Så kan det låta
En av mina gamla klasskompisar från högskolan heter Nicklas och bor i Stockholm. När vi pluggade ihop spelade han i ett band som hette Sir Karma, som var rätt kul. Jag var och såg dem live några gånger och det var rätt underhållande...
Nu är spelandet lite vilande, men Nicklas är ändå med i ett band som heter This Haven. De är inte så aktiva, då minst en av killarna har barn, men det blir någon spelning då och då. Dessutom har de gett ut en skiva och någon demo. På youtube fanns låten "I will deceive" med video till och eftersom det inte låter så pjåkigt lägger jag upp den här. Det är för övrigt Nicklas som smiskar trummorna...
Nu är spelandet lite vilande, men Nicklas är ändå med i ett band som heter This Haven. De är inte så aktiva, då minst en av killarna har barn, men det blir någon spelning då och då. Dessutom har de gett ut en skiva och någon demo. På youtube fanns låten "I will deceive" med video till och eftersom det inte låter så pjåkigt lägger jag upp den här. Det är för övrigt Nicklas som smiskar trummorna...
Allt färdigt..
.. inför morgondagens fiske. Jag har plockat i ordning ett par kastspön och langat över det viktigaste i en mindre låda. Avresan blir i morgon bitti klockan sju - alltid skönt med sovmorgon. :P Sen får vi se hur fiskedagen ter sig. Annars i helgen vet jag inte riktigt vad som händer. Söndagen är helt ledig, så jag är öppen för förslag på aktiviteter.
Jag tänkte ta en dusch nu och sen åka ut och handla lite jox. Det kanske blir en sväng förbi jobbet också. De skulle köra Halloweenpub där ikväll och även om jag inte ska dricka något så kan jag ju åka dit en stund och se vilka som är där och vilka som har klätt ut sig. Ärligt talat är det inte så ohyggligt många på jobbet som jag längtar efter att umgås med privat, så det blir förmodligen ett kortvarigt besök.. :P
Jag tänkte ta en dusch nu och sen åka ut och handla lite jox. Det kanske blir en sväng förbi jobbet också. De skulle köra Halloweenpub där ikväll och även om jag inte ska dricka något så kan jag ju åka dit en stund och se vilka som är där och vilka som har klätt ut sig. Ärligt talat är det inte så ohyggligt många på jobbet som jag längtar efter att umgås med privat, så det blir förmodligen ett kortvarigt besök.. :P
Min vänstra fot...
.. ömmar lite nu efter matchen. Under uppvärmningen skulle jag göra ett utfall efter en boll och lyckades vricka till foten. Det var inte speciellt skönt och just när det hände blev jag lite rädd. Mina kära vänner skrattade förstås rått åt mig. :P
Vi spelade i min gamla gymnastiksal sedan låg- och mellanstadiet, den beryktade sal 20 högst upp i Vallaskolan. Den var mindre än jag kom ihåg den, dessutom var det fullt med bråte som hängde ner från taket. På ena sidan var det ett par bommar som hängde i taket och som man ibland träffade med höga bollar, på andra sidan var det ett par andra bommar PLUS ett par romerska ringar. Vi spelade först några set där vi spelade om bollen varje gång som någon träffade ett hinder i taket, plus ett set där man fick valla bollen mot taket om man ville. Det kvittade vilket för mig och Crille, för vi förlorade precis varenda set mot John och Henrik. Om foten ömmar, så smärtar även mitt brustna självförtroende. :P Fast egentligen är jag inte riktigt bekväm med dubbelmatcher. Det är skönare att spela singel och veta att man är ensam om att försöka träffa bollen. Som det är nu blir det mycket tittande när bollen far fram och tillbaka mellan ens kompis och motståndargänget.
Jag kände inte av foten under matchen, däremot är den lite öm nu. Det är ömt strax under fotknölen på min vänstra fot och det ska bli intressant att se hur det känns i morgon. Men jag inbillar mig att det skulle göra mer ont om något vore sönder. Det är farligt när gamla gubbar ska idrotta.. :D
Vi spelade i min gamla gymnastiksal sedan låg- och mellanstadiet, den beryktade sal 20 högst upp i Vallaskolan. Den var mindre än jag kom ihåg den, dessutom var det fullt med bråte som hängde ner från taket. På ena sidan var det ett par bommar som hängde i taket och som man ibland träffade med höga bollar, på andra sidan var det ett par andra bommar PLUS ett par romerska ringar. Vi spelade först några set där vi spelade om bollen varje gång som någon träffade ett hinder i taket, plus ett set där man fick valla bollen mot taket om man ville. Det kvittade vilket för mig och Crille, för vi förlorade precis varenda set mot John och Henrik. Om foten ömmar, så smärtar även mitt brustna självförtroende. :P Fast egentligen är jag inte riktigt bekväm med dubbelmatcher. Det är skönare att spela singel och veta att man är ensam om att försöka träffa bollen. Som det är nu blir det mycket tittande när bollen far fram och tillbaka mellan ens kompis och motståndargänget.
Jag kände inte av foten under matchen, däremot är den lite öm nu. Det är ömt strax under fotknölen på min vänstra fot och det ska bli intressant att se hur det känns i morgon. Men jag inbillar mig att det skulle göra mer ont om något vore sönder. Det är farligt när gamla gubbar ska idrotta.. :D
Uppladdning
Här sitter jag och laddar med mackor och banan. Om en dryg halvtimme ska jag åka till Sala för att spela badminton, för första gången på mycket länge - få se hur det går. Vi som ska spela är jag, John ("H"), Crille, Henrik och eventuellt Crilles brorsa Pelle. Av alla ställen har vi lyckats hyra gymnastiksalen längst upp i min gamla högstadieskola. Där har jag inte varit på säkert femton år, så det ska bli intressant att se om man känner igen sig. :)
Annars är det ett par fester på gång i slutet av november. Dels ska Henriks fru fylla 30 och kalas, dels ska företaget ordna fest för de anställda. Den sistnämnda festen skaffade jag biljett till idag, så nu är det bara att vänta.
En sak till, förresten. Jag ska eventuellt ut och fiska abborre i helgen, med en gubbe som heter Reijo. Reijo är en bekant till Jonas Norrmén och han och jag råkade prata en del på Norrméns trettioårskalas (många kalas!) för någon vecka sedan. Han är pensionär och tycker mycket om att fiska, men det är inte så ofta han har sällskap på sina turer. På fredag ska vi kolla väderleksrapporterna inför helgen och sedan se om det blir något... Ska man ut på Mälaren är det en fördel om det inte blåser halv storm. :P
Spanar'n
Galenskaparna har gjort en hel del. Allt är inte kul, men den här tycker jag är skön. Bäst är nog kommentaren om Kicki Danielsson: "Dom får passa sig när dom får barn.... Då sväller dom!" :P
Visst har ni längtat efter att höra lite pojkbansmusik?
Ni känner väl till genren pojkband: en handfull rådjursögda ynglingar med sammetsmjuka röster, som sätter flickors hjärtan i brand. Jag och John hittade en gång ett gammalt band som tillhört hans syster och på det fanns en hel live-konsert med urpojkbandet New Kids On The Block. Det var en intressant upplevelse att se bandet och det fick lite kultstatus i våra kretsar. Här är en av alla översmöriga låtar: "Tonight" . :P
Ännu en promenad
Jag hade så lite att göra idag på eftermiddagen, så jag tog en långpromenad i gråvädret. Det var skönt att få röra på sig och jag kände mig pigg och lätt. Precis när man börjar gå så kan man känna sig lite tveksam och undra om det verkligen är en bra ide att ge sig iväg, men efter en bit så börjar man komma in i det och då är det skönt. När man är inne i "walking mode" pinnar benen på, liksom av sig själva, och hjärnan känns rensad på skräp. Jag kan verkligen rekommendera folk att inte bara sitta inne på helgerna! :)
Jag var förbi Lasse O en sväng och pratade som hastigast också. Tydligen blir det styrelsemöte med Silverfiskarna på tisdag eller torsdag och jag åker nog in på det.... Han berättade också att han hade satt ut en del regnbågslax i sjön Järndammen så sent som i går. Har jag inget bättre för mig så kanske jag åker ut en sväng och fiskar där. :)
Igår kväll var jag över till Henrik också för att undersöka det mystiska kuvertet. Det visade sig att det innehöll en inbjudan till hans frus 30-årskalas en bit in i november. Temat för festen var "80-tal", så jag får väl åka till Brödet och Fiskarna och se om de har något flashigt. :P En gång när jag skulle sy en mantel hittade jag en ärtig brosch där och de hade högvis med konstiga kläder, vill jag minnas... :)
Jag var förbi Lasse O en sväng och pratade som hastigast också. Tydligen blir det styrelsemöte med Silverfiskarna på tisdag eller torsdag och jag åker nog in på det.... Han berättade också att han hade satt ut en del regnbågslax i sjön Järndammen så sent som i går. Har jag inget bättre för mig så kanske jag åker ut en sväng och fiskar där. :)
Igår kväll var jag över till Henrik också för att undersöka det mystiska kuvertet. Det visade sig att det innehöll en inbjudan till hans frus 30-årskalas en bit in i november. Temat för festen var "80-tal", så jag får väl åka till Brödet och Fiskarna och se om de har något flashigt. :P En gång när jag skulle sy en mantel hittade jag en ärtig brosch där och de hade högvis med konstiga kläder, vill jag minnas... :)
Två kuvert
Idag kom det ett kuvert med posten. Det var från vimpirken.se, en webshop för fiskeintresserade, och innehöll diverse smågrejer inför vinterns fiskeaktiviteter. Mycket trevligt! Nu ska det bara bli is också....
Sen ringde Henrik och kollade läget. Han hade också ett kuvert åt mig hemma hos sig. Det skulle innehålla någon sorts inbjudan av något slag. Jag har ingen aning om vad det kan vara, men nog låter det spännande! :)
Sen ringde Henrik och kollade läget. Han hade också ett kuvert åt mig hemma hos sig. Det skulle innehålla någon sorts inbjudan av något slag. Jag har ingen aning om vad det kan vara, men nog låter det spännande! :)
Torsdag....eller rättare sagt fredag...
Rent tekniskt är det fredag nu, men whatever. Det känns inte som en ny dag förrän man har gått upp efter att ha sovit....
Igår kväll fick jag agera taxichaufför. Det var morsan som hade varit i Stockholm och hälsat på syrran och som anlände till tågstationen i Västerås strax efter midnatt. Jag hade ju helst sluppit köra, men som det blev nu så fick jag väl offra mig. Jag fick åtminstone frukost på morgonen efter, när jag hade sovit i Sala.
Nästa vecka är den sista som J jobbar innan hans visstidsanställning går ut. Sen blir det bara jag och A på skiftet tills vidare och det blir jobbigt, kan jag ju säga... Företaget skyller på minskande orderingång, men jag vet inte jag. Just hos oss på min avdelning ska det ju dyka upp nya produkter, så vi lär ju få mer att göra - inte mindre. Företaget vill väl snåla in på löneutbetalning och hoppas att ruljansen ska funka på mindre folk, men samtidigt kan det vara så att de biter sig i arslet som sparkar ut kompetent folk lättvindigt. De som får gå sticker förmodligen all världens väg, så när det blir bättre tider får de anställa nybörjare som man får lära upp från början... suck... :P
Helg är det också och det ska bli skönt. Men jag har faktiskt ingen som helst aning om vad jag ska göra! Man kunde ju byta till vinterdäck, eller åka till Snyten och dra upp båten, men båda de sakerna går ju på nolltid...
Igår kväll fick jag agera taxichaufför. Det var morsan som hade varit i Stockholm och hälsat på syrran och som anlände till tågstationen i Västerås strax efter midnatt. Jag hade ju helst sluppit köra, men som det blev nu så fick jag väl offra mig. Jag fick åtminstone frukost på morgonen efter, när jag hade sovit i Sala.
Nästa vecka är den sista som J jobbar innan hans visstidsanställning går ut. Sen blir det bara jag och A på skiftet tills vidare och det blir jobbigt, kan jag ju säga... Företaget skyller på minskande orderingång, men jag vet inte jag. Just hos oss på min avdelning ska det ju dyka upp nya produkter, så vi lär ju få mer att göra - inte mindre. Företaget vill väl snåla in på löneutbetalning och hoppas att ruljansen ska funka på mindre folk, men samtidigt kan det vara så att de biter sig i arslet som sparkar ut kompetent folk lättvindigt. De som får gå sticker förmodligen all världens väg, så när det blir bättre tider får de anställa nybörjare som man får lära upp från början... suck... :P
Helg är det också och det ska bli skönt. Men jag har faktiskt ingen som helst aning om vad jag ska göra! Man kunde ju byta till vinterdäck, eller åka till Snyten och dra upp båten, men båda de sakerna går ju på nolltid...
Ni som gillar att vissla i duschen...
... här har ni något att öva på. Det är inte det nyaste klippet med Roger Whittaker,en av de skickligaste visslarna genom tiderna, men ett par andra var spärrade för "inbäddning". Lycka till med övningarna nu! =)
Ölhävning
En gång på ett av våra "grabbarnas julbord" tävlade vi i gänget i ölhävning. Ingen av oss var särskilt bra, men Crille vann om jag minns rätt. Här är ett klipp med Micke "Svullo" Dubois och han är desto bättre... Tre öl försvinner fort som tanken! :)
Jag har tre timmar...
... att spela på innan jag lär iväg till jobbet. Det är inte mycket, men det blir så när man ligger och slumrar på morgnarna. :)
Eftersom jag var ute på långpromenad i söndags och simmade igår, får det bli vilodag idag. Jag tror bestämt att jag sticker ner på stan och gör vissa inköp: kanske ett par träningsoverallsbyxor, ett par inneskor, något par jeans eller så... Det är lika bra att handla rejält när man är ute - då slipper man ränna ner på stan jämt och ständigt. :)
Eftersom jag var ute på långpromenad i söndags och simmade igår, får det bli vilodag idag. Jag tror bestämt att jag sticker ner på stan och gör vissa inköp: kanske ett par träningsoverallsbyxor, ett par inneskor, något par jeans eller så... Det är lika bra att handla rejält när man är ute - då slipper man ränna ner på stan jämt och ständigt. :)
Stjärtbossen Kjell
Jag är fortfarande medlem på det gamla forumet l-storm. Generellt så verkar aktiviteten ha avtagit, men det är ett fåtal personer som fortfarande skriver där. Idag fick jag ett meddelande från en okänd person med det charmerande nick-namet "Buttlickerboy". Det var det bisarraste jag har sett på länge. Så här löd det:
"eyy yoo mannen, kom till Lädermaffian i Västerås o festa loss nångång med oss stjärtslavar o stjärtbossen Kjell..vi bistår med spriten o gör det skönt o trevligt för dig *dreglar* garanterat tjejfritt. tuffa tag o mycket vaselin"
Sådär ja... Jag kollade tjommens gästbok och det såg ut som att han hade skickat liknande grejer till andra och fått ett antal svar på temat "dra åt h-vete!" :P Själv valde jag att ignorera. :)
"eyy yoo mannen, kom till Lädermaffian i Västerås o festa loss nångång med oss stjärtslavar o stjärtbossen Kjell..vi bistår med spriten o gör det skönt o trevligt för dig *dreglar* garanterat tjejfritt. tuffa tag o mycket vaselin"
Sådär ja... Jag kollade tjommens gästbok och det såg ut som att han hade skickat liknande grejer till andra och fått ett antal svar på temat "dra åt h-vete!" :P Själv valde jag att ignorera. :)
Långpromenad
Igår var det riktigt ruskväder, men idag har det varit en fin förmiddag med sol och frisk luft. Jag gav mig ut på en rejäl promenad och det var en skön genomkörare efter en lugn helg. Min rutt var från början till slut: Statoil-Coop Forum (Prix)- Ekeby Dammar - Salbergaområdet - Gärdesta - stora vägen vid gamla Mici Elektronik - Skugganbadet - Måns Ols Servering - Styrars Skola - bron över stora vägen vid Jehovashuset - Anfarten - Statoil. Det är en bra bit, alla gånger 6-7 kilometer ... :) Visst har jag varit duktig? :D
Brygga
Kan du gå upp i brygga? Då är du vigare än jag. Jag försökte en gång på fyllan, men misslyckades. :)
Det är illa nog att behöva gå upp i brygga på beställning, än värre om någon missunsam typ ligger ovanpå en och pressar neråt med all kraft. I klippet nedan ser vi finalen i brottningens 57-kilosklass från OS i Los Angeles 1984. Tysken Pasquale Passarelli leder finalen klart på poäng, då japanen som han ställs mot får in ett fint kast som gör att tysken hamnar i underläge. Japanen försöker desperat pressa ner tyskens skuldror i mattan, för att på så vis vinna matchen direkt på s k "fall" - brottningens motsvarighet till knock-out. Tysken försvarar sig desperat genom att gå upp i brygga och hålla emot för kung och fosterland, men dessvärre för honom är det 1 ½ minut kvar av matchen....
I sportintresserade kretsar är det här ett klassiskt klipp. Håll till godo! :)
Det är illa nog att behöva gå upp i brygga på beställning, än värre om någon missunsam typ ligger ovanpå en och pressar neråt med all kraft. I klippet nedan ser vi finalen i brottningens 57-kilosklass från OS i Los Angeles 1984. Tysken Pasquale Passarelli leder finalen klart på poäng, då japanen som han ställs mot får in ett fint kast som gör att tysken hamnar i underläge. Japanen försöker desperat pressa ner tyskens skuldror i mattan, för att på så vis vinna matchen direkt på s k "fall" - brottningens motsvarighet till knock-out. Tysken försvarar sig desperat genom att gå upp i brygga och hålla emot för kung och fosterland, men dessvärre för honom är det 1 ½ minut kvar av matchen....
I sportintresserade kretsar är det här ett klassiskt klipp. Håll till godo! :)
En tanke...
Inne på varje toalett på mitt jobb sitter en plansch med en översiktsbild över huset, där alla nödutgångar är särskilt markerade. Dessutom finns beskrivningar över vad man ska göra och vart man ska ta vägen i händelse av brand. En kul grej är att brandlarmet beskrivs som ett "snabbt joddlande"! :) Är jag konstig som blir lite sugen på att utlösa larmet, bara för att få höra hur det där joddlandet låter? Det vore ju coolt om de hade en anställd schweizare som bara hade en enda arbetsuppgift... :P
Vintern närmar sig...
Det är frost på bilens vindruta nästan varje morgon nu och det tar en bra bit in på förmiddagen innan solen börjar värma. Snart är det vinter, då man får komma ut på isiga vidder och svinga pimpelspöt. :) Ikväll var jag på tävlingsledarträff i Kolbäck, där representanter från fiskeklubbarna i länet träffades för att snacka skit och för att planera vinterns aktiviteter. Det var de vanliga gamla rävarna som dök upp och jag var klart yngst i sällskapet. Programmet för den kommande vintern ser också ut som det har gjort andra vintrar - the same procedure as last year...
Ibland känner jag mig som "Den siste mohikanen", den siste som förstår att uppskatta kyla och frost. :P Men jag tycker att det är något skönt och friskt över vintern - det är härligt att gå en rask promenad ute när det liksom nyper i kinder och lår och sen komma in och vara rödblommig om kinderna. Mygg slipper man också, likaså behöver man inte känna det som att hjärnan håller på att koka innanför pannbenet. Visst kan det vara besvärligt att bylta på sig mer kläder, eller att gå utanför dörren en iskall morgon och ge sig av mot jobbet. Men det ska inte vara för enkelt - det är då agnarna sållas från vetet. :P
Ibland känner jag mig som "Den siste mohikanen", den siste som förstår att uppskatta kyla och frost. :P Men jag tycker att det är något skönt och friskt över vintern - det är härligt att gå en rask promenad ute när det liksom nyper i kinder och lår och sen komma in och vara rödblommig om kinderna. Mygg slipper man också, likaså behöver man inte känna det som att hjärnan håller på att koka innanför pannbenet. Visst kan det vara besvärligt att bylta på sig mer kläder, eller att gå utanför dörren en iskall morgon och ge sig av mot jobbet. Men det ska inte vara för enkelt - det är då agnarna sållas från vetet. :P
Film och gym...
.. så kan man beskriva dagens aktiviteter.
När jag kom hem vilade jag som vanligt, sen satte jag mig och såg på film. Det fick bli "American Gangster", som jag påbörjade igår och hunnit se halva av då. Filmen utspelar sig på 1970-talet i stadsdelen Harlem i New York (den ligger väl där? :D ) och handlar om gangstern Frank Lucas , spelad av Denzel Washington, som lyckas bygga upp ett knarkimperium och tjäna stora pengar på handel med droger som han importerar från Vietnam. Russel Crowe spelar Richie Roberts, en polis som blir handplockad till en liten men effektiv knarkspanargrupp. Gruppen nystar sakta men säkert upp härvan i Harlems undre värld och kommer så småningom självaste bossen Lucas på spåren. Filmen är helt okej, välgjord men kanske inte jättespännande. Den puttrar på i lagom styrfart liksom och var ett skapligt tidsfördriv under ett par timmar. Jag tror att jag gillade Russel Crowes skådespelarinsats bäst och här är han inte fullt lika macho som han brukar vara...
Efter filmen fick jag lite sug efter träning. Då for djävulen i mig och jag tog fram innekläderna och drog till Kristianborgsgymmet! Jag värmde upp med en kilometer på rullbandet och det kändes inte alltför risigt - om man bortser från att jag hade hål i grenen på byxorna så att det skavde. :P Sedan gick jag runt bland maskinerna och drog och pressade och pustade och frustade ett tag. Jag blev fort trött, men på det hela taget kändes det inte så tokigt. Det var säkert ett halvår sedan jag gymmade sist, men jag låg hyggligt till styrkemässigt på de flesta maskinerna. Om jag bara överlever träningsvärken som lär komma framåt torsdag-fredag så ska det nog bli något mer pass.... :)
När jag kom hem vilade jag som vanligt, sen satte jag mig och såg på film. Det fick bli "American Gangster", som jag påbörjade igår och hunnit se halva av då. Filmen utspelar sig på 1970-talet i stadsdelen Harlem i New York (den ligger väl där? :D ) och handlar om gangstern Frank Lucas , spelad av Denzel Washington, som lyckas bygga upp ett knarkimperium och tjäna stora pengar på handel med droger som han importerar från Vietnam. Russel Crowe spelar Richie Roberts, en polis som blir handplockad till en liten men effektiv knarkspanargrupp. Gruppen nystar sakta men säkert upp härvan i Harlems undre värld och kommer så småningom självaste bossen Lucas på spåren. Filmen är helt okej, välgjord men kanske inte jättespännande. Den puttrar på i lagom styrfart liksom och var ett skapligt tidsfördriv under ett par timmar. Jag tror att jag gillade Russel Crowes skådespelarinsats bäst och här är han inte fullt lika macho som han brukar vara...
Efter filmen fick jag lite sug efter träning. Då for djävulen i mig och jag tog fram innekläderna och drog till Kristianborgsgymmet! Jag värmde upp med en kilometer på rullbandet och det kändes inte alltför risigt - om man bortser från att jag hade hål i grenen på byxorna så att det skavde. :P Sedan gick jag runt bland maskinerna och drog och pressade och pustade och frustade ett tag. Jag blev fort trött, men på det hela taget kändes det inte så tokigt. Det var säkert ett halvår sedan jag gymmade sist, men jag låg hyggligt till styrkemässigt på de flesta maskinerna. Om jag bara överlever träningsvärken som lär komma framåt torsdag-fredag så ska det nog bli något mer pass.... :)
Om man ska sjunga en serenad...
... ska man göra det rejält. :P Här är en snutt från "Meet the Feebles", som regissören Peter Jacksson gjorde långt innan han fick sätta tänderna i "Sagan om Ringen". Robert sjunger för sin älskade Lucille - gulligt, eller hur? :D
Måndag
Då var första dagen avklarad den här veckan - bara fyra dagar kvar till helgen. :P På måndagar brukar det vara ganska lugnt i simhallen, så jag tar nog en tur dit senare under kvällen. Vi får se hur långt jag plaskar runt i bassängen. :)
Idag kom tavlan som jag beställde strax innan farsans födelsedag. Den blev skaplig, fast lite ljusare än jag hade förväntat mig. Men det kan bero på min bildskärm, för av någon anledning så blir bilder mörkare på den än när man ser samma bilder på en annan dator. :P Jaja, farsgubben ska få tavlan i helgen, få se om han gillar den...
Idag kom tavlan som jag beställde strax innan farsans födelsedag. Den blev skaplig, fast lite ljusare än jag hade förväntat mig. Men det kan bero på min bildskärm, för av någon anledning så blir bilder mörkare på den än när man ser samma bilder på en annan dator. :P Jaja, farsgubben ska få tavlan i helgen, få se om han gillar den...
The Bridge of Death
Godis från småbarn
I torsdags ringde jag och pratade med morsan och hon gjorde mig uppmärksam på en fisketävling som skulle äga rum idag (lördag) och som hade annonserats ut i Sala Allehanda. En fiskevårdsförening i det lilla samhället Morgongåva skulle ordna metartävling, med tusen kronor i förstapris! Tävlingen skulle äga rum i Axsjön, sjön som ligger nära vägen när man passerar genom samhället, och eftersom jag inte hade något att göra beslöt jag mig för att åka dit.
Min tanke var att det generösa förstapriset skulle locka mycket folk, men så var det inte. I vuxenklassen blev vi fjuttiga fem (5) deltagare: jag, två glada amatörer från byn, Herbert (90 år) och så Ove Andersson. Ove är med i min fiskeklubb och en duktig fiskare, men de andra tre räknade jag kallt med att slå. Startavgiften var på 50 kronor, så arrangörerna drog in 250 kronor - inte mycket när man har för avsikt att dela ut en tusenlapp i pris!
När startskottet gick tog folk sina bilar och åkte iväg. Tydligen fick man ta bil ut till fiskeplatserna och det är något som jag inte är riktigt van vid. Jag chansade och åkte tvärs emot alla andra, bort till en ände där man enligt uppgift skulle kunna komma ner till stranden bredvid en sommarstuga. Den härliga stranden visade sig vara ett djävla träsk och efter en stunds klafsande gav jag upp alla försök och gick upp till bilen igen! :P Nästa stopp blev bredvid en skola, där jag med nöd och näppe kunde komma åt att fiska på en plats bland några träd. Där fick jag faktiskt några mörtar och då blev jag lite gladare. :)
När det slutade nappa åkte jag till den andra änden av sjön, den som låg längs stora vägen mot Uppsala. Där satt två av mina konkurrenter och jag fick veta att Ove, min svåraste motståndare, hade trampat ner i ett dynghål och åkt iväg hem för att byta kläder! Jag satte mig ner vid kanten och till min förvåning nappade det bra. Jag fick en hel massa mörtar på en gång, innan nappruschen så småningom ebbade ut. Mot slutet dök Ove upp och han fick lite fisk på sidan av mig innan tävlingstiden tog slut.
Sen var det invägning. Jag hade 3890 gram fisk och det var klart mer än vad de andra fyra deltagarna hade tillsammans. :P Det kändes lite sådär att ta emot tusenlappen som var förstapriset. Faktum är att jag skämdes lite, det kändes som att ta godis från småbarn med tanke på att jag bara fiskade mot gamla gubbar eller glada amatörer. :)
Min tanke var att det generösa förstapriset skulle locka mycket folk, men så var det inte. I vuxenklassen blev vi fjuttiga fem (5) deltagare: jag, två glada amatörer från byn, Herbert (90 år) och så Ove Andersson. Ove är med i min fiskeklubb och en duktig fiskare, men de andra tre räknade jag kallt med att slå. Startavgiften var på 50 kronor, så arrangörerna drog in 250 kronor - inte mycket när man har för avsikt att dela ut en tusenlapp i pris!
När startskottet gick tog folk sina bilar och åkte iväg. Tydligen fick man ta bil ut till fiskeplatserna och det är något som jag inte är riktigt van vid. Jag chansade och åkte tvärs emot alla andra, bort till en ände där man enligt uppgift skulle kunna komma ner till stranden bredvid en sommarstuga. Den härliga stranden visade sig vara ett djävla träsk och efter en stunds klafsande gav jag upp alla försök och gick upp till bilen igen! :P Nästa stopp blev bredvid en skola, där jag med nöd och näppe kunde komma åt att fiska på en plats bland några träd. Där fick jag faktiskt några mörtar och då blev jag lite gladare. :)
När det slutade nappa åkte jag till den andra änden av sjön, den som låg längs stora vägen mot Uppsala. Där satt två av mina konkurrenter och jag fick veta att Ove, min svåraste motståndare, hade trampat ner i ett dynghål och åkt iväg hem för att byta kläder! Jag satte mig ner vid kanten och till min förvåning nappade det bra. Jag fick en hel massa mörtar på en gång, innan nappruschen så småningom ebbade ut. Mot slutet dök Ove upp och han fick lite fisk på sidan av mig innan tävlingstiden tog slut.
Sen var det invägning. Jag hade 3890 gram fisk och det var klart mer än vad de andra fyra deltagarna hade tillsammans. :P Det kändes lite sådär att ta emot tusenlappen som var förstapriset. Faktum är att jag skämdes lite, det kändes som att ta godis från småbarn med tanke på att jag bara fiskade mot gamla gubbar eller glada amatörer. :)
Gomorra
Maffian i Neapel kallas för Camorran och är ett omfattande nätverk som sysslar med diverse smutsiga affärer - både lagliga och olagliga. Organisationen tvekar inte att döda folk som står i deras väg och man beräknar att de gör sig skyldiga till ett mord var tredje dag. Författaren Robert Saviano skrev för något år sedan boken Gomorra, som var ett reportage från insidan om Camorran. Han hade levt och arbetat inom olika avdelningar av maffian och boken skildrar ingående hur handeln med varor och tjänster går till. Saviano lever numera under dödshot och reser ingenstans utan bevakning....
Filmen Gomorra bygger förstås på boken med samma namn. Den är trovärdig och rå, men griper inte helt och hållet tag i en. Problemet kan vara att filmen inte har någon riktig huvudperson och att man därför inte fäster sig vid karaktärerna. Det tar sig lite på slutet, men det är så dags då.....
Filmen Gomorra bygger förstås på boken med samma namn. Den är trovärdig och rå, men griper inte helt och hållet tag i en. Problemet kan vara att filmen inte har någon riktig huvudperson och att man därför inte fäster sig vid karaktärerna. Det tar sig lite på slutet, men det är så dags då.....
Bara ljud...
.. men det räcker en bit. Den amerikanske radioprataren Howard Stern är en ökänd lustigkurre. Här ringer han till en koreansk klockaffär och ställer en massa dumma frågor. Poängen med samtalet är att den koreanska expediten har mycket svårt att uttala ordet "clock"... :D
Solen skiner...
Jag tror bestämt att jag går ut och går en sväng innan jobbet! Visserligen skulle jag behöva dammsuga hemma också, men det kan jag göra vilken dag som helst. Det är ju bara jag som bor här, så det är inte så noga liksom - och inte får jag några besökare heller som jag behöver fjäska för. :P
En kväll till på jobbet innan helgen ska man överleva. Det borde väl gå, sen är det helg... Det ser ut att bli fiske på söndag och på lördag kväll kan man ju alltid glo lite på fotboll. Sverige möter Danmark i en mycket viktig match och våra gossar kan nog behöva allt moraliskt stöd de kan få. :)
En kväll till på jobbet innan helgen ska man överleva. Det borde väl gå, sen är det helg... Det ser ut att bli fiske på söndag och på lördag kväll kan man ju alltid glo lite på fotboll. Sverige möter Danmark i en mycket viktig match och våra gossar kan nog behöva allt moraliskt stöd de kan få. :)
Vad gör man med en onsdagsmorgon?
Jag har inget särskilt att göra just nu. Det är kanske tre timmar tills jobbet börjar och den lilla fritiden borde man ju utnyttja på något sätt. Några tips? Kommer jag inte på något bättre så åker jag nog och simmar en sväng, alla försök att bättra på konditionen är välbehövliga. :)
För övrigt undrar jag när kanvastavlan som ska bli en present till far kommer. Snart är det två veckor sedan beställningen...
För övrigt undrar jag när kanvastavlan som ska bli en present till far kommer. Snart är det två veckor sedan beställningen...
Det här...
.. måste vara bland det mest efterblivna jag någonsin har sett och hört på youtube. Det är så uselt att jag bara måste visa er, mina kära läsare. :D Jag ger er Bröderna Djup med låten "Vi bor på landet". :P
Förlängningar..
De visstidsanställda på vårt jobb har börjat få besked om vilka som ska få förlängt efter den sista oktober. På min avdelning har jag hunnit höra efter med A och J hur det har gått. A fick stanna, men J fick inte förlängt. Den förra var förstås glad och lättad - hans fru är arbetslös och gravid, så han har en del ansvar för att försörja familjen - och den senare var besviken. Det här innebär att vi bara kommer att vara två på mitt skift efter det här, om de nu inte blandar om i personalstyrkan. Vi får väl se...
På det andra skiftet finns två andra visstidare och jag har inte hört hur det har gått för dem... inte lätt att kastas ut i arbetslöshet i den här lågkonjunkturen. Företaget där jag är borde också bli bättre på att ge besked i god tid. 3-4 veckor är väl okej, men ibland har det hänt att de har väntat tills bara några dagar innan anställningen har gått ut med att ge besked. Det är helt enkelt inte okej - någon respekt måste man allt visa sina anställda...
På det andra skiftet finns två andra visstidare och jag har inte hört hur det har gått för dem... inte lätt att kastas ut i arbetslöshet i den här lågkonjunkturen. Företaget där jag är borde också bli bättre på att ge besked i god tid. 3-4 veckor är väl okej, men ibland har det hänt att de har väntat tills bara några dagar innan anställningen har gått ut med att ge besked. Det är helt enkelt inte okej - någon respekt måste man allt visa sina anställda...
Du har en spindel på ditt huvud...
.. småroligt klipp från filmen "Nothing to Lose"
Marknad och sömnlöshet
Igår var det hektiskt så att det räckte. Först åkte jag upp till Rättvik för att gå en runda med morsan på marknaden där, sen blev det en resa ända ut till Kolbäck för att hälsa på Jonas som fyllde 30.
Rättviks marknad är lite av en tradition att åka på. Den är rejält stor och det tar några timmar att gå runt hela om man ska titta, pilla och bläddra och ha sig. Det är mycket folk och rejält trångt ibland, men det är bara att följa strömmen så kommer man dit man vill. I år var det kallt och ruggigt och det första jag gjorde var att köpa ett underställ - tröja plus långkalsonger - och kränga på mig tröjan direkt. Sen gick det bra och vi gick runt mellan stånden.
Jag köpte en plånbok på ett ställe, för myntfacket håller på att spricka på min nuvarande. Sedan blev det lite godis och en bunt filmer. Det brukar alltid finnas 5-10 filmförsäljare på marknaden och om man bara letar brukar det gå att hitta en del fynd. I år blev det 9 filmer för min del och det är lite under medel, men jag börjar få en så pass stor samling att jag inte längre är hundra på vilka filmer jag har och vill inte riskera att få dubletter. :)
Vi kom till marknaden vid tiosnåret och åkte runt tre på eftermiddagen. Efter ett par timmar i bilen var jag äntligen i Sala, där jag dumpade morsan, plockade ur hennes saker och vilade en liten stund innan färden fortsatte. När jag äntligen kom fram till Kolbäck och trettioårskalaset var klockan sju och det var mörkt ute. Sista biten blev besvärlig, då jag bara hade ett fungerande framlyse. Det var lite obehagligt på de sista mörka småvägarna då jag inte såg riktigt hundraprocentigt.
Jonas är en gammal fiskekompis till mig. Han har stor släkt och säkert 25-30 personer var där. När jag kom dit hade de precis ätit och borden var fulla med tomma tallrikar, glas, ölburkar, skålar med nötter och muggar med kaffe. I ett hörn stod en trave med paket och jag lade dit mitt kuvert, som innehöll ett presentkort på Willys Sportfiske i Västerås. Jag nappade åt mig en pilsner och började mingla lite, sedan blev det avbrott för fika och paketutdelning. Jonas fick en hel rad fina grejer och han blev förstås mycket nöjd. :)
Framåt kvällen började folk bada i en badtunna som stod uppställd utanför huset. Jonas hade hyrt in den över helgen och det var många som gjorde ett besök i den under kvällen. Jag ville egentligen inte, men blev till sist övertalad. Det fick bli ett dopp i bara kalsingarna, sen körde jag "franska öppna" resten av kvällen. :P Kalsingarna blev förresten kvar hos Jonas nu när jag åkte hem, men han kan få dem också i present. :D
Alkoholen flödade, men jag tog det rätt lugnt. Under hela kvällen blev det inte mer än kanske fyra öl för min del. Andra stod jämt med en burk i handen och när det städades morgonen efter blev det en halv sopsäck med tomburkar. Jag ville gärna må bra dagen efteråt, så jag höll igen. Ändå blev natten en pärs.
Jag förstod att folk skulle vara uppe länge, så jag försökte hålla mig vaken så länge som möjligt för att vara lite social. Men min dag hade varit lång och halv två orkade jag inte vara uppe längre. Enligt uppgift skulle det finnas sovställen lite här och var i huset, så jag gav mig ut och letade. I källaren fanns ett par madrasser och jag tog den ena, men det fanns vare sig kudde eller täcke! Då jag frågade värdparet lyckades jag uppbringa ett tomt påslakan, samt en liten filt som max täckte halva min kropp - som kudde fick jag använda min ihoprullade vinterjacka. :) Jag gick ner och lade mig och frös som en hund! Det var lite rått i källaren och vare sig filten eller lakanet värmde särskilt mycket. Sen var det allt spring också! Allt eftersom tiden gick och folk blev trötta, kom det nya människor ner i källaren och härjade. En lirare var länge inne i ett förråd och grejade innan det blev tyst och på morgonen hittade man honom inrullad i en matta, iklädd kalsingar och morgonrock! Han hade tydligen sovit gott ändå... :D
Klockan fyra fick jag inte ligga ifred längre. Då kom en kille och ville ha min madrass till sig och sin tjej, eftersom de var två och inte fick plats uppe i soffan båda två. Jag var inte så sugen på att lämna mitt sovställe, men gav med mig och gick upp till soffan. Det var ett uppköp, för den var mjukare och varmare - och jag somnade rent av en stund. Klockan halv sju väcktes jag dock bryskt! Adam, Jonas son, var då hur pigg som helst. Han hade nattats klockan nio kvällen innan och hade hur mycket energi som helst där han for runt som en tornado. När han var som mest i gasen stod han och roade sig med att kasta sin leksaksbil in i väggen upprepade gånger. När dunsandet var som värst övervägde jag att gå ut och stoppa ungen i soptunnan. :P
Nu har jag tagit mig hem till lägenheten och ska väl vila lite här. Sedan blir det en stunds fiske faktiskt. Fiskeklubben som jag är med i ordnar meteavslutning vid den s k Färjebron och jag ska åka med Tore dit strax efter klockan tolv. Det blir väl någon timmes mete och sen lite mat i form av korv och potatissallad - normalt sett en trevlig tillställning. :)
Rättviks marknad är lite av en tradition att åka på. Den är rejält stor och det tar några timmar att gå runt hela om man ska titta, pilla och bläddra och ha sig. Det är mycket folk och rejält trångt ibland, men det är bara att följa strömmen så kommer man dit man vill. I år var det kallt och ruggigt och det första jag gjorde var att köpa ett underställ - tröja plus långkalsonger - och kränga på mig tröjan direkt. Sen gick det bra och vi gick runt mellan stånden.
Jag köpte en plånbok på ett ställe, för myntfacket håller på att spricka på min nuvarande. Sedan blev det lite godis och en bunt filmer. Det brukar alltid finnas 5-10 filmförsäljare på marknaden och om man bara letar brukar det gå att hitta en del fynd. I år blev det 9 filmer för min del och det är lite under medel, men jag börjar få en så pass stor samling att jag inte längre är hundra på vilka filmer jag har och vill inte riskera att få dubletter. :)
Vi kom till marknaden vid tiosnåret och åkte runt tre på eftermiddagen. Efter ett par timmar i bilen var jag äntligen i Sala, där jag dumpade morsan, plockade ur hennes saker och vilade en liten stund innan färden fortsatte. När jag äntligen kom fram till Kolbäck och trettioårskalaset var klockan sju och det var mörkt ute. Sista biten blev besvärlig, då jag bara hade ett fungerande framlyse. Det var lite obehagligt på de sista mörka småvägarna då jag inte såg riktigt hundraprocentigt.
Jonas är en gammal fiskekompis till mig. Han har stor släkt och säkert 25-30 personer var där. När jag kom dit hade de precis ätit och borden var fulla med tomma tallrikar, glas, ölburkar, skålar med nötter och muggar med kaffe. I ett hörn stod en trave med paket och jag lade dit mitt kuvert, som innehöll ett presentkort på Willys Sportfiske i Västerås. Jag nappade åt mig en pilsner och började mingla lite, sedan blev det avbrott för fika och paketutdelning. Jonas fick en hel rad fina grejer och han blev förstås mycket nöjd. :)
Framåt kvällen började folk bada i en badtunna som stod uppställd utanför huset. Jonas hade hyrt in den över helgen och det var många som gjorde ett besök i den under kvällen. Jag ville egentligen inte, men blev till sist övertalad. Det fick bli ett dopp i bara kalsingarna, sen körde jag "franska öppna" resten av kvällen. :P Kalsingarna blev förresten kvar hos Jonas nu när jag åkte hem, men han kan få dem också i present. :D
Alkoholen flödade, men jag tog det rätt lugnt. Under hela kvällen blev det inte mer än kanske fyra öl för min del. Andra stod jämt med en burk i handen och när det städades morgonen efter blev det en halv sopsäck med tomburkar. Jag ville gärna må bra dagen efteråt, så jag höll igen. Ändå blev natten en pärs.
Jag förstod att folk skulle vara uppe länge, så jag försökte hålla mig vaken så länge som möjligt för att vara lite social. Men min dag hade varit lång och halv två orkade jag inte vara uppe längre. Enligt uppgift skulle det finnas sovställen lite här och var i huset, så jag gav mig ut och letade. I källaren fanns ett par madrasser och jag tog den ena, men det fanns vare sig kudde eller täcke! Då jag frågade värdparet lyckades jag uppbringa ett tomt påslakan, samt en liten filt som max täckte halva min kropp - som kudde fick jag använda min ihoprullade vinterjacka. :) Jag gick ner och lade mig och frös som en hund! Det var lite rått i källaren och vare sig filten eller lakanet värmde särskilt mycket. Sen var det allt spring också! Allt eftersom tiden gick och folk blev trötta, kom det nya människor ner i källaren och härjade. En lirare var länge inne i ett förråd och grejade innan det blev tyst och på morgonen hittade man honom inrullad i en matta, iklädd kalsingar och morgonrock! Han hade tydligen sovit gott ändå... :D
Klockan fyra fick jag inte ligga ifred längre. Då kom en kille och ville ha min madrass till sig och sin tjej, eftersom de var två och inte fick plats uppe i soffan båda två. Jag var inte så sugen på att lämna mitt sovställe, men gav med mig och gick upp till soffan. Det var ett uppköp, för den var mjukare och varmare - och jag somnade rent av en stund. Klockan halv sju väcktes jag dock bryskt! Adam, Jonas son, var då hur pigg som helst. Han hade nattats klockan nio kvällen innan och hade hur mycket energi som helst där han for runt som en tornado. När han var som mest i gasen stod han och roade sig med att kasta sin leksaksbil in i väggen upprepade gånger. När dunsandet var som värst övervägde jag att gå ut och stoppa ungen i soptunnan. :P
Nu har jag tagit mig hem till lägenheten och ska väl vila lite här. Sedan blir det en stunds fiske faktiskt. Fiskeklubben som jag är med i ordnar meteavslutning vid den s k Färjebron och jag ska åka med Tore dit strax efter klockan tolv. Det blir väl någon timmes mete och sen lite mat i form av korv och potatissallad - normalt sett en trevlig tillställning. :)
Ett erbjudande
Haha, idag fick jag ett udda erbjudande!
Simon heter en kille på jobbet, som är rätt liten och smal och som vanligtvis ser så trött ut att man tror att han ska somna när som helst. Idag kom han ut på förmiddagen och frågade ifall jag var intresserad av att vara med i företagets korplag i innebandy!
"Hmm.." sade jag. "Ser jag ut att vara liten och lätt och snabb som vinden?"
"Du.." sade han. "Vi spelade match igår och förlorade med 13-0! Om du bara kan gå - utan rullator - och svinga en klubba, då är du kvalificerad så det räcker!"
Jag lovade att fundera på saken. :) Lite konditionsträning skulle väl inte skada, men innebandy är en farlig sport när man är stor och tung. Min kompis Nicklas i Stockholm pajade sitt knä för något år sedan när han spelade och det vore inte så kul om jag själv skulle råka ut för något liknande. :P Vi får se hur det blir. Matcherna är på torsdagar och om jag känner mig i form kanske jag provar. Ni håller väl tummarna? :D
Inglourious Basterds
Jag har länge velat se Quentin Tarantinos film "Inglourious Basterds" (den stavas så) och idag var det dags.
Filmen börjar 1941 i Frankrike, som då blivit ockuperat av tyskarna. Vi får träffa den slemmige SS-översten Hans Landa, som gör en visit hos en bonde ute på landsbygden för att undersöka om bonden gömmer judar i sitt hus. Landa sätter press på bonden, som till sist tvingas medge att det gömmer sig en familj i ett utrymme under golvplankorna. En grupp beväpnade soldater kallas in i huset och de pepprar golvet med sina kulsprutor. Alla gömda personer dör utom den unga flickan Shosanna, som räddar sig ut genom en källardörr och flyr till skogs.
Något år senare, någonstans i USA, får vi träffa Aldo Reina - spelad av Brad Pitt. Han är en löjtnant av judiskt ursprung som sätter ihop en liten kommandostyrka av judiska soldater, med uppdrag att bedriva gerillakrig i Frankrike och ta kål på så många nazister som det bara går. Styrkan sätts in och tyskarna dör som flugor där kommandot går fram. "The Bastards" gör till en vana att skalpera sina offer och ryktet om dem sprids och sätter skräck i tyskarna.
Shosanna dyker upp senare, nu som ägare till en biograf i Paris. Av en slump väljs just hennes biograf ut till premiärvisningen av en ny tysk propagandafilm, där i princip alla tyska höjdare förväntas dyka upp. Hon ser sin chans till hämnd och börjar smida planer inför premiären. Samtidigt får "the Bastards" reda på ryktet om premiären och gör på sin kant upp planer på en visit i våldets tecken. Som grädde på moset är den säkerhetsansvarige på premiären ingen mindre än Hans Landa, den ansvarige för förintelsen av Shosannas familj.....
"The Inglourious Bastards" är den bästa film jag har sett på ganska länge. Skådespeleriet är genomgående mycket bra, ända ner till minsta biroll. Det är många karaktärer att hålla rätt på, men det känns ändå aldrig ytligt. Filmen är bitvis mycket spännande och flera gånger skapas en stämning effektfullt med mycket små medel: det kan hända att en liten gest, ett ändrat tonfall, några få ord, eller ett ansiktsuttryck räcker för att skapa en känsla av fara och hot. Flera långa och viktiga scener utgörs av dialoger, men tack vare upplägget hålls man på helspänn hela tiden. Man har en oroande magkänsla av att "snart blir det åka av" och att varje ord som sägs är en liten bit på vägen .
Quentin Tarantino är känd för att göra våldsamma filmer och det här är inget undantag. Men när det är nazister som åker på rejält med stryk känns det på sitt sätt mer berättigat och man förser sig ur sin godispåse där man sitter, utan några större betänkligheter. :) "
Muffins och öl
Idag fick jag en present av Kerstin på jobbet - en muffin, ett wienerbröd och fem öl! Men då hade hon fått en present av mig tidigare.
För några veckor sedan tog jag en dags ledighet från jobbet, som jag ägnade åt att ta mig en riktig raggarrunda ute i svampskogen. Det blev en rejäl skörd och efteråt var jag iväg in till jobbet och gav bort en hel del till de på min avdelning som ville ha. En som fick var Katrin och efteråt hörde jag att Kerstin, som är hennes mamma och som också jobbar på fabriken, blev lite avundsjuk.
Förra måndagen hade jag inget för mig på min lediga förmiddag, så jag var ute och plockade trattkantareller. Det har varit gott om sådana i år, så det var inga större problem att få ihop ett antal liter. Men det är roligare att plocka än att rensa och när jag kom hem från skogen tänkte jag på Kerstin. Hon är dålig i knäna och har svårt att själv ta sig ut i skogen och jag tänkte att det kunde vara en hygglig gest att låta henne få svampen. Hon blev glad och undrade vad jag skulle ha i betalning. Jag svarade att jag inte riktigt visste, men att lite fikabröd kunde vara gott. :) Idag kom hon alltså med en liten påse som innehöll diverse godsaker. Min muffins gick åt på förmiddagsfikat och den var god även om den var så mastig att jag blev proppmätt! Ölen får vi se när jag offrar mig på.... :P
För några veckor sedan tog jag en dags ledighet från jobbet, som jag ägnade åt att ta mig en riktig raggarrunda ute i svampskogen. Det blev en rejäl skörd och efteråt var jag iväg in till jobbet och gav bort en hel del till de på min avdelning som ville ha. En som fick var Katrin och efteråt hörde jag att Kerstin, som är hennes mamma och som också jobbar på fabriken, blev lite avundsjuk.
Förra måndagen hade jag inget för mig på min lediga förmiddag, så jag var ute och plockade trattkantareller. Det har varit gott om sådana i år, så det var inga större problem att få ihop ett antal liter. Men det är roligare att plocka än att rensa och när jag kom hem från skogen tänkte jag på Kerstin. Hon är dålig i knäna och har svårt att själv ta sig ut i skogen och jag tänkte att det kunde vara en hygglig gest att låta henne få svampen. Hon blev glad och undrade vad jag skulle ha i betalning. Jag svarade att jag inte riktigt visste, men att lite fikabröd kunde vara gott. :) Idag kom hon alltså med en liten påse som innehöll diverse godsaker. Min muffins gick åt på förmiddagsfikat och den var god även om den var så mastig att jag blev proppmätt! Ölen får vi se när jag offrar mig på.... :P
