Personbästa
Tillsatt
Vi fick förstärkning igår också, förresten. En kille vid namn L började och även om han jobbade dagtid igår, så ska han resten av veckan vara med oss på kvällsskiftet. Stor och stark verkade han vara och han såg ut som en tuffing, men A sade att det var en hygglig kille. Det lär ju visa sig efter hand.. :)
Det var en besvärlig avslutning på gårdagen, förresten. Vi har en kretskortstvätt och precis när vi skulle hem upptäckte vi att det läckte vatten på ett ställe. Det var bara lite droppande, så vi försökte pilla till det, men då blev det bara värre! Det fullkomligt forsade ut vatten från en skarv, där en slang gick in i ett filter! :D Vi ringde till jourhavande servicekillen och det visade sig vara finnen J, en slöfock som sällan gör något vettigt på jobbet utan föredrar att åka skylift eller antasta tjejer. ;) Märkligt nog lyckades vi få honom att göra sitt jobb och åka ut och titta på felet och när jag hade stämplat ut och skulle dra, mötte jag honom i dörren...
En trailer :P
Pinkaren, Käringarslet och Hatet
Pinkaren är en liten ö, bevuxen med några träd och lite gräs. Käringarslet är också en ö och namnet är passande. Jag fick utpekat var Käringarslet låg medan jag och Jocke gick ut och det var en liten holme som bestod av två stora runda berghällar - med ett buskage mitt i. :D Hatet var en spetsig vik, som på kartan såg ut som om den huggits ut med yxa. Det var kanske någon gudomlighet som kände hat en gång i världen. :P
För övrigt så kan det bli så att jag får ett nytt jobb. Processingenjören för vår avdelning ska nämligen få ett annat jobb och jag funderar på att visa intresse för hans nuvarande jobb när det blir ledigt. Innan han tillträdde funderade jag på att söka, men den gången tvivlade jag och när jag väl höll på att bestämma mig så hade de redan fått tag på den här R. R var en nyexaminerad kille som i princip inte begrep ett dyft i början och som mest sprang omkring och var irriterande. Han har blivit vettigare med tiden, lyckligtvis, men vad han verkligen gör är lite oklart. :) Om jag får jobbet så slipper jag dels jobba skift och får förmodligen lite mer i lön. Det visar sig vad som händer.
En gammal klasskompis...
Annars då? Jodå, jag jobbar på. Men jag har varit trött till och från under en längre period och till och från ganska nedstämd. Jag grubblar ofta på mitt liv, vart det är på väg och varför saker blir som de blir. Jag har lindrigt sagt gott om tid för mig själv, då jag kan stirra upp i taket och fundera. Det är faktiskt tur att jag har jobbet, för jag blir mycket gladare när jag får träffa lite folk och när jag har något att göra. På helgerna blir det mycket fiske och det ger mig också något att göra. Det är möjligt att det är moraliskt fel att tävlingsfiska - som jag har fått höra - men lite omoral är jag beredd att leva med .
Jag har haft en kortare sms-konversation ett par dagar och känslan är att jag - trött och allmänt grinig som jag har varit - har uttryckt mig hårdare än nödvändigt. Det är visserligen sant att jag ibland känner frustration över hur svårt det är att få tag på vissa gamla kompisar, men jag är medveten om att det är en egoistisk syn på saken. Har man familj blir det mindre tid över, så är det bara. Hur som helst så borde jag inte ha koncentrerat min frustration och skickat över det på en person. Det sista ber jag om ursäkt för, om personen tog illa upp...
Appropå personer, så undrar jag mycket över G. Han och jag hängde väldigt mycket ihop förut, men nu har kontakten krympt ihop till ett minimum. Han ringer aldrig mig och de få gånger jag har ringt, har han oftast varit trött och ovillig att hitta på något. Jag undrar om han anser att jag har gjort honom något och om han är sur? Jag kan i sådana fall ärligt talat inte komma på vad det där "något" skulle vara. Men det är säkrast att inte dra några förhastade slutsatser. Jag tror faktiskt att jag ska slå en signal bara för att kolla läget. Det är alltid en början, en övergång från ord till handling...
Svårslaget
Detta klip är rent magiskt. Jag saknar ord. :)
Så kan man också göra. :)
PUK
Under dagens fiske levde min mobil ett eget litet liv i jackfickan. Den pep titt som tätt i alla möjliga tonarter och när jag tog fram den fick jag inte liv i den på riktigt. Antingen stod det att man skulle knappa in NY PIN-kod (fråga mig inte varför den gamla inte skulle duga) eller så kom jag fram till ett läge där det frågades efter någon j-la PUK-kod. I morgon ska jag göra lite efterforskningar, få se om jag kan få fart på eländet.. suck och stön... ;)
Det kan komma plötsligt...
Det har varit ännu en dag av arbete, men nu har jag i alla all en minihelg av ledighet på en dag. På fredag ska jag jobba.
En av snackisarna på jobbet har varit en som heter Ulf och som jobbar på en avdelning en bit bort. Han är en lugn och vänlig karl på strax över femtio år och han är ofta hos oss på besök eftersom hans fru har en nära vän på min avdelning. Hans fru är från Laos, likaså väninnan på vår avdelning - som för övrigt en gång var den som presenterade sin kompis för Ulf.
I måndags fick vi höra obehagliga nyheter. Ulf hade fått något slags allvarligt anfall med diverse kramper och ryckningar och efteråt hade han varit nätt och jämnt kontaktbar. Läkarna misstänkte att det var en stroke och folk i fabriken tyckte förstås att det var synd om Ulf. Men samtidigt så finns det ju goda chanser att bli bra efter en stroke - även om det tar tid och kräver stort tålamod. Därför var stämningen ändå återhållsamt positiv.
Men idag kom det sämre nyheter, tyvärr. Läkarna hade konstaterat att Ulf inte hade fått en hjärnblödning, utan att han hade en hjärntumör! Hon från vår avdelning hade varit och besökt Ulf och det var också hon som spred den dåliga nyheten. Han själv var mest orolig för sin fru, som inte kan särskilt bra svenska än och som skulle få svårt att klara sig själv om - han sade om - han skulle dö.
Jag är ingen expert på cancersjukdomar, men så mycket är klart att chansen till överlevnad beror mycket på hur tidigt en tumör upptäcks och på var i kroppen den sitter. Värst är det om man får tumörer i levern eller bukspottskörteln (som t ex Patrick Swayze) - då är det mest en fråga om hur lång tid man har kvar. För andra varianter, t ex testikelcancer, som upptäcks i rimlig tid är överlevnaden närmast hundraprocentig. Hjärntumörer är nog kinkiga eftersom hjärnan är en så känslig kroppsdel att gå in och skära i eller bestråla. Risken finns ju att man skadar vitala delar under en operation och utgången beror nog mycket på var tumören sitter. Stackars Ulf behöver ha tur om det här ska gå vägen och jag hoppas förstås att han har det!
Svavelvinter
Hemma har jag kört en maskin tvätt och legat och degat. Jag borde ha hunnit en till, men jag var så tärd när jag kom hem efter jobbet att det inte blev något gjort på en bra stund. :)
Sent omsider kom jag i alla fall iväg till Simhallen. Under gårdagens cirkelfys kände jag av bristningen i mitt högra lår och jag tänkte att jag skulle prova att simma lite för att se hur det kändes. Irriterande nog så kunde jag inte köra för fullt i bassängen heller! Jag simmar alltid bröstsim (mina försök till frisim är bara patetiska, så det får vara) och när jag försökte ta i ordentligt i bensparkarna så drog det till i framsidan av låret - nästan uppe vid höften. Därför fick jag glida fram i sakta mak, så fort jag tordes helt enkelt. Det blev sammanlagt 1000 meter, sen fick det vara bra. Jag undrar hur lång tid det tar att bli helt bra igen?
Just ja, jag fick hem en bok i brevlådan idag. Det var en bok med titeln "Svavelvinter" och jag köpte den delvis av nostalgiska skäl. För mycket länge sedan var jag och några i Sala helt tokiga i rollspel - framför allt spelet "Drakar och Demoner" - och vi kunde spela flera gånger i veckan. Rollspelet gick ut på att varje spelare fick ta fram varsin rollperson (fylla i ett formulär, slå tärningsslag och fantisera), som skulle äventyra i någon sorts fantasyvärld. En i gänget fick vara spelledare och bestämma själva grundstoryn - vad spelarnas rollfigurer råkade ut för - sedan avgjorde spelarnas beslut och diverse tärningsslag vad som hände. Det vanliga var förstås att äventyren handlade om att besegra hemska monster och roffa åt sig stora högar med guld och ädelstenar. :) I affärerna på den tiden fanns förutom regelböcker och tärningar även färdiga äventyr, skrivna av "proffs", som man kunde köpa och spela igenom. Jag köpte några sådana, men min favorit - "Svavelvinter" - fick jag faktiskt i julklapp. Det var en hel kartong som innehöll både kartor och ett par små böcker där en påhittad ö beskrevs med avseende på geografi, viktiga personer och intriger. Hela boxen var väldigt ambitiös och välskriven och materialet räckte till en hel massa spelträffar.
Konstruktören av boxen heter Erik Granström och för något år sedan fick jag nys om att han hade skrivit en fantasybok med samma namn som min gamla äventyrsbox - och där storyn utspelade sig i den rollspelsvärld som jag en gång varit så fascinerad av. Det lät intressant då, men det var inte förrän för några dagar sedan som jag hittade boken som pocket på CDon. 49 spänn var inte mycket att fundera på, så jag slog till och beställde den. Det lär väl visa sig om boken är något att ha! :P
Träningsmusik
Den första andas reggae och har ett skönt gung - men också en rytm som är som gjord för läckra stegsekvenser. :)
Den första var det nog gamla Kjell-Arne från Vallaskolan som körde och nästa är nog han också skyldig till. Det är självaste Pandora och jag har faktiskt minnen av att jag har kört hinderbana till den här låten. :)
På jobbet är det alltid pausgympa klockan 10 ute i en korridor. De som håller i den är olika personer som jobbar på verkstaden och nivån är inte högre än att 50- eller 60-åringar kan hänga med. Bra träningsmusik går ofta i någon form av marschtakt och vad är mer marschtakt än Modern Talking? :) Det kan ha varit till den här låten som jag var nära att trampa ner en stackars liten tjej en gång på pausgympan - en incident som gjorde att jag skämdes så mycket att jag tog ett långt break från pausmotionerandet. :D
Som en liten flicka
På förmiddagen kom Katrin förbi våran avdelning. Tidigare jobbade hon också på "lacken", men sedan blev hon koordinator på avdelningen som ligger efter oss i turordningen - vilket innebär att när hon kommer, är det för att tigga lackade kretskort som hennes gäng behöver för att kunna leverera färdiga enheter. Hon tränar en del och frågade mig om jag var sugen på att hänga med på ett pass Cirkelfys på Friskis och Svettis. Jag tvekade lite - dels med tanke på mitt lår, dels med tanke på att jag när jag provade före jul blev så trött att jag höll på att gråta som en liten flicka efteråt. :) Innerst inne ville min kropp säga mig: "Jag vill vila!" Men jag svarade "Det har du fan inte förtjänat!" och tackade ja till träningen. :D
Ett cirkelfyspass har plats för 50 personer. Det finns 10 stationer och efter uppvärmningen blir samlingen uppdelad på grupper om fem personer, som följs åt runt från station till station. Vid varje station stannar man och kör livet ur sig i 45-50 sekunder innan man fortsätter och innan lidandet är över har man klarat över tre varv. Idag var stationerna:
1) "Rysshopp". Man böjde sig fram och högg tag längst fram i en lång pall med händerna - och hoppade sedan fram och tillbaka över pallen.
2) "Hängande Rodd". Här skulle man hänga under en sådan här häck som sprinterlöpare hoppar över - och häva sig upp med fötterna i golvet som enda stöd.
3) "Knäböj med Axelpress". Här hade man en skivstång som man drog upp från golvet och höll i brösthöjd tätt mot kroppen. Rörelsen som man upprepade gick sedan ut på att först göra en knäböj och sedan när man kom upp i stående pressa upp skivstången ovanför huvudet. Eftersom alla vikter var tjejanpassade, blev det här lite av en viloövning för mig. :)
4) "Intervallöpning med omväxlande situps och armhävningar". Här fick vi springa fram och tillbaka över golvet. När vi kom till den ena änden var vi tvungna att göra tre armhävningar, i den andra änden var det lika många situps som gällde. Här kände jag av mitt lår och springandet blev mest ett stilla lunkande. :)
5) "Märklig". ;) Här skulle vi ha händerna och fötterna i backen samtidigt och ihop, klättra framåt med händerna tills det blev för tungt - och sedan följa med fram med fötterna och börja om. Rörelsen var märklig och jag fick aldrig någon riktig kläm på den.
6) "Militärarmhävningar". Det här var en jobbig djävla övning. Man förväntades göra omväxlande armhävningar och upphopp: först ner på mage och göra en armhävning, sen upp på fötter och göra ett upphopp. En av tjejerna i min grupp var spänstig som en djävla fjäder och gjorde väl det här tre gånger så fort som jag. Det fick mig att känna mig oerhört omanlig. :D
7) "Utfall". Ett utfall innebär att man sätter fram ena knät framför sig, böjer sig ner tills det andra knät vidrör golvet - och reser sig upp. Tanken var att man skulle ta en vikt och hålla över huvudet medan man körde, men jag kände direkt att det gjorde ont i mitt lår när jag försökte. Därför tog jag vikten och hade som tyngd och gjorde situps medan de andra höll på.
8) "Kettlebells". En "kettlebell" är en tyngd med ett rejält handtag ovanpå - påminner lite om en handväska, men ändå inte. :) Tanken är att man ska ställa sig någorlunda bredbent, ta tag i tyngden och svinga den uppåt med hjälp av musklerna i ryggen och benen. Det kan vara lätt i början, men det är en övning som tär i längden om man gör många repetitioner.
9) "Badbollsarmhävningar". Det här var vanliga armhävningar, bortsett från att man lade upp benen på en stor badboll. Belastningen blev olika beroende på var man hade bollen under sig: tungt om den var ute vid fötterna, lättare om man hade den mot knäna. Sista varvet tror jag nästan att jag hade bollen uppe vid naveln. :D
10) Situps med tyngder kort och gott.
De här härliga grejerna körde jag alltså tre gånger var i lite under en minut per gång. Det var jobbigt och jag svettades floder. Tanken var att jag skulle gå ut löst, men det var svårt. Dels rycktess man med av de andra och av musiken, dels gick de två gympaledarna runt och vrålade saker som "kom igen!!", "Det är så härligt med smärta!" eller "Ni måste älska mjölksyran!". Fy f-n vad sugen jag var på att klappa på de där dårarna! :D
Nåja, jag överlevde i alla fall och lär få en hemsk träningsvärk om ett par dagar. Men jag ska nog ta det lite lugnt med träningen och se till att låret blir bra på riktigt, för idag var det ett par övningar som gjorde ont!