Det kan komma plötsligt...
Det har varit ännu en dag av arbete, men nu har jag i alla all en minihelg av ledighet på en dag. På fredag ska jag jobba.
En av snackisarna på jobbet har varit en som heter Ulf och som jobbar på en avdelning en bit bort. Han är en lugn och vänlig karl på strax över femtio år och han är ofta hos oss på besök eftersom hans fru har en nära vän på min avdelning. Hans fru är från Laos, likaså väninnan på vår avdelning - som för övrigt en gång var den som presenterade sin kompis för Ulf.
I måndags fick vi höra obehagliga nyheter. Ulf hade fått något slags allvarligt anfall med diverse kramper och ryckningar och efteråt hade han varit nätt och jämnt kontaktbar. Läkarna misstänkte att det var en stroke och folk i fabriken tyckte förstås att det var synd om Ulf. Men samtidigt så finns det ju goda chanser att bli bra efter en stroke - även om det tar tid och kräver stort tålamod. Därför var stämningen ändå återhållsamt positiv.
Men idag kom det sämre nyheter, tyvärr. Läkarna hade konstaterat att Ulf inte hade fått en hjärnblödning, utan att han hade en hjärntumör! Hon från vår avdelning hade varit och besökt Ulf och det var också hon som spred den dåliga nyheten. Han själv var mest orolig för sin fru, som inte kan särskilt bra svenska än och som skulle få svårt att klara sig själv om - han sade om - han skulle dö.
Jag är ingen expert på cancersjukdomar, men så mycket är klart att chansen till överlevnad beror mycket på hur tidigt en tumör upptäcks och på var i kroppen den sitter. Värst är det om man får tumörer i levern eller bukspottskörteln (som t ex Patrick Swayze) - då är det mest en fråga om hur lång tid man har kvar. För andra varianter, t ex testikelcancer, som upptäcks i rimlig tid är överlevnaden närmast hundraprocentig. Hjärntumörer är nog kinkiga eftersom hjärnan är en så känslig kroppsdel att gå in och skära i eller bestråla. Risken finns ju att man skadar vitala delar under en operation och utgången beror nog mycket på var tumören sitter. Stackars Ulf behöver ha tur om det här ska gå vägen och jag hoppas förstås att han har det!
