Påsken del 3: "Fantomen"
Framme vid parkeringen såg det sådär ut: isen hade släppt från kanterna och den såg oroväckande mörk ut en bit ut. Men just där vi skulle gå ut hade de lagt ut en stege och ett par plankor som landgång mellan isen och fastlandet och det gick bra att gå där även om det blev köbildning vid utgången.
Jag och en som heter Henric gick tvärs över sjön, bara för att försöka komma ifrån allt folk vid starten. Underlaget var okej och jag kände mig lite piggare än förut, så det gick bra att ta sig över. Väl där gick jag lite åt sidan och slog några hål i en vik där en bäck rann ut i sjön. Det nappade inget, så jag flyttade runt en udde - och där hände det lite. Jag fick åtta fina abborrar i rad i ett hål! De vägde kanske 2-3 hekto styck och nappade på grunt vatten så att det knakade i spöt. :) Det roliga varade bara någon minut, sedan fick jag leta vidare. Efter en stund hittade jag ett likadant hål och då började jag få upp lite hopp om tävlingen.
Men det gick sådär. Efter den fina starten fick jag bara någon enstaka fisk till på hela tävlingen. Det började komma folk gående längs kanten där jag satt och snart var isen täckt av borrhål. Fisken slutade nappa helt och när det var trekvart kvar struntade jag i det hela och knatade hemåt, tvärs över sjön. Det var nästan lite obehagligt, för här och var fanns partier där isen var alldeles blåsvart. Hård och fin is är mer gråaktig, men på våren blir isarna sakta men säkert ihåliga som schweizerostar och liksom "vattensjuka". Då får de en blåsvart färg och blir allt farligare att gå på. Jag kom över helskinnad, men var glad att jag inte behövde ut på isen dagen efter.
Jag vägde in 4,3 kg - fördelat på 20 abborrar. Medelvikten på fisken var alltså över två hekto! Fisket hade varit ojämnt och medan somliga hade välfyllda fångstpåsar, var det andra som gick förbi vågen utan att ens bry sig om att väga in. En som hade lyckats var Nicklas, som fick ihop hela 9 kg! Vid prisutdelningen visade det sig att de hade samlat ihop ett gigantiskt prisbord. Förmodligen var det så att de hade tagit med priserna som samlats in till båda tävlingarna som planerats och sedan bestämt sig för att dela ut allt på den enda tävling som kunde ordnas på påskafton. Det här innebar att alla fem i bilen fick pris. Nicklas kom 3:a och tog en ny isborr, värd säkert 1500 spänn. Själv kom jag på 23:a och tog ett sorts multiverktyg. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det, men jag kan ju alltid nypa folk med det. :) Så här ser det ut:
Efter tävlingen blev det lugnt. Det berodde inte på att folk var festsugna, utan på att flera hade gjort slut på sina alkoholförråd. :) Själv hade jag mer kvar än jag behövde för eget bruk, men det var inte särskilt svårt att få hjälp med att göra slut på grejerna. :P
Vi diskuterade hur vi skulle göra på söndagen och det var många turer fram och tillbaka innan vi bestämde oss för att åka ut "utom tävlan", två bilar med folket från det gäng som jag var uppe med förra påsken. Vi fick tips om ett par sjöar som folk hade provat tidigare år och fått bra på och vi bestämde oss för en som heter Görvikssjön.
Det blev avresa direkt efter frukost på söndagmorgonen, bara för att vi skulle hinna vara ute en stund innan isen blev dålig i solskenet. Under lördagen hade det varit 17 grader varmt mitt på dagen och det hade minst sagt haft effekt på isarna. När vi kom fram visade det sig att isen hade släppt. Men när vi gick ner bredvid en villa och tittade vid stranden, såg vi en stege som låg där och skräpade. Den tog vi och lånade! :)
Det var tur att vi gick ut i en vik där det låg lite skugga på morgonen, för isen var ärligt talat rätt risig när man kom ut en bit. Här och där var det små fräthål tvärs igenom den och ibland när man borrade lossnade stora isbitar ur hålet, så att det blev mer fyrkantigt än runt. :)
I början nappade det nästan ingenting, så vi spred ut oss i viken. Jag gick runt en ö och skrotade och så småningom hittade jag en fläck där det faktiskt nappade lite. Det kändes bra tills jag upptäckte en viss uppståndelse ett par hundra bort. Timo satt och grejade med något och Risto utropade "Å djävlar!". När jag frågade vad det var frågan om, visade det sig att Timo hade fått en abborre på 1,3 kg! Vi körde en liten intern tävling - sammanlagda vikten på de fem största abborrarna - och det kändes att det inte riktigt var lönt då att jaga småttingarna vid ön längre. :)
Så småningom gick jag över till startsidan och där satt flera av de andra och drog fisk utanför en vasskant. Jag slog mig ner där och gjorde dem sällskap tills vi gav upp och gick av isen. Jag filmade Risto en stund där med min digitalkamera och det blev ett hyggligt kul klipp. Det är upplagt på facebook, men vid önskemål kan det hamna här också. :P
Timo vann förstås vår interna tävling. Han behövde bara väga in sin enda stora abborre. :P När vi var färdiga åkte vi till Sjöboda, betalade för oss, packade och åkte hem. Det tog sin lilla tid, men runt klockan åtta på kvällen slog jag mig ner i föräldrarnas tomma lägenhet i Sala. Då var det roliga över. :)
Jag avslutar med en bild på Nicklas, som på bilden inlett kvällens After Fish. Han hade alltid solglasögon på sig ute på isen och det såg rätt kul ut när han tog av sig dem inne och var blek där de hade suttit. Det såg ut lite som om han hade ansiktsmask på sig och han fick därför gå under smeknamnet "Fantomen". :D Är det inte likt, så säg? :P
Påsken del2: "Oh! Ah!"
Jag har inte det förra inlägget framför ögonen, men jag fortsätter väl på torsdag kväll. Sen får vi se vad jag hamnar...
Fast det var sent när vi kom hem så skulle folk bestämt suga i sig alkohol. Jag hade själv ett förråd, men eftersom jag var dopad med alvedon avstod jag från att dricka och ställde upp som frivillig chaufför under torsdagkvällen. De andra fyra i bilen var förstås inte sena att utnyttja läget och när vi väl kom hem efter fisket, hade de alla några öl var i kroppen.
Sjöbodahemmet bestod av två flyglar - en större och en mindre - med en korridor emellan. I den större fanns kök, matsal och ett antal rum för 2-4 personer; den mindre bestod av en stor sovsal, där ett antal sängar hade ställts upp. Eftersom vi i vårt gäng var förstaårsgäster - "hangarounds" - hänvisades vi till sovsalen. Så här var det vi bodde:
I ena hörnet av sovsalen fanns ett större bord, med en soffa och några stolar ikring. På kvällarna var det där som allt folk samlades, för att gå igenom dagens händelser - och dricka alkohol. :P Det var trevligt med hörnan, men bara så länge man inte var trött. Första kvällen var jag inte bara trött, jag var utpumpad! Tre timmars sömn hade inte varit en tillräcklig uppladdning inför en dag med en lång bilresa, en fisketur i regn och ett förkylningsanfall. Jag försökte lägga mig tidigt, men oväsendet från hörnan var påtagligt. En snäll sänggranne gav mig öronproppar, men det var ändå svårt att sova. Någon gång mitt i natten satte jag mig uppgivet upp i sängen och fotograferade folket i hörnan:
De sista gav sig klockan halv tre och då blev det äntligen lite tystnad i salen. Tystnaden varade i ungefär två minuter innan en symfoni av snarkningar bröt ut - men det ljudet hjälpte öronpropparna mot. :)
På fredagsmorgonen var det frost på bilrutorna när vi efter en mäktig frukost gav oss av mot dagens tävlingsplats: Borgsjön utanför den lilla byn Borgvattnet. Det visade sig vara en långsmal sjö, belägen nere i en dal omgiven av tallklädda sluttningar. Arrangörsklubben hade lagt ut ett par plankor som förbindelse mellan land och iskanten, men det gick bra för alla att ta sig ut på isen. Isen var faktiskt tjockare än på torsdagens sjö och det var aldrig någon fara att folk skulle ramla i, även om ytskiktet blev lite mjukt på dagen när solen började värma.
Fisket gick aningen bättre den här gången. Jag fick lite i början och hittade ytterligare några hål med fisk i, när jag gick runt och provade mitt ute på sjön ungefär en kilometer bort från starten. Kroppen kändes något fräschare och även om jag blev matt på slutet av tävlingen var det ett fall framåt. Jag insåg ändå snart att jag nog inte skulle ha någon chans på pris, men gick ändå runt och skrotade på isen tiden ut. På slutet satt jag och tittade på en klunga där flera satt och drog fisk i ett. Men jag tyckte att det var för sent för en kraftansträngning och lät dem sitta ifred. Det visade sig sedan att tävlingens segrare hade suttit just i den klunga jag hade iakttagit - och fått ihop hela 15 kg fisk! Så kan det vara. :)
Jag slapp köra hem denna gång och väl hemma väntade en god middag med en efterrätt bestående av glas och mosade hjortron! Dessutom bjöds vi på diverse uppträdanden till maten:
* En som heter Sundberg sjöng en stump om dagens händelser. Den var på halvtafflig versform och raderna blandades med den käcka frasen "hejom fejom fallerallera"
* Värdparets barnbarn gnisslade sig igenom några låtar på dragspel. Vi fick bland annat höra klassikern "Vem Kan Segla Förutan Vind". Någon tyckte att eftersom gatumusikanter brukar få mynt kastade i gitarrfodralet, skulle inte ungen vara sämre. Därför skickades en burk runt bland lyssnarna, vilket gjorde att den lilla pojken kunde gå från matsalen med flera hundra spänn på fickan.
* En kille som heter Erik sjöng en låt som han hade dragit tidigare samma år, då en annan som var närvarande hade fyllt 60. Erik hade en bra röst, men låten var bra skum. Den skulle kunna heta "Jag vill bli misshandlad" och skulle mycket väl kunna vara gjord av Björn Rosenström. Bara en sån sak!
*Jocke utförde en improviserad rap. Det har han gjort förut, men inte i så pass nyktert skick som nu. Folk skrattade i alla fall, så man kan väl säga att det var lyckat. Jag har hört Jocke göra så här förr och hans framträdanden följer samma mönster varje gång. Han drar små fraser om vad som har hänt under dagen och sedan, medan han funderar på fortsättningen, fyller han ut med entusiastiska utrop i stil med "Oh! Ah! Ohohoh! Ah!" Det kan låta ungefär så här:
Vi var ett gäng som åkte till Jämtland
för att fånga abborrarna små
Men när vi kom
det visade sig
att de var stora ändå
Vi sade
Oh
Ah
Oh Oh Oh Ah
När vi kom så hörde vi om tafsar och maggot
men vi har ju aldrig hört talas om maggot
Är det nåt man kan äta?
Är det nåt man kan dricka?
Vad e' det här?
Vi sade
Oh
Ah
Oh Oh Oh Ah
Jag är inte Jocke, så jag avstår nog från att försöka hitta på flera verser. Men jag tror ändå att jag har lyckats fånga en del av stämningen i hans lyrik. :) I regel brukar en Jocke-låt ha ganska många verser och tar inte slut förrän dagens händelser avhandlats helt. :P
På fredag kväll var folk i allmänhet mycket törstiga, då det hade varit varmt i solen. Det var flera som drack upp hela sitt alkoholförråd och det märktes. Den gode Sundberg besökte vår hörna och uppfann flera nya verser till sin sång - rikligt utfyllda med "hejom fejom". Jocke å sin sida försökte ivrigt bevisa att hans framgångsrika rappande inte varit en lyckträff. :P Själv sörplade jag försiktigt på helgens första ölburkar, men jag blev aldrig särskilt full. Det blev dock de andra och ljudnivån var vid midnatt mycket hög. Men strax efter halv ett hände något mycket märkligt: folk blev trötta och gick och lade sig. Snart hördes åter symfonin av snarkningar och tandagnissel i sovsalen. :)
Påsken del 1: "Är det gott, det där?"
Precis som tidigare gånger åkte jag direkt till Harbo och ut till Nicklas, där det finns ett gästrum som jag brukar få låna. Han är hygglig och bjussar på frukost också, så det brukar jag inte behöva bekymra mig om. Nu var klockan närmare ett på natten när jag kom dit och min rinnande näsa gjorde att jag inte hade sovit speciellt mycket när klockan ringde klockan fem. Usch! Men det heter ju att det ska vara hårt när det är match....
Jag och Nicklas käkade frukost och åkte sedan och hämtade Jocke. Sedan fortsatte vi mot Tierp, där vi hämtade up Henric och Timo. Det blev full bil och det var tur att Nicklas hade hyrt ett släp som vi kunde skyffla in all last i. Under resans gång stannade vi någon gång för att sträcka på benen, eller ta kaffe - annars tuffade vi på i god fart. Ungfär i höjd med Bispgården blev vi ikappkörda av kompisarna från Norrtälje: Risto, Reijjo och Janne. De gjorde oss sällskap resten av vägen upp till Hammerdal.
Vi skulle bo på Sjöboda, en gård som låg alldeles nära stranden av den mäktiga Hammerdalssjön. Innehavarna var ett äldre par - Sven och Britt - som drev stället med hjälp av sina barn. De var förmodligen ganska religiösa av sig, men det var inget som märktes mer än att det hängde någon tavla med bibelcitat på väggen i ett par rum. Maten var förstklassig under hela vistelsen på hemmet och innehavarna ställde upp och serverade käk när vi som bodde där önskade, även om det var tidigt på morgonen eller sent på kvällen efter fisket. Vi blev serverade middag direkt när vi kom upp: smaskiga hemgjorda köttbullar med potatis och lingonsylt - och sedan kladdkaka som efterrätt! Vi insåg att det var fullt möjligt att gå upp i vikt under semestern, oavsett om vi sprang omkring på isar hela dagen. :)
Isarna var en stor snackis inför resan och vi hade ingen aning om hur pass det skulle gå att komma ut på dem uppe i Jämtland. När vi åkte upp var det i princip inte en gnutta is på sjöarna vid sidan av vägen, hela vägen längs kusten upp till Sundsvall. Vid Sundsvall vek vi av inåt landet och då började det sakta se bättre ut. Men det fanns inte en gnutta snö på marken och isarna såg absolut inte bra ut ens när vi närmade oss Hammerdal. När vi kom fram var det första vi fick höra att en som heter Sundberg hade ramlat i. Det lät ju lagom lovande. :P
Första tävlingen gick på torsdag kväll på Raftsjön. För att orka vara med där, dopade jag mig med Alvedon - inga goda förutsättningar direkt. Det visade sig vara mycket folk med: nästan 200 deltagare! De flesta klafsade iväg långt på den mer än tveksamma isen, medan jag inte orkade längre än en bit iväg i startviken. I början fick jag lite fisk i ett par hål, men sedan tog nappandet slut. Något som däremot började var ösregn! Det vräkte ner och kläderna blev snabbt dyngsura. Jag satt och funderade över vad jag skulle hitta på, men kom inte på råd. Jag kände mig allmänt risig och var rädd att bli riktigt sjuk om jag satt ute i blötan. Därför tog jag beslutet att bryta tävlingen. Jag gick i land efter drygt halva tiden.
Naturligtvis var det inte jag som hade bilnycklarna, så jag kunde inte sitta i bilen och värma mig. Därför gick jag och ställde mig under en altan på en övergiven stuga. Där huttrade jag i en lång stund innan ett par andra som brutit gjorde mig sällskap. Först när det var en halvtimme kvar kom Nicklas in. Då gick vi och hämtade bilen, körde fram den och satte på full värme. Där satt vi sedan och väntade in de andra i gänget. När det visade sig att ingen fick pris var det bara att åka hem och byta kläder.
Ni kanske undrar över rubriken? Jo, jag ska berätta. Det har förstås med snusk att göra. :P
På vägen upp i bilen snackade vi mycket skit - många underliga små historier. Ett av mina bidrag handlade om en tjej från Sala, jämnårig med mig och med initialerna A-L B (blek med rött krulligt hår... Ni från Sala vet kanske vem jag menar, men jag vill inte skriva ut namn här). Hon gick till att börja med på särskolan Klöverskolan i några år, men en gång skulle det göras ett försök då hon och en kille därifrån skulle prova att gå i vanlig skola. Det blev så att vi fick killen och parallellklassen fick henne. Killen klarade sig väl skapligt, men A-L B hamnade efter skolan på parkbänken med lodisarna.
En kompis berättade en gång för mig att ägaren till Salas enda fiskebutik, eller om det var hans assistent, en gång hade sett A-L B på en parkbänk vid torget. Mitt på blanka dagen satt hon och sög av en lodis! Då hade fiskebutiksägaren gått fram och frågat: "Är det gott, det där?" A-L B hade tydligen mest fräst... :D
Historien lockade fram en hel del skratt i bilen och kommentaren blev flitigt använd under resan. Någon gång när man satt och käkade kunde någon titta på en, flina och så fråga: "Är det gott, det där?" :P
Inget är som väntans tider
Det har blivit en fin liten tradition att åka upp till Jämtland och pimpla varje påsk och tanken var att vi skulle bli ett gäng som åkte upp i år också. Men årets påsk är väldigt sen och värmen som har kommit nu gör slarvsylta av isarna även uppe i norr. Arrangörsklubben i Hammerdal, dit vi tänkt åka, har en hemsida och där är det tänkt att det ska ges besked på onsdag om det blir några tävlingar. Men det vore ju bra att veta redan nu, så att man kunde planera lite. Ryktena har gått i säkert ett par veckor och man har både fått upp hoppet och förlorat det. Det vore ju så trevligt att komma iväg på en sällskapsresa! :)
Om det inte håller hela påskhelgen i Hammerdal, har vi diskuterat att åka mer åt fjällen till och fiska röding. Där håller isarna i alla fall - tror jag. :P Men då är frågan vart vi ska åka. Alla har sina respektive favoritställen och vi i bilen är nog olika sugna på att åka extra långt.
I värsta fall får man väl vara hemma och kratta löv. Det går det också. :P
Muggtjuvar...
I ett annat skåp står dock en mugg som jag brukar sno. Den är vit med den brasilianska flaggan på och så en rad med namn på baksidan, som jag tror är den brasilianska truppen till fotbolls-VM 2002. Det står i alla fall 2002 på ett ställe och flera av namnen är bekanta fotbollsspelare som var med då (Ronaldo, Ronaldinho, Cafu, Rivaldo... ) när Brasilien vann VM-guld. Jag gjorde ett experiment efter fikat och ställde fram muggen väl synlig på diskbänken. När jag kom tillbaka och skulle äta lunch var den orörd och jag tolkar det som ett tecken på att ingen äger den. Det är inte så konstigt som det låter, för det är en del omsättning på folk på jobbet och jag kan tänka mig att många som får sluta glömmer eller struntar i att ta hem sin mugg. Det står drösvis i skåpen och jag tror att långt ifrån alla har ägare. Slutet gott, allting gott! :)
Eller vänta, jag ska kanske inte ropa hej än.... Vi ska ha ytterligare ett informationsmöte i morgon förmiddag klockan 10. Då tror jag att det är vår tillförordnade boss, som förhoppningsvis kan prata begriplig svenska, som ska prata. Vi får väl se om det ger någon hint om framtiden....
Rykten
Efteråt har det gått diverse rykten om varför chefen hoppade av. Det har spekulerats om sjukdom, att han har fått sparken eller att han gått själv av någon anledning. De mest illasinnade ryktena gjorde gällande att han blivit tillsagd från högre ort att göra stora nedskärningar - och avgått i protest. Vissa rykten gick t o m ut på att hela verksamheten skulle slås igen och flyttas till ett låglöneland.
Idag dök en artikel upp i länstidningen, där det stod om vår chefs avgång och att det spekulerades i att det kunde vara fara för jobben på fabriken. Det antyddes att chefen skulle ha hoppat av i protest och viceordföranden i den lokala fackföreningen spekulerade om nedskärningar och annat. Artikeln var mycket vag och otydlig och det enda den tjänade till var att spä på oron. Av en händelse skulle vi dessutom ha ett extrainsatt informationsmöte just idag.
Klockan två samlades vi på en del av fabriksgolvet som är tomt och där de brukar ställa upp en provisorisk scen, samt en skärm som de kör Powerpoint-presentationer på. Den tillförordnade chefen gick upp och hälsade, sedan lämnade han märkligt nog över till en herre vid namn Mikko - anländ från vår filial i Finland. Denne Mikko var synnerligen dålig både på svenska och engelska och han stammade sig genom en drygt halvtimmeslång information, där han blandade språken hej vilt allt eftersom han kom på passande ord. Det var jobbigt att lyssna på och vi var flera som undrade varför inte vår tillförordnade chef kunde ha talat istället.
Innehållet i informationen var intetsägande. I koncernen ingår för närvarande sju fabriker och den finländske farbrorn ville att fabrikerna skulle samarbeta med varandra och utveckla sina specialiteter. Det var inte frågan om att lägga ner någon fabrik (när han sade det fick han svaga applåder). Vi gick inte direkt därifrån klokare, men det är ju alltid något att inte verksamheten ska avvecklas. I övrigt bestod informationen mest av stammanden, upprepningar och intetsägande tuggande. :) Vissa olyckskorpar kraxade efteråt om att man "kunde läsa mellan raderna" och hävdade att det förmodligen skulle gå åt skogen. Jag retade mig särskilt på en tomte och menade att det var dumt att måla fan på väggen och uttala sig tvärsäkert om sådant man inte vet ett skvatt om, eftersom det bara skapar dålig stämning. "Men gå då och var glad tills den dag då du får kicken" fick jag då till svar. "Idiot" tänkte jag då. "Om det händer något, så gör det det oavsett om jag är glad eller sur. Då föredrar jag att hålla humöret uppe och försöka bidra till en god stämning i gruppen. Sådana som du vet inte mer än några andra, men sprider ändå en massa skit som kan göra folk ledsna. Det är väldigt onödigt."
Det sista var vad jag tänkte i efterhand om den där bubbelpellen. Vi får väl se om det blir vidare diskussioner på jobbet i morgon. :)
Gamla barnprogram blir som nya....
Man har en del lösryckta minnen från sin barndom som blir mer och mer vaga ju längre tiden går. Det här klippet är "Kommissarie Snok", en liten serie som ingick i programmet Sommarlov när jag var liten. Enligt killen som lade upp det på youtube visades det 1993, men jag är övertygad om att jag såg det när det visades någon tidigare vända. Jag kom att tänka på de här inslagen för länge sedan, men det dröjde innan namnet dök upp i skallen. :)
I varje miniavsnitt behandlas en mordgåta. Först får man veta att någon har mördats - man får se ett litet klipp där händelseförloppet spelas upp - och sedan presenteras tre huvudmisstänkta. Kommissarien gör korta förhör med de misstänkta medan händelseförloppet vevas flera gånger. Som tittare får man alltid en ledtråd som gör att man kan lista ut vem som är mördaren, innan kommissarien själv berättar vem det är. :P Jag minns att jag blev lite rädd för det här programmet som barn. Det var ofta makabra mordscener med mystiska mörka figurer som högg, förgiftade eller ströp folk och jag kunde väl inte riktigt hantera det då. :) Nu som vuxen tycker jag att det hela mest är tämligen töntigt. En tanke: är inte animationerna i inledningen och slutet lite lika de som finns i vissa filmer med Monty Python-gänget?
Isarna är mjuka som smör....
Vi åkte till Erken då, jag och gänget från Harbo. Det är en klarvattensjö som ligger någon mil norr om Norrtälje och där är fisket normalt sett ovanligt bra. Jag har varit där tre gånger nu i vinter och det har varit skapligt fiske alla gångerna. Sen är det ju alltid underhållande att hänga med i bilen med de vanliga gangstrarna. Tonen är hård men hjärtlös. :P
Normalt är det den sammanlagda vikten på fångsten som räknas, men Norrtäljegänget brukar även köra en sidotävling med ett pris till den som får den största abborren för dagen. Jag hade bestämt mig för att sponsra lite och hade med en flaska fin cognac som jag tänkte donera just till denna sidotävling. Jag visade upp den för Harbopojkarna när jag klev in i bilen, men när jag förklarade att de inte fick smaka hördes upprörda tjut: "Djävla idiot!!".... "Hur kan du!?" :D När vi kom fram och flaskan var bortskänkt gjorde de upp planer för hur de skulle vinna storfisktävlingen. Cognacen skulle tillbaka till bilen, så var det bara. :P
Själva tävlingen är väl inte så mycket att skriva om. Det nappade skapligt, men inte lika bra som när vi varit på sjön tidigare i vinter. Jag fick en del småfisk utanför en vasskant, men tröttnade på ynkedomen och sökte mig in i en vik bakom en udde. Där inne var det grunt och dåligt med fisk, så jag sökte mig ut mot en liten holme med några stenar ikring. Där blev det djupare och fisk fanns det också - mest smått, men i alla fall. Men i ett hål hände det saker. När jag släppte ner pirken fick jag först en hygglig abborre på ett par hekto, sedan missade jag ett napp av en fisk som kändes ganska skaplig. Jag hann knappt svära till innan fisken nappade igen. Den kändes lite tyngre och jag halade in den försiktigt. När den tittade upp genom hålet och jag fick tag på den, insåg jag att abborren var mycket större än jag trott! Det var en bit på närmare kilot och det är stort för att vara abborre!
Lite senare råkade jag på Krister på isen. Fisket hade slagit fel för honom och han var dessutom ruskigt förkyld och gick och hostade och hackade. Men han blev genast mycket gladare när han insåg att min abborre mycket väl kunde rädda cognacen åter till bilen! :P
Mot slutet av tävlingen hade vinden och värmen gjort isen mjuk. Det blev fotspår i isen när man gick och sådan is är banne mig inte hård! :) Men alla kom i land, lyckligtvis - till och med en åttioårig tant som vi nästan hade fått bära ut på isen. :P
Vid invägningen visade det sig att en annan Stefan, fast från Norrtälje, också hade fått en stor abborre. Mina bilkamrater hejade ivrigt på min och det visade sig att den var störst till allas glädje. :P Den vägde 1074 gram - nytt personbästa med nästan två hekto. :) Just därför vann jag min egen cognac i pris - jag lånade bara ut den några timmar.... Fast det var nästan genast folk där och tafsade på den. :P Jag kunde inte smaka själv eftersom jag skulle köra bil från Uppsala, men Nicklas och Krister försåg sig ogenerat i baksätet. Vid en paus (Nicklas har en orolig blåsa...) lyckades jag sno åt mig min flaska, men då var mindre än hälften kvar.... :P
Magic Crystal
Jag tog med godis till jobbet igår kväll (torsdag), eftersom jag fyller år idag (fredag). Naturligtvis bjöd företaget på tårta just igår (p g a ovanligt goda leveranser) , så åtgången efter kalaset var väl inte strykande. :P
Mina skiftkompisar A och L gav mig en present, vilket var mycket oväntat. Rätt som de var kom den ene med en påse, som visade sig innehålla en liter sprit av märket "Magic Crystal". Han hade haft en flaska liggande ute i bilen - den sista flaskan som fanns kvar från en leverans från en kompis som varit i Tyskland. Jag undrar just hur drickbar den där sorten är. När en kompis hade sin svensexa, tvingade vi andra i honom en grogg blandad på spritsorten Rachmaninoff - som luktade shampoo! :D Den var nog importerad någonstansifrån och var ingen höjdare. I andra sammanhang har jag provat sorten Jeltzin, som däremot smakade helt okej - i alla fall att grogga på. Det ska bli intressant att se vad det blir av den här sorten.. :) "Magic Crystal" låter annars som någon spännande partydrog. :P
Hoppas att jag inte blir blind av eländet i alla fall....
Ett fetto bakom trummorna...
800 grader....
Jag tycker att han låter lite rossligare än vanligt här, men det kan vara ljudet som är sådär också. Han är säkert inte nykter, men det brukar inte hindra honom från att prestera. :P
En halvtimme bara...
Jag kom väl fram till Nicklas hus runt sju. Han, hans fru och två grannar höll på och åt grillad älg och jag var inte nödbedd när de frågade om jag ville ha. Det smakade inte alls illa! Sedan ringde Krister. Han hade skickat tanten och ungarna på resa till Irland och var gräsänkling och funderade om vi inte kunde komma över en sväng. Av en händelse hade jag med mig ett par öl och lite konjak och när jag tittade längtansfullt mot min lilla systembolagspåse, försäkrade Nicklas att "det inte skulle bli så länge - en halvtimme bara"... Jag förstod vartåt det lutade, men jag suckade och ställde upp som chaufför. Den ena grannen till Nicklas hängde också på.
Nicklas bor inne i själva Harbo, som är en håla med max 1000 själar. Krister bor däremot i Marbäck, som mer är en klunga villor ute i bushen - kanske tre kilometer från själva samhället. Huset är rätt stort, med en tillhörande tomt, uthus, badtunna och ett särskilt litet skjul för förvar av alkoholhaltiga dekokter. Han lever ihop med sin sambo och sina två söner, sedan har han även två döttrar från ett tidigare förhållande som dyker upp ibland. Det brukar också stryka omkring ett par katter runt knuten - sällskapliga små knyten. :)
När vi klev in var bordet redan dukat: där fanns dels kaffe och mjölk, men också konjak, sprit och rom - med tillhörande groggvirke. Jag hängde med så länge det var kaffe som bjöds, sen fick jag vackert titta på. De andra sög i sig det ena och det andra och det blev diverse skitprat och fiskesnack medan pokulerandet pågick. Sedan satte sig Krister vid pianot och började lira lite.
Krister är en riktig lufs - orakad, över en och nittio lång och säkert hundratjugo pannor tung. Man tänker sig inte honom som musikalisk, men han har faktiskt en bakgrund i diverse dansband - både som sångare och keyboardspelare. När han blir lite på lyset vill han gärna sjunga och det går absolut att urskilja en viss tonkänsla och sångröst. Jag skulle inte kalla honom mästerlig och det är nog så att han är en smula sugen på att glänsa, men talangen finns absolut. Om han sjunger bra, så är nog ändå pianospelet bättre. Han kan inte spela efter noter, utan går mera på känsla och plinkar på tills det sitter. Fingrarna är förvånansvärt flinka och man förvånar över att den oborstade typen får fram så pass vackra ljud. :) När vi var där så satt han en del och improviserade och sjöng och här och där kände man igen någon bekant melodi. Vi andra stod mest vid sidan och softade - någon allsång var aldrig aktuell. :)
Det var lite ont om sittplatser, så jag hamnade på stolen bakom trumsetet som fanns bredvid pianot. Jag spelade aldrig, men eftersom Nicklas ville ha en bild så poserade jag lite fult med trumpinnarna i högsta hugg. Vi får se om den bilden hamnar här någon gång. :P
Klockan gick och den där halvtimmen blev precis så lång som jag hade befarat. Det kom inte som någon överraskning, men jag accepterade mitt öde med jämnmod. Krister var åtminstone generös och lät mig lukta på konjaken vid något tillfälle. :P Vid elvasnåret åkte jag därifrån med två halvfulla harbobor i bilen. Hemma hos Nicklas hann jag med att få i mig en hel öl innan läggdags. :P
Fisket dagen efter var på Erken, Upplands största sjö efter Mälaren. Den ligger norr om Norrtälje och är känd för sitt rena vatten, sitt rikliga kräftbestånd och det fina fisket. Det nappade väl bra och jag lyckades komma på åttonde plats och få en hundring i pris.
Jag körde dit och Nicklas och Krister var inte sena att utnyttja det. De hade ett flytande smörgåsbord med i bilen, men hade åtminstone omdöme nog att hålla sig lugna under tävlingen. Under hemresan groggade de dock på för fullt och det gällde tydligen på. Jag har aldrig i mitt liv sett någon med så orolig urinblåsa som Nicklas och vi fick stanna titt som tätt: på busshållplatser, småvägar, grusplaner.... På 10-12 mils färd blev det sex pauser och det var hela tiden han som hojtade om dem. :)
Jag var iväg och fiskade idag med, men det var ingen höjdare. Det var dimma och regnade och fisket var inget vidare. Isarna börjar bli halvrisiga nu och det kan ha varit sista helgen med isfiske på våra breddgrader. Visst är det trevligt, men man vill ju inte riskera livet!
