Vad f-n!
Weird
Annars då?
Natten mot måndagen var ganska seg, både för att jag var förkyld och för att det var första natten. Igår kväll kände jag mig bra tärd, men beslutade mig till sist för att åka till jobbet ändå. Jag tänkte som så att jag åtminstone kunde försöka och i värsta fall åka hem om det blev för djävligt. I början mådde jag inte alls särskilt bra, det var nästan så att jag frös - möjligen ett tecken på feber. Men framåt småtimmarna började jag bli varm, det var faktiskt så att jag gick och svettades trots att jag inte rörde mig så mycket. Svettningarna var ett positivt tecken och jag tolkade det som att mina vita blodkroppar höll på att spöa skiten ur förkylningsbassiluskerna. :D Förmodligen började jag mitt pass med feber, en feber som sakta gick tillbaka under nattens arbete, och faktiskt var jag betydligt piggare på morgonen fast jag hade jobbat hela natten! :) Det är nog klokt att inte säga något om det där till chefen... :P
På torsdag åker jag upp till Jämtland för diverse fiske och social samvaro och den resan har jag sett fram emot sen.. tja, sen förra påsken då vi gjorde en liknande resa! :P Jag hoppas att jag är helt återställd då, så att jag kan fiska på utan fysiska förhinder på isarna där uppe. :) Först ska jag bara beta av två nattpass....
En låt på hjärnan..
Arslet fullt av gräs
Kilaforsnappet är en av de större tävlingarna härikring. Ibland samlar den uppåt 300 deltagare och då är konkurrensen stenhård. Idag var det på sin höjd hälften så många med - bland annat beroende på att Dalarna hade sitt distriktsmästerskap samtidigt, vilket gjorde att alla dalmasar var upptagna med sitt. En buss upplänningar hade dock kommit. Det är en lång bit från Uppsala till Kilafors, så en skaplig andel av dem hade hunnit bli hel- eller halvpackade redan vid ankomsten. :P
Det har varit fullt med snö överallt på sjöarna hela vintern, men nu börjar den äntligen smälta undan. Det var lättgått idag, så jag tog sikte mot en ö kanske 3 km bort från starten. Det tog kanske en halvtimme att gå dit och startskottet smällde precis när jag hade kommit fram. I sundet mellan ön och fastlandet blir det som en "tröskel": det är först djupt, sen blir det väldigt grunt, sedan djupt igen. Jag började på andra sidan tröskeln, men det var helt värdelöst och jag fick bara några små stackare där. Runt omkring mig fick de andra också dåligt, så det var inte bara min inkompetens som gjorde att fiskelyckan uteblev. :)
Efter en stunds funderande beslutade jag mig för att röra mig ännu längre iväg, bort mot en udde kanske 500 meter bort. Där borrade jag ett antal hål utan resultat, innan jag plötsligt kände en lätt stöt. Rätt som det var högg det fast en liten abborre, sedan en till - och så en till... Jag satt en lång stund och plockade småabborre innan nappruschen var över. Vid det laget hade ett par killar hunnit borra en hel serie hål runt omkring mig, i hopp om att snika åt sig lite fisk. Men de fick gå ifrån mig tomhänta. :D
Det visade sig vara ett enstaka lyckohål, det jag hittade på,för under resten av tävlingen fick jag bara ihop fyra-fem små abborrar till. Det blev kris på ett annat vis också - jag blev kolossalt skitnödig! Jag har hittills alltid kunnat hålla mig på vinterfisketurer, men just idag gick det bara inte. Av hänsyn till mina medtävlare drog jag mig undan på isen runt ett hörn, samtidigt som jag tittade febrilt på land efter något som möjligen kunde duga att torka sig med. Uppe i en slänt hittade jag en tuva med gammalt brunt gräs och rev raskt åt mig ett par rejäla nävar. Sedan gick jag ner på isen, drog ner brallorna och satte mig i jägarställning och började krysta. Om någon hade haft med en kamera där och då, hade det kunnat bli en mäktig bild. :P Allt gick i varje fall bra - jag lyckades t o m låta bli att träffa mina nerdragna byxor. Grästorvorna funkade också fint, men ett och annat strå blev kvar i röven och kliade rätt fint resten av tävlingen. :D
Väl i land visade det sig att det hade varit ojämnt fiske under dagen. Vissa hade fått riktigt bra, men många många hade det gått dåligt för. Vi tänkte åka hem innan prisutdelningen, men när de satte igång hyggligt tidigt blev vi kvar. Det visade sig att jag fick pris! Jag kom på 14:e plats och fick tillbaka den hundralapp som jag hade satsat som startavgift. Hemresan blev på det viset lite lättare... Vi hade ändå att göra till kvart i sex innan vi var hemma i Sala igen...
Som ett brev på posten...
Räddaren i nöden
Spännande
Jobbet var väl ungefär som vanligt... det rullade på och det syns lite att det har varit folk på plats under hela helgen. Men det väller väl säkert in en massa ny skit i morgon. :D
Nu här på kvällen har jag också provat något nytt. En tjej på jobbet tränar på Friskis och Svettis och hon behövde en sparringpartner till ett s k "kibox-pass". Det var spännande och jag undrade hur det skulle gå. Först var det en aerobicsliknande uppvärmning och jag trodde att jag skulle klappa ihop! Hela passet var på 75 minuter och efter en kvart var jag tämligen färdig. :P Sedan började själva parträningen. Man fick varsitt par boxningshandskar och även ett par s k "mitsar" - skummgummiplattor som man sätter fast på händerna med kardborrband - per par. Den efterföljande träningen gick ut på att man turades om att antingen vara den som höll i mitsarna, eller att vara den som gick lös på dem med sparkar (då fick den andra hålla ner mitsarna) eller olika varianter av slagserier. Jag körde på rätt bra, men eftersom jag själv bestämde tempot så höll jag det på en sådan nivå att jag skulle överleva passet. Det enda orosmomentet var när jag skulle försöka blockera sparkarna, som kom precis i punghöjd. :D En miss där och jag hade fått pipig röst.... :P
Så här efter passet är jag rätt seg i armar och axlar - men också i handlederna, som fick ta en del stryk. Det ska bli intressant att se hur pass allvarlig träningsvärken blir om ett par dagar. :)
Jörken
Annars har det varit en slitsam vecka på jobbet. Vi hinner inte med den mängden jobb som väller in och i princip alla på bygget som har med planering att göra har varit ute och tittat och kliat sig i huvudet. :P Jag har stannat kvar och jobbat tre eftermiddagar och fått ihop kanske 6-7 timmar övertid. På söndag ska jag dit igen och göra en insats. Det känns som att det blir en droppe i havet, men det är väl bara att köra på. :)
Min träningsvilja...
1) "Jag ska f-n åka ner och styrketräna ikväll - och jag ska springa på löpbandet som uppvärmning!"
2) "Nja... Jag känner mig seg. Det får bli simning istället. Då kan jag basta efteråt."
3) "Klockan är för mycket, så det är ingen idé att åka och simma nu. Jag får gå och handla sen, så kommer jag i alla fall ut och rör mig."
4) "Fy fan vad tärd jag är! Måste jag handla? Ja, jag är rädd för det... Då gör jag det, men tar bilen..."
:P
Nu har jag handlat. Jag tog bilen. :) God Natt! :D
Lördagen..
Klockan sju lördag morgon var det frukost. Märkligt nog vaknade vi klockan fem redan och gick upp självmant trots att huvudena var en smula tunga. Jag hade en del pysslande att utföra med mina fiskegrejer och satt säkert och tafflade för mig själv i en timme, medan de andra mest låg och jäste.
Sedan bar det av mot den beryktade Björköfjärden, ett av de bättre fiskevattnen för abborre i Sverige, som ligger en bit söder om Sundsvall. Vi skulle vara med på den första delen av tävlingen "Superpimpel 2010", där förstapriset var hela 10000 kronor! Åtskilliga av landets bästa pimpelfiskare skulle delta, så mina chanser var på förhand mycket små att få lägga vantarna på vare sig prissumman eller den gigantiska segerpokalen. :) Men det ska vara hårt när det är match och det är kul att se om man har någon chans mot de allra bästa.
Vi körde ner mot fjärden på en ojämn grusväg och parkerade en bit ut på isen i en vik där det i princip var bottenfruset. Vi var tidiga ute, så det blev nästan en timmes väntan innan utgång - medan den ena bilen med fiskare efter den andra kom rullande in på parkeringen. Vid utgången hade över 150 fiskare samlats och lyssnade på tävlingsledarens genomgång. När vi släpptes iväg tog jag rygg på Nicklas och Krister - dels för att hålla koll på dem, men också för att Nicklas hade en GPS fullmatad med positionerna för diverse grund och djupkanter på fjärden. Det visade sig att de båda stannade nära starten, ovanpå ett grund där det skulle vara omkring tre meter djupt.
Tävlingen började illa för min del. Efter en stund hade jag bara lyckats fånga en mört (räknas inte, så den släppte jag tillbaka) och en abborre, men lyckats åstadkomma ett rejält trassel och sätta fast en krok i min ryggsäck så att kroken blev förstörd när jag skulle dra loss den. :P Bredvid mig satt somliga som fick bra med fisk och jag kunde konstatera att både Nicklas och Krister fick oroväckande bra. Men jag flyttade mig en bit, till djupare vatten, och där fanns det en del abborre. Tyvärr är det så på tävling att folk kommer springande som vilda bestar om man viftar lite för friskt med armarna när man drar upp fisk. Så skedde också nu och jag fann mig snabbt sittandes mitt i en klunga. :) Fiskelyckan avtog snart och jag sökte mig vidare på egen hand. Det gick väl sådär och även om jag hittade lite fisk i några hål, insåg jag snart att jag kunde glömma segern.
I kön till invägningen fanns somliga med ohyggligt mycket fisk i påsarna (de hade så mycket fisk att det inte räckte med en påse!), men också de som hade mindre än jag. Glädjande nog slog jag i alla fall Krister och Nicklas, men eftersom ingen kunde räkna med pris åkte vi tillbaka till hotellet innan prisutdelningen. Henrik Lindgren hette dagens segrare från Nora, som tydligen även vunnit fredagstävlingen - snacka om flyt! För hemmafiskaren Anders Bergman, från Sundsvall, gick det också bra - han blev trea och låg bra till för att vinna den totala tävlingen under helgen. Vi i gänget lärde känna Bergman under tävlingarna uppe i Jämtland i påskas och både han och hans fru är mycket trevliga. Eftersom det gick så bra för honom, föreslog vi att han skulle titta förbi hotellet senare och dra lite taktiksnack för oss. Vi frestade med whiskey... :)
På hotellet blev det en diskussion om huruvida vi skulle basta först och äta sen, eller bara äta. Men sedan både jag och kalsongtjuven Nicklas misslyckats med att få fart på bastun - det var någon förbenad timer som inte funkade- så återstod bara maten. Vi beställde diverse hämtgrejer från en näraliggande pizzeria och ägnade oss åt att decimera ölförrådet medan vi väntade. Det visade sig dröja längre än väntat, men plötsligt knackade pizzabudet på hotellrumsdörren! Hur han kom in genom den kodade hotellentrén är en gåta. :P
Kvällen gick och rätt som det var dök ett par gäster upp: paret Bergman! Det var en trevlig överraskning och när de hade med sig en flaska fin konjak blev det ett litet knytkalas. Bergman började hålla låda och tipsen och frågorna haglade om vartannat, med tiden började även diverse fiskehistorier dras. Den bästa historian var nog om en som under en halvtimme hade drillat en fullvuxen säl på kastspö. :D Kvällen gick och det hela var mycket trevligt, men när folk började nicka till tackade Bergmans för sig och åkte vidare. Jag kastade mig i säng och somnade som en klubbad säl... :P
För övrigt kom jag på en hedrande 52:a plats i tävlingen, bland 101 startande i vuxenklassen. :P
Fredagen...
Efter en snabb frukost åkte vi och hämtade Krister och sedan var ligan fulltalig. Jocke brukar normalt följa med på våra äventyr, men han har precis blivit farsa (till en liten flicka på måttliga 1,4 kg!) och avstod därför. Efter några mils körning ringde Nicklas telefon och det var Uppsalagänget som vi skulle dela hotell med som hörde av sig. På vägen upp längs E4:an körde de om oss och våra bilar följdes åt hela vägen upp till Sundsvall. Uppsalagänget bestod för övrigt av:
Tommy: En social och trevlig karl i femtioårsåldern
Henrik: Tommys son, i tjugofemårsåldern. Han tävlar i Strongman och är mycket muskulös (personbästa på 165 i bänkpress, 275 i marklyft m m). Lyckligtvis verkar han lugn och stillsam.
Stefan: En lite tillbakadragen karl i femtioårsåldern. Han hade ordnat med bokningarna och var lite av reseledaren som ordnade de praktiska sakerna och styrde upp saker.
Jocke R: En Fredrik Reinfeldt look-alike (något rundare dock) som var typ 45. Han gjorde ibland ett lite stöddigt intryck, men på det hela taget var det väl inga större fel på honom.. Mycket intresserad av hundar och jakt också, tydligen.
Vi kom upp till Sundsvall runt halv elva och checkade in på hotell Aina i Svartvik, som ligger ungefär en mil söder om stora staden. Det är ett familjeägt hotell som vi har bott på förut och det är rätt mysigt.. Så här ser det ut:

När vi hade dumpat överflödiga prylar på våra hotellrum åkte vi iväg för att hitta lite käk. Det hampade sig så att vi landade på restaurangen inne på hotell Scandic, där vi gick lös på lunchbuffén som en flock hungriga vargar. Det var rätt dyrt, men maten var det inget fel på. Enda nackdelen var väl att det låg så tätt inpå fredagens fisketävling, att man kände sig en smula däst när man gick ut på isen. :)
Fredagens fisketävling ägde rum i sundet mellan Alnön och fastlandet, alldeles utanför Sundsvall. Jag hade ingen som helst aning om vad jag skulle hitta på, så jag rände iväg åt vänster från starten sett. Det nappade ingenting och efteråt fick jag förstås veta att det bästa fisket hade varit långt bort - åt höger! :P Mot slutet gick jag tillbaka mot starten och där fick jag till slut mina båda första och enda fiskar: två hornsimpor. Eftersom all fisk räknades, var jag tvungen att lirka loss de taggiga eländena från kroken och stoppa i min pimpelskrylla.. :P Här är en liten simpbild, förresten. :)

Krister och Nicklas hade också fått uselt, men jag blev sämst i den bil med besvikna fiskare som åkte iväg innan prisutdelningen. Nicklas hade kört hela dagen och han suckade ångestfyllt när vi passagerare lät en whiskeyflaska gå runt för att dränka vår besvikelse med. :P När vi kom till hotellet stängde han av bilen och ryckte åt sig flaskan snabbt och en smula bryskt. Sedan blev han glad igen. :P
På hotellet blev det ombyte och diverse surrande och öldrickande. Alla blev småpackade, men det var ingen som gick överstyr - utom möjligen Nicklas som fick ett infall och snodde allas kalsingar när vi badade bastu på kvällen. Han visste i efterhand inte vad han hade haft i tankarna - om det var för att jävlas, eller om det var ett "misstag". Men resten av helgen fick han bära öknamnet "kalsongtjuven" och utstå diverse skämt om fetischism och kalsongsniffande. :)
De som var nyktra nog, satt och såg över grejerna inför lördagens fiske. Själv tyckte jag att det var bättre att vänta till morgonen efter.. :P De flesta slocknade strax efter klockan tio, så det blev gott om sovtid innan lördagens frukost....
Torsdagen..
I torsdags smet jag från jobbet strax efter klockan åtta. Sedan åkte jag ut till Nicklas i Harbo för lite skitsnack och övernattning. Det blev en liten whiskey och en öl, sedan kollade vi in vad som skrivits på tävlingsarrangörens blogg samt lite allmänt taktiksnack. Nicklas hade dragit ut en utskrift av djupkartan över lördagens och söndagens tävlingsvatten - Björköfjärden strax söder om Sundsvall - och vi diskuterade vilka ställen som kunde tänkas vara bra.
Nicklas hade köpt den just nu flashigaste av alla pimpelskryllor på marknaden, den s k "Benkaskryllan". Den är gjord i plast och både rymlig och robust. Bland finesserna finns två bärremmar på sidan (som gör att man kan bära den som en ryggsäck), ihåligt lock för förvaring av spön och redskapsaskar, samt löstagbar innervägg inuti. Nicklas hade justerat och putsat så att den såg rätt cool ut och jag var bara tvungen att provsitta konten och låtsaspimpla lite. Nicklas fru iakttog oss fascinerat och undrade om vi inte var riktigt friska.. :P
Det blev tidig sänggång för oss båda och jag var rätt trött efter veckans jobb....
Elvis
Annars är det väl mest jobb och förberedelser inför helgens resa till Sundsvall, där den s k "Superpimpeln" går av stapeln i helgen. Det är en av de större tävlingarna i Sverige och jag ska ha stor tur om jag ska kunna hävda mig i det getingbo av duktiga fiskare som kommer att vara med där. Men man vet ju aldrig.. :P
Falun...
Man blir lite seg av att vara ute i friska luften, men jag tänkte försöka se lite på tv. På en kanal går "andra chansen", men jag vet inte riktigt... Alla låtar som är med där har ju redan fått stryk en gång förut och de tävlar om att gå till finalen - där de sannolikt får stryk ännu en gång. :) Visst kan man titta ändå om man gillar schlager, men det känns lite som att SVT ordnar programmet för att få in lite pengar via telefonröster... För min del blir det nog någon av alla filmer som går på tv ikväll. Den jag är mest sugen på är "Seven", men jag vet inte om jag orkar se hela.
Kulkorv och Fadde
Sedan gick jag till kassan och råkade se en rubrik på en skvallerblaska: "Bonde-Susanne: Därför dumpade jag Fadde". Min tanke var spontant: "Ja du... Kan det vara för att du insåg att han är en mediekåt, självgod nolla?" :) Faddes senaste projekt är ståuppkomik - han åker runt på barer och försöker roa folk. Jag hittade ett klipp på youtube och... tja...inte var det speciellt bra. Jag skulle vilja påstå att Fadde är komikens Steven Seagal - överårig, lönnfet, utan självdistans och med dålig tajming i replikerna/skämten. :) Ni får se klippet här och döma själva.....
Haha
Tung dag
Jag ringde jobbet och berättade varför jag lät sen. Micke som svarade tyckte att jag hade låtit helt förstörd. :) Sedan rafsade jag ihop en snabb frukost och pep iväg till en härlig arbetsdag. I början var jag helt förvirrad och kände mig som en zombie och det tog flera timmar innan jag blev människa igen. :) För att kompensera min sena ankomst stannade jag kvar till ungefär klockan fyra innan jag stack hem.
Nu ikväll har jag varit på bio och kollat in "Shutter Island", den nyaste rullen med Leonardo Di Caprio. Di Caprio spelar en agent från US Marshals som 1954 anländer till en avsides belägen och mycket ogästvänlig ö, där det finns ett mentalsjukhus för extra sjuka och farliga fångar. Mentalsjukhuset är som ett fort, med murar och elstängsel runt och med en hel trupp med beväpnade vakter som ansvarar för säkerheten. Di Caprios agent har blivit ombedd att utreda ett fall med en kvinnlig patient som rymt, men de ansvariga på anstalten är inte speciellt samarbetsvilliga. Det blir snart tydligt att allt inte riktigt står rätt till på ön...
Filmen kan nog klassificeras som rysare: det är en kuslig stämning, en stämning av obehag och fara, som påminner om den som infinner sig i bättre zombiefilmer. Ibland får vi se huvudpersonens drömmar, eller de minnesbilder från förr (han var en av de soldater som under slutet av andra världskriget befriade förintelselägret Dachau) som hemsöker honom. Leonardo Di Caprio är mycket bra i huvudrollen och mannen han är nu är en helt annan skådespelare än snorvalpen som var med i Titanic. :P Om jag ska klaga på filmen så får det nog bli på slutet. Jag tyckte att förklaringarna verkade flummiga och hade svårt för att köpa det som sades. Men Shutter Island är ändå en sevärd film, som får en stark 3:a i betyg - nästan en 4:a . :)
Ungar i massor...
Själv jobbar jag mest i veckorna, simmar någon vända - och fiskar på helgerna. Det är ett eländigt före på isarna och man tar sig inte så långt som man skulle vilja, men motion får man så det räcker och blir över.
Snön börjar bli ett besvär där jag bor också. Min lägenhet är ju ett före detta garage och det är ingen överdrift att säga att det driver ner mycket snö mot min ytterdörr. Hyresvärden och en fastighetsskötare som han lejer skottar ibland framför dörren och drivan på sidan är mer än meterhög. Jag väntar bara på den stund då en jättedriva faller ner från taket med ett "ploff" och blockerar dörren för mig så att jag blir innestängd. Ni som läser detta får väl vara redo att rycka ut med skyffeln och rädda mig! Ersättning utgår till min räddare i nöden. :D