schtellans

.. om inte den här filmen kan vara värd att se. Vad tror ni?

..mot min frisörska idag. Det var inte mer spännande än så. :P För övrigt har jag ingen partner att vara otrogen mot, möjligen några hemliga beundrare i bästa fall. :D

Det var i förrförra veckan eller så, som jag började sucka uppgivet och konstatera att min kalufs inte ens med bästa vilja kunde kallas för "frisyr". Då ringde jag till min vanliga frisörska i Sala, som jag gått hos sen jag var en liten plutt. Men istället för ett svar så gick en telefonsvarare i gång och jag fick veta att hon skulle vara sjukskriven en tid p g a en axeloperation.

Efter en tids förhalning bestämde jag mig idag för att åka ner på stan och leta och till sist hamnade jag i väntrummet på Klippverksta'n i Sigmahuset. De körde drop-in och eftersom jag hade gott om tid satte jag mig och väntade. Så småningom var det en donna som blev ledig och hon skalade av det värsta lurvet. Det blev väl lite sådär, men det får väl duga. Resten av kroppen är inte direkt felfri, så varför skulle frisyren vara det? :P

När jag skulle iväg från stan inträffade en irriterande incident. Jag skulle betala min parkerinsbiljett och stoppade in den i automaten shoppingcentret Punkt. Automaten slukade glatt biljetten, men verkade inte riktigt registrera mottagandet. "Var god stoppa in biljetten" stod det fortfarande på displayen. Jag tryckte på alla knappar som gick, men inget hände. Det fanns en röd snabbtelefon, men när det hade gått tio signaler utan att någon svarade kände jag mig lurad och blev rätt sur. Då tryckte jag på knappen "biljettförlust" och fick lösa ut en ersättningsbiljett för 60 spänn... Argh! :D

Jobbet har varit tungt den här veckan. Jag har egentligen aldrig varit riktigt frisk, men har gått dit i alla fall i brist på bättre sysselsättning. Just nu är jag lite öm i halsen och snörvlar titt som tätt. Ett plus är att jag i varje fall inte har någon feber.

I morgon är det tänkt att jag ska till Harbo och gratulera en som har fyllt 40. Vi får se hur det blir - det beror lite på dagsformen....

Midnatt råder, tyst det är i huset - om man nu bortser från musiken i mina hörlurar och knattrandet från tangentbordet. Samtidigt som jag sitter här och skriver, så har väl en hel hoper arbetare precis kommit hem från jobbet och börjat förbereda sig för att sova. Sova ska jag också, men jag är mer utvilad än de andra eftersom jag inte har jobbat idag. Efter sju arbetsdagar i rad var det min tur att vara ledig idag och det är först i morgon klockan 14 som min arbetsvecka börjar.

I morse vaknade jag i Sala. Strax därefter ringde jag Krister i Harbo och hörde om han var fiskesugen. Det var han märkligt nog inte, utan han ställde in med motiveringen att det var skitväder där ute. Det lät märkligt - det finns ju inget sådant som dåligt fiskeväder... :P

Plan B blev att äta frukost och gå ner till Synsam-butiken för att se om J jobbade. Det gjorde han förstås inte, utan han var hemma och gödde ungen och vaktade tanten. ;) Det är då förfärligt vad folk har dålig arbetsmoral! :D

Plan C hade jag helst skjutit upp till eftermiddagen, för den gick ut på att jag skulle åka till Västerås och tvätta. Men vad gör man? Min tvättkorg var rågad och räckte till tre maskiner. Nu är tvättkorgen tom och torkrummet fullt och jag har ställt väckarklockan på strax före åtta, så att jag hinner in och rensa undan kläderna innan hyresvärdens kärring ska ha tvättstugan. Det blir väl till att ragla in som en zombie, lasta på allt som går över axeln och sen vagga in i lyan och kvarta ett par timmar till. Sovmorgnar ska utnyttjas! :)

Nyligen såg jag klar filmen Gran Torino, med Clint Eastwood i huvudrollen. Han spelar Walt, en gammal veteran från Koreakriget, som bor ensam med sin hund i ett hus i ett ruffigt område. Walt är en grinig och fördomsfull typ, allmänt trött på livet,  som plågas både av sina ohängda släktingar och sina dåliga lungor. I kåken bredvid bor en familj asiater och till att börja med vill Walt inte veta av dem - särskilt inte efter att familjens son försökt stjäla hans bil, en gammal fin Gran Torino. Av en händelse blir dock den gamle enstöringen bekant med den asiatiska familjen och lär känna dem alltmer. När ett ligistgäng börjar trakassera familjen, bestämmer sig Walt för att ingripa....

Gran Torino är en sevärd men inte så originell film. Clint Eastwood gör en rollfigur som till en början liknar dem som han gjorde på "den gamla goda tiden": den gamle Walt talar väsande och kortfattat och kommunicerar mer med hotfulla blickar än med ord. Men Eastwood har blivit mjukare och försonligare med åren och hans karaktär visar efter hand upp allt fler mänskliga drag. Det hela känns klart trovärdigt och rolltolkningen är nog det bästa med filmen. Mitt betyg får bli 3 av 5, till en sevärd men kanske inte så ovanlig rulle. :)

Nu ska jag sova!

Det är lite irriterande med de förinspelade skratten, men annars är det här en klassisk intervju. :)

Den olympiska brottningsturneringen pågår för fullt och den svenske brottaren är en av favoriterna i sin klass. Men storfavorit i viktklassen är ryssen, som alltid vinner sina matcher på det beryktade "helvetesgreppet" - ett grepp som ingen brottare någonsin har tagit sig ur.

Svensken och ryssen vinner alla sina matcher enkelt och till sist möts de i finalen. Svensken börjar lysande och leder med 3-0 efter två minuter. Då får ryssen plötsligt in helvetesgreppet. Svensken hänger upp och ner och sprattlar febrilt med armar och ben, men det är totalt lönlöst. Plötsligt ser han en pung som dinglar framför nosen och djävulen far i honom. Han tänker "Vad f-n, det är ju bara OS vart fjärde år!", gapar och hugger till för allt han är värd. Tre millisekunder senare är han lös och kan sedan hålla ledningen matchen ut.

Efter matchen är svensken allas hjälte och så småningom får en reporter från SVT tag på guldmedaljören.
- Gratulerar! Du tar den första svenska guldmedaljen i dessa olympiska spel och är den förste brottare någonsin som besegrar ryssen. Men hur tog du dig egentligen loss ur helvetesgreppet?
- Ja du... vad ska jag säga... Om du biter dig själv i pungen så tar du dig ur vilket grepp som helst!

:P

... var jag tvungen att ta nere på Harrys, för att trösta mig med under matchen. Sverige var tämligen chanslöst mot Holland helt enkelt. Jag hade hoppats på en jämnare match, men ett vasst Holland utnyttjade ett taffligt svenskt försvarsspel och petade in sina mål utan större bekymmer. Nu blir det visst vinteruppehåll och det kan pojkarna behöva. Nu möter inte Sverige Holland förrän hösten 2011, i den allra sista kvalmatchen. Det känns som att det kunde vara läge att försöka fixa ett eventuellt avancemang innan den matchen om det går... :P

Nu ska jag sova ruset av mig - i den mån man kan kalla det att ta ett rus på två öl. I morgon är det arbete igen som vanligt. Heja! :P

Inför helgen hade jag gjort en deal med min chef: om jag jobbade på söndagen, skulle jag få vara ledig på onsdag eller torsdag under veckan som kommer. Det lät bra och jag såg fram emot att få rensa upp lite i röran och se till att få undan lite av bergen med jobb. En som heter G skulle ju lånas in från en annan avdelning och hålla mig sällskap, fick jag veta, så då skulle det bli åka av! Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt.

Kvart över sju stämplade jag in och gick ut och kollade läget. Jobb fanns det nästan överallt, men som av en händelse upptäckte jag att en lapp satt upptejpad på "Snabben" (Produktionslinan heter så, det är företagets platschef som har döpt den till det...) - den produktionslina där det stod klart minst jobb på kö. K, avdelningens processtekniker, hade jobbat under lördagen och det var han som hade författat lappen. Den gick ut på att det fanns en order kretskort som han hade suttit och fixat med programmet till, dock utan att bli klar. Han tipsade om att vår närmaste chef, P, hade lovat sina chefer att korten skulle skickas iväg från vår avdelning på måndag. K har haft korten liggande på sitt bord säkert ett par veckor och det passade tydligen inte att göra färdigt programmet själv under lördagen. Istället kastade han dem till mig och så skulle jag få sitta där "med babyn i famn". :)

Det kändes förnuftsvidrigt att sätta sig och jobba över vid den maskin där det fanns minst att göra, men jag hade inget val. Korten skulle ju ut och eftersom K inte skulle jobba igen förrän måndag kväll var det bara jag som kunde fixa programmet och få ut korten i tid. Visst är det skönt när andra väljer vad man ska göra! :P Ungefär så här gick det när jag testkörde de tre första korten:

Kort 1: Krock! Robotmunstycket tog nästan direkt i en krets i en slags sockel och jag kastade mig på nödstoppen.
           Jag justerade programmet så att det skulle klara sig på just det stället och då lyckades jag lacka hela
           kortet vid körning 2.

Kort 2: Krock! Robotmunstycket klarade sig ett tag, men smällde i en kristall (liten sockerbitsliknande sak med en
           massa ben som går ner till kortet) och jag fick än en gång kasta mig över nödstoppen och justera
           programmet ytterligare.

Kort 3: Krock! Robotmunstycket dök rätt ner på samma krets som den krockat med i fall 1 och jag fattade
           ingenting! Korten satt i fixturer och det var nu det tredje kortet i den första fixturen jag var inne på.
           Tydligen började roboten lacka på fel ställe och allt var förskjutet kanske 2 cm - vilket är jättemycket när 
           gäller ett arbete som ske med marginaler på 1-2 mm. Det märkligaste var att allt verkade rätt. Idag fick
           jag veta att det nog rörde sig om en bugg, SOM K KÄNDE TILL EFTER ATT SJÄLV HA TESTKÖRT KORTEN!!
           Trevligt att man får veta viktig information.....

Vid det här laget var jag, som för att använda ett uttryck som kommer från fiskekompisen Krister i Harbo, "totalt  djävla vanhelig"! Jag skrek fula ord så att hela verkstadn hörde och hade en god lust att slå sönder maskinen. :D Till sist samlade jag mig och kom fram till att kvantitet fick gå före kvalitet. Jag justerade programmet så att marginalerna blev överdrivna, med följden att resultatet blev sådär. Men korten kom i varje fall i väg till sist och jag lyckades hålla det som andra lovat....

Efter det fick jag gå och småplocka med lite av varje. Det kändes lite otacksamt att vara ensam, men vad kunde jag göra. G kom aldrig och idag fick jag veta att han hade haft något slags förhinder. Så kan det gå.. :P

I lördags var det Harbonappet, förmodligen den sista metartävlingen för den här säsongen. Den gick som vanligt i Harboån och förhoppningarna var halvhyggliga. Ån rinner ut i sjön Tämnaren och från den brukar det komma upp mycket småfisk på hösten. Visserligen finns det en damm som spärrar vägen för fisken längre ner i ån, men den hade tydligen blivit öppnad tidigare i veckan.

Vi fick gå hur långt som helst från parkeringen, så jag älgade iväg neråt sjön till - genom två hagar och in i en tredje där jag blev helt ensam. Min tanke var att fiskarna inte hade hunnit så långt efter öppningen av dammen och att jag liksom skulle gå och "möta" dem när de kom simmande uppströms. Men inte var det så hävligt, inte. Jag fick lite mört på ett par platser, men det var inte alls det kanonfiske som jag hade hoppats på.

Det mest spännande var väl när jag fick operera lite på mig själv. Jag fastnade en gång med kroken i ett vasstrå en bit ut och när jag skulle ha tag på eländet tog jag tag i linan och drog. Naturligtvis lossnade kroken när linan var spänd, kom flygande tillbaka med en djävla fart - och fastnade i tumvecket. Kroken åkte in med hulling och allt och det gick då rakt inte att dra ut den rakt bakåt. Alltså fick jag köra den hårda vägen: pressa ut krokfan genom hud och kött, klippa av spetsen med en tång och sen dra tillbaka den. Det gick lättare utan hulling, kan man ju säga och jag blödde inte särskilt länge...

Efter fyra timmar var tävlingen över och jag traskade in och vägde. Jag hade fått ihop ungefär 2 kg fisk och det räckte inte långt. En som heter Sundell vann, på 3,9 kg, så jag var inte direkt nära....

Tidningen Hemmets Journal genomför även detta år tävlingen "årets man". En jury har valt bland alla inskickade läsarbidrag och kommit fram till dessa tre finalister, män som alla vet hur man sätter kvinnan i högsätet och behandlar henne med respekt och ömhet. :)







Det är bara att rösta.. :P

.. var jag och Jonas iväg till Färjebron och fiskade gädda. Vädret var skapligt, även om det blåste, och det var rätt behagligt att stryka omkring där längs ån. Jag kastmetade och Jonas gick och kastade med s k jerkbait. Det gick väl bäst för honom och han vann med 6 gäddor mot mina 4. Det var väl ingen riktigt stor som kom upp - största var på 4,4 kg. Vi släppte tillbaka allihopa, om någon undrar. :)

Efteråt var det jobb som gällde och mot slutet var jag ganska trött. Jag hade ju gått upp kvart i sex på morgonen och varit i farten oavbrutet. Lyckligtvis fick jag sova ostört i natt och nu är jag utvilad - men jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska göra med mina timmar i frihet. Klockan är just nu kvart i elva och här sitter jag fortfarande framför datorn. :P Jag kan ju börja med att ta hand om den lilla högen disk som har bildats, få se om det blir lite simning sen....

Så har en ny arbetsvecka börjat igen. Det är kvällar som gäller, så förmiddagarna är lediga. Idag var jag och tränade på gym för att djävlas med kroppen och i morgon ska jag iväg med Norrmén och försöka fånga någon gädda - i Svartån vid Färjebron om någon undrar.

A kom tillbaka idag, efter fyra veckors semester. Han såg ut att vara betydligt piggare nu än när han åkte och det är ju bra. Han är duktig på att jobba och det märktes faktiskt skillnad när han dök upp. Förhoppningsvis bränner han inte ut sig, som han ibland har en tendens att göra. Vi får se...

Annars handlade väl dagens snackis om en stalker. På avdelningen bredvid jobbar Marie och "Dung" (en vietnamesisk kille, som egentligen heter något betydligt längre och krångligare) och idag kom de förbi och snackade en stund innan de skulle iväg och äta kvällsmat. Tydligen är det Marie som har fått en påflugen kille på halsen. Hon brukar tydligen tvätta varje söndag och den senaste tiden har en kille som av en händelse dykt upp nere i tvättstugan varje gång hon har varit där. Troligen går han och kollar tvättiderna på tavlan - det är väl därför han har varit så punktlig. Senaste gången tog han kontakt och började prata. Han ställde en massa närgångna frågor och Marie tyckte att han verkade lite väl nyfiken och verkade lite väl insatt i hennes rutiner. För att bli av med honom gav hon ut sin mailadress och det dröjde inte förrän det dök upp ett meddelande om att han ville ses och fika, samt en massa dravel om matchande stjärntecken och att det var "ödet" som gjort att deras vägar korsats. :D Det hela lät lite småstört och det ska bli intressant att se vad som händer. Fortsättning lär följa. :P

Igår var det Rättviks höstmarknad och som vanligt åkte jag dit. Med mig i bilen var morsan, syrran och Petter - syrrans pojkvän. Vi kom iväg senare än vanligt, så vi fick felparkera längs någon gatstump i utkanten av centrum. Lyckligtvis slapp vi böter.

Mina fynd på marknaden blev:
- 14 DVD-filmer
- En påse chokladdoppade hasselnötter
- Ett stycke "fudge" (något kolaliknande) med chokladsmak
- en mössa
- tre par kalsingar

De andra handlade också lite filmer, lite kläder och lite godis och jag tror att de var nöjda med dagen. Emma och Petter fick en lång dag, då de åkte från Stockholm runt klockan fem på morgonen och var hemma igen nio på kvällen. Men de hade trots allt ett erbjudande om att sova över i Sala, så det var inte synd om dem. Själv blev jag rätt mör på slutet av bilresan och satt och gäspade högljutt. Det var tur att jag inte behövde köra längre än jag gjorde. :)

Idag har jag varit ute i skogen och plockat svamp för första gången under hösten, vilket är dåligt med mina mått mätt. Det fanns rätt mycket trattkantareller och det var ingen konst att få ihop 6-7 liter, trots att jag lät bli en del svampar som var små och torra. Det var fler än jag ute i skogen och en gång kom en glad hund och skuttade förbi. Den hade en sändare runt halsen och på avstånd hördes dess husse, som tjoade och visslade. Det var väl någon form av träning inför kommande jakter - snart ligger skogarnas alla älgar illa till, misstänker jag!