänsa, men talangen finns absolut. Om han sjunger bra, så är nog ändå pianospelet bättre. Han kan inte spela efter noter, utan går mera på känsla och plinkar på tills det sitter. Fingrarna är förvånansvärt flinka och man förvånar över att den oborstade typen får fram så pass vackra ljud. :) När vi var där så satt han en del och improviserade och sjöng och här och där kände man igen någon bekant melodi. Vi andra stod mest vid sidan och softade - någon allsång var aldrig aktuell. :)
Det var lite ont om sittplatser, så jag hamnade på stolen bakom trumsetet som fanns bredvid pianot. Jag spelade aldrig, men eftersom Nicklas ville ha en bild så poserade jag lite fult med trumpinnarna i högsta hugg. Vi får se om den bilden hamnar här någon gång. :P
Klockan gick och den där halvtimmen blev precis så lång som jag hade befarat. Det kom inte som någon överraskning, men jag accepterade mitt öde med jämnmod. Krister var åtminstone generös och lät mig lukta på konjaken vid något tillfälle. :P Vid elvasnåret åkte jag därifrån med två halvfulla harbobor i bilen. Hemma hos Nicklas hann jag med att få i mig en hel öl innan läggdags. :P
Fisket dagen efter var på Erken, Upplands största sjö efter Mälaren. Den ligger norr om Norrtälje och är känd för sitt rena vatten, sitt rikliga kräftbestånd och det fina fisket. Det nappade väl bra och jag lyckades komma på åttonde plats och få en hundring i pris.
Jag körde dit och Nicklas och Krister var inte sena att utnyttja det. De hade ett flytande smörgåsbord med i bilen, men hade åtminstone omdöme nog att hålla sig lugna under tävlingen. Under hemresan groggade de dock på för fullt och det gällde tydligen på. Jag har aldrig i mitt liv sett någon med så orolig urinblåsa som Nicklas och vi fick stanna titt som tätt: på busshållplatser, småvägar, grusplaner.... På 10-12 mils färd blev det sex pauser och det var hela tiden han som hojtade om dem. :)
Jag var iväg och fiskade idag med, men det var ingen höjdare. Det var dimma och regnade och fisket var inget vidare. Isarna börjar bli halvrisiga nu och det kan ha varit sista helgen med isfiske på våra breddgrader. Visst är det trevligt, men man vill ju inte riskera livet!
Jag kom väl fram till Nicklas hus runt sju. Han, hans fru och två grannar höll på och åt grillad älg och jag var inte nödbedd när de frågade om jag ville ha. Det smakade inte alls illa! Sedan ringde Krister. Han hade skickat tanten och ungarna på resa till Irland och var gräsänkling och funderade om vi inte kunde komma över en sväng. Av en händelse hade jag med mig ett par öl och lite konjak och när jag tittade längtansfullt mot min lilla systembolagspåse, försäkrade Nicklas att "det inte skulle bli så länge - en halvtimme bara"... Jag förstod vartåt det lutade, men jag suckade och ställde upp som chaufför. Den ena grannen till Nicklas hängde också på.
Nicklas bor inne i själva Harbo, som är en håla med max 1000 själar. Krister bor däremot i Marbäck, som mer är en klunga villor ute i bushen - kanske tre kilometer från själva samhället. Huset är rätt stort, med en tillhörande tomt, uthus, badtunna och ett särskilt litet skjul för förvar av alkoholhaltiga dekokter. Han lever ihop med sin sambo och sina två söner, sedan har han även två döttrar från ett tidigare förhållande som dyker upp ibland. Det brukar också stryka omkring ett par katter runt knuten - sällskapliga små knyten. :)
När vi klev in var bordet redan dukat: där fanns dels kaffe och mjölk, men också konjak, sprit och rom - med tillhörande groggvirke. Jag hängde med så länge det var kaffe som bjöds, sen fick jag vackert titta på. De andra sög i sig det ena och det andra och det blev diverse skitprat och fiskesnack medan pokulerandet pågick. Sedan satte sig Krister vid pianot och började lira lite.
Krister är en riktig lufs - orakad, över en och nittio lång och säkert hundratjugo pannor tung. Man tänker sig inte honom som musikalisk, men han har faktiskt en bakgrund i diverse dansband - både som sångare och keyboardspelare. När han blir lite på lyset vill han gärna sjunga och det går absolut att urskilja en viss tonkänsla och sångröst. Jag skulle inte kalla honom mästerlig och det är nog så att han är en smula sugen på att glänsa, men talangen finns absolut. Om han sjunger bra, så är nog ändå pianospelet bättre. Han kan inte spela efter noter, utan går mera på känsla och plinkar på tills det sitter. Fingrarna är förvånansvärt flinka och man förvånar över att den oborstade typen får fram så pass vackra ljud. :) När vi var där så satt han en del och improviserade och sjöng och här och där kände man igen någon bekant melodi. Vi andra stod mest vid sidan och softade - någon allsång var aldrig aktuell. :)
Det var lite ont om sittplatser, så jag hamnade på stolen bakom trumsetet som fanns bredvid pianot. Jag spelade aldrig, men eftersom Nicklas ville ha en bild så poserade jag lite fult med trumpinnarna i högsta hugg. Vi får se om den bilden hamnar här någon gång. :P
Klockan gick och den där halvtimmen blev precis så lång som jag hade befarat. Det kom inte som någon överraskning, men jag accepterade mitt öde med jämnmod. Krister var åtminstone generös och lät mig lukta på konjaken vid något tillfälle. :P Vid elvasnåret åkte jag därifrån med två halvfulla harbobor i bilen. Hemma hos Nicklas hann jag med att få i mig en hel öl innan läggdags. :P
Fisket dagen efter var på Erken, Upplands största sjö efter Mälaren. Den ligger norr om Norrtälje och är känd för sitt rena vatten, sitt rikliga kräftbestånd och det fina fisket. Det nappade väl bra och jag lyckades komma på åttonde plats och få en hundring i pris.
Jag körde dit och Nicklas och Krister var inte sena att utnyttja det. De hade ett flytande smörgåsbord med i bilen, men hade åtminstone omdöme nog att hålla sig lugna under tävlingen. Under hemresan groggade de dock på för fullt och det gällde tydligen på. Jag har aldrig i mitt liv sett någon med så orolig urinblåsa som Nicklas och vi fick stanna titt som tätt: på busshållplatser, småvägar, grusplaner.... På 10-12 mils färd blev det sex pauser och det var hela tiden han som hojtade om dem. :)
Jag var iväg och fiskade idag med, men det var ingen höjdare. Det var dimma och regnade och fisket var inget vidare. Isarna börjar bli halvrisiga nu och det kan ha varit sista helgen med isfiske på våra breddgrader. Visst är det trevligt, men man vill ju inte riskera livet!
Kommentarer
Postat av: C
Trumpinnebilden vill alla beskåda! :D
Trackback
