schtellans

Jag har inte det förra inlägget framför ögonen, men jag fortsätter väl på torsdag kväll. Sen får vi se vad jag hamnar...

Fast det var sent när vi kom hem så skulle folk bestämt suga i sig alkohol. Jag hade själv ett förråd, men eftersom jag var dopad med alvedon avstod jag från att dricka och ställde upp som frivillig chaufför under torsdagkvällen. De andra fyra i bilen var förstås inte sena att utnyttja läget och när vi väl kom hem efter fisket, hade de alla några öl var i kroppen.

Sjöbodahemmet bestod av två flyglar - en större och en mindre - med en korridor emellan. I den större fanns kök, matsal och ett antal rum för 2-4 personer; den mindre bestod av en stor sovsal, där ett antal sängar hade ställts upp. Eftersom vi i vårt gäng var förstaårsgäster - "hangarounds" - hänvisades vi till sovsalen. Så här var det vi bodde:



I ena hörnet av sovsalen fanns ett större bord, med en soffa och några stolar ikring. På kvällarna var det där som allt folk samlades, för att gå igenom dagens händelser - och dricka alkohol. :P Det var trevligt med hörnan, men bara så länge man inte var trött. Första kvällen var jag inte bara trött, jag var utpumpad! Tre timmars sömn hade inte varit en tillräcklig uppladdning inför en dag med en lång bilresa, en fisketur i regn och ett förkylningsanfall. Jag försökte lägga mig tidigt, men oväsendet från hörnan var påtagligt. En snäll sänggranne gav mig öronproppar, men det var ändå svårt att sova.  Någon gång mitt i natten satte jag mig uppgivet upp i sängen och fotograferade folket i hörnan:



De sista gav sig klockan halv tre och då blev det äntligen lite tystnad i salen. Tystnaden varade i ungefär två minuter innan en symfoni av snarkningar bröt ut - men det ljudet hjälpte öronpropparna mot. :)

På fredagsmorgonen var det frost på bilrutorna när vi efter en mäktig frukost gav oss av mot dagens tävlingsplats: Borgsjön utanför den lilla byn Borgvattnet. Det visade sig vara en långsmal sjö, belägen nere i en dal omgiven av tallklädda sluttningar. Arrangörsklubben hade lagt ut ett par plankor som förbindelse mellan land och iskanten, men det gick bra för alla att ta sig ut på isen. Isen var faktiskt tjockare än på torsdagens sjö och det var aldrig någon fara att folk skulle ramla i, även om ytskiktet blev lite mjukt på dagen när solen började värma.

Fisket gick aningen bättre den här gången. Jag fick lite i början och hittade ytterligare några hål med fisk i, när jag gick runt och provade mitt ute på sjön ungefär en kilometer bort från starten. Kroppen kändes något fräschare och även om jag blev matt på slutet av tävlingen var det ett fall framåt. Jag insåg ändå snart att jag nog inte skulle ha någon chans på pris, men gick ändå runt och skrotade på isen tiden ut. På slutet satt jag och tittade på en klunga där flera satt och drog fisk i ett. Men jag tyckte att det var för sent för en kraftansträngning och lät dem sitta ifred. Det visade sig sedan att tävlingens segrare hade suttit just i den klunga jag hade iakttagit - och fått ihop hela 15 kg fisk! Så kan det vara. :)

Jag slapp köra hem denna gång och väl hemma väntade en god middag med en efterrätt bestående av glas och mosade hjortron! Dessutom bjöds vi på diverse uppträdanden till maten:

* En som heter Sundberg sjöng en stump om dagens händelser. Den var på halvtafflig versform och raderna blandades med den käcka frasen "hejom fejom fallerallera"
* Värdparets barnbarn gnisslade sig igenom några låtar på dragspel. Vi fick bland annat höra klassikern "Vem Kan Segla Förutan Vind". Någon tyckte att eftersom gatumusikanter brukar få mynt kastade i gitarrfodralet, skulle inte ungen vara sämre. Därför skickades en burk runt bland lyssnarna, vilket gjorde att den lilla pojken kunde gå från matsalen med flera hundra spänn på fickan.
* En kille som heter Erik sjöng en låt som han hade dragit tidigare samma år, då en annan som var närvarande hade fyllt 60. Erik hade en bra röst, men låten var bra skum. Den skulle kunna heta "Jag vill bli misshandlad" och skulle mycket väl kunna vara gjord av Björn Rosenström. Bara en sån sak!
*Jocke utförde en improviserad rap. Det har han gjort förut, men inte i så pass nyktert skick som nu. Folk skrattade i alla fall, så man kan väl säga att det var lyckat. Jag har hört Jocke göra så här förr och hans framträdanden följer samma mönster varje gång. Han drar små fraser om vad som har hänt under dagen och sedan, medan han funderar på fortsättningen, fyller han ut med entusiastiska utrop i stil med "Oh! Ah! Ohohoh! Ah!" Det kan låta ungefär så här:

Vi var ett gäng som åkte till Jämtland
för att fånga abborrarna små
Men när vi kom
det visade sig
att de var stora ändå

Vi sade
Oh
Ah
Oh Oh Oh Ah

När vi kom så hörde vi om tafsar och maggot
men vi har ju aldrig hört talas om maggot
Är det nåt man kan äta?
Är det nåt man kan dricka?
Vad e' det här?

Vi sade
Oh
Ah
Oh Oh Oh Ah

Jag är inte Jocke, så jag avstår nog från att försöka hitta på flera verser. Men jag tror ändå att jag har lyckats fånga en del av stämningen i hans lyrik. :) I regel brukar en Jocke-låt ha ganska många verser och tar inte slut förrän dagens händelser avhandlats helt. :P

På fredag kväll var folk i allmänhet mycket törstiga, då det hade varit varmt i solen. Det var flera som drack upp hela sitt alkoholförråd och det märktes. Den gode Sundberg besökte vår hörna och uppfann flera nya verser till sin sång - rikligt utfyllda med "hejom fejom". Jocke å sin sida försökte ivrigt bevisa att hans framgångsrika rappande inte varit en lyckträff. :P Själv sörplade jag försiktigt på helgens första ölburkar, men jag blev aldrig särskilt full. Det blev dock de andra och ljudnivån var vid midnatt mycket hög. Men strax efter halv ett hände något mycket märkligt: folk blev trötta och gick och lade sig. Snart hördes åter symfonin av snarkningar och tandagnissel i sovsalen. :)