Agneta

Min bil är fixad nu. Den går numera så tyst att man nästan kan somna bakom ratten. :P

Inget ont om den gode Kent, men jag bestämde mig tidigt för att lämna in SAAB:en i Västerås. Framför allt var det logistikproblemen som fick avgöra. Om jag hade lämnat in bilen i Sala, hade jag fått åka tåg eller tigga snålskjuts av farsan till Västerås - plus att det skulle bli samma visa när jag skulle hämta skrället igen. I Västerås finns flera bilverkstäder inom cykelavstånd, vilket underlättar en del.

Efter ett par samtal gjorde jag en deal med Avgaspiraten, en liten firma som håller hus nere vid djuphamnen i stan. Jag åkte dit med det mullrande åbäket och hade sån flyt att min f d kollega Katrin kunde plocka upp mig. Dagen efteråt samlade jag kraft och tog cykeln till jobbet - och sedan från jobbet ner till Avgaspiraten. Den senare turen var en nätt liten vända på en halvtimmes trampande. :) Jag hade varit förutseende nog att köpa cykelhållare ( sån som man sätter på dragkroken och fläker ut till ett "V") dagen innan, så det var bara att vräka på cykeln och åka iväg. Skönt!

I dag åkte jag ut till Salbohed för att delta i en liten metartävling. Jag satte mig i bilen och skulle till att köra, när jag fick se en lapp som låg under ena vindrutetorkaren. Det var ingen p-bot utan en handskriven liten sak, som gick ut på att någon Agneta hade backat på min bakskärm. Hon hade lämnat sitt nummer och bad mig ringa. När jag gick ut och kollade, såg jag i princip inte ett dugg att bråka - eller ringa - om. Agneta får sitta hemma och vänta förgäves. :P

En helt annan sak, förresten. I frysen uppe i föräldrarnas sommarstuga ligger några burkar kräftor. Jag undrar lite försynt om herr OJ har funderat på hur vi ska göra med dem. Har han och Crille tid att styra upp någon gemensam liten kräftskiva? Ska vi ta varsin burk och äta upp var och en för sig när det passar? Det är väl inte så att det brinner i knutarna, utan jag kände bara för att lyfta frågan. :)

Muller muller

Det börjar bli dags att göra något åt min mullrande bil nu. Det är hål i avgasröret eller ljuddämparen och ljudnivån börjar nu tidvis nå en nivå där det slår lock för öronen på mig när jag kör. Nästa vecka ska jag försöka ta mig ut till Biltema och tjacka nytt avgassystem. Sen ska jag leta upp någon som får laga det åt mig. Antingen blir det i här i Västra Anus, eller så åker jag till Sala. OJ:s bekanting Kent lär ju visst utföra en del bilreparationer mot betalning, har jag för mig.

I helgen blir det dubbla lagtävlingar i mete - fullt upp alltså. I morgon fredag kommer jag att bli hämtad i Sala av Krister. Sedan kommer en stor del av helgen att tillbringas i Harbo, där jag förväntas vara chaffis åt mina törstiga fiskebröder i lag Balders Ballar. Det blir nog intressant. :)

Friheter

Jag var och simmade idag och det var väl kanske fjärde gången sen jag började jobba. Faktiskt känns det en aning lättare nu än första gången - jag får inte samma andnöd när jag har simmat ett antal längder i stöten - så jag antar att det gör nytta.

I och med att jag simmar så pass ofta, känner jag numera igen i princip alla som jobbar i simhallen. Jag vet inte vad folk heter, men jag känner igen dem till utseendet. En tjej verkade ha lagt på sig lite sedan jag såg henne jobba sist, så jag funderade för mig själv där jag gled runt, om hon hade bulle i ugnen eller om hon bara hade levt lite för gott i sommar. :) Just den där frågan om någon är med barn, ställer man inte gärna till folk om man inte innerst inne redan är säker på svaret. :P

När vi pratar magar, så kan vi också gå in på en sak som jag funderade på förra veckan. Min skiftkompis M, som blev varslad förut och fick sluta i slutet av juli, var och hälsade på på jobbet i förra veckan för en formell avtackning. Han fick present och bjöd på fika och så. När han dök upp, såg jag att han hade blivit en aning rundare sedan sist. Jag valde att inte kommentera det, men några av tanterna som var närvarande var inte fullt lika finkänsliga. Repliker på temat "Oj, vad du har gått upp i vikt!" flög genom luften. Någon hade t o m mage att kläcka ur sig: "Du är ju större än Stefan!" :P

Det kanske inte var illa menat, men på något vis känns det ändå lite typiskt. Folk verkar tycka att det är fritt fram att hoppa på folk som väger för mycket och tar sig gärna rätten att kommentera. Jag får också känslan av att folk har förutfattade meningar och utgår från att en rundlagd person är lågintelligent. Visst är det kanske dumt att stoppa i sig mer än man borde, men så vitt jag vet är inte hjärnans volym omvänt proportionell mot midjemåttet.

Jag får ibland för mig att de som kommenterar tror att de gör en en tjänst. Det är ju vänligt och vänlighet bör återgäldas. Om någon säger något i stil med "Men vad du har gått upp i vikt! Du borde motionera mera och lägga om kosten." , så kunde man kontra med: "Åh, tack! Det hade jag ingen aning om! Du å din sida är förbannat ful och ett par fettsugningar och lite botox skulle inte skada. Jag har också alltid tyckt att du har verkat korkad,rent imbecill faktiskt, så ett par år på komvux kunde kanske få dig att vidga dina vyer!" :) Något säger mig att sådan ärlighet inte blir så uppskattad som man kan tro... :P

Såvitt jag vet består min läsarskara i huvudsak av två personer. Den ena är precis som jag en smula rundlagd, medan den andra däremot är smal. Men jag föreställer mig att även smala personer kan få höra kommentarer - då på temat att man borde "äta upp sig".
Jag är lite nyfiken på att höra om vad ni tycker. Har ni egna erfarenheter av folk som utan att bli tillfrågade uttrycker sig om eran kroppsbyggnad? Vill ni inte svara så är det okej, men jag skulle vara intresserad av era synpunkter. :)

I morgon börjas det igen.

Semestern är slut snart. I morgon klockan 14 börjar jag jobba igen efter fyra veckors semester.

Det ska bli intressant att se om mina kollegor har ställt till med något sattyg när jag har varit borta. I varje fall lär hösten bli annorlunda jämfört med tidigare. Nu har Surrpelle slutat och tills vidare är jag ensam på mitt skift. Det får väl lov att gå, men det kommer nog att vara tråkigt att inte ha någon att djävlas med. På det viset var Surrpelle bra att ha till hands. Som det är nu kommer jag att vara ensam på min avdelning varje kväll från ca 16:30 och framåt och det lär bli rätt segt minst sagt.

Jag ringde faktiskt till jobbet en gång i förra veckan. Den gången var det för att höra hur det hade gått för Z. Z jobbar dagtid och blev tyvärr varslad tidigare. Han tog det inte så bra och var tämligen bitter och tjurig i början, men han samlade ihop sig och när jag gick på semester så var han samma goda arbetskamrat som förut. Eftersom orderläget tydligen har förbättrats, fick han förlängt en månad. Denna förlängning hade nu sträckts ut så att den omfattar även september - vilket var vad jag ville försäkra mig om när jag ringde. Om Z hade slutat under min semester hade jag nämligen velat vara med och avtacka honom. Nu får vi hoppas att han blir kvar ytterligare en tid sedan.

Så här har arbetsgången varit på jobbet, ungefär:
1: "Whaaa! Vi har inte så mycket jobb under sommarmånaderna...."
2: "Vi måste göra oss av med så här många."
3: "Du får vara kvar - men inte du."
4: "Ehm, vi skojade bara - eller egentligen inte. Vid närmare eftertanke behöver vi dig nog en månad till - men inte efter det."
5: "Du kan inte tänka dig att stanna en månad till?...."

Man kan ha åsikter om huruvida det här är ett respektfullt sätt att behandla sina medarbetare. Det har jag också, men jag ska nog inte vidareutveckla här. Man vet ju aldrig vem som läser.. :P

RSS 2.0