schtellans

Tigrar och celler, Fader Fouras och Gunde - visst kommer ni ihåg "Fångarna på Fortet"? På slutet blev konceptet lite uttjatat, men länge var programmet ett av de populäraste som visades på tv. Gunde Svan var ibland lite för mycket i rollen som programledare, men var ändå rätt rolig också. Agneta Sjödin sprang mest omkring och agerade hejaklacksledare. :)

Mitt favoritavsnitt är kanske det där Gundes fru Marie är med. Hon hade fobi mot spindlar och Gunde visade prov på sällan skådad sadism när han lät henne jaga en ledtråd i spindelrummet. Marie fick panik och började gråta, samtidigt som Gunde tjöt av skratt utanför! När hon kom ut tröstade han henne, men han kunde säkerligen inte räkna med något sex på några veckor efter det hela. :P

Tyvärr hittade jag inte klippet med Marie och spindlarna. Däremot hittade jag ett klipp från 1997, med kraftkarlen Magnus Samuelsson. När han var med i programmet stod han på toppen av sin fysiska förmåga och vann året efter tävlingen "Världens Starkaste Man". I klippet får han prova på två celler, som han i princip gör mos av.... Det är coolt att se! :)

Jag gick på bio idag faktiskt. Först hade jag tänkt gå på Inglorious Bastards, men så blev det lite knapert med tid och då fick det bli "Flickan Som Lekte Med Elden" istället. Filmen har fått blandad kritik, men jag tyckte att den var klart sevärd. Noomi Rapace är bra i rollen som Lisbeth Salander, som blir lika cool som i boken, men Micke Nykvist är lite blek i sin roll som journalist. Jag tror att man får ut mer av den här filmen om man har läst Stieg Larssons Milleniumtrilogi, eller sett den föregående filmen "Män Som Hatar Kvinnor". Det är lite av en mellanfilm och nu återstår alltså att se den sista filmen, när nu den kommer ut...

Jag tror bestämt att jag har en mytoman på jobbet. Det handlar om J, som jag har berättat om tidigare. Denne J snackar en massa och är egentligen rätt trevlig, men man får ta det han säger med en stor nypa salt. Om man sitter och pratar med honom på en rast och berättar något, så har han alltid varit med om samma sak - fast lite häftigare, lite bättre. Får man tro honom så är han också näst intill världsmästare på allt han tar sig för.

Tidigare har han dragit till med saker som att han skulle ha sprungit en mil på 34 minuter, eller ha tagit över 400 kilo i benpress. Efter det har han också hävdat att han som liten skulle ha fångat en braxen på 6,2 kg i Kolbäcksån, samt nu idag att han skulle ha fått alla rätt (!) på högskoleprovet en gång! De båda sista påståendena är hårresande överdrifter och det kändes rent av lite obehagligt att lyssna till dem. Till att börja med var svenska rekordet på Braxen 6,3 kg - ett ynka hekto mer än J:s påstådda fångst - till för ett par år sedan, när några killar hittade en kanonsjö i Skåne och överträffade det flera gånger om. Det är befängt att han skulle ha fått en så stor fisk utan att det skulle ha blivit sensation bland landets fiskare, att han skulle ha fått en fisk som många väldigt skickliga fiskare förgäves har försökt få - och det i ett relativt kargt och näringsfattigt vattendrag. När det gäller högskoleprovet så ledde en snabb googling till en artikel där det stod att fem (5) personer hade lyckats få alla rätt på provet t o m 2007. Ingen av dessa personer var J och så var det med det påståendet! :)

Jag roade mig lite med att söka på google om mytomaner och hittade en hel del som stämde in. Bland annat var det det här med att de hela tiden ska försöka framstå som lite häftigare och liksom "kontrar" då man själv berättar något. Likaså kände jag igen det faktum att mytomaner ofta verkar trovärdiga, eftersom de själva tror på det de säger och därför visar en inlevelse som känns äkta. När J talade om sin stora fisk och om högskoleprovet fanns det ingen osäkerhet i hans röst och han verkade bli uppriktigt stött när jag såg skeptisk ut och inte såg ut att tro honom. Ibland kan man lyssna till folk som är duktiga historieberättare, som har talets gåva och som kan berätta en rövarhistoria kryddad med små överdrifter så att folk lyssnar. Men när man lyssnar till en sådan person känner man sig väl till mods, trots att man vet att det man hör inte är helt sant ; när en mytoman pratar känner man sig illa till mods och skruvar på sig av obehag.

Orsakerna till mytomani kan variera, men kan tydligen vara allt ifrån osäkerhet till en renodlat psykopatisk personlighet. När det gäller J vet jag inte riktigt, men ett par gånger har han blivit omotiverat arg för småsaker som har dykt upp (någon maskin som krånglat lite eller så) och det är inget gott tecken. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela, om jag ska konfrontera honom eller bara låta det bero. Frågan är ju vilken reaktion det skulle få.. Om det är en psykopat i förklädnad kan det bli ganska otrevligt! Han är visstidsanställd t o m oktober och får han inte förlängning är mitt problem ur världen.

Hur skulle ni ha gjort?

... är det metartävling i Eskilstuna för tremannalag. Jag och de båda banditerna Jocke och Krister från Harbo ska dit och försöka göra rent hus. :) Jag grävde mask tidigare idag, ska köra lite peptalk under kvällen med de små liven så att de kommer till tävlingen taggde som pitbullterriers. ;) Klockan kommer att ställas på 06:15 då avresan blir redan klockan 07 från Statoil i Sala.

För den som undrar så var jag ute på landet igår kväll och idag på dagen. Det blev dart igår kväll och det gick skapligt - förmodligen för att jag var överlägset nyktrast i sällskapet. Grannen Peter var så full att han svajade som en hästba.. som ett asplöv varje gång han skulle kasta. :P Det var bara att ducka och försöka undvika att bli träffad. :) Allvarligt talat så är det lite olustigt med vuxna människor som ska bli sådär grisfulla. Just Peter blir också lite obehaglig med alkohol i blodet. Han är en dålig förlorare även i nyktert tillstånd och om man skrattar när han kastar dåligt och han har druckit, kan han bli alldeles svart i blicken. En gång knuffade han till sin sambo Pia och det var tur - för honom - att han inte gjorde mer än så, kan jag ju säga. Peter somnade i en stol strax före klockan åtta på kvällen och då blev det betydligt lugnare.

Nu har jag helg igen, kul kul. Hela dagen har känts seg faktiskt, även om det blev bättre framåt kvällningen. :) På förmiddagen körde jag ett par maskiner tvätt, sen drog jag och simmade. Badhuset var fullt av skrikande ungar som sprang, hoppade och plaskade överallt. Min inspiration var inte riktigt på topp, men jag lyckades gneta ihop en kilometer i bassängen i alla fall.

I helgen får vi se vad det blir. På lördag kanske det blir en färd ut till Harbo för lite gäddfiske - det beror på om jag får någon med mig. Henrik kanske skulle ha tid och om jag ringer i morgon får jag säkert besked... Annars kanske det blir firande av farsan någon dag också. Han fyller ju på måndag nästa vecka, men det är ju möjligt att det blir en fika denna helg. På söndag är det lagtävling i mete i Eskilstuna och det blir nog jag och Harbobanditerna som bildar ett Dream Team. :)

Nu har jag varit ute på Björnön och gått femkilometersslingan ett varv. Det var ett tag sen sist och jag hade glömt hur det kändes att ta sig runt det kuperade spåret. Det finns tre branta uppförsbackar i pulkabackeklass som man måste ta sig uppför och trots att man går blir man rätt flåsig innan man är uppe. :P Jag överlevde i alla fall och det är ju bra. Det som inte dödar härdar. :) Nu blir det dusch och mat, sen lär jag väl åka till jobbet!

Det tar sig. Idag simmade jag 1500 meter när jag var iväg till badhuset och det kändes rätt bra. När jag är och simmar brukar jag köra 8-10 längder i stöten och sen ta en slurk vatten - ur en flaska, inte ur bassängen. :) Jag brukar inte bli andfådd av simningen, däremot kan jag få hög puls när jag plaskar på. Min teknik är rätt usel, men det innebär bara att jag får kämpa mer - och ju mer man får slita desto bättre motion är det ju. :D

Rent fysiskt känns det ändå att träningen under hösten har gett lite resultat. Jag känner mig piggare nu efter 1500 meter än vad jag gjorde i somras efter 1000. Kommer jag bara igång och går några ärkepromenader så.... eller gymmar... Gymmet var det f-n årtionden sedan jag besökte. :P

För övrigt känns det bra att John ("H") håller ställningarna som fiskepolis i Sala när inte jag är där. Starkt jobbat! :)

... lovade jag C att lägga upp något med Nordman här. Fråga mig inte varför. :P

Nordman slog igenom typ 1994 - mitt under eurodiscons gyllene era. Succen för gruppen var knappast given, med tanke på att gruppen bestod av en sliten snubbe med whiskeyhes röst och en mystisk snubbe som gned på en nyckelharpa. Under en period var de dock väldigt i ropet och höjdpunkten torde väl ha varit när de fick spela på Salafestivalen. Jag kan väl inte påstå att deras musik riktigt är min kopp te, men ett löfte är som sagt ett löfte... :P

1994 gick jag i högstadiet på Vallaskolan i Sala. En vecka då gjorde jag min prao på Simhallen, där jag fick skrota omkring och leka badvakt eller städa. Låten "Förlist" spelades mycket på radion just då har jag för mig och jag fick lyssna på den mer än en gång när jag gjorde rent någon solariebrits efter en stekande kärring, eller gick med högtryckstvätt och spolade kakelplattor. :) Som av en händelse fanns en video till låten på youtube. Videon är rätt skum, men låten är rätt okej ändå. Håll till godo. :P

Humor.. :P

Fredag

Jag bestämde mig på morgonen efter en viss tvekan för att stanna hemma från jobbet. Det kändes inte riktigt hundra och det fick bli en vilodag för min del så att jag inte skulle smitta folket på avdelningen om jag bar på någon skum smitta. :P På eftermiddagen kände jag mig hygglig och jag åkte ut till stugan på landet. Farsan var där och på kvällen gick vi över till grannarna och spelade dart. Jag var tämligen usel, men eftersom det inte fanns så mycket annat att göra efter mörkrets inbrott (vi spelade i belysning) var jag och farsan kvar i flera timmar.

Efter pilkastningen skulle jag se på tv när farsan lade sig och snarkade, men fick en tråkig överraskning! Plötsligt dök en röd ruta upp mitt på skärmen, med en text i stil med "Den här kanalen ingår inte i ditt abonnemang. Du kan förlänga på.....". Morsan köpte prenumeration på ett digitalpaket i somras och naturligtvis gick det ut just under den här fredagkvällen. De kanaler jag fick hålla till godo med var ettan, tvåan, fyran, svt24 och märkligt nog tv6. Där fanns inte mycket av intresse, så det blev tidig sänggång. :)

Lördag

På förmiddagen var jag och farsan iväg på en metartävling för tvåmannalag utanför Salbohed. Tidigare under veckan hade jag och Lasse O varit där och recognoscerat och satt ut pinnar för att markera platser och nu var det alltså dags. Farsan och jag drog nummer 19 som startplats och den visade sig ligga nära starten. Där fick vi väl ett par mörtar var, men det var också allt. Några platser bort satt en gubbe från Fagersta och fick en del fisk och vi bestämde oss för att göra honom sällskap. Vi flyttade till platsen bredvid och det visade sig vara ett lyckokast - det nappade bra där och vi blev kvar på platsen resten av tävlingen. Vi fick en del mörtar, abborrar och småbraxar och vid invägningen visade det sig att vi vann tävlingen klart!! I priskuvertet låg 360 kronor och det räckte mer än väl till varsin pizza på hemvägen. :)

På kvällen blev det ännu mer dart.. suck... Vi höll på säkert 3-4 timmar och jag fick trösta mig med en liten whiskey när jag började bli uttråkad. :P På kvällen hittade jag på en gammal bok, så det gjorde inte så mycket att det inte var så mycket på tv. :)

Söndag

Söndagen har varit lugn och relativt händelselös så här långt. Jag var ute i skogen en vända och hittade lite trattkantareller. Det är rätt gott om dem, så det är inte någon direkt utmaning att få ihop några liter. :) Det är roligare att leta reda på svampen än att rensa den, så om man inte har några som vill ta emot kan det vara klokt att hålla igen lite med plockarivern. :P

Just nu är det en fotbollsmatch som drar till sig mitt intresse på tv:n. Om Valencia slår Sporting de Gijon får jag in ett tips som jag lade tidigare i veckan. Mitt andra tips inför helgen sprack rätt fort, så jag skulle vara glad om det blev som jag ville. Men just som jag skriver det här tog fel lag ledningen! Illa illa - hoppas att det vänder! :D

Det är 1939 och vi lär känna Guido, en infallsrik och levnadsglad man någonstans i det soliga Italien. Han är ute på resa när den vackra Dora dyker upp i hans liv som en prinsessa sänd från ovan. Hon är trolovad, men han lyckas ändå vinna hennes hjärta och de gifter sig. Några år senare bor de fortfarande ihop, nu med en liten son.

Men det är då problemen börjar. Italien är på Tyskland sida i kriget och eftersom Guido är jude, sänds hela familjen med tåg till ett koncentrationsläger. Dora förs åt sidan med de andra kvinnorna och Guido lämnas ensam med sin son. För att skydda sin son låtsas Guido att allt som händer är en del i ett stort spel ("Varje dag kan man vinna poäng! Om du kommer först till 1000 poäng vinner du en alldeles egen riktig stridsvagn!") och att allt som händer har med det påhittade spelet att göra...

Filmen börjar lite trevande, men tar sig mer och mer eftersom. Den är rolig och varm, med smart dialog och elegant upplagd handling. Roberto Benigni är väldigt bra i huvudrollen som den kärleksfulla pappan och fick också en Oscar för bästa manliga huvudroll 1997. Han fick krititk av somliga i sitt hemland för att ha "banaliserat förintelsen", men dessa kritiker kan inte ha fattat ett smack. Allvaret finns där under ytan och Benigni visar bara att humor kan användas effektivt för att bekämpa ondska, dumhet och rasism.

Usch, idag var det jobbigt på jobbet. Sista två timmarna kände jag mig dimmig - precis som om jag skulle vara på väg att bli sjuk. Jag hade ingen feber i alla fall, när jag provade nyss här hemma. Jag låg snällt med termometern i röven, men 37,2 grader var allt jag lyckades åstadkomma. :P

Jag var lite sugen på att sticka ner och se på bio ikväll, men det tror jag att jag skippar om jag inte är pigg. Sen kanske övriga biopubliken är tacksam om de slipper mina snörvlingar. :) Nu återstår bara frågan om hur man bäst kurerar sig. Jag funderar på att antingen ta en Ipren eller en stadig whiskey... Jag ska fundera på saken!

Bruce Willis är en av de mer kända actionskådisarna, som varit med i storfilmer som Die Hard och Armageddon. Hans karaktärer är ofta kaxiga och självsäkra och den imagen har han delvis försökt upprätthålla på det privata planet. När han blev tillfrågad om hur det kändes att se döttrarna växa upp hur han skulle hantera att killar började ränna efter dem, svarade han skämtsamt (hoppas jag): "Jag får skjuta den första killen och hoppas att ryktet sprider sig..." :P

Enligt wikipedia försökte sig Willis även på en musikkarriär. Han var på audition för My Chemical Romance som 2002 sökte en ny sångare, men fick inte platsen. På youtube finns ett klipp där en man som påstås vara Bruce Willis sjunger låten "Devil Woman". Är det den riktige Willis är det bättre än man kan tro - han kan ju t o m spela munspel. :)

Igår skulle jag följa med och provfiska kräftor i en sjö utanför Sala. Jag skulle dyka upp vid fyradraget på eftermiddagen hos Lasse O, så förmiddagen var ledig. Eftersom jag inte hade så mycket för mig gick jag ut på promenad. Tanken var att jag skulle gå längs med Lillån bort till Dammarna, ta ett varv runt dem och sen gå hem igen. Men när jag kom ner till Lillån upptäckte jag att det låg kräftburar i vattnet!

Kräftfiske är förbjudet i alla vatten som ingår i Sala Fiskevårdsområde, undantaget när fiskevårdsföreningen ordnar s k "Kräftnatta" en gång vartannat år. Därför var det frågan om ett klart tjuvfiske som jag kom på. Tjuvfiskaren var dock inte särskilt slipad, eftersom snörena syntes klart och tydligt i dagsljuset och eftersom de slutade i stora vita frigolitbitar som var fastknutna i buskar på land. Det var bara att gå runt och plocka upp burarna en och en. De flesta var tomma, både på bete och på kräftor, men i en fanns säkert åtta-nio krälande små kryp som jag befriade. Hela tiden väntade jag på att någon skulle reagera och fråga vad f-n jag höll på med, men det blev inte mer än några konstiga blickar från folk som passerade. Det hade ju varit intressant om ägaren till burarna hade kommit medan jag höll på! I tanken såg jag mig själv fightas med en aggressiv tjuvfiskare med både nävar och tillhyggen. :P

Burarna beslagtog jag helt kallt efter telefonkorrespondens med Lasse O, som är ordförande i fiskevårdsföreningen. De var ärligt talat i rätt risigt skick, men några kan säkert gå att fixa till!

Det riktiga kräftfisket då? Jo, det var en långdragen, men ändå intressant historia. Vi åkte iväg strax efter fyra och började med att stycka upp fisk i lagom stora bitar och beta i burarna. Sedan åkte vi ut och började lägga i dem på särskilda områden där Lasse O ville undersöka kräftbeståndet. Vid sjutaget var alla burar ute, så vi åkte in till ett vindskydd och grillade korv - och väntade. Kräftor är inte världens racerdjur, så man bör vänta några timmar innan man vittjar för att de ska hinna få vittring på betet och gå i fällan. Det blev alltså en långtråkig väntan i mörker, med i princip inget att göra. Jag roade mig med att skriva ett par sms för att få tiden att gå. Sedan försökte jag testa om jag hade tålamod att räkna till tusen. Jag kom väl till sjuttiofem, sen insåg jag att det var idiotiskt. :D

Strax före tio var det dags. De första burarna var det ganska klent med kräftor i och jag tror att i de 22 första (vi lade ut 47) var det i snitt en kräfta per bur. Men ju längre söderut vi kom, desto bättre blev det. I rekordburen fanns hela 14 kräftor och det krälade rätt bra när jag lyfte upp den ur vattnet. :) Eftersom det var provfiske, släpptes de allra flesta kräftorna tillbaka igen. Vi sparde dock några stora hanar i fiskevårdande syfte. I kräftornas värld blir nämligen hanarna störst och får störst klor och gamla hanar kan faktiskt klämma av småkräftor på mitten med klorna om de råkar komma i vägen. Även honorna ligger risigt till och kan stryka med i samband med parningsakten. Därför är det bra att ta bort de allra största hanarna - sen att de gör sig bra i grytan är ju mest en bonus. :)

Vi var färdiga klockan två ungefär. Då hade jag blåsor i händerna och frös som en hund eftersom jag bara hade en tunn jacka på mig. Ändå ställde jag klockan på 07:10. Det var ju metartävling på söndagen och det kan man ju inte missa. :D

Igår var jag över till Gustav en vända. Vi kollade på tv först - Idol faktiskt, av alla program - sen blev det film. Vi tänkte först se "Slumdog Millionaire", men eftersom den var otextad och vi inte hade lust att sitta på helspänn och försöka höra vad de sade i filmen, fick det bli "Yes Man" istället.

Det är en film där Jim Carrey spelar en banktjänsteman som har blivit lämnad av sin fru och därefter fallit in i ett mönster av total likgiltighet och negativitet. Han drar sig undan omvärlden och säger nej till allt och alla, tills en dag en bekant tar med honom på ett möte med "YES"-rörelsen (vet inte riktigt vad jag ska kalla den, men det får duga). Rörelsens medlemmar uppmanas att säga ja till så mycket som möjligt och att ta vara på livets möjligheter - "ja" är det magiska ordet - och rörelsens ledare får Carreys rollfigur att lova att alltid svara ja i fortsättningen, så fort det dyker upp en situation där han tvingas välja. Omsvängningen får hans liv att ta en helt ny vändning och en del komiska situationer uppstår....

Filmen var väl okej, men rätt ordinär. Carrey måste ha spelat ungefär den här sortens roll ett dussin gånger nu och man blir sällan överraskad över vad som händer. Men som en stund tidsfördriv fungerade den ju absolut. :)

Nu ska jag försöka ta itu med den här dagen. Ikväll ska jag vara med och provfiska kräftor i Sala och jag skulle infinna mig hos Lasse O vid fyrasnåret på eftermiddag, men dessförinnan har jag några timmar att hålla mig sysselsatt under. Jag kan ju alltid börja med att äta frukost. :)

För någon vecka sedan fick vi en ny jobbarkompis på vårt skift. Han heter J och gick tidigare på det andra skiftet, men bytte eftersom vi blev underbemannade på mitt skift då L flyttade till en annan avdelning. J verkar på det hela taget rätt hygglig. Det enda lustiga är väl att han pratar mycket om träning och har en tendens att bre på lite när han berättar om sina bedrifter. Han är lång och stor, så det verkar inte osannolikt att han också kan vara ganska stark, men när han påstod att han en gång hade sprungit en mil på 34 minuter blev det lite väl. Jesper Lindgren är en av Salas bästa löpare och han får vara väldigt glad om han kan göra en mil på neråt 37-38 minuter. På den nivån är det svårt att förbättra sig, så om J - som är lika lång som jag och säkert väger bortåt 100 pannor - ska springa 3-4 minuter snabbare så har han gjort det rätt bra.... Det kan ju ha inträffat när han var yngre och lättare, men jag är skeptisk. :)

Idag vid halvsjudraget märkte jag att J var borta. A sade att J hade fått stänk av vigon (ett sorts tvättmedel som vi gör rent kretskorten med) i ögat och att han stuckit iväg för att spola ögat med en ögondusch på toa. Det dröjde, men J kom inte tillbaka, så jag och A gick på lunch. När vi satt ner och skulle äta kom J upp. Han hade tagit varenda ögonduschtub på hela bygget och spolat ögat med och var helt dyngsur. Jag fick hjälpa honom att hitta på ett papper med info om kemikalien Vigon, som han skulle ha med sig till lasarettet. Han åkte nämligen iväg strax därefter för ytterligare spolning och undersökning.

Min spontana tanke var ärligt talat först: "Vilken gnällspik! Så mycket väsen för lite stänk - det har hänt mig ett par gånger och jag har inte ställt till med en sådan cirkus.". Men samtidigt insåg jag att det kunde vara klokt att ta det hela på allvar. Man ska vara rädd om sina ögon och är man orolig ska man inte chansa!  Jag och A gick ner och jobbade för oss själva och när vi skulle ta kvällsfika kom J tillbaka. Han kände sig okej, men hade också fått veta att det hade blivit en viss skada på hornhinnan där stänket hade träffat. Han skulle smörja med en salva ett tag och åka till läkaren på återbesök senare. Det var faktiskt lite av en obehaglig tankeställare, för jag hade inte riktigt sett vigon som en farlig kemikalie- i alla fall inte i jämförelse med thinner eller lack. Vi får väl se vad det här leder till i förlängningen...

I morse hade jag klockan på ringning, så att jag skulle hinna upp i god tid före klockan åtta. Jag tvättade nämligen igår och enligt lappen i tvättstugan måste man plocka bort sin torkade tvätt senast klockan åtta morgonen efter. Visserligen hade jag jobbat kväll kvällen innan, och hade gärna sovit längre, men jag vet ju hur kärringarna i huset fungerar: har de tid från åtta så går de ner sju och stoppar i första maskinen, sen river de ner ens tvätt om den är kvar i torkrummet och slänger i en hög oavsett om klockan verkligen blivit åtta eller inte. Jag skulle tro att de som bor i mitt hus är en samling frånskilda och bittra, så det förklarar väl en del... Det är inte lätt att bli kastad på glasberget, att bli dumpad till förmån för en yngre älskarinna eller nåt. :D

Efter tvättinsamlingen lade jag mig och somnade om - och vaknade nyss, klockan halv tolv! Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Tanken var att sova till runt klockan tio eller så och kanske åka och simma en sväng innan jobbet. Men tydligen var min kropp trött och behövde sova. :P Det känns rätt värdelöst att bara ha två timmar i frihet nu innan jobbet startar, särskilt som jobbet har varit rena sömnpillret nu två dagar i rad. Men som de säger: det är bara att gilla läget! :P

Tydligen har radiostationen Energy tidigare kört en raid, där man kunnat ringa in och via radion dumpa sin partner. Som jag ser det är det lite smågrisigt att dumpa någon via telefon - och via radio så att halva Sverige kan lyssna - men jag förstår ju att det kan väcka intresse hos lyssnarna. I klippet kontaktar en tjej vid namn Sara radiostationen. Hon har tänkt dumpa sin kille Fredrik och radiostationen ringer upp honom i direktsändning. Dumpningen äger rum, men samtalet går ändå inte som Sara hade tänkt sig. På något vis känns det som att Fredrik går vinnande ur uppbrottet... :P

Igår satt jag och tittade på Sveriges match i VM-kvalet. Spännande blev det och Sverige vann rättvist, även om det var i sista sekunden som Zlatan avgjorde. Vid sidan av tittandet hade jag även lagt in ett par spel på mitt unibetkonto. Det ena av dem gick in, det andra inte. Hade Israel inte förlorat mot Lettland så hade allt varit perfekt, nu fick jag nöja mig med att vara halvnöjd. Jag har spelat tre gånger sedan jag satte in 1000 kronor på mitt konto och nu har jag 1194 kronor. Det är ju bra om framgångarna kan fortsätta. :)

Haha, det var rena julafton på jobbet idag för min del. Jag delade ju ut svamp till totalt fyra tanter på min avdelning och idag kom de med diverse presenter som tack. Jag fick två hundralappar, en Alladinask choklad, en chipspåse och två öl! :D Egentligen hade jag inte behövt ha någonting alls, men det var väl bara att tacka och ta emot. :)

Jag funderar på att åka ner och se på bio ikväll, på Inglorious Bastards. Nackdelen är väl att den håller på till efter klockan 23 och då blir det lite sömn i natt. Men å andra sidan har man ju hela helgen på sig att sova ut. :P

Idag fick jag faktiskt svar på mitt mail som jag skickade till metecentrum.se angående de försenade flötena. Det var snabbt svarat - bara en dryg vecka tog det. :P De hade brist på den sorten som jag hade beställt, skrev han som svarade. De väntade på flöten från sin leverantör och det kunde visst dröja ett tag. Jaja, ingen brådska! Det gör inget alls om jag får mina metegrejer i december eller så. :P

Jag var ledig idag och plockade en hel massa svamp på förmiddagen. Det blev en tur till sommarstugan och skogarna därikring. Jag hade hört mig för med farsan var han redan hade varit, så att jag slapp gå där det redan var rensat. Det visade sig vara gott om de små gulingarna - kantareller alltså. Jag hade stora korgen med och trots att den rymmer gott och väl dubbelt så mycket som den vanliga röda, blev den smockfull innan jag var färdig! Det blev faktiskt nästan lite tråkigt eftersom jag sällan behövde gå särskilt långt från en fläck med kantareller innan nästa dök upp. :P Men jag får passa på medan det varar, för vissa som jag hittade hade börjat ruttna och var gråsvarta på undersidan. Det är väl svampar som har stått på sin plats rätt länge och börjar passera bästföredatum.  Så var det när jag hittade en särskilt stor fläck, som jag sms:ade John om. Det var flera liter svamp på bara ett par kvadratmeter, men många gick inte att ta för att de var fuktskadade. :(

Efter turen blev det en vända förbi jobbet, där jag fjäskade in mig hos tanterna på avdelningen. Det blev rejäl huggsexa när jag tog fram svampkorgen. :P De pratade om att de skulle köpa en flaska konjak (!) åt mig för att jag var så snäll. Jag vet inte om jag ska bli glad över det.. har aldrig druckit konjak! :D

Kommer snart till en biograf nära dig.. :P